Kortfattat om
Uppdaterat 2017-03-23

Senaste artiklar

...

Mest lästa artiklar

...

Sidkarta

...

Civilsamhällets roller

Utgivningsår: 2014

Organisationerna i civilsamhället har ofta setts som nödvändiga inslag i den moderna demokratin, både som samtalspartners till staten och som motvikt till den när staten anses hota medborgarnas intressen. Uppfattat på dessa sätt utgör det moderna civilsamhällets framväxt under 1700- och 1800-talen ett av de viktigaste stegen i övergången från släktskapsbaserade feodal- och ståndssamhällen till moderna stater där politik och ekonomi åtminstone normativt sett bygger på möten mellan fria individer och organisationer i ett öppet samhälle (Harding 2012). Även om det idag är få som ifrågasätter vikten av ett fritt och oberoende civilsamhälle finns såväl en levande diskussion som en betydande forskning kring det civila samhällets funktion och betydelse för demokratin och samhället i stort.[1]

Civilsamhällets fem roller

I en rapport till framtidskommissionen lyfter Tobias Harding (2012) fram fem roller eller funktioner som det civila samhället kan fylla:

  • Röstbärare
  • Demokratiskola
  • Gemenskap
  • Serviceproducent
  • Motvikt till staten och näringslivet

Funktionen som röstbärare innebär att det civila samhällets organisationer företräder särskilda intressen, uppfattningar eller idéinriktningar i samhällsdebatten och i förhållande till staten och den offentliga sektorn i stort. På så sätt bidrar det civila samhället både till att en mångfald av idéer och uppfattningar synliggörs och till att intressena och uppfattningarna hos olika grupper i befolkningen företräds i offentligheten.

Organisationerna kan ha mer eller mindre utvecklade interna beslutsordningar för att fånga in och sammanställa medlemmarnas uppfattningar till en utåtriktad policy.

Det civila samhällets funktion som demokratiskola avser att människor lär sig olika saker genom att delta i föreningar och organisationer. Det kan handla om färdigheter som mötesteknik, att formulera sig i skrift eller att tala för sin sak. Det kan också handla om kunskap inom olika sakområden som organisationen är engagerad i. Det kan också handla om tillägnandet av attityder och värderingar, både i förhållande till demokratin och styrelseskicket men också mer generellt om förhållningssätt till andra människor och deras åsikter. Rent konkret är det också så att många människor som skolats inom det civila samhället rekryteras till poster inom statsapparaten såväl som till kommunal verksamhet, en rekrytering som antingen kan ske direkt eller indirekt via de politiska partierna (Bäck & Möller 2003).

Civilsamhället uppfyller också en viktig funktion genom att skapa sociala nätverk och stimulera till en känsla av gemenskap mellan dem som deltar i organisationernas verksamheter. Detta sker bland annat genom civilsamhällets organisering av fritidsaktiviteter. Vare sig det handlar om idrottsföreningar, kyrkokörer eller datorspelsföreningar erbjuder de en möjlighet att träffas och möta människor utanför den trängre familjesfären och kollegorna på arbetet (Harding 2012). Gemenskapen inom ramen för organisationer och nätverk leder också ofta i riktning mot ett gemensamt identitetsskapande och ett upprätthållande av gemensamma ideal och normer (Putnam, Leonardi & Nanetti 1993).

Med det civila samhället som serviceproducent avses att många uppgifter och behov som finns i samhället idag tillgodoses av föreningar, organisationer och nätverk. Det kan handla om verksamheter som organisationer i det civila samhället utför på uppdrag av det offentliga och som då oftast är finansierade med skattemedel. Men det kan också handla om uppgifter som det civila samhällets organisationer själva väljer att genomföra utan offentlig finansiering. Det civila samhället är idag en viktig serviceproducent inom många välfärdsområden såsom hälso- och sjukvård, social omsorg, skola, kultur och fritid.

Det civila samhällets funktion som motvikt till staten och näringslivet kan på olika sätt ses som ett resultat av de fyra tidigare nämnda funktionerna. Som röstbärare agerar organisationerna i det civila samhället för att påverka makthavare i politik och näringsliv. Som organisatoriskt sammanhang fungerar de som en plats där det är möjligt att få erfarenheter av politiskt och demokratiskt arbete utanför den formella utbildningen och yrkeslivet. Som serviceproducenter erbjuder de alternativ till offentligt driven och vinstdrivande service och kan därför ses som en motvikt som möjliggör valfrihet för den enskilde. Som ett grundläggande sammanhang för gemenskap och lojalitet kan civilsamhället, inte minst i totalitära samhällen, bli en allvarlig utmanare till statens anspråk på fullständig lojalitet och kontroll över medborgarnas tankeliv (Harding 2012) Ett närliggande perspektiv på det civila samhället är som beskyddare av enskilda medborgare från övergrepp från den starka statens sida (Micheletti 1994).

Det civila samhället som röstbärare

Med rollen som röstbärare och opinionsbildare avses att en organisation kan verka som lobby- eller intresseorganisation som bär en grupps röst i det demokratiska samtalet som samtalspartner till, eller i protest mot, makthavare och beslutsfattare (Harding 2012).

Alla organisationer i det civila samhället är inte lika aktiva när det gäller att delta i det offentliga samtalet och att föra fram åsikter till beslutsfattare. I en undersökning av ideella föreningar i Sverige uppger dock 18 procent av alla föreningar att de ser som ett viktigt syfte att påverka samhället i en viss riktning och 14 procent att de ser som ett viktigt syfte att påverka politiska beslut inom något område (Ungdomsstyrelsen 2013).

Det finns många olika sätt för det civila samhällets organisationer att påverka offentligt beslutsfattande. Ett sätt kan vara att försöka påverka de offentliga beslutsfattarna direkt. Detta kan ske genom uppvaktningar och möten där organisationerna får tillfälle att framföra sina åsikter och argument direkt. En annan möjlighet är att påverka offentliga beslutsfattare indirekt genom att delta i det offentliga samtalet och bilda opinion i de frågor som organisationerna brinner för.

Kontakter mellan det civila samhällets organisationer och offentliga beslutsfattare sker dock långt ifrån alltid på det civila samhällets initiativ. I undersökningen av ideella föreningar i Sverige visade sig 58 procent av föreningarna under det senaste året ha haft någon form av kontakt med en kommun. 26 procent av dessa kontakter utgjordes av medverkan i en samverkans- eller referensgrupp och ytterligare 11 procent av medverkan som remissinstans i någon fråga, det vill säga kontakter som skett på initiativ av kommunen snarare än organisationen (Ungdomsstyrelsen 2013).

Även om de allra flesta kontakterna mellan det civila samhället och den offentliga sektorn sker på kommunal nivå är det även mycket vanligt med kontakter på regional och statlig nivå. Enligt uppgifter från regeringskansliet skickade regeringen under 2012 ut över 3000 inbjudningar till organisationer att svara på remisser. Under samma år deltog 858 organisationer i minst något av de fasta forum för samråd mellan regeringen och civilsamhället som existerar (Prop. 2013/14:1). I undersökningen av ideella föreningar i Sverige visade sig 19 procent ha haft någon form av kontakt med statliga aktörer under det senaste året (Ungdomsstyrelsen 2013).

Även om de flesta kontakterna mellan civilsamhälle och offentliga beslutsfattare sker på lokal nivå är det kontakterna på nationell nivå som tilldragit sig störst intresse från forskningen. Ett område som det forskats särskilt mycket om rör relationerna mellan parterna på arbetsmarknaden. Bäck och Möller (2003) konstaterar att relationerna mellan arbetsmarknadens och näringslivets sammanslutningar har en avgörande betydelse för värdefördelningen och maktförhållandena i samhället och att det därför är naturligt att de är föremål för en fortlöpande politisk och vetenskaplig debatt.

En stor del av litteraturen om det civila samhällets inflytande över politiken handlar om hur staters samarbete med olika organisationer ter sig i praktiken visar en litteraturgenomgång av Susanne Lundåsen (2010).

Forskningen om det civila samhället som röstbärare och dess inflytande över den offentliga sektorn dominerades under 1900-talet av studier av arbetsmarknadens organisationer (se t.ex. Bäck & Möller 2003; Rothstein & Bergström 1999). Senare har det även tillkommit studier om hur andra typer av föreningar har försökt påverka politiska beslut som David Feltenius (Feltenius 2004; Feltenius & Wide kommande) som undersöker pensionärsorganisationers roll i processen att påverka politiken i en rad välfärdsfrågor. Sophie Söderholm Werkö (2008) har beskrivit hur svenska patientorganisationer verkat för politiska beslut som påverkar de grupper de företräder. Andra studier handlar om miljörörelsens inflytande över politiken (Boström 2001; Uhrwing 2001).

Röstbärarrollen kan också innehas av organisationer som verkar för grupper som annars ofta är osynliga i den offentliga debatten såsom personer med psykisk ohälsa. Dessa organisationer kan ha som uttalat syfte att synliggöra maktförhållanden mellan vad som ansetts vara svaga respektive starka grupper. Begreppet empowerment eller egenmakt används för att beskriva försök att överföra makt till de svaga grupperna (se t.ex. Karlsson 2002; Swärd & Starrin 2006).

Även de politiska partiorganisationerna är en del av det civila samhället och utgör typiska röstbärare och opinionsbildare. Genom att medborgarna röstar på ett parti ger de partiet och partiets företrädare förtroende att förvalta ens önskemål om samhällets utformning.

Daniel Wohlgemuth (2006) knyter an till detta i sin studie om relationen mellan medborgarnas åsikter och de olika politiska representanternas åsikter. Föreningstäta kommuner verkar ha en större närhet mellan väljarnas och de företroendevaldas åsikter. Möjliga förklaringar är att politiker i föreningstäta samhällen är mer lika sina väljare, att dessa kommuner ofta samtidigt har få invånare varför man möjligen har kortare mentalt avstånd och att politiker i dessa små kommuner är mer synliga och det därför kan vara lättare att ta kontakt med en politiker (se även F. Johansson, Karlsson, Johansson & Norén Bretzer 2007).

Mot bakgrund av att så stora delar av den svenska befolkningen på något sätt är involverade i det civila samhället har det svenska samhället beskrivits ligga ganska nära idealet om en aktiv folkstyrelse, med andra ord en folkrörelsedemokrati. Många av de stora traditionella civilsamhällesorganisationerna arbetar dessutom utifrån samma flernivåindelning som den offentliga sektorn med en lokal, en regional och en nationell nivå. Detta flernivåsystem underlättar därför för civilsamhället att vara en mellanhand mellan medborgarna och de politiska institutionerna (Trägårdh, Wallman Lundåsen, Wollebæk & Svedberg 2013). Ser man till de klassiska folkrörelserna har det även funnits täta relationer till de politiska partierna så att man kan beskriva föreningslivet som en länk mellan nationalstaten och medlemmarna/medborgarna (Vogel & Amnå 2003).

Men det är också viktigt att komma ihåg att föreningsdeltagandet tycka vara alltmer kopplat till sociala faktorer där personer med låg utbildning, låg inkomst, som bor i storstäder och saknar en familjetradition av föreningsaktivitet står utanför det civila samhället oftare än andra (se t.ex. SOU 2000:1 ; Svedberg, Jegermalm & Essen 2010).

En diskussion som pågått länge inom forskningen är om röstbärarfunktionen har minskat i betydelse till förmån för att organisationer i allt större utsträckning fyller rollen som serviceproducent eller utförare av välfärdstjänster (Lundström & Wijkström 1995).

Serviceproducent

Rollen som serviceproducent är främst aktuell när man diskuterar sociala verksamhetsområden. Ofta, men inte alltid, handlar det om att mer eller mindre professionella frivilligorganisationer med ändamålsenligt utbildade anställda utför tjänster på uppdrag av den det offentliga.

Erik Blennberger (1993) menar att en avsedd rollfördelning mellan civilsamhällesorganisationer med social inriktning och den offentliga sektorn skulle kunna delas in i avantgarde, komplement, alternativ eller ersättning.

Med avantgarde menas att organisationen betraktar sin verksamhet som ett pionjärarbete och en förelöpare för offentliga insatser, kanske genom att utforska ett nytt verksamhetsfält. Likväl ser frivilligorganisationen helst att den offentliga sektorn tar över arbetet på sikt. I egenskap av avantgarde syftar organisationen på dubbla effekter om att fullfölja en direkt social insats, men även väcka ”det offentliga samvetet”, det vill säga agera röstbärare. Avantgarderollen påminner också om den ovan beskrivna rollen som röstbärare och opinionsbildare.

Komplementrollen är kanske den vanligaste rollen som offentliga beslutsfattare vill att civilsamhällesaktörer ska ha. En organisation med ideell huvudman kan vara ett komplement i olika avseenden. En första betydelse är som parallell resurs. Att agera som parallell resurs till den offentliga samhällsservicen grundar sig i en bedömning att det offentliga inte på egen hand klarar av att tillgodose de behov av välfärd som finns i samhället. En andra betydelse av komplementrollen är som välfärdsförstärkare, där organisationen vill höja välfärdsnivån genom insatser av annat slag än vad den offentliga sektorns arbete rymmer. Det kan alltså röra sig om insatser som av resursmässiga eller principiella skäl inte kan krävas av den offentliga sektorn. En tredje betydelse av komplementrollen är som samhällsmoralisk normgivare för vad som är en acceptabel välfärdsnivå eller nivå på välfärdstjänsterna.

Att organisationer i det civila samhället, inom välfärdsproduktionen, ska fungera som ett alternativ till offentliga producenter utgår ofta från tanken om att en konkurrenssituation på ”välfärdsmarknaden” skulle vara vitaliserande och effektiviserande. Samtidigt bygger denna tanke på att den ideella organisationens arbete har en speciell karaktär som skiljer den från motsvarande verksamheter inom den offentliga sektorn.

Att frivilligorganisationer skulle vara en ersättare i bemärkelsen ”istället för” är en traditionellt ovanlig uppfattning i Sverige. Den bygger på idén om att civilsamhället står för något essentiellt bättre än andra aktörer och därför bör dominera en tänkt marknad.

Gemenskap och samhällskitt

Att uppleva gemenskap och stärka sin identitet genom att tillhöra en viss grupp kan antingen ses som en huvudsaklig anledning till att människor söker sig till föreningslivet och andra sociala nätverk eller som en sidofunktion som organisationer oavsett syfte fyller automatiskt. Gemenskapen kan tänkas bidra dels till individernas välbefinnande, dels till den samhälleliga sammanhållningen (Harding 2012). Längtan efter gemenskap och en gemensam identitet är kanske mest typiskt när vi har att göra med organisationer av typen hobbyföreningar, anhörigföreningar och etniska föreningar. Att föreningsdeltagande ska kunna bidra till det som betecknats som socialt kapital och tillit är en vanlig tanke i internationell forskning och kan gälla alla sorters civilsamhällesorganisationer. Ett nyare exempel är resultaten från en storskalig svensk befolkningsstudie som visar ett positivt samband mellan en persons frivilliga insatser under det senaste året och deras tillit till människor i allmänhet (Trägårdh m.fl. 2013). Socialt kapital och tillit antas sedan i sin tur leda till en rad utfall som är gynnsamma för såväl individen som samhället.

Socialt kapital och tillit

Begreppet socialt kapital blev mycket populärt under 1990-talet i samband med den amerikanska forskaren Robert Putnams två uppmärksammade böcker om demokratin i Italien och i USA (Putnam 2000; Putnam m.fl. 1993). Begreppet har dock sitt ursprung i flera olika forskningstraditioner och har givits delvis olika betydelser (Bourdieu 1986; Coleman 1990; Putnam 2000; Putnam m.fl. 1993).

Socialt kapital kan bland annat relatera till fenomen som tillit, människors deltagande i sociala nätverk och normer av ömsesidighet samt kombinationer av detta. Vidare skiljer man ofta mellan sammanbindande (bonding) och överbryggande (bridging) socialt kapital (Gittell & Vidal 1998). Sammanbindande socialt kapital betecknar de starka band av lojalitet, tillit och samhörighetskänsla som uppstår mellan medlemmar i en specifik, ofta homogen, grupp, det vill säga i en del av samhället snarare än i samhället som helhet. En baksida är att det kan bidra till isolering och segmentering mellan grupper i ett samhälle eller rent av samhällsfientlig verksamhet (se t.ex. Wijkström 1998). Överbryggande socialt kapital däremot skapas mellan människor som inte känner varandra så väl och som kan vara olika varandra. Sådana band är ofta ytligare och tilliten sval, men bidrar till att integrera individen och skapa social sammanhållning i hela samhället (se t.ex. Granovetter 1973; Trägårdh m.fl. 2013).

Även om det finns rad studier som visar på ett positivt samband mellan aktivitet i det civila samhället och tillit eller socialt kapital är orsakskedjans riktning långt ifrån självklar. En vanlig förklaring till denna samvariation är socialiseringsteorin som Putnam utvecklat i sina studier över det italienska (Putnam m.fl. 1993) och amerikanska (Putnam 2000) samhället. Den går ut på att man genom att umgås med mer eller mindre kända personer i föreningslivet lär sig att lita på andra i allmänhet och utvecklar socialt kapital.

En annan teori som i Sverige drivits av Bo Rothstein (bl.a. Rothstein 2003; Rothstein & Stolle 2003) är att offentliga institutioner, rättsväsendet och den generella välfärdspolitiken genererar tillit. Följaktligen tenderar personer i länder med välfungerande effektiva institutioner och universella välfärdssystem att hysa tillit till människor i allmänhet. I nästa steg kan tillit leda till att människor vill bli medlemmar i och engagera sig i föreningslivet samtidigt som de ofta hyser starkt förtroende för organisationens ledning (Wollebæk & Selle 2007). Studier utförda i Sverige, Tyskland och USA (Stolle 2001) samt Norge (Wollebæk & Selle 2007) talar också för att sambandet mellan att vara en föreningsmänniska och att ha hög tillit kan vara ett uttryck för självselektion, det vill säga att tillitsfulla människor söker sig till föreningslivet snarare än att föreningsengagemanget i sig skapar tillit.

Enligt en tredje teori är civilsamhällets organisationer i första hand viktiga för tilliten ”som institutioner, inte som socialiserande kraft och arenor för kontakt ansikte mot ansikte. Frivilliga institutioner ses som en väsentlig infrastruktur för kollektiv handling och aggregering av intressen. I ett samhälle som kännetecknas av starka organisationer visar dessa kontinuerligt det förnuftiga och nyttiga i att samarbeta. Dessutom reducerar de positiva erfarenheterna av organisationernas arbete den upplevelse av risk som ibland begränsar viljan att ge sig in i olika former av samarbete” (Trägårdh m.fl. 2013). Det finns studier som visar ett ganska starkt samband mellan generell tillit och engagemang i frivilligorganisationer på samhällsnivå, men ett ganska svagt på individuell nivå (Wollebæk & Selle 2007), vilket kan tolkas som stöd för det institutionella argumentet och inte främst socialiseringsteorin.

Demokratiskola

Med demokratiskola eller medborgarskola menas att det civila samhället kan fungera som en plats där människor tillägnar sig demokratiska färdigheter och värderingar, men även en plats som erbjuder offentliga rum och därmed kan öka medborgarnas handlingsutrymme (Harding 2012; Vogel, Amnå, Munck & Häll 2003).

Kopplingen mellan deltagande i föreningslivet och demokrati kan tydligast spåras till Putnams forskningsprojekt kring de demokratiska konsekvenserna av en regionaliseringsreform i Italien (Putnam m.fl. 1993). De demokratiska institutionerna fungerar väsentligt mer effektivt i norra än i södra Italien, vilket Putnam förklarar med de historiska skillnaderna där de norra regionerna bland annat alltid haft starka civilsamhälleliga traditioner medan Syditaliens historia är utpräglat feodal. Invånarna i norra Italien är vana tidningsläsare, mer aktiva i ideella organisationer, har större tillit till sina medmänniskor och har en större tendens att engagera sig i politiska frågor än de som bor i södra Italien. Omvänt skulle det innebära att ett minskande socialt kapital håller på att skapa en demokratisk kris, vilket Putnam (Putnam 2000) försökt visa gäller för USA. Även Verba, Schlozman och Brady (1995) pekar ut positiva samband mellan människors aktivitet i föreningslivet och politiskt deltagande.

En bärande idé för att förklara sådana skillnader i olika former av politiskt och samhälleligt deltagande är att betrakta föreningslivet som en arena för att utveckla och träna demokratiska färdigheter i liten skala. Medborgarna praktiserar demokratiska processer i den lilla världen, föreningen, för att sedan ta med sig dessa erfarenheter till sitt agerande i den ”stora världen”. Sådana kunskaper skulle kunna vara att organisera ett möte, hålla tal, skriva brev och formulera ett upprop (Verba m.fl. 1995).

Ser man till svenska förhållanden är dock forskningsresultaten om föreningsaktivitetens betydelse för exempelvis stärkt valdeltagande inte entydiga. På individnivå har man kunnat se svaga samband mellan föreningsdeltagande och valdeltagande (Oskarsson 2006; Teorell & Westholm 1999). Vid kontroll för socioekonomiska faktorer blir detta resultat ännu osäkrare då människor med högre utbildning och inkomst än den övriga befolkningen tenderar att både delta mer aktivt i föreningslivet och att rösta i högre utsträckning än andra. På kommunnivå verkar det däremot inte finnas några samband mellan föreningslivets storlek och valdeltagandet (Lundåsen 2004).

En studie om relativt små föreningar i svensk glesbygd visar att styrelserna ofta tenderar att ta över beslutsfattandet i syfte att effektivisera verksamheten och att detta sker på bekostnad av medlemmarnas inflytande (Jonsson 2006). Även regelrätta professionaliseringsprocesser motverkar rimligtvis funktionen som demokratiskola (Hvenmark 2008).

Amnå och Munck (2003) studerar sambanden mellan medborgarnas föreningsaktivitet och politiska kapital. Forskarna drar slutsatsen att föreningslivet spelar generellt en större roll för medborgarnas politiska kapital än andra sociala nätverk. Ju mer aktiv en person är i föreningslivet, desto större är medborgarengagemanget, även sedan hänsyn tagits till klass, kön och ålder. Just aktivitetsgraden verkar förklara skillnaderna i medborgarengagemanget i allra högsta grad, därefter kommer antalet medlemskap och föreningens politiska orientering.

Det finns också forskare som menar att istället för att utgå från att det är deltagandet i det civila samhället som socialiserar människor in i demokratiska värderingar och beteenden kan det vara precis tvärtom, att människor med intresse att påverka samhället söker sig till föreningslivet. Således kan det vara lämpligare att tala om demokratipooler i stället för demokratiskolor. Människor som är aktiva föreningsmedlemmar kan antas vara sådana som är benägna att delta i alla möjliga sammanhang. Det skulle kunna förklara varför föreningsaktiva oftare deltar i politiska sammanhang (Van der Meer & Van Ingen 2010).

Motvikt till staten

Begreppet civilsamhället i bemärkelsen motvikt till staten kan spåras tillbaka till 1970-talets medborgarrörelse i Östeuropa. Det civila samhället eller medborgarsamhället utgjorde ett forum för medborgarrättsrörelsen att kunna uttrycka kritik mot den kommunistiska statsmakten, demokratisera maktutövningen och störta diktaturen (se t.ex. Dahlkvist 1995; Trägårdh 2007).

Micheletti (1994) ställer begreppet det civila samhället i kontrast mot massamhälle, ett samhälle där individen inte har något skydd mot statliga övergrepp. På så sätt förstås det civila samhället som ett filter mellan folket och staten.

Motviktsrollen i denna bemärkelse är kanske den i Sverige minst utpräglade och minst diskuterade på grund av Sveriges korporatistiska tradition. Detta täta samarbete mellan ett antal dominerande folkrörelseorganisationer och staten för att uppnå gemensamma mål växte fram under hela 1900-talet, hade sin höjdpunkt i slutet av 1960-talet och anses därefter ha minskat i betydelse (se t.ex. Lewin 1992; Öberg m.fl. 2011). Det täta samarbetet på nationell nivå var dock betydligt mindre utvecklat på lokal nivå (Lewin 1992) och det svenska civilsamhället har beskrivits som en kraft som påpekar problem och brister i (lokal-)samhället (Nilsson 2005).

Regeringen lyfter i sin proposition fram självständighet och oberoende som en viktig princip i politiken för det civila samhället (Prop. 2009/10:55). Principen innebär att det civila samhällets organisationer ska kunna formulera sitt syfte och bedriva sin verksamhet utifrån sin egen värdegrund och utifrån självständiga beslut. Principen säger att organisationerna ska kunna fungera som röstbärare utan att riskera sin samverkan med offentliga aktörer eller sitt offentliga ekonomiska stöd. Obefogad inblandning eller kontroll från regering eller myndigheter ska inte heller förekomma.

Samtidigt är det uppenbart att relationen mellan det civila samhället och staten kan påverkas bland annat genom den offentliga finansieringen av ideell verksamhet (S. Johansson 2005). Av princip har offentliga bidrag därför ofta konstruerats så att de inte ska syfta till kontroll av organisationernas inre liv (Wijkström & Lundström 2002).

Det direkta ekonomiska stödet från offentlig sektor till ideell sektor som helhet är inte så stort, men har ofta stor strategisk betydelse för organisationerna, till exempel fri tillgång till anläggningar inom idrotten eller entreprenader och upphandlingar inom offentlig sektor. Således finns den naturligtvis en risk att organisationer anpassar sig till bidragens utformning (Wijkström & Lundström 2002).

Undersökningar från 1990-talet och 2000-talet har visat att det inte är ovanligt att organisationer i det civila samhället uppfattar statens kontroll som problematisk (Ungdomsstyrelsen 2013; Wijkström & Lundström 2002). Ungdomsstyrelsens uppföljning (2013) om de ideella föreningarnas villkor i Sverige visar att föreningar med många anställda ofta är mer beroende av offentliga medel än flertalet andra föreningar, de som alltså inte har några anställda eller enbart få. Även om en stor del av de undersökta föreningar uppgav att de hade någon form av offentligt uppdrag är det enbart hälften som upplever att de är beroende av offentliga medel för att bedriva och utveckla sin verksamhet. Det visade sig vara mycket ovanligt att föreningar med offentliga uppdrag ansåg att deras offentliga uppdrag inskränker på föreningens självständighet och oberoende.

Referenser

Amnå, E. & Munck, I. (2003). Socialt och politiskt kapital. I J. Vogel, E. Amnå, I. Munck & L. Häll (Red.), Föreningslivet i Sverige: välfärd, socialt kapital, demokratiskola. Stockholm: Statistiska centralbyrån (SCB).

Blennberger, E. (1993). Begrepp och modeller. I Socialtjänstkommittén (Red.), Frivilligt socialt arbete: kartläggning och kunskapsöversikt. SOU 1993:82. Stockholm: Fritze.

Boström, M. (2001). Miljörörelsens mångfald. Lund: Arkiv.

Bourdieu, P. (1986). The forms of capital. I J. Richardson (Red.), Handbook of Theory and Research for the Sociology of Education New York: Greenwood.

Bäck, M. & Möller, T. (2003). Partier och organisationer. Stockholm: Norstedts juridik.

Coleman, J. S. (1990). Foundations of social theory. Cambridge, Mass.: Harvard Univ. Press.

Dahlkvist, M. (1995). "Det civila samhället" i samhällsteori och samhällsdebatt. En kritisk analys. I L. Trägårdh (Red.), Civilt samhälle kontra offentlig sektor. Stockholm: SNS.

Feltenius, D. (2004). En pluralistisk maktordning? : om pensionärsorganisationernas politiska inflytande. Umeå: Umeå universitet.

Feltenius, D. & Wide, J. (kommande). En ren affärsangelägenhet? Om pensionärsorganisationernas deltagande och inflytande i en marknadsanpassad äldreomsorg. Umeå: Statsvetenskapliga insitutionen, Umeå universitet.

Gittell, R. & Vidal, A. (1998). Community organizing: building social capital as a development strategy. Thousand Oaks, Calif.: Sage.

Granovetter, M. S. (1973). The strenght of weak ties. American Journal of Sociology, 78(6), 1360-1380.

Harding, T. (2012). Framtidens civilsamhälle: underlagsrapport 3 till Framtidskommissionen. Stockholm: Statsrådsberedningen, Regeringskansliet.

Hvenmark, J. (2008). Reconsidering membership: a study of individual members' formal affiliation with democratically governed federations. Stockholm: Economic Research Institute, Stockholm School of Economics (EFI).

Johansson, F., Karlsson, D., Johansson, B. & Norén Bretzer, Y. (2007). Kommunstorlek och demokrati. Stockholm: Sveriges kommuner och landsting i samarbete med CEFOS.

Johansson, S. (2005). Ideella mål med offentliga medel: förändrade förutsättningar för ideell välfärd. Stockholm: Sober.

Jonsson, G. (2006). Tanter och representanter : dilemman i frivilliga organisationer - en fråga om oligarki eller demokrati? Umeå: Umeå universitet.

Karlsson, M. (2002). Själv men inte ensam : om självhjälpsgrupper i Sverige. Stockholm: Univ.

Lewin, L. (1992). Samhället och de organiserade intressena. Stockholm: Norstedts juridikförl.

Lundström, T. & Wijkström, F. (1995). Från röst till service? : den svenska ideella sektorn i förändring. Sköndal: Sköndalsinstitutet.

Lundåsen, S. (2004). En föreningsbaserad demokrati?: ideella föreningar och valdeltagande i Sveriges kommuner under 1990-talet. Åbo: Åbo akademis förlag.

Lundåsen, S. (2010). Demokratiskola eller hälsoprojekt : forskning om föreningsliv, socialt kapital och inflytande. Stockholm: Sektor3.

Micheletti, M. (1994). Det civila samhället och staten: medborgarsammanslutningarnas roll i svensk politik. Stockholm: Fritze.

Nilsson, T. (2005). Till vilken nytta?: om det lokala politiska deltagandets karaktär, komplexitet och konsekvenser. Lund: Statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet.

Oskarsson, S. (2006). Valdeltagandets mekanismer. I P. Esaiasson & A. Westholm (Red.), Deltagandets mekanismer: det politiska engagemangets orsaker och konsekvenser. Malmö: Liber.

Prop. 2009/10:55. En politik för det civila samhället. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Prop. 2013/14:1. Budgetpropositionen för 2014. Stockholm: Finansdepartementet.

Putnam, R. D. (2000). Bowling alone: the collapse and revival of American community. New York: Simon & Schuster.

Putnam, R. D., Leonardi, R. & Nanetti, R. Y. (1993). Making democracy work: civic traditions in modern Italy. Princeton, N.J.: Princeton University Press.

Rothstein, B. (2003). Sociala fällor och tillitens problem. Stockholm: SNS förl.

Rothstein, B. & Bergström, J. (1999). Korporatismens fall och den svenska modellens kris. Stockholm: SNS (Studieförb. Näringsliv och samhälle).

Rothstein, B. & Stolle, D. (2003). Introduction: Social Capital in Scandinavia. Scandinavian Political Studies, 26(1), 1-26.

SOU 2000:1. En uthållig demokrati!: politik för folkstyrelse på 2000-talet : Demokratiutredningens betänkande. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer.

Stolle, D. (2001). ’Getting to trust’: an analysis of the importance of institutions, families, personal experiences and group membership. I P. Dekker & E. M. Uslaner (Red.), Social capital and participation in everyday life. New York, N.Y.: Routledge.

Svedberg, L., Jegermalm, M. & Essen, J. v. (2010). Svenskarnas engagemang är större än någonsin : insatser i och utanför föreningslivet : [rapport till Regeringskansliet]. Stockholm: Ersta Sköndal högskola.

Swärd, H. & Starrin, B. (2006). Makt och socialt arbete. I A. Meeuwisse, S. Sunesson & H. Swärd (Red.), Socialt arbete: en grundbok. Stockholm: Natur och kultur.

Söderholm Werkö, S. (2008). Patient patients?: achieving patient empowerment through active participation, increased knowledge and organisation. Stockholm: School of Business, Stockholm University.

Teorell, J. & Westholm, A. (1999). Att bestämma sig för att vara med och bestämma. Om varför vi röstar – allt mindre. I C. Andersson & E. Amnå (Red.), Valdeltagande i förändring. SOU 1999:132, Demokratiutredningens forskarvolym XII. Stockholm: Fakta info direkt.

Trägårdh, L. (2007). The "civil society" debate in Sweden: The welfare state challenged. I L. Trägårdh (Red.), State and civil society in Northern Europe: the Swedish model reconsidered. New York: Berghahn books.

Trägårdh, L., Wallman Lundåsen, S., Wollebæk, D. & Svedberg, L. (2013). Den svala svenska tilliten: förutsättningar och utmaningar. Stockholm: SNS.

Uhrwing, M. (2001). Tillträde till maktens rum : om intresseorganisationer och miljöpolitiskt beslutsfattande. Hedemora: Gidlund.

Ungdomsstyrelsen. (2013). Dialog, självständighet och långsiktiga förutsättningar : en uppföljning med ideella föreningar i fokus : civila samhällets villkor 2012. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.

Van der Meer, T. & Van Ingen, E. (2010). Schools of Democracy? Disentagling the relationship between civic participation and political action in 17 European countries. European Journal of Political Research, 48(2), 281–308.

Verba, S., Schlozman, K. L. & Brady, H. E. (1995). Voice and equality: civic voluntarism in American politics. Cambridge, Mass.: Harvard University Press.

Wijkström, F. (1998). Different faces of civil society. Stockholm: Economic Research Institute, Stockholm School of Economics.

Wijkström, F. & Lundström, T. (2002). Den ideella sektorn: organisationerna i det civila samhället. Stockholm: Sober.

Vogel, J. & Amnå, E. (2003). Svenskt föreningsliv på 90-talet: en översikt. I J. Vogel, E. Amnå, I. Munck & L. Häll (Red.), Föreningslivet i Sverige: välfärd, socialt kapital, demokratiskola. Stockholm: Statistiska centralbyrån (SCB).

Vogel, J., Amnå, E., Munck, I. & Häll, L. (Red.). (2003). Föreningslivet i Sverige: välfärd, socialt kapital, demokratiskola. Stockholm: Statistiska centralbyrån (SCB).

Wohlgemuth, D. (2006). Den responsiva demokratin?: effekter av medborgarnas delaktighet i den lokala demokratin. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis (AUU).

Wollebæk, D. & Selle, P. (2007). Origins of Social Capital: Socialization and Institutionalization Approaches Compared. Journal of Civil Society, 3(1), 1-24.

Öberg, P., Svensson, T., Christiansen, P. M., Nørgaard, A. S., Rommetvedt, H. & Thesen, G. (2011). Disrupted Exchange and Declining Corporatism: Government Authority and Interest Group Capability in Scandinavia. Government & Opposition, 46(3), 365-391.

[1] I detta avsnitt lutar vi oss i stor utsträckning mot Susanne Lundåsens (2010) och Tobias Hardings (2012) litteraturgenomgångar.

Samhällsroll
Publicerad:
2014-11-23 18:40 av julia