Näringsliv – En översikt

Här finns översiktlig information om forskning som rör det civila samhället och arbetsmarknaden. Vi redovisar ett antal aktörer som tar fram kunskap på området och ger exempel på publikationer som innehåller vetenskapligt grundad kunskap.

Forskningsöversikt Referenser
Uppdaterat 2017-03-23

Senaste artiklar

...

Mest lästa artiklar

...

Sidkarta

...

Titel Författare Årtal
Arbete i egen regi: från arbetsmarknadsprojekt till social ekonomi Bartilsson, Sven 2000
Between the state and the market: Expanding the concept of ‘political opportunity structure Wahlström, Mattias & Peterson, Abby 2006
Business as usual? On managerialization and the adoption of the Balanced Scorecard in a democratically governed civil society organization Hvenmark, Johan 2013
Corporation as climate ambassador: Transcending business sector boundaries in a Swedish CSR campaign Trapp, Leila N. 2012
CSOs and business partnerships: strategies for interaction Ählström, Jenny., & Sjöström, Emma 2005
Den mångtydiga församlingen: organisering, roller och relationer i spänningen mellan sekularisering och desekularisering Öljarstrand, Anneli 2011
Efter medlemskapet?: engagemang och föreningsliv för en ny tid Einarsson, Torbjörn & Hvenmark, Johan 2012
Exitprocesser och empowerment: en studie av sociala arbetskooperativ i Vägen ut-projektet Hedin, Ulla-Carin, Herliz, Urban & Kuosmanen, Jari 2006
Folkrörelse eller affärsföretag: den svenska konsumentkooperationen 1945-1990 Hwang, Sun-Joon 1995
Folkrörelseanknytningar och marknadsrelationer: studieförbunden och deras grundarorganisationer, medlemsorganisationer och samverkansorganisationer Essen, Johan von & Åberg, Pelle 2015
From exclusion to inclusion in public innovation support? Innovative practices in bottom-up networks Lindberg, Malin 2014
Företagens sociala ansvar och den svenska modellen Frostenson, Magnus & Borglund, Tommy 2006
Församlingen i granskningssamhället Linde, Stig 2010
Förtroendefulla kläder: omdefinitionen av svenska klädföretags leverantörsansvar (1995-2005) Egels-Zandén, Niklas 2006
Hybrider i civilsamhället: när filantropiskan och ekonomiskan kom till byn Wijkström, Filip 2012
Idealism till salu? Om ideella organisationers strategival och dess demokratiska betydelse Cedstrand, Sofie 2005
Ideella mål med offentliga medel: förändrade förutsättningar för ideell välfärd Johansson, Staffan 2005
Idrotten och kommersen: marknaden som hot eller möjlighet? Norberg, Johan R. & Redelius, Karin 2012
Idrottsföräldrars syn på den kommersialiserade barn- och ungdomsidrotten Wagnsson, Stefan & Augustsson, Christian 2015
Idrottssponsring och etik Fyrberg Yngfalk, Anna 2014
Inte vilket entreprenörskap och företagande som helst: en fältstudie av 7 projekt med finansiering från Europeiska socialfonden Gawell, Malin 2011
Marknadsorientering inom folkbildningen: fritt och frivilligt i ett nytt ljus Petersen, Ann-Louise 2006
Mening på marknad? von Essen, Johan, Larsson, Timmy, Nordzell, Anita, Sundgren, Gunnar & Åberg, Pelle 2012
Meningen med föreningen: Vad är frivilligt med frivilligorganisationer? Ahrne, Göran; Boström, Magnus & Forsell, Anders 2004
Miljörörelsens mångfald Boström, Magnus 2001
Organisationer, samhälle och globalisering: tröghetens mekanismer och förnyelsens förutsättningar Ahrne, Göran & Papakostas, Ahrne 2014
Quadruple Helix as a way to bridge the gender gap in entrepreneurship? A case study of an innovation system project in the Baltic Sea region Lindberg, Malin, Lindgren, Monica, & Packendorff, Johann 2014
Reconsidering membership. A study of individual members’ formal affiliation with democratically governed federations Hvenmark, Johan 2008
Redovisning och kontroll av ideell verksamhet: En alltmer reglerad och standardiserad praktik Gustafson, Agneta 2008
Samverkansnätverk för innovation – en interaktiv och genusvetenskaplig utmaning av innovationspolitik och innovationsforskning Lindberg, Malin 2010
Självständiga rörelser eller kommunala underleverantörer?: ideella organisationers roll i välfärdssystemet Johansson, Staffan 2001
Socialt entreprenörskap: ny sektor eller rebranding av ideellt arbete? Palmås, Karl 2008
Teaching management to civil society leaders Hvenmark, Johan & Segnestam Larsson, Ola 2011
The order of logics in Swedish sport – feeding the hungry beast of result orientation and commercialization Stenling, Cecilia & Fahlén, Johan 2009
Utanförskap på entreprenad: diskurser om sociala företag i Sverige Levander, Ulrika 2011
Vad händer med civilsamhället när staten gör som marknaden? Om marknadisering, myndigheter och ideella organisationer Fyrberg Yngfalk, Anna & Hvenmark, Johan 2014
Varför ska man vara medlem?: Om betydelsen av medlemskap, ideellt engagemang och alternativa engagemangsformer i idrottsföreningar. Robertsson, Karin & Hvenmark, Johan 2015
Women resource centres – Creative knowledge environments of quadruple helix Lindberg, Malin, Danilda, Inger & Torstensson, Britt-Marie 2012
Work in voluntary welfare organizations: A sociological study of voluntary welfare organizations in Sweden Chartrand, Sébastien 2004

Gränslandet mellan civilsamhälle och näringsliv

Författare: Johan Hvenmark & Karin Robertsson
Utgivningsår: 2014

Denna forskningsöversikt är centrerad kring vad vi valt att kalla gränslandet mellan det civila samhället och näringslivet.[1] Ett ämne som fortfarande är förvånansvärt outforskat (Harris 2012). Inte minst då vi i huvudsak här fokuserar på svenska och i viss mån skandinaviska förhållanden.

Ett annat parallellt gränsland som däremot studerats mer utförligt inom den civilsamhällesrelaterade forskningen både i Sverige och internationellt, är relationen mellan det offentliga (staten, kommunerna och landstingen) och det civila samhället med dess olika typer av organisationer och verksamheter. Att det blivit så har sannolikt åtminstone delvis att göra med det offentligas betydelse för hur det svenska civilsamhället både getts förutsättningar, gestaltats och också delvis finansierats (se Lundström & Svedberg 2003, Rothstein & Trägårdh 2007, Wijkström 2011, Wijkström & Lundström 2002).

Parallellt med denna brist på forskning och kunskap finns det förstås en lång historia av faktiska kontaktpunkter och relationer mellan organisationer och aktörer i civilsamhället respektive näringslivet, men det dröjde till 1990-talet innan detta fångades upp av forskare (se Lundström & Wijkström 1997, Wijkström & Lundström 2002).

Varför är det då intressant att kartlägga forskningen som finns om detta gränsland ur ett civilsamhällesperspektiv? Vi menar att det är intressant dels i förhållande till att tidigare studier inom området ofta har ett tydligt näringslivs- eller företagsperspektiv (se Laasonen, Fougère & Kourula 2012), dels för att civilsamhällesforskningen generellt sett tycks ha förbisett detta tema (se Harris 2012[2]). Det är också intressant eftersom det finns olika perspektiv på detta gränsland och de relationer och fenomen det hyser inom forskningen. Det finns å ena sidan forskare som pekar på att det kan finnas fördelar för det civila samhällets organisationer att interagera med näringslivets organisationer (se Gustafson 2012, Wijkström & Einarsson 2006, Wijkström & af Malmborg 2005). Inte minst handlar detta ofta om företagens så kallade CSR-arbete, en förkortning av Corporate Social Responsibility (ungefär företagens samhällsansvar) (jfr Wijkström 2012, Wijkström & Einarsson 2006).

Å andra sidan tycks fler och fler forskare peka på och hänvisa till ett antal pågående förändringsprocesser inom det civila samhället överlag med direkt bäring på gränslandet, till exempel marknadisering och rationalisering, och hur detta i sin tur ger upphov till ett nytt organisatoriskt landskap i och med att tidigare gränser flyttas, förändras eller helt suddas ut (se Hvenmark 2010, 2013, Papakostas 2011, 2012 Wijkström 2011, 2012). Ytterligare en intresseväckande aspekt av ämnet är de diskussioner som nu förs av såväl politiker som forskare angående både ideella och ”nyare” organisationer i gränslandet, till exempel sociala företag, och deras roll i och betydelse för välfärdens framtida organisering i Sverige (se Levander 2011, Wijkström 2011, 2012).

Avgränsningar och tillvägagångssätt

Även om denna forskningsöversikt avgränsas till forskning baserad på svensk empiri som på ett eller annat sätt har bäring på temat gränsland, civilsamhälle och näringsliv har vi även inkluderat en del internationella referenser för att sätta den svenska forskningen i ett större sammanhang. Det gränsland som här avses kan ses från åtminstone två olika håll, det vill säga ett näringslivshåll och ett civilsamhälleshåll. I denna text lägger vi huvudfokus vid det senare, vilket givetvis får konsekvenser för det kommande innehållet. Inte minst genom att forskning som i första hand handlar om företag, deras situation och prioriteringar inte ingår i översikten. Följaktligen utesluts till exempel de delar av forskningen om CSR som utgår från ett företagsperspektiv på detta fenomen.  

Eftersom kunskapsöversikten fokuserar svensk forskning har vi sökt i de svenska universitets- och forskningsbibliotekens söktjänst LIBRIS, som innehåller stora delar av svenska böcker och tidskrifter. Vi har även använt de internationella söktjänsterna JSTOR och Academic Search Premier. I tillägg har vi använt en snöbollsmetod genom att vi sökt ny litteratur att inkludera via redan identifierade texters referenslistor. För att hitta texter som eventuellt förbisetts via de olika sökmetoderna har även kompletterande sökningar genomförts via sökmotorn Google Scholar. De nyckelord som har styrt våra sökningar redovisas i bilagan.

Litteraturen som ingår i denna översikt utgörs i först hand av vetenskapliga studier som bygger på svensk empiri med bäring på gränslandet mellan det civila samhället och näringslivet. I materialet förkommer även vissa texter som primärt inte är empiriska men som knyter an till översiktens tema och som författats av svenska forskare. I undantagsfall har även rapporter och skrifter publicerade av till exempel offentliga aktörer, näringslivet eller civilsamhällets egna organisationer inkluderats då de bedömts bygga på vetenskapligt beprövade metoder. Även om översikten utgår från ett civilsamhällesperspektiv har vi inkluderat vissa studier som tar sin utgångspunkt i ett företagsperspektiv, men då endast när den inkluderade empirin är baserad på civilsamhällets organisationer.  

Några centrala begrepp

Både begreppet civilsamhälle och begreppet näringsliv används på en mängd olika sätt. Därför behöver vi här förklara hur vi använder dessa begrepp. För att det överhuvudtaget ska vara möjligt att prata om ett gränsland och använda oss av begrepp som civilsamhälle och näringsliv behövs dessutom ett resonemang kring det som kan sägas göra det civila samhället till vad det är – det vill säga dess särart i förhållande till näringslivet och resten av samhället.

Kort om civilsamhället och näringslivet

Det finns flera olika definitioner av hur civilsamhället kan förstås, definieras och avgränsas i förhållande till andra delar av samhället (se Cohen & Arato 1992, Trägårdh 1999). Vi väljer här att ta avstamp i Wijkström och Lundströms (2002) ofta citerade definition som innebär att civilsamhället kan ses som något annat i förhållande till både marknaden, den statliga sfären samt vad de kallar familje- och samlivssfären.

Att på detta sätt dela in samhället i fyra större sfärer – som var och en inrymmer allt från både kulturella och strukturella skillnader till vitt skilda organisatoriska och andra fenomen – menar de möjliggör att vi både begreppsligt och analytiskt kan särskilja och fånga allt från olika typer av organisationer och deras förutsättningar till hur vi som medborgare förväntas agera och de facto beter oss i olika sammanhang.

Om vi som Wijkström och Lundström (2002) sedan också väljer att fokusera på de organisationer som beskrivs vara en del av det civila samhället kan det i strikt juridiska termer hävdas att det i ett svenskt sammanhang endast finns stiftelser, ideella och ekonomiska föreningar samt registrerade trossamfund (jfr Hemström 2000, 2011). Om vi breddar perspektiven bortom det juridiska ser vi i stället folkrörelser, fackförbund, partier, klubbar, loger, sällskap, kvinnojourer, miljögrupper, kyrkor, kooperativ, miljögrupper samt utdelnings- och insamlingsstiftelser.

I relation till detta kan näringslivssfären i sin tur förstås som att den idealtypiska organisationen där i stället utgörs av företaget. Detta företag har sedan ofta den organisatoriska formen av en enskild firma, ett aktiebolag eller en koncern som verkar på någon typ av marknad där människor förväntas agera som konsument, kund eller ägare (se Wijkström & Einarsson 2006).

Gränslandet och civilsamhällets särart

I gränslandet mellan civilsamhälle och näringsliv finner vi att det förekommer allt från samarbeten och konflikter mellan företag och ideella aktörer av olika slag, till nya organisatoriska lösningar där både strukturer, logiker och verksamheter från respektive sfär blandas eller sätts samman på nya och ibland innovativa sätt.

I forskning tycks relationen mellan civilsamhället och näringslivet numer allt oftare belysas som en konsekvens av den globaliserade värld vi i dag lever i. Där hävdar allt fler att marknadens företag, det offentliga och civilsamhällets organisationer behöver integreras och samarbeta mer för att vi ska kunna lösa de sociala och klimatmässiga utmaningar vi upplever och står inför. En utveckling som inte bara påstås kunna hjälpa oss att göra världen bättre utan som också förefaller ha bidragit till att gränserna mellan olika samhällsfärer och organisatoriska sammanhang suddas ut (jfr Hvenmark 2010, Wijkström 2012).

Samtidigt bidrar argument om att ideella organisationer behöver bli antingen mer effektiva och rationella eller helt enkelt förnyas, till att både idéer och praktiker lånas in från företagens värld. I flera fall utmanar det som ständigt pågår i detta gränsland våra vardagliga liv, ofta också etablerad teoribildning och ibland även etablerade ”sanningar”.

Ett gränsland, som det som står i fokus här, handlar dels om hur respektive samhällssfär kan definieras, dels om karaktären på och identiteten för de fenomen som antingen tillhör den ena eller den andra sfären. I det läge där till exempel karaktären på en förening förändras så pass att den inte längre entydigt kan karaktäriseras eller klassas som just en för det civila samhället typisk förening, utan snarare som något annat (kanske ett för näringslivet typiskt företag), motsvaras av det gränsland vi här syftar på. Man skulle också kunna säga att det motsvarar ett fysiskt eller mentalt, kognitivt rum, utrymme eller liknande där karaktären och identiteten på ett fenomen eller en företeelse börjar luckras upp och förändras så pass att det är på väg att bli något annat.

Utifrån detta vill vi leda diskussionen vidare mot det som har kommit att kallas för det civila samhällets särart. Detta gör att vi faktiskt kan prata om det civila samhället som både en faktisk företeelse och ett någorlunda stabilt begrepp genom att det skiljer sig från till exempel näringslivet eller det offentliga. Detta resonemang utgår från observationen att många ideella organisationer och verksamheter ofta förstås och behandlas utifrån det instrumentella synsättet att de bör åstadkomma något utanför den egna organisationen och bortom dess verksamhet. Något som inte sällan bottnar i antaganden om att ideella föreningar skiljer sig från vad vinstdrivande företag och offentliga organisationer är och gör (jfr Hultén & Wijkström 2006, Wijkström & af Malmborg 2005).

Detta kan alltså förstås som att existensen av olika typer av organisationer kan relateras till föreställningar om att vi genom att organisera oss på olika sätt också kan göra och åstadkomma olika saker. De stabila skillnaderna mellan olika typer av organisationer upprätthålls även av det som respektive organisationers verksamhet syftar till, till exempel att tjäna pengar eller att stötta utsatta människor.

De stabila skillnader som kan observeras mellan olika typer av organisationer (deras särart) handlar om det sätt på vilket dessa organisationer väljer att organisera sig (till exempel som en förening), vilka olika typer av resurser en organisation primärt använder sig av (till exempel medlemsavgifter) samt den ideologi och grundläggande logik som påverkar de perspektiv och de metoder som utgör grunden för hur en verksamhet organiseras och bedrivs. Huruvida en organisation faktiskt tillför något ytterligare eller något annat (ett mervärde) kan dock betraktas som en empirisk fråga utan något entydigt svar inom forskningen (jfr Gavelin, Kassman & Engel 2010, Wikström & af Malmborg 2005).

Begrepp i gränslandet och juridiska organisationsformer

I samband med att forskare studerat gränslandet mellan civilsamhälle och näringsliv används en rad olika begrepp. Några av de vanligast förekommande är social ekonomi, kooperation och nykooperation, socialt företagande och socialt entreprenörskap. Begreppen är dock inte alltid klart definierade, ofta överlappande och används på olika sätt av olika aktörer (Levander 2011) och även om relevanta begrepp och benämningar ofta förekommer i medierna och i politiken kan civilsamhällets organisationsformer och verksamheter vid en första anblick framstå som enkelt framställda i strikt juridisk mening (jfr Levander 2011, Westlund 2001, Wijkström & Lundström 2002, Wijkström & Einarsson 2006). Så är förstås inte riktigt fallet. Något som visats av såväl Hemströms (2000, 2011) grundläggande genomgång av lagstiftningen kring ideella föreningar, som Wijkströms och Lundströms (2002[3]) studier av och diskussioner om det svenska civilsamhället och dess organisationer.

Med stöd i lagstiftningen gör Wijkström och Lundström (2002) en grundläggande distinktion mellan två organisationsformer i civilsamhället – stiftelsen och föreningen – till vilka en rad olika underkategorier sedan kan kopplas.

Föreningar förekommer sedan i två olika former, ideell och ekonomisk dito, varav den förstnämnda är den mest förekommande (jfr Wijkström & Einarsson 2006). Även om ekonomiska föreningar vanligen också kallas kooperativ (jfr Hemström 2011) förfinar Wijkström och Einarsson (2006) detta med att göra en distinktion mellan stor- och småskaliga kooperativ. Till de småskaliga räknas då till exempel föräldrakooperativ medan kategorin storskaliga omfattar till exempel konsument- och lantbrukskooperationen.

I kategorin ideell förening finns allt från fackförbund, politiska partier, idrottsklubbar, nykterhetsloger, kvinnojourer och miljögrupper till trossamfund och arbetslöshetskassor. Kort sagt, organisationer och verksamheter som vi svenskar sedan länge ofta beskriver och benämner som folkrörelser och förknippar med allt från ideologiska värdegrunder, formella medlemskap och demokratiskt beslutfattande till samhälleligt engagemang och frivilligt arbete (jfr Wijkström & Lundström 1997, 2002).

Den andra stora organisationskategorin, stiftelser, delas upp i verksamhetsstiftelser, avkastningsstiftelser och insamlingsstiftelser (Wijkström & Lundström 2002). Dessa beskrivs vidare ha bildats utifrån någon typ av socialt ändamål, till exempel för att hjälpa fattiga och utsatta människor i samhället och att detta bildande skett på initiativ av och med finansiering från personer i mer bemedlade samhällsklasser och då ofta i en tidigare epok när den gemensamma och skattefinansierade välfärd vi i dag känner ännu inte tagit sin form i Sverige (Wijkström 2001). I dagsläget beskrivs den vanligaste förekommande vara avkastningsstiftelser (Wijkström & Einarsson 2006).

Ytterligare en juridisk organisationsform som skapats under senare tid med utgångspunkt i de politiska initiativ som velat gynna en privatisering av den gemensamma välfärden är aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning (SVB). Denna speciella bolagsform är framför allt framtagen för att gynna sociala entreprenörers initiativ att leverera skattefinansierade offentliga tjänster inom välfärdsområdet (Palmås 2013).

Tre centrala teman i litteraturen

För att tematisera materialet och därmed framställa huvuddragen i forskningen om gränslandet i denna översikt, har vi utgått från tidigare sätt att tänka kring och förstå gränslandet samtidigt som vi även byggt vidare på och utvecklat dem. Det ledde till att vi kunde identifiera tre centrala teman i materialet:

1) relationer och strategival

2) idémässigt utbyte och påverkan

3) organisationer och aktiviteter i själva gränslandet.

Det första temat handlar om faktiska relationer mellan ideella organisationer och företag men även om olika strategival som civilsamhällets organisationer gör i relation till företagen och deras värld. Detta tema har i sin tur delats in i en samverkans- respektive en konfliktdimension, vilket handlar om huruvida relationerna präglas av olika former av samarbeten eller om de i stället antar en mer konfrontativ form.

Det andra centrala temat innefattar forskning som snarare behandlat ett mer indirekt utbyte av och en påverkan via idéer, prat och praktiker än direkta mellanmänskliga kontakter och relationer. I samband med detta beskriver vi även ett antal mer övergripande förändringsprocesser av direkt relevans för det civila samhället, men också i viss mån för samhället överlag. Dessa processer kan delvis sägas bero på växelvisa utbyten av idéer och praktiker mellan civilsamhälle och näringsliv, men även med det offentliga. Eftersom denna översikt primärt utgår från ett civilsamhällesperspektiv fokuserar vi kring temat idémässigt utbyte och påverkan i huvudsak på rörelsen från näringslivet till det civila samhället och hur ideella organisationer allt oftare och allt mer tycks välja att agera i likhet med näringslivets logik och praktik.  

Det tredje temat i litteraturen, organisationer och aktiviteter i själva gränslandet, innefattar litteratur om expansionen av till exempel sociala företag och socialt entreprenörskap, som kan sägas befinna sig mitt i själva det gränsland mellan civilsamhället och näringslivet som här står i fokus.

I enlighet med ovanstående har vi valt att strukturera det resterande innehållet i denna översikt utifrån dessa centrala teman. Detta är förstås bara ett av många sätt på vilka den kunskap och information som ska behandlas i denna översikt kan struktureras, men från vår tidigare forskningsmässiga erfarenhet inom området, och av arbetet som föregått denna rapport, framstår detta som det mest begripliga alternativet.

Som tidigare nämnts har vi konsekvent endast tagit med de texter som primärt utgår från ett civilsamhällesperspektiv. Detta betyder dock inte att vi bitvis också beskriver hur ett eventuellt företagsperspektiv också åskådliggörs inom och av den aktuella forskningen. I tillägg till detta tycks den kunskap som det redogörs för i vissa texter även kunna färgas av den inblandade forskarens eller forskarnas val av primär utgångspunkt (civilsamhälle eller näringsliv).

Relationer och strategival

I detta tema inryms relationer mellan ideella organisationer och företag, men också olika övergripande val som civilsamhällets organisationer gör i relation till företagen och deras värld. Bland tidigare sätt att tänka kring och förstå relationer mellan civilsamhällets organisationer och näringslivet i ett svenskt sammanhang finns till exempel Wijkström (1999) som talar om samarbete, konkurrens eller imitation.

Det förstnämnda, samarbete, menar han bland annat utgörs av sponsring och ekonomiskt stöd från företag till ideella organisationer. Konkurrens, enligt samme författare, handlar mer om en irritation från företagens sida när ideella aktörer agerar inom ”deras” område. Här tjänar exempelvis Friskis och Svettis kontra kommersiella gym samt second handbutiker som drivs antingen i ideell eller i kommersiell regi som tydliga exempel (Fyrberg Yngfalk & Hvenmark 2014). Slutligen menar Wijkström (1999) att imitation handlar om att ideella organisationer tar efter olika element från framgångsrika företag i syfte att uppnå någon typ av förändring eller förbättring av den egna verksamheten eller situationen.

Wijkström och Lundström (2002) beskriver vidare några huvudlinjer som de menar kan förstås som relationen mellan ideella organisationer och företag.

”Det går att förstå relationerna mellan vinstdrivande företag och ideella organisationer på ett liknande sätt som de mellan statsapparat och ideell sektor. Vi har kunnat identifiera åtminstone fyra huvudlinjer i dessa relationer. De ideella organisationerna kan utifrån ett företagsperspektiv ses som en marknad, som en källa till ny kunskap, som ’änglar’ eller som ’raptors’.”

(Wijkström & Lundström 2002, s. 37, citattecken i original)    

I korthet handlar den första av dessa huvudlinjer om att företag börjat se och förstå ideella organisationer som en marknad till vilka de kan sälja till exempel revisions- och konsultuppdrag. Den andra handlar om företagens ökade intresse av att förstå krafter och processer i ideella organisationer för att öka sin egen attraktionskraft för anställda, aktieägare och kunder och därför lånar och inspireras av föreningarna (se Brunsson 1998). Den tredje huvudlinjen handlar om företag som för att öka sin legitimitet söker partnerskap och allianser med ideella organisationer som allmänt betraktas som goda. Innebörden av den fjärde och sista huvudlinjen är att företag ser ideella organisationer som farliga kritiker av deras affärsverksamhet och att företagen därför behöver lära sig att förhålla sig till sina kritiker på ett strategiskt sätt (Wijkström & Lundström 2002).

Beskrivningarna av hur vi kan förstå relationerna mellan ideella organisationer och företag ovan utgår dock från ett företagsperspektiv. Ett perspektiv som också Ählström och Sjöström (2005) har utgått från när de undersökt bakgrunden till ideella organisationers olika strategival för att interagera med företag. Det tydliggörs då författarna beskriver sin avsikt, till exempel att kartlägga vilken typ av ideella organisationer som det kan vara värt för företag att försöka etablera samarbeten med.

Trots Ählströms och Sjöströms (2005) företagsperspektiv innehåller studien också ett civilsamhällesperspektiv på så sätt att de undersöker vad som ligger till grund för olika ideella organisationers strategival i relationerna till företag. Utifrån intervjuer med företrädare för ideella organisationer delar författarna in dessa i två övergripande strategikategorier:

  • de som väljer att samarbeta med företag
  • de som väljer att inte göra det.

I den förstnämnda kategorin söker ideella organisationer aktivt samarbete i olika former som ett led i att uppnå sina övergripande mål som organisation. De som i stället aktivt avstår från att samarbeta med företag söker andra alternativ till att interagera med dem.

Något som Ählström och Sjöström beskriver handlar om att de ideella organisationerna värnar om sin möjlighet att fritt kritisera vissa företag, utan att riskera något i samband med detta. I deras analys förstås alltså svenska ideella organisationers strategival för att interagera med företag i förhållande till organisationernas målbilder. Dessa kan till exempel vara att påverka företag att ta ansvar, ofta socialt eller klimatmässigt eller att på ett mer strukturellt plan försöka påverka dem till att ändra sin världsuppfattning.

Med dessa inledande skildringar av huvudlinjer i relationerna mellan ideella organisationer och företag samt ideella organisationers olika strategival som fond, redogör vi i nästa avsnitt för forskning om faktiska relationer. Denna forskning har vi vidare delat in två dimensioner, samverkan och konflikt. I den första finns forskning om olika former av samarbeten mellan ideella organisationer och företag. I den andra finns forskning om ideella organisationer som i stället valt ett mer konfliktorienterat sätt att interagera med företag.  

Samverkan

Samverkansdimensionen innefattar olika former av samarbeten mellan ideella organisationer och företag, till exempel marknadsföringskampanjer och sponsring eller gemensamma utbildningsprojekt. Hit räknas också företagens så kallade CSR-arbete, det vill säga sådant arbete genom vilket företag tar ett samhälleligt eller socialt ansvar genom olika aktiviteter (se Amnå 2007, Cedstrand 2005, Wijkström & Einarsson 2006, Wijkström & Lundström 2002).

Samverkan som strategival från ideella organisationers perspektiv kan, trots just samverkansaspekten, grunda sig i att de på något sätt opponerar sig mot företagens aktiviteter. Men i stället för att till exempel ägna sig åt direkta konfrontationer och protester går detta strategival mer ut på att arbeta tillsammans med företag för att på det sättet försöka påverka dessa i linje med organisationens övergripande målbild (Ählström & Sjöström 2005).

I vilken grad företag släpps in är enligt Cedstrand (2005) dock en förhandlingsfråga som beror på vad de ideella organisationernas målbild går ut på och eftersträvar. Detta eftersom målbilden till exempel kan vara att påverka enstaka företag till ansvar i en isolerad fråga eller att på ett mer strukturellt plan sträva efter att påverka hela grupper av företag för att i förlängningen åstadkomma till exempel sociala förändringar och en ändrad maktfördelning i samhället. I tillägg menar Cedstrand (2005) även att ideella organisationers självbild spelar roll för deras strategival då vissa kan uppleva sig ha god möjlighet att påverka företag medan det hos andra kan finnas en oro för att ett samarbete kan innebära att de blir utnyttjade av företag för sin legitimitet i en viss fråga (se Boström 2001).

Inom forskningen har Amnå (2007) exempelvis lyft fram Amnesty och Världsnaturfonden som har valt att samarbeta med stora företag som Hennes och Mauritz, Volvo och ICA för att nå sina klimatrelaterade eller sociala mål. Liknande samarbeten mellan Allemansfonderna och Cancerfondens samarbete med banken SEB nämns även av Wijkström och af Malmborg (2005).

Sponsring

En annan vanligt förekommande samverkansform inom det svenska civilsamhället är den redan nämnda sponsringen. Något som typiskt sett involverar idrottsrörelsen (se Fyrberg & Söderman 2007). Sponsoravtal inom idrottsrörelsen beskrivs ha ökat sedan 1970- talet, vilket i sin tur hänger samman med idrottens gradvisa kommersialisering, främst inom elitidrotten via ökningen av kommersiella tävlingsarrangemang, matcher och serieligor samt tevesändningen av dessa (se Norberg 2010, Peterson 2002).

Samtidigt beskriver Amnå (2007) sponsringen som en strategi från företagens sida att vinna legitimitet och förtroende hos intressenter eller allmänheten, vilket till exempel kan ta sig uttryck i att företag erbjuder pengar och professionell kunskap till ideella organisationer medan de i utbyte kan få goodwill och utrymme på nya marknader (se Hvenmark & von Essen 2010, Petrelius Karlberg 2012, Wijkström & Einarsson 2006, Wijkström & Lundström 2002).

Sponsringen har även problematiserats av forskningen. Utifrån ett civilsamhällesperspektiv menar Fyrberg Yngfalk (2014) att sponsring från privata företag kan vara både en viktig inkomstkälla för idrottsföreningar och något som kan ställa desamma inför svåra etiska dilemman. Detta beror enligt författaren på att ideella föreningar och företag framför allt kan särskiljas genom att de fungerar utifrån en uppsättning grundläggande, men vitt skilda logiker som påverkar allt från vilka mål och syften som följs till hur deras respektive verksamhet organiseras och hur deras interna kultur ser ut.

Medan idrottens värden av många primärt hävdas handla om delaktighet och demokrati, tillgänglighet, öppenhet och respekt för ideellt arbete beskrivs företag i första hand fungera utifrån aspekter som konkurrens, tillväxt och vinstmaximering – kort sagt en marknadslogik. Till följd av att marknadslogiken värderas högt i dagens samhälle beskrivs idrottens logik och värden underordnas marknadens logik. Samtidigt påpekar Fyrberg Yngfalk (2014) att många idrottsföreningar eftersträvar olika former av sponsoravtal med företag. Något hon förklarar med att privata pengar, jämfört med statliga bidrag, kan anses ge föreningarna mer frihet men som samtidigt kan leda till ett marknadsberoende som hon dessutom beskriver som mer osäkert då sponsoravtal ofta är kortsiktiga och marknaden snabbt kan förändras till nackdel för idrottsföreningarna i fråga. En annan förklaring som förs fram av Fyrberg Yngfalk är att sponsoravtal med företag av idrottsföreningar kan uppfattas som ett kvitto på att marknaden ser dem som betydelsefulla.

CSR som både samverkansform och företagsstrategi

Som nämndes inledningsvis kan gränslandet mellan civilsamhället och näringslivet ses från åtminstone två olika håll, det vill säga ett näringslivs- respektive ett civilsamhälleshåll. Ett område inom forskningen där detta blir särskilt tydligt är CSR. Detta då det av vissa forskare beskrivs som en samarbetsform mellan ideella organisationer och företag som båda parter vinner något på och bitvis som ett rent strategiskt val för företag som vill skapa och utveckla sitt varumärke vis-à-vis konkurrenter, kunder, medarbetare och andra intressenter genom att dra nytta av ideella organisationers särart eller legitimitet (jfr Amnå 2007, Fyrberg Yngfalk 2014, Wijkström & Lundström 2002, Wijkström & Einarsson 2006). I detta sammanhang kan även fenomenet företagsvolontärer nämnas där företag låter sina anställda arbeta åt en ideell organisation på arbetstid som en del av sitt CSR-arbete, vilket kan betraktas ge vinster för båda parter. Den ideella värdorganisationen gynnar den frivilliga som får en meningsfull aktivitet utanför förvärvsarbetet. Företaget framstår som en attraktiv arbetsgivare för personalen och får möjlighet att gagna sitt varumärke (Hvenmark & von Essen 2013). 

I en rapport om EU:s politik kring företagens CSR-arbete beskriver Frostenson och Borglund (2006) hur det började växa fram ett politikområde kring detta vid millennieskiftet i ett sammanhang där flera parallella processer och frågeställningar leder fram till att företagens sociala ansvar blir ett prioriterat område inom EU. Detta tycks även sammanfalla i tid med intresset för CSR i en svensk akademisk kontext (Laasonen et al. 2012). En bidragande faktor till att intresset för och arbetet med CSR sedan dess stadigt tycks ha ökat inom näringslivet har av vissa länkats till kritik från aktivister med koppling till olika sociala rörelser riktat mot både enskilda företag och hela branscher (se Egels-Zandén 2006, Garsten 2005, Wijkström & Einarsson 2006).

En grov sammanfattning av vad dessa aktivister har krävt är att företagen tar sin beskärda del av ansvaret för de sociala och klimatmässiga utmaningar som finns i världen, och då inte minst sådant som är direkt kopplat till deras egen verksamhet, vilken ofta sammanfattats som en grön ekonomi eller en humanare kapitalism (se Garsten 2005). Ett ansvar som ibland har utkrävts till följd av massmedialt välbevakade ”skandaler” kring multinationella företag som till exempel Shell, Nike, Hennes och Mauritz och Ikea, avseende deras produktion eller personalansvar som i perioder bidragit till ett överlag minskat förtroende för företag bland allmänheten (se Engels-Zandén 2006).

Parallellt finns de som hävdar att CSR som företeelse inte är något nytt. Leijon (2006) säger till exempel att samhällsansvar länge har ingått i rollen som företagare och menar vidare att en bidragande orsak bakom ett ökat socialt ansvarstagande från företagen också är ett resultat av välfärdsstatens kris i Sverige. Detta då det offentliga sökt samarbeten med såväl företag som ideella organisationer för att på så vis tackla redan existerande sociala utmaningar, men också för att förebygga framtida och potentiella samhällsproblem innan de fått allt för stora konsekvenser.

Precis som redan nämnts har forskningen om CSR dock primärt utgått från och begränsats till ett företagsperspektiv, vilket inneburit att CSR-initiativens effekter i samhället därmed har hamnat i bakgrunden eller helt ignorerats (se Brejning 2012). Än mindre uppmärksamhet tycks i detta sammanhang ha riktats mot frågan om hur denna typ av samverkansaktiviteter påverkar det civila samhällets organisationer mer specifikt.

Behovet av den typen av kunskap kan vidare illustreras av till exempel Trapps (2012) fallstudie om det statligt ägda energiföretaget Vattenfalls CSR-kampanj som hade till syfte att etablera nämnda företag som en trovärdig klimatambassadör. Studien kan sägas utgå från företagets perspektiv när författaren föreslår att bolagets trovärdighet försvagades av skildringen av Vattenfall som mer inriktad på att organisera ett offentligt, kollektivt handlande för att bekämpa klimatförändringarna än på att säkerställa företagets affärsintressen. Därför föreslår hon två alternativa sätt att säkerställa större trovärdighet i liknande fall: uttryckligen kommunicera om företagets motiv för att bedriva CSR-kampanjer samt utföra dessa CSR-kampanjer i samarbete med icke-vinstdrivande organisationer för att på så vis nå en ökad legitimitet. Den som är kritisk kan hävda att civilsamhällesorganisationer i detta fall, medvetet eller omedvetet, tycks reduceras till ett verktyg för företag att tillförskaffa sig trovärdighet i en viss fråga.

Delvis länkat till ett sådant kritiskt perspektiv talar andra forskare om att företag i första hand alltid drivs av vinstmaximering, vilket gör att deras CSR-arbete och deras strategier bäst bör förstås som ett led i att uppnå ökad vinst (se Fleming & Jones 2013). Detta beskrivs även mer utförligt av Egels-Zandén (2006) som sätter framväxten av den så kallade Rena Kläder-kampanjen i Sverige i fokus (se Ählström & Egels-Zandén 2008), om hur en nyetablerad och relativt liten ideell organisation, genom kampanjer och samarbete med andra välkända ideella organisationer och fackföreningar, lyckades få stora klädföretag som Hennes och Mauritz, KappAhl, Lindex och Indiska att omvärderade sitt leverantörsansvar.

Egels-Zandén (2006) beskriver i sin fallstudie av kampanjen hur kritiken mot flera olika klädföretag både nationellt och internationellt, bottnade i att många textilföretag mellan 1980 och sekelskiftet förflyttade sin produktion till utvecklingsländer där arbetsvillkoren med västerländska mått mätt var mycket undermåliga. Kampanjerna bidrog till att negativ massmedial uppmärksamhet riktades mot företagen, vilket mynnade ut i att företagen så småningom antog uppförandekoder för sin produktion. Egels-Zandén förstår företagens ökade intresse för CSR-strategier i Sverige som sammanlänkat med dessa organisationers förmåga att inge förtroende i en specifik fråga, i den aktuella fallstudien om socialt ansvar och arbetsvillkor för textilarbetare i utvecklingsländer. Detta eftersom klädföretagen är beroende av allmänhetens förtroende för att upprätthålla sin försäljning och därmed sin vinst. Något som även kan jämföras med forskare som menar att företagens samhällsansvar också kan ses som en allt viktigare del i företagens egna varumärkesbyggen (se Fyrberg Yngfalk 2014).

Slutligen finns forskare som tecknar en nyanserad bild av CSR-initiativ. Persson och Normark (2009) menar till exempel att om vi vill förstå mer om CSR-initiativ behöver vi framför allt förstå de olika strategier som ligger bakom de fenomen som benämns som CSR, i deras fall inom ramen för en svensk idrottskontext. Detta handlar enligt författarna om att fråga sig när idrotten är samarbetspartner till företag och organisationer i deras marknadsföring och när det primärt handlar om ett altruistiskt eller filantropiskt arbete och omvänt – när arbetar idrotten med CSR utifrån ett altruistiskt syfte och när används CSR för att marknadsföra idrotten och dess verksamheter. Persson och Normark argumenterar för att det med utgångspunkt i denna typ av frågor går att urskilja fyra olika typer av CSR-initiativ kopplat till idrotten:

1) förbundet eller föreningen som genom att kommunicera samhällsnytta primärt söker socialt kapital och därigenom goodwill och legitimitet för sin allmänna och statligt finansierade idrottsverksamhet

2) klubben som använder CSR som ett led i att stärka sin egen image och varumärkesbyggande

3) idrottsorganisationer som samarbetar med företag som i sin tur vill ta del av idrottens positiva värden

4) non-profit organisationer som genom samarbete med idrotten vill nå ut till en bred allmänhet, där resultatet blir en win-win situation utifrån att CSR-kapitalet genererar goodwill och socialt kapital för både klubb och företag som i sin tur kan omvandlas till ekonomiskt kapital.

Konflikt

Inom ramen för gränslandets konfliktdimension tycks forskningen framför allt handla om olika former av aktivism. Detta tar sig uttryck i form av olika sociala rörelser där antiglobaliseringsrörelsen utgör ett tydligt exempel. En rörelse som kan sägas bestå av olika nätverk av aktivister som i huvudsak protesterar mot den globala kapitalismen och för en rättvisare och mer hållbar fördelning av jordens resurser (se Wennerhag 2008, Zachariasson 2006). Här ryms även enstaka kampanjer mot specifika företag eller marknadsaktiviteter samt så kallad politisk konsumtion.

Sociala rörelser är kanske det vanligast förekommande sättet för hur olika intressen och frågor både historiskt och i dag organiseras och ges kraft inom det civila samhället. Kanske är det också därför som forskningen om sociala rörelser är så väl etablerad både i Sverige och utomlands. Forskare har tidigare beskrivit hur sociala rörelser bland annat utmärks av ett slags organiserat, kollektivt handlande som befinner sig i konflikt med de etablerade system inom det område där de verkar och framför sina protester (jfr Eyerman & Jamison 2005, Ring 2007, Thörn 2002/2012, Wettergren & Jamison 2006).

 Gemensamt för denna forskning är dock ett fokus på organisationer eller rörelser som, genom olika strategival, protesterar mot eller är kritiska mot andra aktörer inom både näringslivet och den offentliga sektorn. Bland exempel som lyfts fram i tidigare forskning finns Cancerfondens motstånd mot tobaksindustrin och dess intressen, bland annat i form av olika informations- och opinionskampanjer mot rökning riktade till allmänheten (Wijkström & af Malmborg 2005). En annan form av mer direkt påverkan som beskrivs av forskningen är så kallad politisk konsumtion där konsumenter utövar politisk aktivism genom att bojkotta varor producerade av företag som inte anses ta exempelvis socialt eller klimatmässigt ansvar för sin produktion (Micheletti 2003, Stolle & Micheletti 2013).

Från direkt konfrontation till indirekt påverkan

Parallellt med ovan nämnda konfrontativa strategival har andra även beskrivit en utveckling där sociala rörelser gått från direkt konfrontation med företagen till en mer indirekt och samarbetsbetonad påverkan. Detta åskådliggör till exempel Boström (2001) i sin skildring av miljörörelsen i Sverige utifrån fallstudier som involverar Svenska Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden (WWF), Miljöförbundet Jordens Vänner, Greenpeace och Det Naturliga Steget. Boström beskriver i detta fall hur rörelsens interaktion med företag kan präglas av såväl konfrontativa som mer samarbetsorienterade strategier, men att miljörörelsen i grunden bygger på ett motstånd mot det industriella, kapitalistiska produktionssättet som företagens verksamheter utgår ifrån. Något som av Boström beskrivs vara oförenligt med miljörörelsens målbild om ekonomisk och miljömässig hållbarhet i världen.

Samtidigt beskriver han hur dagens miljörörelse har blivit mindre inriktad på konfrontation och försök att väcka allmänhetens medvetande, till exempel Greenpeace aktioner, och mer på samarbeten för att finna lösningar. En utveckling som också ligger till grund för samme författares kritiska fråga om miljöorganisationerna därmed har integrerats för mycket i det omgivande samhället eller om de fortfarande kan utmana makthavare och driva miljöfrågor på ett självständigt och kritiskt sätt.

Även Wahlström & Peterson (2006) visar i sin studie av djurrättsrörelsen i Sverige hur denna gått från direkta aktioner eller bojkott av företag eller marknader till att arbeta för att få gehör för sina mål i politiska forum. Något som lett till att djurrättsrörelsen därmed kunnat påverka en striktare lagstiftning kring pälsindustrin i Sverige och som bidragit till att pälsuppfödningen av till exempel räv helt har stoppats i landet. Liknande beskrivningar finns även om sociala rörelser och nätverk som gått från mer eller mindre våldsamma protester, i till exempel Seattle 1999 och Göteborg 2001, till konkreta förändringsdiskussioner (se Wennerhag 2006).

Inom ramen för konfliktdimensionen kan det slutligen tilläggas att forskningen på detta område ibland tycks vara karaktäriserad av dominerande och normerande diskurser samt för givet tagna sanningar. Det kan i sin tur innebära att alternativa diskurser och sätt att förstå verkligheten kan tonas ned eller ibland helt tystas i det publicerade materialet. Som ett exempel på det senare menar Laasonen et al. (2012) att en inflytelserik diskurs inom forskningen kan skönjas som innebär att flera forskare lyfter fram och betonar samverkansaspekten och ett slags ”win-win” förhållande i relationer mellan ideella organisationer och företag. Något som dessa författare menar gör att andra diskurser, till exempel mer kritiskt orienterade dito, tonas ned eller förbises helt. Samtidigt framhåller Laasonen et al. (2012) även att dominerande diskurser inom detta ämnesområde medför empiriska konsekvenser genom att till exempel civilsamhällesorganisationer som egentligen kanske eftersträvar att upprätthålla ett mer antagonistiskt förhållningssätt till marknaden och dess kommersiella verksamheter väljer att tona ned den aspekten i och med eventuella samarbeten.

Idémässigt utbyte och påverkan

Det andra centrala temat i forskningen om gränslandet mellan civilsamhället och näringslivet handlar mer om ett indirekt utbyte av och en påverkan via idéer, prat och praktiker än direkta mellanmänskliga kontakter och relationer. Detta kan beskrivas som att företag eller ideella organisationer sneglar på och låter sig inspireras av hur saker görs på ”andra sidan gränsen”. Det leder ibland också till att respektive aktörer väljer att anamma vissa idéer, prat och praktiker som de där finner intressanta för sina egna syften. Annorlunda uttryckt handlar det alltså om att ideella organisationer respektive företag lånar in och implementerar idéer och praktiker som inte är typiska för den egna organisationen.

Eftersom denna översikt primärt utgår från ett civilsamhällesperspektiv fokuserar vi här i huvudsak på hur ideella organisationer allt oftare och allt mer tycks välja att agera i likhet med näringslivets logik och praktik. I sammanhanget bör det dock nämnas att det även finns forskare som beskriver hur man i näringslivet anammar typiska civilsamhällesrelaterade idéer och praktiker (se Brunsson 1998, Kunde 2000). Ett illustrerande exempel på detta är den för många i dag välbekanta kundklubben där vi som kunder kan bli medlemmar och på sätt får ta del av till exempel exklusiva rabatter och erbjudanden (se Butscher 2002). Något som i grund och botten handlar om hur företagsvärlden försökt hitta en lösning på ett grundläggande problem – bristande lojalitet bland sina kunder. För att komma åt detta har vissa företag valt att hämta inspiration i den lojalitet och det intresse och engagemang som många föreningar tycks kunna skapa och upprätthålla bland sina medlemmar (se Amnå 2007, Einarsson & Hvenmark, 2012, Wijkström & Lundström 2002).

Förändringsprocesser i gränslandet

Det förefaller råda en viss enighet inom forskningen i det att näringslivets tankemodeller, praktiker och språkbruk har fått ett ökat genomslag bland civilsamhällets organisationer under senare tid (jfr Gustafson 2012, Hvenmark 2008, 2010, 2013, Wijkström 2011, 2012, Wijkström & Einarsson 2006). Ett sätt går via begreppet hybridisering som till exempel Wijkström (2011, 2012) menar är mångfacetterat och kan appliceras i samband med en mängd sammanhang och fenomen. Inte minst i relation till processer där en tidigare indelning i olika samhällssfärer, i vilka den offentliga sektorn och marknaden betraktas som tydligt åtskilda från det civila samhället, nu bryts upp. Hybridisering kan då dels beskriva uppkomsten av nya organisationstyper av blandkaraktär, dels att traditionella civilsamhällesorganisationer anammar synsätt, metoder eller modeller från både den offentliga sfären och näringslivssfären. Men även andra begrepp har använts för att beskriva och analysera samma eller snarlika förändringsprocesser: Brunsson (1998, se Forsell 1992) diskuterar till exempel detta i termer av en företagisering; Papakostas (2011) pratar om rationalisering och professionalisering; Wijkström & Lundström (2002) om kommersialisering, Hvenmark (2008, 2010) om marknadisering; Hvenmark (2013, 2015) om managerialisering.

Flera av dessa begrepp överlappar dock varandra och det är inte alltid klart hur eller vad det är som driver vad i de förändringar som beskrivs och vad som snarare är underordnat än större förändringsprocesser. Kanske kan dessa och andra länkade begrepp bäst förstås som mer eller mindre likartade förändringsprocesser som antingen löper parallellt eller som går i varandra utan att någon specifikt tillskrivs en ledande roll (se Hvenmark 2013). Resten av detta kapitel ägnas åt empiriska studier med anknytning till ovan nämnda begrepp. Vi redovisar även diskussioner kring vilka potentiella konsekvenser dessa påstås kunna medföra för det civila samhällets organisationer samt gör en kortare fördjupning i potentiella förklaringsmodeller.

Sektorsövergripande processer

Vissa av de förändringsprocesser som omnämns i forskningen, däribland marknadisering och rationalisering, framstår som både mer omfattande och mer djupgående medan andra processer som professionalisering och kommersialisering kanske mer kan betraktas som uttryck för dessa. Dessutom tycks marknadiserings- och rationaliseringsprocesser inbegripa olika sektorer och verksamheter i flera delar av samhället.

Vad gäller den förstnämnda, marknadisering, framställs den ofta som att den i grunden handlar om att samhället blir mer och mer marknadsliberalt genom vår ökade tilltro till marknadslösningar och ett företagsliknande sätt att tänka och agera inom såväl ideella som offentliga organisationer. En utveckling som har spårats tillbaka till en tydlig expansion av marknadspraktiker och -logiker sedan 1980-talet i form av bland annat avreglering, konkurrensutsättning och privatisering (se Almqvist 2006, Lundqvist 2003). Ett uttryck för detta är till exempel införandet av näringslivsrelaterade styrformer som New Public Management (NPM) i offentliga verksamheter (jfr Blomqvist & Rothstein 2008, Fyrberg Yngfalk & Hvenmark 2014, Lundström 2004, Steen 2013, Wijkström & Einarsson 2006).

För det civila samhällets del tycks denna marknadisering även ske parallellt med andra förändringsprocesser som rationalisering, professionalisering, kommersialisering och centralisering (Hvenmark 2013). Dessa olika processer delar alla potentialen att kunna göra civilsamhällesorganisationer alltmer företagslika i både tanke och handling. Empiriska studier av detta återfinns i samband med till exempel Svenska Kyrkan (Linde 2010, Öljarstrand 2011), Hyresgästföreningen (Hvenmark 2013), folkbildningen (von Essen & Åberg 2009, von Essen, Larsson, Nordzell, Sundgren & Åberg 2012, Petersen 2006), inom socialt inriktade ideella organisationer (Chartrand 2004, Enander, Holmberg & Lindgren 2013) samt olika idrottsrelaterade organisationer (se Forslund 2012, Fyrberg Yngfalk & Hvenmark 2014).

Förändringsprocessernas uttryck

En följd av dessa mer övergripande marknadisering- och rationaliseringsprocesser beskrivs vara en ökad kommersialisering (se Fyrberg Yngfalk & Hvenmark 2014, Norberg 2010, Stenling & Fahlén 2009) men också en ökad professionalisering av ideella organisationer (se Ahrne & Papakostas 2002, 2014, Amnå 2007, Chartrand 2004, Wijkström & Einarsson 2006).

Kommersialisering beskrivs ofta som ett uttryck för eller som en del av den mer övergripande marknadiseringen i samhället. Detta har behandlats mer genomgripande i olika studier av idrottsrörelsen i Sverige med utgångspunkt i idrottens stegvisa kommersialisering sedan mitten av 1960-talet (se Peterson 2002). I senare studier i ämnet skildras hur utövare sedan 1970-talet har ersatt sitt medlemskap i föreningsidrott med träningskort på kommersiella gym eller mer oorganiserat idrottande utomhus. Föreningsidrotten beskrivs på så vis ha fått konkurrens av nya former av idrottande i marknadens regi eller i en mer oorganiserad form (Norberg 2010). Samtidigt har en nästan explosionsartad marknad för kommersiella idrottsbolag som erbjuder barn- och ungdomsidrott vid sidan om föreningsidrotten uppstått i Sverige. Denna marknad omfattar såväl så kallade sport camps (kommersiella sportläger under till exempel skollov) som terminsverksamhet i en rad olika idrotter i regi av företag (Norberg & Redelius 2012).

Professionalisering som begrepp och process har å sin sida använts på olika sätt inom forskningen. Ett sätt att prata om den har varit att mäta andelen anställd personal inom civilsamhällesorganisationer. I en svensk befolkningsstudie om medborgarnas ideella engagemang och informella insatser, menar Svedberg, von Essen och Jegermalm (2010) att det är hur stor andel av arbetsinsatserna som utförs av anställda och hur stor andel som utförs av ideella krafter inom det civila samhällets organisationer, som avgör i vilken grad det civila samhället kan sägas vara professionaliserat. Utifrån tidsseriedata snittad på den svenska befolkningen hävdar dessa författare att det svenska civilsamhället i mindre grad är professionaliserat jämfört med många andra jämförbara länder (se Wijkström & Einarsson 2006).

Professionalisering kopplas vidare samman med någon form av expertkunskap och utbildning eller profession inom forskningen. Det bidrar till en distinktion mellan de professionella (de avlönade) och medlemmarna (de frivilliga och förtroendevalda) i ideella organisationer (se Fernler & Svedberg Helgesson 2005, Wijkström & Einarsson 2006). En sådan process exemplifieras av Enander et al. (2013) i en redogörelse för kvinnojourernas förändring i Sverige sedan början av 2000-talet – från politisk rörelse för kvinnors rättigheter till utförare av socialt arbete. En utveckling som av författarna beskrivs handla om att ideella kvinnojourer allt oftare upphandlas och kontrakteras av sina respektive kommuner i dag för att ta emot kvinnor och barn utsatta för våld i nära relationer på uppdrag av socialtjänsten. Något som innebär att jourerna plötsligt lyder under socialtjänstlagens bestämmelser och krav och som i sin tur initierar en professionalisering av kvinnojourernas verksamhet och deras ideella volontärer. Till exempel i form av krav på kunskap om lagstiftning, metoder i barnperspektiv och samtal eller i vissa fall socionomutbildning (se Chartrand 2004).

Nära sammanlänkat med professionalisering finner vi inom forskningen även ett annat begrepp – managerialism som saknar en vedertagen svensk översättning. Ibland används det engelska ordet och ibland översätts det till managerialisering på svenska. Hvenmark (2015) beskriver hur begreppet i dag ofta tillämpas i studier av hur idéer och metoder förknippade med företagsledning sprids i samhället, inte minst i civilsamhällesorganisationer, samtidigt som han menar att det är långt ifrån klart hur begreppet används och definieras över olika intressefält. I en litteraturöversikt av vetenskapliga artiklar i civilsamhällesstudier publicerade mellan 1990 och 2014, menar han att begreppet managerialism i dag är så brett definierat att dess analytiska effekt riskerar att gå förlorad. För att komma ifrån det förespråkar Hvenmark en mer exakt konceptuell användning och föreslår därför att begreppet managerialism bör tillämpas för att beteckna en ideologi, begreppet förvaltning för att fånga olika ledningsrelaterade metoder och slutligen, att begreppet managerialization används för att beskriva en organisatorisk förändringsprocess.

 I en svensk kontext har till exempel Hvenmark & Segnestam Larsson (2011) beskrivit organisatoriska förändringsprocesser där människor med universitets- eller högskoleutbildning inom företagsledning i dag efterfrågas och tar allt större plats i ideella organisationers styrelser, som anställda chefer eller som konsulter (se även Segnestam Larsson 2014). Nära sammankopplat till detta kan det även nämnas att utbildning i management och ledarskap speciellt utformad och anpassad för civilsamhällesorganisationer är ett ämne för växande akademiskt intresse i Sverige (se Hvenmark & Segnestam Larsson 2012, Segnestam Larsson 2015). En förklaring till det växande intresset bottnar i att universitets- och högskoleutbildningar inom ledarskap och organisation innehållsmässigt ofta anpassas för en karriär inom näringslivet eller i offentliga organisationer samt att ledarskaps- och managementlitteraturen ofta bygger på forskning och kunskap ifrån just dessa fält (Hvenmark & Segnestam Larsson 2011).

Samtidigt finns det i Sverige ett fåtal högskolekurser och program som specifikt riktar in sig på ledarskap och organisering i civilsamhällesorganisationer, vilket Hvenmark och Segnestam Larsson (2012) ställer mot förhållanden i USA där det både finns ett stort antal högre utbildningar specifikt inriktade på att utbilda chefer och ledare till civilsamhällesorganisationer och en rik mängd av akademisk litteratur om så kallad non-profit management.

Förklaringsmodeller

Förklaringarna till vad som driver förändringsprocesserna är inte entydiga. Inom den forskning som denna översikt täcker förekommer ett antal potentiella förklaringsmodeller. Vissa forskare menar att dessa uppstår och drivs på av förändringar i de ideella organisationernas institutionella omvärld. Något dessa forskare menar märks genom att till exempel stat, kommun och landsting i högre grad än tidigare väljer att villkora sina bidrag till ideella organisationer eller att fler och fler ideella verksamheter kontrakteras för att utföra viss välfärdsservice (se Enander et al. 2013, Johansson 2005). Men, också genom att det i deras omvärld framförs önskemål och krav på mer kontroll och transparens samt en allt effektivare kvalitetssäkring (Wijkström, Einarsson & Segnestam Larsson 2004). Samtidigt lyfter andra forskare, till exempel Wijkström (2012), fram följande anledningar till att de tidigare nämnda förändringsprocesserna finns och även tycks bli allt starkare:

  • Företagens ökade inflytande och roll som makthavare i samhället för med sig att ideella organisationer som i dag vill påverka makten behöver relatera till företag.
  • När företag i dag kontrollerar allt större delar av samhällets resurser blir de också allt viktigare som finansiärer och samarbetspartner.
  • Då den bild vi generellt delar av företag och hur de ska se ut och fungera sprids till nya sammanhang och organisationer gör att de aktörer som vill få/upprätthålla ett anseende av att vara seriösa och professionella behöver anpassa sig allt mer till och anamma näringslivs- och företagsnormer.
  • Att ideella organisationer självmant väljer att alltmer orientera sig mot marknader och där också verka i direkt konkurrens med företag gör att de, med tiden, tenderar att också leda till anpassning från de ideella organisationernas sida.

Ytterligare en förklaringsmodell som återfinns hos Wijkström (2012) utgår från att staten och den offentliga sektorns organisationer under en längre tid har marknadsanpassats genom att övergripande ekonomiska styrformer har införts, till exempel NPM. Den historiskt täta relationen mellan staten och ideella organisationer i Sverige, inte minst i form av statens bidragspolitik för det civila samhället, har understött en oavsiktlig effekt också på statens externa relationer. Något som särskilt tycks gälla de ideella organisationer som verkar inom det sociala området (jfr Johansson 2005, Wijkström et al. 2004, Wijkström & af Malmborg 2005). På liknande sätt menar Fyrberg Yngfalk & Hvenmark (2014) att nyliberalismens utbredning och en ökad tilltro till ett marknadsliberalt samhälle överlag är en del av orsaken till denna utveckling.

Samtidigt hävdar vissa organisationsforskare att idéer och handlingar mellan olika organisationer inte kan förstås som att de färdas enkelriktat och endast implementeras genom handlingar. Dessa forskare menar i stället att idéer och handlingar i ideella och andra organisationer kan vara motsägelsefulla (se Brunsson 1989/2002). Med avstamp i sådana tankegångar finns åtminstone fyra huvudsakliga hållningar eller sätt att betrakta organisatorisk förändring i ideella organisationer (jfr Lewis 2007, Segnestam Larsson 2013). Den första hållningen ser det som eftersträvansvärt att kopiera framgångsrika idéer och praktiker från andra organisatoriska fält för att göra ideella organisationer ”bättre”. Den andra hållningen är också positiv till detta, men med förbehållningen att det kräver anpassning till ideella organisationers särskilda praktik och verksamhet. Hållning nummer tre är mer kritisk och ser inlånandet av idéer och praktiker som något som hotar ideella organisationers särart. Den fjärde hållningen handlar slutligen om att många idéer och handlingar inom organisationer är motsägelsefulla, vilket kräver att organisationerna tillämpar vad Brunsson (1989/2002) kallar ett organisatoriskt hyckleri för att hantera detta.

Andra forskare beskriver civilsamhällets organisationer som både subjekt och objekt i dessa förändringsprocesser, vilket i korthet betyder att dessa organisationer själva är med och driver på en del av dessa ovan nämnda förändringsprocesser i samhället genom att välja att anamma företagsliknande praktiker och logiker. Här tjänar bolagiseringen av idrottsliga verksamheter som exempel, där det sedan 1999 är möjligt för idrottsföreningar att bilda aktiebolag med vissa förbehåll, bland annat att föreningen ska ha ägar- och röstmajoriteten i de bolag som bildas. En utveckling som en del företrädare inom idrottsrörelsen betraktat som något positivt, och då främst för svensk elitidrott, medan andra framfört att detta går på tvärs med Riksidrottsförbundets övergripande föreningspräglade logik då bolagisering beskrivs föra med sig en företags- eller marknadslogik in i de ideella idrottsföreningarna (jfr Hvenmark & Segnestam Larsson 2014, Wijkström 2012).

Förändringsprocessernas konsekvenser

Samtidigt som forskarna lyfter fram ett antal pågående förändringsprocesser diskuterar de också vilka möjliga konsekvenser dessa för med sig för det civila samhällets organisationer. Bland dessa diskussioner finns de som framhåller att det finns nätverk, kompetenser, erfarenheter och resurser som ideella organisationer kan dra nytta av i samband med att de interagerar med företag eller lånar idéer från näringslivets logik och praktik (Wijkström & af Malmborg 2005). Andra framhåller att en marknadsorientering kan bidra till att behålla medlemmar eller att kostandseffektivisera administrationen i ideella organisationer (jfr Björkman 2005, Gustafson 2012).

Samtidigt varnar forskare i fältet för ett alltför okritiskt anammande av praktiker och logiker från näringslivet kan leda till att civilsamhällets organisationer förändras, och då inte nödvändigtvis till det bättre, när de väljer att föra in och anamma företeelser som till exempel varumärkesarbete, marknadsavdelningar och kundtänkande (jfr Gustafson 2008, 2012, Wijkström 2012, Wijkström & af Malmborg 2005). Som ett led i detta menar Wikström & af Malmborg (2005) vidare att ideella organisationer behöver fundera över vad det faktiskt tillför organisationens huvudsakliga uppdrag och inriktning att välja att inkorporera idéer, prat och praktiker från näringslivet i sin verksamhet. En mycket snarlik poäng förs fram av Gustafson (2012) som menar att det kan finnas potential för ideella organisationer att inspireras av företag för att bli mer kostnadseffektiva, exempelvis i sin administration. Samtidigt ser även hon en risk med att ideella föreningar oreflekterat tar till sig modeller som är utvecklade i näringslivet, för företagen, eftersom hon menar att de styrs av en annan logik än ideella organisationer.

”Den stora skillnaden i en jämförelse med näringslivet är att de på ett övergripande plan bedriver sin verksamhet i syfte att generera vinster till ägarna medan ideella organisationer samlar in pengar, ansöker om bidrag och ofta även litar till frivilligt arbete i syfte att generera verksamhet som ligger i linje med deras uppdrag.” (Gustafson 2012, s. 200, kursivering i original)

Vidare kan de konsekvenser som diskuteras av forskarna grovt relateras till:

1) det civila samhället på en strukturell nivå

2) de ideella organisationernas interna liv och struktur

3) det civila samhällets särart.

Konsekvenser på strukturell nivå

Bland forskare som diskuterar förändringsprocessernas konsekvenser för det civila samhället på en mer strukturell nivå märks till exempel Papakostas (2011, 2012). Han konstaterar att civilsamhället som en följd av omfattande rationaliseringsprocesser i dag består av fler medlemslösa organisationer som engagerar färre medborgare än tidigare. Till följd av detta menar han att relationen mellan organisationernas ledning och medlemmar i dag håller på att tunnas ut. Något som i sin tur leder till ett ökat handlingsutrymme för ledningen på bekostnad av en försvagad demokrati internt i organisationerna enligt samme författare.

Liknande processer beskrevs redan i mitten av 1990-talet av Hwang (1995) i en studie av konsumentkooperationen (KF) i Sverige. Där skildras hur rationaliseringsprocesser ger upphov till interna spänningar eftersom processen medför att krav på demokrati vägs mot krav på ekonomisk effektivitet. Samtidigt som andra forskare, både i Sverige och utomlands, har diskuterat hur lösare kopplingar mellan organisationer och individer får möjliga konsekvenser för medborgarnas deltagande i det offentliga demokratiska rummet i samhället överlag (jfr Amnå 2008, Skocpol 2003).

I relation till diskussioner om lösare kopplingar mellan individer och organisationer diskuterar Einarsson och Hvenmark (2012) att många ideella organisationer i dag verkar överge medlemsbegreppet till förmån för andra konstruktioner som till exempel kund, givare eller volontär. Innebörden av detta är enligt författarna flera. Dels ser även de konsekvenser för det medborgerliga deltagandet i Sverige om det traditionella folkrörelsemedlemskapet, som har utgjort det sätt genom vilket människor i vårt land tenderat att utöva sitt medborgerliga inflytande i samhället, reduceras till mer endimensionella relationer mellan organisation och individ. En annan konsekvens av dessa förändringar av medlemskapet beskrivs av Einarsson och Hvenmark (2012) vara att den interna kontrollen av de ideella organisationerna står på spel när medlemskapet byts ut mot andra relationer och därmed förflyttar kontrollen från medlemmar till andra aktörer inom organisationerna, till exempel anställda tjänstemän.

Konsekvenser internt  

Detta leder oss in på det andra temat som diskuteras av forskarna, nämligen konsekvenser för ideella organisationers interna liv och struktur. Till exempel menar Hvenmark (2013) att införandet av näringslivsutformade styrmodeller tycks föra med sig att idén om att företagsinfluerade lösningar är mer legitima att utveckla organisationerna med. Något som i sig för med sig att andra förändringsprocesser, som centralisering och professionalisering påbörjas, vilket av Hvenmark beskrivs kunna skapa eller öka ett redan existerande glapp mellan den demokratiska styrningsstrukturen i civilsamhällesorganisationer och dess tjänstemannaledda verksamheter (se Kreutzer & Jäger 2011).

 Detta diskuteras även på ett liknande sätt av Linde (2010) som menar att även om näringslivskoncept till fullo inte institutionaliseras i organisationerna leder anammandet av dessa ändå till att församlingarna utsätts för vissa förväntningar. Något som enligt honom i förlängningen leder till en förskjutning från tro och medlemmars liv till fokus på revision och kontroll i Svenska kyrkan.

En annan aspekt av konsekvenser för organisationerna internt beskrivs av Öljarstrand (2011) då hon pekar på att spänningar mellan anställda, förtroendevalda och troende uppstår till följd av att vissa vill behålla kyrkans tradition och särprägel medan andra vill se en ökad anpassning till kyrkans förändrade roll i dagens samhälle.

Konsekvenser för ideella organisationers särart

Slutligen ser och beskriver forskare även förändringsprocessernas konsekvenser som relaterade till civilsamhällets särart. Till exempel visar Fyrberg Yngfalk och Hvenmark (2014) hur den övergripande marknadiseringen i samhället lett till att idrottsförbund likställts med kommersiella företag av offentliga myndigheter. En likställning som dessa båda forskare framhåller som problematisk då offentlig sektor tillämpar ett regelverk som är utformat och anpassat för företag och inte för ideella organisationer. I ett av fallen ledde en omfattande utredning av Bilsportsförbundet från Konkurrensverket till att förbundet uppmanades att ändra sina regler, vilket överklagades och blev ett ärende för Marknadsdomstolen 2011.

I det andra fallet framförde Konsumentverket invändningar gentemot den ideella föreningen Friskis och Svettis gällande vissa aspekter i deras villkor för medlemskap. Detta ledde så småningom till att Frisks och Svettis såg sig tvungna att ändra dessa i enlighet med Konsumentverkets rekommendationer. I Fyrberg Yngfalks och Hvenmarks analys beskrivs dessa båda fall bero på en kombination av att ideella organisationer i dag framställs verka i en kontext av tilltagande marknadisering och professionalisering, en blindhet inför ideella organisationers särart samt en brist på anpassad lagstiftning från det offentliga.

I relation till marknadiseringsprocesser har andra forskare lyft fram frågan om vilka konsekvenserna blir när den traditionella föreningsidrotten får konkurrens av idrottsverksamheter i kommersiell regi (Norberg & Redelius 2012). I en tvådelad rapport utgiven av Centrum för idrottsforskning (CIF) har Wagnsson och Augustsson (2015) i den ena delrapporten undersökt hur föräldrar till idrottsaktiva barn resonerar och förhåller sig till en ökad kommersialisering av barn- och ungdomsidrotten. I den andra har Robertsson och Hvenmark (2015) undersökt hur idrottsföreningars representanter resonerar i frågor om kostnader, medlemskap och ideellt engagemang.

I de båda rapporterna framträder å ena sidan att föreningsidrottens ideal och principer har en stark ställning då både företrädare och föräldrar förespråkar en föreningsverksamhet baserad på öppenhet, medlemsinflytande, frånvaro av vinstintresse och låga avgifter. Samtidigt upplever de ett starkt marknadstryck. Idrottsföräldrarna beskriver en utveckling där höjda kostnader uppstått i takt med att cup- och träningsavgifter höjts och att nya inslag i idrottsföreningarnas verksamhet, som camps och idrottsakademier, blivit allt vanligare.

För idrottsföreningarna bottnar marknadstrycket på motsvarande sätt i upplevda krav på att bedriva en alltmer professionaliserad och kundorienterad verksamhet. Detta leder i sin tur till en stegrad kommersialisering där den traditionella föreningens ideella verksamhet i allt högre grad ersätts av marknadsmässiga lösningar med höjda kostnader som en konsekvens.

Parallellt har andra forskare inom idrottsfältet beskrivit hur kommersialiseringen inom idrotten skapat en konflikt mellan traditionella amatörideal och kommersiella intressen i dagens idrottsrörelse (Stenling & Fahlén 2009). Detta betyder enligt Stenling och Fahlén att idrotten å ena sidan förväntas leverera fritidsaktiviteter och demokratiskt fostrande och å andra sidan spänning i form av tävlingsverksamhet. Något som för med sig att olika logiker anger inriktningen på idrottsföreningarnas verksamhet i dag där idrottens sport för alla-ideal riskerar att underordnas andra ideal som resultatorientering och kommersialisering/professionalisering. Något som Stenling och Fahlén i förlängningen menar riskerar att leda till att idealet om sport för alla riskerar att gå förlorat i dagens idrottsföreningar.

Slutligen diskuterar forskare på ett liknande sätt även hur marknadsorientering inom folkbildningen tycks föra med sig att studieförbunden i dag måste välja mellan att antingen bli marknadsorienterade och lyhörda inför marknadens krav eller att behålla sin ideella och folkrörelsepräglade identitet (jfr von Essen & Åberg 2009, Petersen 2006).

Organisationer och aktiviteter i själva gränslandet

Det tredje och därmed sista centrala temat inom forskningen med bäring på gränslandet mellan civilsamhälle och näringsliv omfattar till exempel social ekonomi, olika kooperativa sammanslutningar, socialt entreprenörskap och sociala företag. Detta område har fått allt mer uppmärksamhet på senare år i samhällsdebatten (jfr Ahrne, Boström & Forsell 2004, Levander 2011, Wijkström 2012).

Nedan bygger vi vidare på vår begreppsgenomgång i det inledande kapitlet och beskriver samtidigt en utveckling inom forskningen som tycks ha gått från att framför allt ha pratat kooperation och social ekonomi till att nu mer handla om socialt entreprenörskap och sociala företag och inte minst deras roll i välfärdens organisering.   

Från social ekonomi till socialt entreprenörskap

Social ekonomi har sedan 1990–talet använts som ett samlingsbegrepp inom forskningen för organisationer och aktiviteter som till exempel olika kooperativa sammanslutningar, sociala företag/socialt företagande och socialt entreprenörskap. Viktiga delar av den sociala ekonomin beskrivs vara ideella föreningar och olika kooperativa sammanslutningar och därmed ligger social ekonomi som begrepp ibland nära andra begrepp som ideell sektor eller civilsamhälle och används av forskningen ofta som ett paraplybegrepp som inkluderar civilsamhället och kooperationen (Levander 2011).

Inom ramen för forskningen om organisationer och aktiviteter i gränslandet mellan civilsamhälle och näringsliv i en svensk kontext märks olika kooperativa sammanslutningar. Denna typ av sammanslutningar sträcker sig tillbaka till 1800-talet i Sverige och finns inom jordbruk och dagligvaruhandel, bank, boende, försäkring samt vård, omsorg och utbildning (se Bengtsson, Westerdahl, Friberg, & Johnstad 2001, Wijkström & Johnstad 2000). Exempel på svenska studier som har behandlat kooperativa sammanslutningar är Rydén (2004) om jordbrukarnas kooperativa föreningar i ett historiskt perspektiv; Pestoff (1991, 2008, 2010, 2011) om civilsamhällets roll i produktionen av välfärdstjänster och brukarinflytande i en Nordisk välfärdskontext; Vamstad (2007, 2012) om föräldrakooperativ i Sverige.

Någonstans mittemellan civilsamhället och kooperationen ingår det som Wijkström och Lundström (2002) kallar nykooperationen, vilket Levander (2011) menar liknar det som i sin tur har kallats sociala företag. Samtidigt beskriver Levander hur just sociala företag eller socialt företagande ibland behandlas som ett nytt och innovativt fenomen och ibland som synonymt med sociala arbetskooperativ eller med kooperativt företagande. En inom forskningen vanligt förekommande beskrivning av sociala företag är vidare att de drivs med sociala och ideella mål, men med en begränsad möjlighet till vinstutdelning (Levander 2011).

I en internationell jämförelse av Kerlin (2010) definieras sociala företag (jfr eng. social enterprises) som icke offentliga, marknadsbaserade tillvägagångssätt för att hantera olika sociala frågor. Kerlin beskriver i denna jämförelse som inkluderar framväxten av sociala företag i sju olika regioner av världen, däribland Sverige, Finland, Norge och Danmark, hur socialt företagande som begrepp, praktik och kontext har växt dramatiskt under de senaste tre decennierna.

Framväxten av sociala företag och socialt entreprenörskap i Sverige

I svensk forskning om organisationer och aktiviteter i själva gränslandet sätter flera forskare framväxten av dessa i relation till förändringar i vår gemensamma välfärd. Samtidigt handlar många av studierna om faktiska exempel på sådana lösningar ofta om verksamheter inom välfärdsområden som vård, skola och socialt arbete.

Framväxten av sociala företag och socialt entreprenörskap i Sverige sätts alltså av vissa forskare i relation till mer omfattande förändringar i välfärden. Något som till exempel Carlberg (2001) beskriver delvis beror på den ekonomiska krisen i början av 1990-talet som sedermera ledde till försämringar i det sociala trygghetssystemet och en nedrustning av offentliga verksamheter. En nedrustning som Carlberg beskriver ledde till allmänhetens ifrågasättande av den offentligt producerade välfärdens kvalitet i förhållande till dess kostnader. Förändringar som författaren menar bidrar till att människor börjar se sig om efter alternativa sätt att organisera den sociala välfärden på. Detta har av andra forskare beskrivits som en ny skandinavisk välfärdsmodell där vi både i Sverige och i andra nordiska länder sedan 1980-talet har gått från en gemensamt skattefinansierad välfärdsstat med offentliga aktörer som de främsta utförarna, till mer marknadsorienterade valfrihetsreformer inom vård, skola och omsorg (jfr Hort 2014, Rothstein & Trägårdh 2007, Rönnberg, Strandberg, Wihlborg & Winblad 2013, Swärd 2006, Åmark 2005).

Andra faktorer som bedömts bidra till framväxten av sociala företag i Sverige är dels den svenska arbetsmarknadsmodellen (den svenska modellen), dels psykiatrireformen under 1980-talet (Stryjan 2001, 2006). Stryjan menar att den svenska modellens traditionella uppgiftsindelning, där näringslivet ansvarat för att generera arbetstillfällen och skatteintäkter och staten för att upprätthålla goda relationer på arbetsmarknaden, gjort att civilsamhällets aktörer som potentiella frambringare av arbetstillfällen har förbisetts. Därmed har arbetsmarknadens institutioner angett utgångsläget för de sociala företagen i Sverige genom att de definierat deras förutsättningar och begränsat deras formationer och handlingar.

I relation till denna ansvarsuppdelning beskriver Stryjan vidare hur den starka normen om full sysselsättning är en del av den svenska modellen, vilket i sin tur inneburit en social stigmatisering av de grupper som permanent stått utanför arbetsmarknaden. De sociala företag som har särskilt fokus på återanpassning till arbetslivet bland till exempel fysiskt eller psykiskt funktionsnedsatta människor har, enligt Stryjan, vuxit fram som en följd av det men sammanfaller även med psykiatrireformen i Sverige under mitten av 1980-talet, där människor som tidigare vårdats på låsta institutioner åter var i behov av att ta plats i samhället med särskild hänsyn till deras arbetsförmåga. Samtidigt beskrivs en förändrad attityd från det offentliga avseende civilsamhällets roll ha bidragit till att aktörer i civilsamhället börjat betraktas som en resurs för att skapa nya och kreativa arbetstillfällen för olika grupper av socialt utsatta människor (Stryjan 2001, 2006).

Sociala företag och entreprenörer som välfärdsaktörer

De studier som finns om faktiska exempel på organisationer och aktiviteter i gränslandet tar till stor del upp sociala företag som bildats för att initiera eller bidra till social förändring för olika grupper i samhället, till exempel olika sociala arbetskooperativ eller arbetsmarknadsprojekt. Här finns fallstudier om och utvärderingar av det sociala arbetskooperativet Basta Arbetskooperativ, vars företagsidé går ut på att endast anställa människor med missbruksproblematik som ett led i deras rehabilitering (jfr Carlberg 2001, Hansson & Wijkström 1997).

Andra forskare har utvärderat sociala arbetskooperativ inom det EU-finansierade projektet Vägen ut, vilka på ett liknande sätt bygger på att de ägs, drivs och styrs av personer med bakgrund i långtidsarbetslöshet, långtidssjukskrivning, eget missbruk och/eller kriminalitet (Hedin, Herlitz & Kuosmanen 2006). I studien lyfts frågor om det är möjligt att bryta utanförskap, upprätta självförtroende och växa genom delaktighet och att ta ansvar för sin egen väg tillbaka till samhället. Även i andra studier har olika sociala projekt som fått finansiellt stöd från Europeiska socialfonden beskrivits, utvärderats och analyserats (Gawell 2011).

I en antologi av Bartilsson, Gillberg, Hermansson och Olofsson (2000) beskrivs arbetsmarknadsprojekt som vuxit till sociala företag med utgångspunkt i flera fallstudier som på olika sätt illustrerar hinder och framgångsfaktorer på vägen från ett arbetsmarknadsprojekt till självständig verksamhet. Här beskriver vi tre typer av projekt:

  • affärsutvecklingsprojekt, verksamheter vars mål är att utvecklas till marknadsfungerade företag
  • lokala utvecklingsprojekt drivna av idén att lokal mobilisering kan vända en negativ trend av till exempel arbetslöshet och utflyttnings- eller förortsproblematik
  • deltagarutvecklande projekt där deltagarnas egna personliga utveckling står i fokus.

Sådana projekt engagerar människor med olika former av funktionsnedsättning att komma ut på den öppna arbetsmarknaden.

Ett av de senare tillskotten i samband med det här aktuella gränslandet är socialt entreprenörskap. Begreppet som sådant beskrivs av till exempel Palmås (2008) ha sitt ursprung i olika traditioner och begreppsvärldar. Det bidrar enligt honom till att en social entreprenör i olika kontexter och länder kan förstås på olika sätt, antingen som någon som driver ett nytt slags företag i gränslandet mellan civilsamhälle och näringsliv eller som en samhällsförändrande eldsjäl som verkar inom en ideell organisation eller offentlig dito.

I Sverige beskriver Palmås dock att den kontinentaleuropeiska traditionen, där den sociala entreprenörens samhällsförändrande aspekt betonas, har vunnit starkast inflytande. Inte minst bland politiker och i medierna. Det senaste decenniet har socialt entreprenörskap även utvecklats till ett akademiskt kunskapsfält i Sverige med en ständigt ökande mängd studier (se Gawell 2005, Palmås 2008). Förklaringar till denna framväxt är dels att politiker öppnat för att sociala företag och entreprenörer ska spela en större roll i välfärdens organisering, dels ett ökat medialt intresse för socialt entreprenörskap (Palmås 2008). Forskare inom detta fält har kategoriserat olika typer av socialt entreprenörskap, till exempel publikt och samhällsorienterat samt ideellt och frivilligt (se Bjerke 2007, Berglund, Johannisson & Schwartz 2012, Gawell 2006, Gawell, Johannisson & Lundqvist 2009).

Hybrider

I kölvattnet av förändringar och utvecklingen av välfärdens organisering beskriver Wijkström (2012) hur nya sociala välfärdsföretag uppstår när politiska tongångar i dag på samma gång efterlyser både marknadslösningar och stopp för vinster i välfärden. I detta sammanhang pratar Wijkström (2012, 2013) därför om sociala företag som hybrider (se även om hybridisering i inledningen till det tredje kapitlet), vilka han beskriver som tidigare folkrörelser som nu ändrar karaktär och form där logiker eller värderingssystem från de olika samhällsfärerna blandas.

Denna process jämför sedan Wijkström (2012) med framväxten av den under 1900-talet dominerande organisationsformen – folkrörelsen – som sedan dess karaktäriserat det svenska civilsamhället. Folkrörelsen beskriver han sedan som en slags hybrid i sig där social rörelse och stat blandas. Då de sociala rörelserna och statsapparaten växte fram sida vid sida under 1900-talet pågick en dynamisk process mellan staten och rörelserna, där rörelserna influerades av statens sätt att organisera sig och vice versa. På samma sätt menar Wijkström (2012) att de nya organisationer som vi idag ser växa fram i gränslandet mellan civilsamhället och näringslivet också är en slags hybrider, men då mer mellan välgörenhet och företag.

Detta menar han nu sker som en direkt följd av att vi i Sverige sedan ett par decennier befinner oss i ett skifte vad gäller välfärdens organisering. Monopolet för vård, skola och omsorg i offentlig regi är i dag brutet till fördel för exempelvis valfrihetsreformer och marknadslösningar samtidigt som det nu återigen blivit legitimt att tala om både filantropi och välgörenhet i samband med social välfärd. En utveckling som inom forskningen ofta jämförs med den gemensamt skattefinansierade välfärdsstat som 1900-talets folkrörelser bidrog till att bilda utifrån ambitionen att frigöra sig från dåtidens borgerliga maktstrukturer i samhället. En struktur som gick ut på att borgerliga filantroper genom välgörenhetsinrättningar så att säga ”tog hand om” utsatta människor, främst från dåtidens arbetarklass (jfr Trägårdh 2013, Vamstad & von Essen 2012, Wijkström 2012).

En central komponent i folkrörelserna har traditionellt varit medlemskapet genom vilket människor bidragit med såväl oavlönat arbete som ekonomiska resurser som möjliggjorde dessa folkrörelsers framväxt. Genom sitt arbete och engagemang i styrelser och andra förtroendeuppdrag har medlemmarna även utgjort folkrörelsernas huvudmän och ledare (Einarsson 2012, Hvenmark 2008, Wijkström & Lundström 2002). I de nya sociala företag som i dag växer fram menar Wijkström (2011, 2012) att en slags sammansmältning av volontären och affärsmannen/kvinnan nu både efterfrågas och ges utrymme i socialt inriktade civilsamhällesorganisationer.

Kritiska studier

Parallellt med den forskning som vi beskriver ovan finns även mer kritiskt orienterade studier där forskare i stället ägnat sig åt att belysa olika dilemman med aktiviteter och organisationer i gränslandet. Dessa studier innefattar både dilemman med ideella föreningar som kontrakteras av stat och kommun för att till exempel leverera välfärdsservice inom olika områden och dilemman med sociala företag som kombinerar sociala och ideella mål med affärsverksamhet och ekonomiska vinstmål.

Vad gäller det förstnämnda kan till exempel Johanssons (2001) studie om hur ideella organisationer förväntas ha en fri och oberoende ställning i förhållande till stat och kommun nämnas. En självständighet som Johansson menar behöver ifrågasättas. Han lyfter även frågan om ideella organisationers samverkan med offentliga myndigheter i själva verkat minskar deras handlingsfrihet. Studien tar upp Göteborgs stads stöd och samverkan med sociala ideella organisationer mellan 1950 och 2000 och visar att de offentliga stödformerna har haft en betydande inverkan på organisationernas agerande. Samtidigt menar samme författare att det finns tecken på att den tidigare skandinaviska välfärdsmodellen håller på att överges till förmån för en europeisk välfärdsmix där ideella organisationer allt mer har rollen som offentliga underleverantörer av välfärdsservice.

I en studie av sociala företag genomför Levander (2011) en diskursanalys av offentliga skrifter och intervjuer med anställda och deltagare i tre olika sociala företag. Hon utreder dels hur det sociala företagandet har kommit att förstås och konstrueras under 2000-talet i Sverige, dels på vilka antaganden företagsformen bygger sin legitimitet samt vilka bilder av människor och sociala problem som formas och vilka lösningar på samhällsproblem som förespråkas genom det sociala företagandet. I sin analys menar Levander att de sociala företagen å ena sidan reproducerar välfärdsstatens disciplinering och kontroll av marginaliserade individer och att de å andra sidan skapar det hon själv benämner som sociala och kulturella identitetsprocesser. Något hon menar till slut utmanar diskriminerande idéer och därmed skapar möjligheter för de sociala företagen att bidra till social förändring i samhället.

Sammanfattning och slutsatser

Precis som nämnts tidigare pekar vår genomgång på tre centrala teman i gränslandet mellan civilsamhälle och näringsliv. Inom ramen för det första temat relationer och strategier finns i huvudsak kvalitativa fallstudier av olika civilsamhällesorganisationer och sociala rörelsers strategiska val att antingen samarbeta eller inte samarbeta med kommersiella företag. Dessa relationer och strategival kan sedan delas in i två huvudsakliga dimensioner, samverkan eller konflikt, utifrån vad som präglar dem.

Det andra temat i litteraturen och som vi valt att benämna idémässigt utbyte och påverkan handlar om olika pågående förändringsprocesser som till exempel marknadisering, rationalisering och professionalisering, vilka berör det civila samhällets organisationer, men även andra typer av organisationer. Även detta tema domineras av kvalitativa fallstudier av civilsamhällesorganisationer som i olika grad kommit att påverkas av marknadens logik och företagens praktiker i sina egna verksamheter. Även om det här finns studier inom flera olika fält av civilsamhället, som till exempel idrottsrörelsen, Svenska kyrkan och folkbildningen, tycks vi fortfarande veta relativt lite om olika förändringsprocessers faktiska innebörd för civilsamhällets organisationer på en aggregerad samhällsnivå.

Samtidigt saknas här även en del mer kvalitativ kunskap för till exempel civilsamhällesorganisationernas interna liv och roll i samhället. Bristen på denna typ av studier kan även jämföras med en internationell sammanställning av forskning om ideella organisationer som blir alltmer företagslika, där man genom en systematisk litteraturgenomgång i det aktuella fältet konstaterat tre framtida utmaningar för forskningen: att undersöka tidigare förbisedda områden, att bredda de forskningsmetoder som studierna utgått ifrån samt att vidga horisonten ytterligare i analyserna (Maier, Meyer & Steinbereithner 2014). Något som i sin tur kan bidra till en fördjupad analys bortom tankar om förändringsprocesser som antingen entydigt bra eller entydigt dåliga för det civila samhällets organisationer (jfr Segnestam Larsson 2013).    

Det tredje och sista centrala temat kallar vi för organisationer och aktiviteter i själva gränslandet och även här dominerar kvalitativa fallstudier från det sociala området, och där det som studerats empiriskt till exempel utgörs av sociala arbetskooperativ eller utvärderingar av olika typer av EU-finansierade sociala arbetsmarknadsprojekt. Gemensamt för alla tre teman i litteraturen om gränslandet mellan civilsamhället och näringslivet är därmed bristen på kvantitativa och longitudinella studier. En ökad bredd av empiriska fält, forskningsmetoder och analyser skulle kunna bidra till en fördjupad teoretisk kunskap i ämnet, en mer mångfacetterad bild av gränslandet och den inverkan dess olika gränslandsaktiviteter och processer har på det civila samhällets fält.

Referenser

Ahrne, G., Boström, M. & Forsell, A. (2004). Meningen med föreningen: Vad är frivilligt med frivilligorganisationer? I M. Boström (Red.), Den organiserade frivilligheten. Stockholm: Liber.

Ahrne, G. & Papakostas, A. (2002). Organisationer, samhälle och globalisering: tröghetens mekanismer och förnyelsens förutsättningar. Lund: Studentlitteratur.

Ahrne, G. & Papakostas, A. (2014). Organisationer, samhälle och globalisering: tröghetens mekanismer och förnyelsens förutsättningar. (2. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Almqvist, R. M. (2006). New public management: NPM: om konkurrensutsättning, kontrakt och kontroll. (1. uppl.) Malmö: Liber.

Amnå, E. (2007). Associational life, youth, and political capital formation in Sweden: historical legacies and contemporary trends. In L. Trägårdh (Ed.), State and civil society in Northern Europe: the Swedish model reconsidered. New York: Berghahn books.

Amnå, E. (2008). Jourhavande medborgare: samhällsengagemang i en folkrörelsestat. Lund: Studentlitteratur.

Bartilsson, S., Gillberg, G., Hermansson, H-E. & Olofsson, P. (2000). Arbete i egen regi: från arbetsmarknadsprojekt till social ekonomi. Göteborg: Daidalos.

Bengtsson, S., Westerdahl, S., Friberg, K. & Johnstad, T. (2001). Kooperation, socialt kapital och medborgerliga insatser. Stockholm: Föreningen Kooperativa studier.

Berglund, K., Johannisson, B. & Schwartz, B. (2012). Social entrepreneurship: positioning, penetrating, promoting. Cheltenham: Edward Elgar.

Bjerke, Björn (2007). Publikt entreprenörskap: det marginella görs centralt. Malmö: Folkbildningsföreningen i Malmö

Björkman, H. (2005). Learning from members: tools for strategic positioning and service innovation in trade unions. Stockholm: Handelshögskolan.  

Blomqvist, P. & Rothstein, B. (2008). Välfärdsstatens nya ansikte: demokrati och marknadsreformer inom den offentliga sektorn. ([Ny utg.]). Stockholm: Agora.

Boström, M. (2001). Miljörörelsens mångfald. Lund: Arkiv förlag.

Brejning, J. (2012). Corporate social responsibility and the welfare state: the historical and contemporary role of CSR in the mixed economy of welfare. Burlington, VT: Ashgate Pub.

Brunsson, N. (1989). The organization of hypocrisy: talk, decisions, and actions in organizations. Chichester: Wiley.

Brunsson, N. (2002). The organization of hypocrisy: talk, decisions and actions in organizations. (2. ed.) Malmö: Liber ekonomi.

Brunsson, N. (1998). Politisering och företagisering: institutionell förankring och förvirring i organisationernas värld. I G. Arvidsson & R. Lind (Red.), Ledning av företag och förvaltningar. Stockholm: SNS.

Butscher, Stephan A. (2002). Customer loyalty programmes and clubs. Aldershot: Gower.

Carlberg, A. (2001). Socialt företagande: om den sociala ekonomins dynamik: exemplet Basta arbetskooperativ. Stockholm: Socialstyrelsen.

Cedstrand, S. (2005). Idealism till salu?: om ideella organisationers strategival och dess demokratiska betydelse. Göteborg: Förvaltningshögskolan.

Chartrand, S. (2004). Work in voluntary welfare organizations: a sociological study of voluntary welfare organizations in Sweden. Stockholm: Stockholms universitet.

Cohen, J. L. & Arato, A. (1992). Civil society and political theory. Cambridge, Mass.: MIT Press.

Egels-Zandén, N. (2006). Förtroendefulla kläder: om definitionen av svenska klädföretags leverantörsansvar (1995‒2005). I I. Johansson, S. A. Jönsson, & R, Solli (Red.), Värdet av förtroende. Lund: Studentlitteratur.

Einarsson, T. (2012). Membership and organizational governance. Stockholm: Handelshögskolan i Stockholm.

Einarsson, T. & Hvenmark, J. (2012). Efter medlemskapet?: engagemang och föreningsliv för en ny tid. I F. Wijkström (Red.), Civilsamhället i samhällskontraktet: en antologi om vad som står på spel. Stockholm: European Civils Society Press.

Enander, V., Holmberg, C. & Lindgren, A.-L. (2013). Att följa med samtiden: kvinnojoursrörelse i förändring. Stockholm: Atlas.

von Essen, J. V. & Åberg, P. (2009). Folkrörelseanknytningar och marknadsrelationer: studieförbunden och deras grundarorganisationer, medlemsorganisationer och samverkansorganisationer. Stockholm: Folkbildningsrådet.

von Essen, J. V., Larsson, T., Nordzell, A., Sundgren, G. & Åberg, P. (2012). Mening på marknad? I J. V. von Essen & G. Sundgren (Red.), En mosaik av mening: om studieförbund och civilsamhälle. Göteborg: Daidalos.

Eyerman, R. & Jamison, A. (2005). Sociala rörelser i en ny tid. Lund: Studentlitteratur.

Fernler, K. & Svedberg Helgesson, K. (2005). Det nya regelsamhället. I K. Svedberg Nilsson, R. Henning, & K. Fernler (Red.), En illusion av frihet?: företag och organisationer i det nya regelsamhället. Lund: Studentlitteratur.

Fleming, P. & Jones, M. T. (2013). The end of corporate social responsibility: crisis & critique. London: Sage.

Forslund, M. (2012). Ledning av idrottsföreningar: berättelser från gräsrotsnivå. Malmö: Liber.

Forssell, A. (1992). Moderna tider i sparbanken: om organisatorisk omvandling i ett institutionellt perspektiv. Stockholm: Handelshögskolan.

Frostenson, M. & Borglund, T. (2006). Företagens sociala ansvar och den svenska modellen. Stockholm: Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps).

Fyrberg Yngfalk, A. (2014). Idrottssponsring och etik. I C. Dartsch, J. Norberg & J. Pihlblad (Red.), I gråzonen: En antologi om idrottens etiska utmaningar. Stockholm: Centrum för idrottsforskning.

Fyrberg Yngfalk, A. & Hvenmark, J. (2014). Vad händer med civilsamhället när staten gör som marknaden? Om marknadisering, myndigheter och ideella organisationer. Stockholm: Riksidrottsförbundet.

Fyrberg Yngfalk, A. & Söderman, S. (2007). Varumärkets betydelse inom idrotten. Stockholm: Riksidrottsförbundet.

Garsten, C. (2005). Globalt socialt ansvar och kollektiva nyttigheter: vad kan civilsamhället göra? I E. Amnå (Red.), Civilsamhället: några forskningsfrågor. Stockholm: Riksbankens jubileumsfond i samarbete med Gidlund.

Gavelin, K., Kassman, A. & Engel, C. (2010). Om idéburna organisationers särart & mervärde: en forskningskartläggning. Stockholm: Överenskommelsen.

Gawell, M. (2005). Några aspekter av entreprenörskap i det civila samhället: processer nära människor där även det långväga kan vara nära. I E. Amnå (Red.), Civilsamhället: några forskningsfrågor. Stockholm: Riksbankens jubileumsfond i samarbete med Gidlund.   

Gawell, M. (2006). Activist entrepreneurship: attac'ing norms and articulating disclosive stories. Stockholm: Stockholms universitet.

Gawell, M. (2011). Gawell, M. (2011). Inte vilket entreprenörskap och företagande som helst: en fältstudie av 7 projekt med finansiering från Europeiska socialfonden. Stockholm: Tillväxtverket.

Gawell, M., Johannisson, B. & Lundqvist, M. (2009). Samhällets entreprenörer: en forskarantologi om samhällsentreprenörskap. Stockholm: KK-stiftelsen

Gustafson, A. (2008). Redovisning och kontroll av ideell verksamhet: en alltmer reglerad och standardiserad praktik. Stockholm: Sober.

Gustafson, A. (2012). Produktivitet eller effektivitet?: ideell redovisning i kommersiella kläder. I F. Wijkström (Red.), Civilsamhället i samhällskontraktet: en antologi om vad som står på spel. Stockholm: European Civils Society Press.

Hansson, J. & Wijkström, F. (1997). "Basta!": beskrivning och analys av Basta arbetskooperativ. Sköndal: Sköndalsinstitutet.

Harris, M. (2012). Nonprofits and business toward a subfield of nonprofit studies. Nonprofit and voluntary sector quarterly, 41(5), 892‒902.

Hedin, U., Herliz, U. & Kuosmanen, J. (2006). Exitprocesser och empowerment: en studie av sociala arbetskooperativ i Vägen ut-projektet. Norrköping: Kriminalvården.

Hemström, C. (2000). Organisationernas rättsliga ställning: om ekonomiska och ideella föreningar. (6., rev. uppl.) Stockholm: Norstedts juridik.

Hemström, C. (2011). Organisationernas rättsliga ställning: om ekonomiska och ideella föreningar. Stockholm: Norstedts juridik.

Hort, S. E. O. (2014). Social policy, welfare state, and civil society in Sweden. Vol. 1, History, policies, and institutions 1884‒1988. Lund: Arkiv.

Hultén, P. & Wijkström, F. (2006). Särart och mervärde i den ideella sektorn: en studie av ledares syn på de idéburna organisationernas betydelse. Stockholm: Socialstyrelsen.

Hvenmark, J. (2008). Reconsidering membership: A study of individual members' formal affiliation with democratically governed federations. Stockholm: Handelshögskolan i Stockholm.

Hvenmark, J. (2010). Members as democratic owners and profitable customers: on changing perceptions of membership and the commercialization of civil society organizations. I M. Freise, M. Pyykkönen & E. Vaidelytė (Eds.), A panacea for all seasons?: civil society and governance in Europe. Baden-Baden: Nomos.

Hvenmark, J. (2013). Business as usual? On managerialization and the adoption of the Balanced Scorecard in a democratically governed civil society organization. Administrative Theory & Praxis, 35(2), 223‒247.

Hvenmark, J. (2015). Ideology, Practice, and Process? A Review of the Concept of Managerialism in Civil Society Studies. VOLUNTAS: International Journal of Voluntary and Nonprofit Organizations, 1‒27.

Hvenmark, J. & von Essen, J. (2010). A Civic Trinity in Transformation?: Changing Patterns and Perspectives on Membership, Volunteering, and Citizenship in Swedish Civil Society. I ISTR Conference Working Paper Series: Volume VII. Paper presented at 9th International Conference of the International society for Third Sector Research (ISTR), Istanbul, Turkey July 7‒10, 2010.

Hvenmark J. & von Essen, J. (2013). Corporate volunteering: Engaging people for a greater cause or just another business case in the brave new world of capitalism? Presented at the ARNOVA conference, session “International volunteering”, Hartford, CT, USA, November 21‒23, 2013.

Hvenmark, J. & Segnestam Larsson, O. (2011). Teaching management to civil society leaders. In F. Wijkström & A. Zimmer (Eds.), Nordic civil society at cross-roads: transforming the popular movement tradition. Baden-Baden: Nomos.

Hvenmark, J. & Segnestam Larsson, O. (2012). International mappings of nonprofit management education: An analytical framework and the case of Sweden. Nonprofit Management and Leadership, 23(1), 59‒75.

Hvenmark, J. & Segnestam Larsson, O. (2014). Föreningsprat hit och business talk dit. I C. Dartsch., J. Norberg & J. Pihlblad (Red.), I gråzonen: En antologi om idrottens etiska utmaningar. Stockholm: Centrum för idrottsforskning.

Hwang, S. (1995). Folkrörelse eller affärsföretag: den svenska konsumentkooperationen 1945‒1990 Stockholm: Stockholms universitet.

Johansson, S. (2001). Självständiga rörelser eller kommunala underleverantörer?: ideella organisationers roll i välfärdssystemet. Göteborg: Centrum för forskning om offentlig sektor.

Johansson, S. (2005). Ideella mål med offentliga medel: förändrade förutsättningar för ideell välfärd. Stockholm: Sober förlag.

Kerlin, J. A. (2010). A comparative analysis of the global emergence of social enterprise. VOLUNTAS: international journal of voluntary and nonprofit organizations, 21(2), 162‒179.

Kreutzer, K. & Jäger, U. (2011). Volunteering versus managerialism: Conflict over organizational identity in voluntary associations. Nonprofit and Voluntary Sector Quarterly, 40(4), 634‒661.

Kunde, J. (2000). Corporate religion: building a strong company through personality and corporate soul. London: Financial Times Management.

Laasonen, S., Fougère, M. & Kourula, A. (2012). Dominant articulations in academic business and society discourse on NGO–business relations: A critical assessment. Journal of business ethics, 109(4), 521‒545.

Leijon, S. (2006). Corporate social responsibility: ett stort område med öar av förtroende. I I. Johansson, S. A., Jönsson, & R. Solli (Red.), Värdet av förtroende. Lund: Studentlitteratur.

Levander, U. (2011). Utanförskap på entreprenad: diskurser om sociala företag i Sverige. Göteborg: Göteborgs universitet.

Lewis, D. J. (2007). The management of non-governmental development organizations: an introduction. London: Routledge.

Linde, S. (2010). Församlingen i granskningssamhället. Lund: Lunds universitet.

Lundström, T. (2004). Teorier om frivilligt socialt arbete: en diskussion om forskningens läge och organisationernas framtid. Stockholm: Sköndalsinstitutet.

Lundström, T. & Svedberg, L. (2003). The voluntary sector in a social democratic welfare state – The case of Sweden. Journal of Social policy, 32(02), 217‒238.

Lundström, T. & Wijkström, F. (1997). The nonprofit sector in Sweden. Manchester: Manchester University Press.

Lundqvist, T. (2003). Konkurrensvisionens framväxt: konkurrenspolitik, intressen och politisk kultur. Stockholm: Institutet för framtidsstudier.

Maier, F., Meyer, M. & Steinbereithner, M. (2014). Nonprofit Organizations Becoming Business-Like ‒ A Systematic Review. Nonprofit and Voluntary Sector Quarterly, 0899764014561796.

Micheletti, M. (2003). Political virtue and shopping: individuals, consumerism, and collective action. Basingstoke: Palgrave Macmillan.

Norberg, J. R. (2010). The development of the Swedish sports movement between state, market and civic society ‒ some remarks. In A. Evers & A. Zimmer (Eds.), Third sector organizations facing turbulent environments: sports, culture and social services in five European countries. Baden-Baden: Nomos.

Norberg, J. R. & Redelius, K. (2012). Idrotten och kommersen: marknaden som hot eller möjlighet? I F. Wijkström (Red.), Civilsamhället i samhällskontraktet: en antologi om vad som står på spel. Stockholm: European Civils Society Press.

Palmås, K. (2008). Socialt entreprenörskap: ny sektor eller rebranding av ideellt arbete? I A. Lundström & E. Sundin (Red.), Perspektiv på förnyelse och entreprenörskap i offentlig verksamhet. Örebro: Forum för småföretagarforskning.

Palmås, K. (2013). Den misslyckade välfärdsreformen: därför floppade aktiebolag med begränsad vinst. Stockholm: Sektor3.

Papakostas, A. (2011). The rationalization of civil society. Current Sociology, 59(1), 3‒23.

Papakostas, A. (2012). De medlemslösa organisationernas tidevarv. I F. Wijkström (Red.), Civilsamhället i samhällskontraktet: en antologi om vad som står på spel. Stockholm: European Civils Society Press.

Persson, H. T. R. & Normark, G. (2009). CSR - av, med och genom idrott. Svensk idrottsforskning. (2009(18):3, s. 26‒30).

Pestoff, V. (1991). Between markets and politics: co-operatives in Sweden. Frankfurt am Main: Campus Verlag.

Pestoff, V. (2008). Co-production, the third sector and functional representation in Sweden. In S. P. Osborne (Ed.), The third sector in Europe: prospects and challenges. London: Routledge.

Pestoff, V. (2010). Civicness and the co-production of social services in Sweden. In T. Brandsen, P. Dekker & A. Evers (Eds.), Civicness in the governance and delivery of social services. Baden-Baden: Nomos.

Pestoff, V. (2011). Cooperatives and democracy in Scandinavia: the case of Sweden. In F. Wijkström & A. Zimmer (Eds.), Nordic civil society at cross-roads: transforming the popular movement tradition. Baden-Baden: Nomos.

Petersen, A. (2006). Marknadsorientering inom folkbildningen: fritt och frivilligt i ett nytt ljus. Göteborg: Göteborgs universitet.

Peterson, T. (2002). En allt allvarligare lek: om idrottsrörelsens partiella kommersialisering 1967‒2002. I J. Lindroth & J. R. Norberg (Red.), Ett idrottssekel: Riksidrottsförbundet 1903‒2003. Stockholm: Informationsförlaget.

Petrelius Karlberg, P. (2012). Den medialiserade idrottens tre huvuden. I J. Hvenmark (Red.), Är idrott nyttigt?: en antologi om idrott och samhällsnytta. Stockholm: SISU idrottsböcker.

Ring, M. (2007). Social rörelse: begreppsbildningen kring ett mångtydigt fenomen. Lund: Lunds universitet.

Robertsson, K. & Hvenmark, J. (2015). Varför ska man vara medlem?: Om betydelsen av medlemskap, ideellt engagemang och alternativa engagemangsformer i idrottsföreningar. I C. Dartsch, J. Norberg & J. Pihlblad (Red.), Idrottens pris: om idrottens kostnader och medlemskapets betydelse. Stockholm: Centrum för idrottsforskning.

Rothstein, B. & Trägårdh, L. (2007). The state and civil society in a historical perspective: the Swedish case. In L. Trägårdh (Ed.), State and civil society in Northern Europe: the Swedish model reconsidered. New York: Berghahn books.

Rydén, R. (2004). Jordbrukarnas kooperativa föreningar och intresseorganisationer i ett historiskt perspektiv. Stockholm: Kungliga Skogs- och lantbruksakademien.

Rönnberg, L., Strandberg, U., Wihlborg, E. & Winblad, U. (2013). När förvaltning blir business: marknadiseringens utmaningar för demokratin och välfärdsstaten. Linköping: Linköping University Electronic Press.

Segnestam Larsson, O. (2013). Convergence in ideas, divergence in actions: Organizational hypocrisy in nonprofit organizations. Administrative Theory & Praxis, 35(2), 271‒289.

Segnestam Larsson, O. (2014). Förtroendevalda i stormens öga: ordförandes syn på kompetens och lärande i idrottsföreningar. Stockholm: Riksidrottsförbundet.

Segnestam Larsson, O. (2015). Förtroendevald – åtta forskare om utmaningar och möjligheter för förtroendevalda i ideell sektor. Stockholm: Idealista förlag.

Skocpol, T. (2003). Diminished democracy: from membership to management in American civic life. Norman: University of Oklahoma Press.

Steen, J. J. (2013). Deltagandets potential: historien om statens begränsning och marknadens fiasko. I L. Trägårdh, L. Selle, P. Henriksen, L. Skov & H. Hallin (Red.), Civilsamhället klämt mellan stat och kapital: välfärd, mångfald, framtid. Stockholm: SNS förlag.

Stenling, C. & Fahlén, J. (2009). The order of logics in Swedish sport–feeding the hungry beast of result orientation and commercialization. European journal for sport and society, 6(2), 29‒42.

Stolle, D. & Micheletti, M. (2013). Political consumerism: global responsibility in action. New York: Cambridge University Press.

Stryjan, Y. (2001). Sweden: the emergence of work-integration social enterprises. In J. Defourny & C. Borzaga (Eds.), The emergence of social enterprise. London: Routledge.

Stryjan, Y. (2006). Sweden: social enterprises within a universal welfare state model. In M. Nyssens, S. Adam & T. Johnson (Eds.), Social enterprise: at the crossroads of market, public policies and civil society. London: Routledge.

Svedberg, L., Jegermalm, M. & von Essen, J. (2010). Svenskarnas engagemang är större än någonsin: insatser i och utanför föreningslivet: [rapport till Regeringskansliet]. Stockholm: Ersta Sköndal högskola.

Swärd, H. (2006). Ligga till last: fattigdom och utsatthet ‒ socialpolitik och socialt arbete under 100 år. Malmö: Gleerups utbildning.

Trapp, N. L. (2012). Corporation as climate ambassador: Transcending business sector boundaries in a Swedish CSR campaign. Public Relations Review, 38(3), 458‒465.

Trägårdh, L. (1999). Det civila samhället som analytiskt begrepp och politisk slogan. I L. Bennich-Björkman & E. Amnå (Red.), Civilsamhället. Stockholm: Fakta info direkt.

Trägårdh, L. (2013). Statsindividualismen och civilsamhället. I L. Trägårdh, L. Selle, P. Henriksen, L. Skov & H. Hallin (Red.), Civilsamhället klämt mellan stat och kapital: välfärd, mångfald, framtid. Stockholm: SNS förlag.  

Thörn, H. (2002/2012). Globaliseringens dimensioner: nationalstat, världssamhälle, demokrati och sociala rörelser. Stockholm: Atlas.

Vamstad, J. (2007). Governing welfare: the third sector and the challenges to the Swedish welfare state Sundsvall: Mittuniversitetet.

Vamstad, J. (2012). Co-production and service quality: A new perspective for the Swedish welfare state.

Vamstad, J., & von Essen, J. (2012). Charitable giving in a universal welfare state—Charity and social rights in Sweden. Nonprofit and Voluntary Sector Quarterly, 42(2), 285-301

Wagnsson, S. & Augustsson, C. (2015). Idrottsföräldrars syn på den kommersialiserade barn- och ungdomsidrotten. I C. Dartsch, J. Norberg & J. Pihlblad (Red.), Idrottens pris: om idrottens kostnader och medlemskapets betydelse. Stockholm: Centrum för idrottsforskning.

Wahlström, M. & Peterson, A. (2006). Between the State and the Market Expanding the Concept of ’Political Opportunity Structure’. Acta Sociologica, 49(4), 363‒377.

Wennerhag, M. (2006). Aktivister: sociala forum, globala sociala rörelser och demokratins förnyelse. Stockholm: Atlas.

Wennerhag, M. (2008). Global rörelse: den globala rättviserörelsen och modernitetens omvandlingar. Lund: Lunds universitet.

Westlund, H. (2001). Social ekonomi i Sverige. Stockholm: Fritzes[RK1] 

Wettergren, Å. & Jamison, A. (2006). Sociala rörelser: politik och kultur. Lund: Studentlitteratur.

Wijkström, F. (1999). Svenskt organisationsliv: framväxten av en ideell sektor. Stockholm: Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm (EFI).

Wijkström, F. (2001). Om svenska stiftelser. I H. Westlund (Red.), Social ekonomi i Sverige. Stockholm: Fritzes.

Wijkström, F. (2011). "Charity speak and business talk": the on-going (re)hybridization of civil society. In F. Wijkström & A. Zimmer (Eds.), Nordic civil society at cross-roads: transforming the popular movement tradition. Baden-Baden: Nomos.

Wijkström, F. (2012). Hybrider i civilsamhället: när filantropiskan och ekonomiskan kom till byn. I F. Wijkström (Red.), Civilsamhället i samhällskontraktet: en antologi om vad som står på spel. Stockholm: European Civil Society Press.

Wijkström, F. (2013). Från folkrörelse till socialt företag. I K. Almqvist, V. Ax:son Johnson & L. Trägårdh (Red.), Non-profit och välfärden. Stockholm: Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål

Wijkström, F. & Einarsson, T. (2006). Från nationalstat till näringsliv: Det civila samhällets organisationsliv i förändring. Stockholm: Ekonomiska forskningsinstitutet (EFI), Handelshögskolan i Stockholm.

Wijkström, F., Einarsson, S. & Larsson, O. (2004). Staten och det civila samhället: idétraditioner och tankemodeller i den statliga bidragsgivningen till ideella organisationer: Stockholm: Socialstyrelsen.

Wijkström, F. & Johnstad, T. (2000). Om kooperation & social ekonomi. Stockholm: Föreningen Kooperativa studier.

Wijkström, F. & Lundström, T. (2002). Den ideella sektorn: organisationerna i det civila samhället. Stockholm: Sober.

Wijkström, F. & Malmborg, M.A. (2005). Mening & mångfald: ledning och organisering av idéburen verksamhet. I E. Amnå (Red.), Civilsamhället: några forskningsfrågor. Stockholm: Riksbankens jubileumsfond i samarbete med Gidlund.  

Zackariasson, M. (2006). Viljan att förändra världen: politiskt engagemang hos unga i den globala rättviserörelsen. Umeå: Boréa.

Åmark, K. (2005). Hundra år av välfärdspolitik: välfärdsstatens framväxt i Norge och Sverige. (1. uppl.) Umeå: Boréa.

Ählström, J. & Egels‐Zandén, N. (2008). The processes of defining corporate responsibility: a study of Swedish garment retailers' responsibility. Business Strategy and the Environment, 17(4), 230‒244.

Ählström, J. & Sjöström, E. (2005). CSOs and business partnerships: strategies for interaction. Business Strategy and the Environment, 14(4), 230‒240.

Öljarstrand, A. (2011). Den mångtydiga församlingen: organisering, roller och relationer i spänningen mellan sekularisering och desekularisering. Östersund: Mittuniversitetet.

[1] Arbetet med att färdigställa denna kunskapsöversikt har delats lika av författarna.

[2] För en internationell jämförelse.

[3] Se även Lundström och Wijkström (1997).

Näringsliv
Publicerad:
2014-11-13 11:40 av daniel