Kortfattat om
Uppdaterat 2017-03-23

Senaste artiklar

...

Mest lästa artiklar

...

Sidkarta

...

Civilsamhällets omfattning

Utgivningsår: 2016

Detta avsnitt syftar till att ge en ungefärlig uppfattning om det civila samhällets omfattning utifrån antalet organisationer, organisationers ekonomi, antal verksamma inom organisationerna, omfattningen av det ideella engagemanget med mera.

Uppgifterna om det civila samhällets omfattning är dock inte alltid enhetliga. Det kan bero på varierande definitioner om vilka typer av aktörer som räknas in i det civila samhället, bristfällig kvalitet i olika register och att inte alla organisationer är skyldiga att rapportera in uppgifter till exempelvis Statistiska centralbyrån. Därför måste de siffror som presenteras i denna text tolkas med stor försiktighet.

Likväl finns det ett antal undersökningar som försökt systematisera den kvantitativa kunskapen om det civila samhället. Här använder vi oss av huvudsakligen fyra källor. Den första är Statistiska centralbyråns (SCB) undersökningar om det civila samhällets organisationer som bygger på både enkätdata och registeruppgifter. Den senaste studien (SCB 2015) refererar främst till förhållanden 2013. Det andra underlaget är Undersökningen om levnadsförhållanden (ULF/SILC) som är en befolkningsstudie via telefonenkäter som administreras av SCB. Den tredje studien, den så kallade befolkningsstudien som handlar om svenskarnas ideella engagemang (von Essen m.fl. 2015) har ett liknande upplägg med telefonenkäter till ett riksrepresentativt urval av befolkningen. Även den genomfördes senast 2014. En fjärde studie (Wijkström & Lundström 2002) bygger till stor del på data från det länderkomparativa projekt om den ideella sektorn som genomfördes på 1990-talet och som koordinerades från Johns-Hopkins-universitetet i USA.

Fördelning mellan juridiska former

De huvudsakliga juridiska associationsformerna som organisationer inom det civila samhället brukar ha är aktiebolag (här ingår även så kallade svb-bolag), ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar och hyreskooperativ, ideella föreningar, samfälligheter, registrerade trossamfund, stiftelser, understödsföreningar, offentliga korporationer och arbetslöshetskassor.

Ideella föreningar utgör den klart största organisationsformen sett både till antal organisationer och till antal sysselsatta. År 2013 var 62 procent av samtliga aktörer som räknas till det civila samhället ideella föreningar enligt Statistiska centralbyrån. Därefter kom bostadsrättsföreningar och samfälligheter när man ser till antal organisationer. Sett till antal förvärvsarbetande var även där ideella föreningar störst, följt av registrerade trossamfund (främst Svenska kyrkan) (SCB 2015).

Civilsamhällets organisationer

År 2013 identifierade Statistiska centralbyrån 232 000 organisationer med organisationsnummer i det civila samhället totalt, varav 92 500 var ekonomiskt aktiva (SCB 2015). Bland de organisationer som inte har någon ekonomisk aktivitet kan dock ett betydande antal antas vara inaktiva och inte längre bedriva någon verksamhet. Exakt hur stor del av organisationerna detta gäller är okänt.

Intäkter och kostnader

Förädlingsvärdet i det civila samhället, det vill säga det värde organisationer bidrar till bruttonationalprodukten, uppgick till 124 miljarder kronor 2013. Det innebär att det civila samhällets bidrag är 3,3 procent av Sveriges bruttonationalprodukt. Den totala produktionen för det civila samhället var 219 miljarder kronor, vilket motsvarar 3,3 procent av Sveriges totala produktion.

Av det totala förädlingsvärdet i det civila samhället stod verksamheten ’Bostäder, social och samhällelig utveckling’ för den största verksamheten med 44 miljarder kronor. Inom denna kategori finns bostadsrättsföreningar, hyreskooperativ och samfälligheter. Andra stora verksamheter är ’Rekreation och kultur, Utbildning och forskning’ samt ’Religiös verksamhet’ där Svenska kyrkan dominerar.

Det civila samhället betalade ut 67 miljarder kronor i ersättning till anställda (inklusive sociala avgifter). De största verksamheterna här är ’Rekreation och kultur’, ’Utbildning och forskning’ samt ’Religiös verksamhet’ (SCB 2015).

Medlemsavgifter är den inkomstkälla som många ideella föreningar uppger som den mest betydelsefulla. Men även olika former av bidrag från offentlig sektor såsom organisationsstöd eller verksamhetsbidrag och övrig försäljning av varor och tjänster (som inte sker på uppdrag av kommun, stat eller region/landsting) är vanliga inkomstkällor (MUCF 2015).

Offentlig sektors finansiering av det civila samhället

Betalningar från offentlig sektor uppgick till 34 miljarder kronor. Med det menas både köp av tjänster och transfereringar från offentlig förvaltning. Det gäller stat, landsting och kommun.

Statens totala bidrag för konsumtion till det civila samhället 2013 var 33 miljarder kronor. Arbetslöshet var det verksamhetsområde som stod för den största andelen, 15 miljarder kronor. Det rörde sig då främst om arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd. Men även bidrag till folkbildningen och biståndsverksamhet utgjorde stora enskilda ändamål för transfereringar. Utöver det transfererade statliga myndigheter även för investeringar för motsvarande 182 miljoner kronor.

Landstingen köpte verksamhet för 1 miljard kronor av ideella föreningar och stiftelser. Drygt hälften av dessa köp avsåg specialiserad somatisk vård. Lämnade bidrag till ideella föreningar och stiftelser omfattade 1,8 miljarder kronor. Bidrag till kultur utgjorde den största enskilda posten.

Kommunernas köp av verksamhet från ideella föreningar och stiftelser var 13,5 miljarder kronor år 2013. Oftast handlar det om förskoleverksamhet och barnomsorg, grundskola, vård och omsorg av äldre och funktionsvarierade. Bidrag och transfereringar uppgick här till 4,2 miljarder där den största enskilda posten var bidrag till fritidsverksamhet motsvarande 1,5 miljarder kronor (SCB 2015).

År 2013 fanns det 2 350 utförare av kommunal och landstingskommunal verksamhet, vilket motsvarar 24 procent av alla privata utförare (dvs. av både kommersiella och icke-vinstdrivande). Dessa ideella organisationer hade 60 000 anställda, varav 73 procent var kvinnor. Utbildning och forskning utgjorde det största verksamhetsområdet där två tredjedelar av utförarna verkade och där nästan hälften av alla anställda fanns.

Bland de ideella utförarna var ekonomisk förening den vanligaste juridiska formen, följt av ideella föreningar. Däremot fanns störst andel förvärvsarbetande bland de ideella föreningarna (SCB 2015).

Men det finns även andra resurser än rent finansiella medel som civilsamhället kan få från stat, landsting och kommuner. Den största delen av det indirekta stöd som den offentliga sektorn tillhandahåller är troligen de skattelättnader som många av organisationerna inom det civila samhället får.

Tillgång till lokaler och anläggningar utgör även det en betydande del av finansieringen. Särskilt betydelsefullt är detta inom idrott och kultur. På 1990-talet uppskattades det offentliga indirekta stödet till idrottsföreningar till drygt 3 miljarder kronor och till ytterligare 2,5 miljarder till organisationer inom kulturområdet. Utöver det kan medel även komma från näringsliv och privatpersoner i form av monetära eller andra donationer (Wijkström & Lundström 2002).

Överenskommelser

Inom ramen för regeringens politik för det civila samhället har samverkansavtal, så kallade överenskommelser, slutits på nationell, regional och kommunal nivå. År 2010 uppgav 70 procent av de kommuner som svarat på Statistiska centralbyråns enkät att de har en överenskommelse med det civila samhället (SCB 2012).

Resultaten från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågors enkät till ett riksrepresentativt urval av ideella föreningar visar att 13 procent av föreningarna hade undertecknat en överenskommelse på någon nivå 2014. Det vanligast var att föreningarna skrivit under en överenskommelse på den kommunala nivån, 11 procent av de svarande angav det (MUCF 2015).

Anställda

År 2013 förvärvsarbetade 191 000 personer inom det civila samhället varav 58 procent var kvinnor. Flest antal förvärvsarbetande fanns inom verksamhetsområdet ’Utbildning och forskning’. Kvinnorna dominerade i de flesta verksamheterna förutom inom ’Rekreation och kultur’ samt ’Bostäder, social och samhällelig utveckling’.

Flest förvärvsarbetande fanns i ideella föreningar. Männen var fler än kvinnorna i ’Bostadsrättsföreningar och kooperativa hyresrättsföreningar’ och i ’Samfälligheter’ medan kvinnorna var fler i organisationer i de resterande juridiska formerna.

Ideellt engagemang

Det är svårt att uppskatta den exakta andelen i den svenska befolkningen som ägnar sig åt ideellt arbete, eftersom olika undersökningar mäter detta på olika sätt.

Enligt Ersta Sköndal högskolas undersökning gjorde 53 procent av befolkningen mellan 16 och 84 år någon form av ideella insatser under 2014 (von Essen m.fl. 2015).

Enligt Undersökningen om levnadsförhållanden var 40 procent av befolkningen mellan 16 och 84 år aktiva[1] i minst en förening (frågan gällde politiska partier, fackliga organisationer, idrottsföreningar, kulturföreningar och pensionärsföreningar) 2012-2013 (SCB 2015).

I den internationella undersökningen av vuxnas färdigheter, PIAAC, från 2011-2012 uppgav 37 procent att de hade ägnat sig åt att arbeta ideellt för ”välgörenhets- eller ideella organisationer” (SCB 2015).

Olika grupper som engagerar sig ideellt

Det är något vanligare att personer i medelåldern gör ideella insatser eller är aktiva i föreningar jämfört med unga vuxna eller äldre. Det är något vanligare bland män än bland kvinnor att engagera sig ideellt, vilket delvis hänger samman med att idrottsorganisationerna är den enskilt största organisationskategorin samtidigt som män är överrepresenterade i dessa organisationer. Det är vanligare bland personer med svensk bakgrund än bland personer med utländsk bakgrund att engagera sig i föreningslivet.

Personer som har hemmavarande barn engagerar sig oftare ideellt än de som saknar barn i sitt hushåll (von Essen m.fl. 2015, SCB 2015). Vidare är det vanligt att personer som redan är aktiva i det civila samhället både förvärvsarbetar och har flera ideella uppdrag. Detta fenomen har också beskrivits som kumulativt medborgarskap.

Ideellt arbete tycks med andra ord inte generellt ersätta avlönande arbetstillfällen eller engagera dem som står utanför arbetsmarknaden (von Essen m.fl. 2015).

Medlemskap

Enligt Undersökningen om levnadsförhållanden var 80 procent av den svenska befolkningen mellan 16 och 84 år medlemmar i en eller flera föreningar 2012-2013. Drygt hälften av dessa var medlemmar i en fackförening eller företagarorganisation. Vidare var många medlemmar i boendeföreningar och idrotts- eller friluftsföreningar. Fler kvinnor än män var medlemmar i kulturföreningar medan män oftare var medlemmar i idrottsföreningar (SCB 2015).

Att vara medlem i minst en förening är vanligast när man är i medelåldern. Det är ungefär lika vanligt bland män som bland kvinnor att vara medlemmar. Personer med svensk bakgrund är oftare medlemmar än personer med utländsk bakgrund. Högutbildade är oftare medlemmar än lågutbildade (SCB 2011).

Engagemang i de största föreningstyperna

Av dem som gjort en insats i en organisation angav 81 procent att de även var medlemmar i samma organisation (von Essen m.fl. 2015). Varje aktiv person gör i genomsnitt insatser i 1,8 organisationer (von Essen m.fl. 2015).

Enligt SCB:s ULF-undersökning var 72 procent av befolkningen mellan 16 och 84 år 2014 medlemmar i en fackförening eller företagarorganisation och 7 procent var aktiva i en sådan (SCB 2016). Enligt Ersta Sköndal högskolas undersökning gjorde 22 procent av befolkningen 16-84 år insatser i en intresseorganisation eller fackförening (von Essen m.fl. 2015).

Enligt ULF-undersökningen var 30 procent av befolkningen mellan 16 och 84 medlemmar och 13 procent aktiva i en idrotts- eller friluftsförening år 2014 (SCB 2016). Enligt Ersta Sköndal högskolas undersökning gjorde 30 procent av befolkningen mellan 16 och 84 år insatser i en idrottsförening (von Essen m.fl. 2015).

Vidare var 30 procent av befolkningen mellan 16 och 84 år var 2009 medlemmar i en boendeförening och 7 procent gjorde insatser i en sådan (SCB 2011). Detta kan jämföras med Ersta Sköndal högskolas studie där 22 procent av befolkningen säger sig ha gjort en ideell insats i en organisation för boende år 2014 (von Essen m.fl. 2015).

Enligt Ersta Sköndals befolkningsstudie från 2014 hade knappt en fjärdedel av befolkningen gjort en ideell insats i en organisation med social inriktning under det gångna året (von Essen m.fl. 2015).

Av de i befolkningen över 65 år angav 38 procent att de var med i en pensionärsförening och 9 procent att de var aktiva medlemmar 2014 (SCB 2016).

Ser vi till politiska partier uppgav 5 procent av befolkningen mellan 16 och 84 år 2014 att de var medlemmar och 1 procent att de var aktiva i ett politiskt parti (SCB 2016). Enligt Ersta Sköndals mätning gjorde 2 procent ideella insatser i anslutning till ett politiskt parti.

Arbetets omfattning och typ av uppdrag

I genomsnitt arbetade de som var aktiva i det civila samhället 15 timmar ideellt per månad 2014. Det var allra vanligast att engagera sig mellan två och sju timmar i månaden (35 procent). En knapp fjärdedel av alla engagerade arbetade mellan 8 och 16 timmar i månaden. Ideellt aktiva har i genomsnitt 1,8 engagemang samtidigt.

Den vanligaste uppgiften var administrativa arbeten och andra praktiska insatser som ingår i arbetsuppgifterna hos 72 procent av de som utför ideellt arbete. Därefter handlade det om styrelsearbete (43 procent) och ledarskap (34 procent).

Män ägnar sig i större utsträckning åt ledarskap och utbildning i ideella organisationer medan kvinnor oftare arbetar med information (von Essen m.fl. 2015).

Givande

Utöver medlemskap och engagemang i tid ger människor även pengar till ideella organisationer. Mellan 60 procent (FRII 2015) och 80 procent (Vamstad 2015) av befolkningen säger sig ha gett pengar till en ideell organisation under det senaste året. I genomsnitt ger människor 1 745 kronor per år, men de flesta ger under 1 000 kronor per år. Kvinnor är överrepresenterade bland givarna och ger mer pengar. Unga ger generellt i mindre utsträckning än personer i medelåldern och äldre.

Det vanligaste ändamålet att ge till var internationellt bistånd för till exempel katastrofer och nödhjälp, följt av medicinsk forskning. Det vanligaste sättet att ge var via inköp, det vill säga genom att välja en produkt som är något dyrare än vanligt men där merkostnaden går till ett välgörande ändamål. Därefter är bössinsamlingar och pant vid återvinning vanliga sätt för att ge pengar till ideella organisationer. Generellt tenderar givare också att vara ideellt aktiva eller medlemmar i någon frivilligorganisation (Vamstad 2015).

Sveriges särart

Att en så stor andel människor som gör ideella insatser också är medlemmar i civilsamhällesorganisationer är internationellt sett unikt. Detsamma kan sägas om att styrelseuppdrag och administration är de vanligaste frivilliginsatserna, omfattningen i Sverige är anmärkningsvärt hög (von Essen m.fl. 2015).

Den påtagliga stabiliteten i människors engagemang (se även avsnittet Utveckling) kan relateras till två huvudsakliga skäl: den svenska folkrörelsetraditionen och dess värderingar samt att det civila samhällets organisationer fungerar väl.

Med den svenska folkrörelsetraditionen avses den institutionella och organisatoriska kontext som gör det helt enkelt möjligt att engagera sig. Det är viktigt att komma ihåg att det svenska engagemanget ofta sker inom ramen för organisationer inriktade på idrott och rekreation, mer än exempelvis sådana med social inriktning, vilket är vanliga i andra länder med andra typer av välfärdsregimer än den socialdemokratiska.

Överlag utmärker sig de nordiska länderna. Samtidigt som de kan ses som baserade på stora och livskraftiga civilsamhällen karakteriseras de nordiska länderna av att de har en ovanligt stark offentlig sektor och att de är dynamiska, öppna och exportdrivna marknadssamhällen.

Detta kan sättas i samband med att de nordiska medborgarna generellt sett har en positiv syn på staten, men även med att det nordiska civilsamhället i stort fortfarande karakteriseras av att ha en röstbärande roll, att bygga på ideellt engagemang, att vara demokratiskt organiserat och att bestå av medlemsbaserade organisationer. Detta skiljer sig från exempelvis den anglosaxiska världen och övriga Europa där civilsamhället snarare domineras av organisationer i religiösa organisationers regi, välgörenhetsorganisationer och icke-politiska, serviceproducerande, professionaliserade organisationer (Trägårdh i Wijkström & Zimmer 2011).

Strukturen på den svenska ideella sektorn skiljer sig från den i andra länder, vilket Wijkström och Lundström (2002) illustrerar med data från den stora komparativa studie om det civila samhället som genomfördes på 1990-talet. Verksamhet som i Sverige av tradition förstås som den institutionella välfärdsstatens kärnområden, vård, skola och omsorg, sysselsatte exempelvis enbart en dryg tredjedel av alla anställda inom den ideella sektorn. I andra länder som studien belyste arbetade en betydligt större andel av de anställda inom den ideella sektorn inom vård, skola och omsorg jämfört med Sverige. I vissa länder såsom Nederländerna, USA och Tyskland är andelen av alla anställda inom det civila samhället som arbetar inom vård, skola eller omsorg så hög som över 80 procent.

Det finns också strukturella skillnader i varifrån intäkterna kommer. I Sverige är civilsamhället som helhet mycket mindre beroende av medel från den offentliga sektorn än i många andra industrialiserade länder. I Sverige på 1990-talet kom cirka 30 procent av intäkterna från offentlig sektor och cirka 60 procent från egengenerade källor såsom medlemsavgifter, medan det omvända ofta är fallet i många andra länder (Wijkström och Lundström 2002).

Om ideella föreningar

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågors genomför årligen sedan 2012 en undersökning baserad på ett representativt urval av ekonomiskt aktiva ideella organisationer. Utifrån dessa studier kan vi beskriva den största organisationsformen inom det civila samhället, nämligen ideella föreningar, något mer ingående (MUCF 2015). År 2013 var 145 000 organisationer ideella föreningar av totalt 232 000 organisationer som räknas till det civila samhället (SCB 2015).

De flesta ideella föreningar är små. Två tredjedelar saknar helt anställda och endast 2 procent av alla ekonomiskt aktiva ideella föreningar i Sverige har minst 20 anställda. De flesta föreningarna finns i storstäderna (33 procent), men en betydande andel (25 procent) finns även på mindre orter med färre än 25 000 invånare. Resultaten visar vidare att av alla ideella föreningar är drygt 75 procent vanliga medlemsorganisationer med enbart enskilda medlemmar. Övriga ideella föreningar har antingen både enskilda personer och andra organisationer som medlemmar eller enbart andra organisationer som medlemmar.

I ideella föreningar med enskilt medlemskap var medianen för medlemsantalet enligt enkäten 180 personer 2014. Den stora majoriteten (75 procent) har färre än 500 medlemmar. Enbart 14 procent av landets ideella föreningar har 1 000 eller fler medlemmar. Antalet anställda ökar generellt med antalet medlemmar i föreningarna även om det finns en hel del föreningar med många anställda men relativt få medlemmar.

Det tyder på att det finns en relativt stor andel ideella föreningar som bedriver en omfattande professionell verksamhet inom ramen för den ideella föreningsformen. Inom denna kategori ryms åtskilliga organisationer som är utförare inom vård, skola och omsorg.

Av samtliga ideella föreningar beskriver sig 19 procent som nationella, en lika stor andel säger sig vara regionala och 61 procent lokala. Bland föreningar med många anställda är andelen som säger sig ha ett nationellt upptagningsområde betydligt större.

 

Referenser

von Essen, J., Jegermalm, M. & Svedberg, L. (2015). Folk i rörelse: medborgerligt engagemang 1992-2014. Stockholm: Institutionen för socialvetenskap, Ersta Sköndal högskola.

 

FRII (2015). Finansiering av ideell verksamhet – förutsättningar, verklighet och framtid. Stockholm: FRII och PwC

 

SCB (2011). Medborgerliga aktiviteter 2008-2009. Stockholm: Statistiska centralbyrån (SCB).

 

SCB. (2012). Det civila samhället 2010: ett regeringsuppdrag med undersökningar från Statistiska centralbyrån. Örebro: Statistiska centralbyrån (SCB).

 

SCB (2015). Det civila samhället 2013 – Satelliträkenskaper och undersökningar. Örebro: Statistiska centralbyrån.

 

SCB (2016). Tabeller från SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden (ULF/SILC) 2014. Medborgerliga aktiviteter.

 

Trägårdh, L. (2011). ”Rethinking the Position of Civil Society  in the Nordic Social Contracts: Social Trust and Radical Individualism”. I F. Wijkström & A. Zimmer (Red.), Nordic civil society at a cross-roads: transforming the popular movement tradition. Baden-Baden: Nomos.

 

Vamstad, Johan (2015). Det folkliga givandet: om gåvor till välgörande ändamål i Sverige. Stockholm: Ersta Sköndal högskola

 

Wijkström, F. & Lundström, T. (2002). Den ideella sektorn: organisationerna i det civila samhället. Stockholm: Sober.

 

SCB (2015). Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF/SILC). Örebro: Statistiska centralbyrån (SCB).

 

 

[1] Med aktiv menas att aktivt delta i föreningens verksamhet.

 

Omfattning
Publicerad:
2014-11-24 19:41 av julia