NäringslivRapport

Förtroendefulla kläder: omdefinitionen av svenska klädföretags leverantörsansvar (1995-2005)

Kapitlet tar sin utgångspunkt i framväxten av CSR, eller företagens sociala ansvar i Sverige, som en följd av skandaler där olika stora företag ”svikit” sina intressenter och därmed orsakat en förtroendekris för näringslivet. Den övergripande frågeställningen i kapitlet är vilka aktörerna var som raserade förtroendet för företagen och åtminstone utåt sett, fick dem att börja ta ett ökat socialt ansvar. Detta har undersökts genom att analysera mediebevakningen kring framväxten av Rena Kläder- kampanjen i Sverige, vars målsättning var att påverka stora klädföretags leverantörsansvar.

I studiens centrala slutsatser anges att endast ett fåtal nyckelaktörer förmår förmedla förtroende och definiera innehållet i företagsetik och företagens sociala ansvar. Därför är definitioner av svek, företagsetik och socialt ansvar starkt färgade av ett fåtal nyckelaktörers värderingar och krav. I takt med att dessa av olika anledningar förändrar sina krav på företagen och att nya nyckelaktörer tillkommer, sker förändringar i definitionerna av företagens ansvar och vad som utgör ett svek. Dessa förändringar kan dock ske relativt snabbt, och definitioner av företagens ansvar bör ses som temporära och ombytliga. Det studerade fallet illustrerar alla sådana svek är konstruerade utifrån förhandlingar mellan olika aktörer.

Samtidigt illustrerar studien även vad som beskrivs som förtroendefrågans tveeggade svärd. Å ena sidan hade klädföretagen sannolikt inte utvidgat sitt sociala ansvar för sina leverantörers verksamhet, om inte de ideella organisationerna och fackföreningarna förmått utnyttja klädföretagens starka beroende av konsumenters och andra intressenters förtroende. Förmågan att rasera och återskapa förtroende blev drivkraften till sociala förändringar inom klädbranschen i form av säkrare arbetsmiljö, kortare arbetstider, färre barnarbetare m.m. Å andra sidan illustrerar studien även förtroendets förtryck, där vissa aktörer, t.ex. SAC Syndikalisterna och organisationerna i utvecklingsländer, exkluderas från definitionsprocesserna på grund av sin oförmåga att förmedla förtroende. Att förtroendet är drivkraften till förändringen bidrar alltså även till att det inte blir en demokratisk förändringsprocess och att de aktörer som i huvudsak berörs av förändringarna exkluderas från definitionsförhandlingarna. Resultatet blir att istället för att företagens sociala ansvar definieras genom statlig inblandning och demokratiska processer överlåts dessa definitionsförhandlingar till företag, fackföreningar och ideella organisationer, i en förhoppning att företagens beroende av förtroende skall driva fram lösningar på världens sociala problem.

Den bakomliggande studien visar att sådana lösningar visserligen utvecklas och att företagen ökar sitt ansvar för internationella sociala problem tack vare sitt förtroendeberoende, men att dessa odemokratiska processer uppvisar brister såväl rörande förmågan att producera stabila definitioner av företagens sociala ansvar som rörande förmågan att inkludera berörda grupper i processen.

Kapitlet bygger på en studie av Ählström och Egels- Zandén (2006) där intervjuer med representanter för de företag (H & M, Indiska, Lindex och KappAhl), ideella organisationer och fackföreningar som spelade en aktiv roll i processen genomfördes och på sekundärkällor i form av dokument, rapporter, hemsidor och tidningsartiklar.  

Näringsliv
Referenser
Artikel
Bok
Uppsats
Avhandling
Kapitel
Rapport

Senaste artiklar

...

Mest lästa artiklar

...

Sidkarta

...

Upptäck det civila samhället