Miljö- och naturvård – En översikt

Här finns översiktlig information om forskning som rör det civila samhället och miljö- och naturvård. Vi redovisar ett antal aktörer som tar fram kunskap på området och ger exempel på publikationer som innehåller vetenskapligt grundad kunskap.

Forskningsöversikt Referenser
Uppdaterat 2017-03-23

Senaste artiklar

...

Mest lästa artiklar

...

Sidkarta

...

Titel Författare Årtal
A deviance perspective on social movements: The case of animal rights activism Jacobsson, Kerstin & Lindblom, Jonas 2013
Biodiversity and sectoral responsibility in the development of Swedish forestry policy, 1988¬-1993 Bush, Terrence 2010
City in change: Globalization, local politics and urban movements in contemporary Stockholm Stahre, Ulf 2004
Cognitive practices and collective identities within a heterogeneous Social movement: the Swedish environmental movement Boström, Magnus 2004
COP-15 in Copenhagen: How the Merging of Movements Left Civil Society Out in the Cold Fisher, Dana R. 2010
Den gröna staden: stadsomvandling och stadsmiljörörelse i det nutida Stockholm Stahre, Ulf 2004
Den organiserade miljörörelsen: fallstudier av Svenska Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden WWF, Miljöförbundet Jordens Vänner, Greenpeace och det Naturliga Steget Boström, Magnus 1999
Do leopards ever change their spots? The development of political trust among Swedish Green Party sympathisers Berlin, Daniel & Lundqvist, Lennart J. 2012
Eco-labelling of wild-caught seafood products Thrane, Mikkel, Ziegler, Friederike & Sonesson, Ulf 2008
Emotion work in animal rights activism: A moral-sociological perspective Jacobsson, Kerstin & Lindblom, Jonas 2013
Environmental Concern and Knowledge of Ecotourism among Three Groups of Swedish Tourists Wurzinger, Silvia & Johansson, Maria 2006
Environmental Entrepreneurship in Organic Agriculture in Järna, Sweden Larsson, Markus 2012
Fishing tourism, biodiversity protection and regional politics in the River Tornionjoki, Finland Salmi, Juhani & Salmi, Pekka 2010
Framing, debating and standardising "natural food" in two different political contexts: Sweden and the U.S. Boström, Magnus & Klintman, Mikael 2003
Friluftsliv i förändring: resultat från ett forskningsprogram. Slutrapport Fredman, Peter, Stenseke, Marie, Sandell, Klas & Mossing, Anders 2013
Gubben på kullen: om den smärtsamma skillnaden mellan politiska intentioner och praktiska resultat Glemdal, Michael 2008
Hur fungerar naturvårdsstiftelser och motsvarande organisationer? En utvärdering Naturvårdsverket 2013
Implementing agenda 21 in local government: The Swedish experience Eckerberg, Katarina & Forsberg, Björn 1998
Institutions for adaptation to climate change: comparing national adaptation strategies in Europe Termeer, Catrien, Biesbroek, Robbert & van den Brink, Margo 2011
Kärnproblem: opinionsbildning i kärnavfallsdiskursen i Malå Egan Sjölander, Annika 2004
Meat consumption and climate change: the role of non-governmental organizations Laestadius, Linnea. I., Neff, Roni .A., Barry, Colleen L. & Frattaroli, Shannon 2013
Miljöarbete i svensk turistnäring – En uppdaterad sammanställning framtagen av ETOUR på uppdrag av Turistdelegationen Lagerkvist, Sandra, Danielsson, Magnus & Säll, Bo 2003
Miljörörelsen och den nya politikens former - mot en "glokal" politik? Thörn, Håkan 2000
Moral reflexivity and dramaturgical action in social Mmvement activism: The case of the plowshares and animal rights Sweden Jacobsson, Kerstin & Lindblom, Jonas 2012
Om relationen mellan stat och civilsamhälle: Miljöorganisationers interaktion med statliga och politiska organisationer Boström, Magnus 2000
Pathways to action competence for sustainability - Six Themes Almers, Ellen 2013
Regulatory credibility and authority through inclusiveness: Standardization organizations in cases of eco-labelling Boström, Magnus 2006
Rörelsernas tid – Från proteststorm till globalt alternativ Ergon, Jens 2003
Skogen märks: hur svensk skogscertifiering kom till och dess konsekvenser Boström, Magnus 2002
Social movements and ecosystem services–the role of social network structure in protecting and managing urban green areas in Stockholm Ernstson, Henrik, Sörlin, Sverker & Elmqvist, Thomas 2008
Stadens odlare Westergren, Christina 2003
Sweden Jamison, Andrew & Ring, Magnus 2003
The Swedish Green Party: from alternative movement to third biggest party Rosén Sundström, Malena 2011
Tillträde till maktens rum: om intresseorganisationer och miljöpolitiskt beslutsfattande Uhrwing, Marie 2001
Trust-building, knowledge generation and organizational innovations: The role of a bridging organization for adaptive comanagement of a wetland landscape around Kristianstad, Sweden Hahn, Thomas, Olsson, Per, Folke, Carl & Johansson, Kristin 2006

Det civila samhället och miljö- och naturvård

Författare: Jeff Jonsson
Utgivningsår: 2017

Den här översikten behandlar forskning om det civila samhället kopplat till miljö- och naturvård. På många sätt har miljö- och naturrörelser varit med och format den miljö- och klimatpolitik som vi ser i dag och bidragit till bevarandet av hotade naturområden. Miljö- och naturrörelsen är ofta en kunskapskälla, en metodutvecklande kraft och kan komplettera det arbete som det offentliga utför på såväl nationell som regional och lokal nivå. I översikten visas att miljö- och naturfrågor har internationell bäring och att det som sker i en global kontext kan få lokala effekter. Således är många av organisationerna som är verksamma inom fältet transnationella och den breda samhällsvetenskapliga forskningen är till övervägande del internationell.

Miljörörelsernas framväxt

Under 1900-talets andra hälft kom intresset för miljö- och naturvård att ta ett stort utrymme i den offentliga debatten, i politiken och inte minst bland engagerade medborgare, jämfört med tidigare. Tiden efter andra världskrigets slut och framför allt under 1960 och -70-talen är perioder med framväxande sociala rörelser. Under åren kring protesterna 1968 väcktes nya sociala rörelser i västvärlden. Bland dessa fanns studentrörelser, freds- och antikärnkraftsrörelser, djurskyddsorganisationer, organisationer som arbetar med sexuella och reproduktiva rättigheter och naturligtvis natur- och miljörörelserna som är i fokus för denna översikt. Det är skeenden som inom vetenskapen kommit att förstås utifrån den sociologiska teoribildningen nya sociala rörelser (Sutton 2004).   

Det ursprungliga vetenskapliga intresset för natur- och miljörörelsen kan spåras till den motkultur som under det sena 1960-talet växte fram i Nordamerika och Västeuropa och ifrågasatte samhällets maktstrukturer. Miljö- och naturrörelsen ifrågasatte och attackerade framför allt den industriella kulturen, det byråkratiska herraväldet och kalla krigets upprustning. Framväxten av dessa ”nya” sociala rörelser och gröna politiska partier har inom vetenskapen ofta beskrivits som den ”gröna vågen” och det var framför allt en förändring i attityder och medvetenhet gentemot naturen som tilltog (Sutton 2004). Parallellt med detta skifte i uppfattningen om naturen började människor också att organisera sig i frågorna. Det var en framväxt av aktiva grupperingar, nätverk och organisationer som kampanjade och demonstrerade för att informera och upplysa den fram till då omedvetna allmänheten om vilka negativa effekter på naturliga ekosystem som befolkningstillväxt, masskonsumtion, industriell miljöförstöring och urbanisering har (Sutton 2004).

De nya miljö- och naturorganisationerna som etablerade sig på 1960-talet valde att beskriva och problematisera natur- och miljöfrågorna på ett nytt sätt, tonvikten lades på ”tillbaka till naturen”-argument som attackerade människocentrerade perspektiv. Genom denna omformulering lyckades miljö- och naturrörelsen att locka till sig många nya personer och aktivister. Tillkomsten av nya organisationer och grupperingar i kombination med omformuleringen av frågorna gav samtidigt redan existerande miljö- och naturorganisationer politisk tyngd (Sutton 2004).

Utgångspunkter

Som analytiskt begrepp kan civilsamhället enligt Magnus Boström (2000) förstås som:

”[e]n autonom sfär, skild från stat och marknad där relationerna i betydande grad bygger på frivillighet och öppenhet. Civilsamhället är på olika vis relaterat till stat och marknad – de senare skulle inte kunna fungera utan ett civilsamhälle – men det kan också finnas överlappningar mellan sfärerna. Vad begreppet inkluderar är förvisso ganska oklart men typiska för civilsamhället kan vara rörelser, nätverk, grupper, medborgarsammanslutningar eller frivilligorganisationer.” (Boström 2000, s. 2)

Det är en beskrivning som sammanfaller tämligen väl med den definition av civilsamhället som regeringen introducerat i propositionen En politik för det civila samhället (prop. 2009/10:55). Civilsamhället kan inom natur- och miljöområdet och inom ramen för den forskning som är föremål för den här forskningsöversikten betraktas som ett komplement till staten. Till skillnad från i andra länder har det i Sverige sedan 1990-talet både funnits en politisk öppenhet för miljöfrågor och ett relativt starkt förvaltningsstöd genom framför allt Naturvårdsverket (Boström 2000). Det är institutionella arrangemang som möjliggjort för miljörörelsen att påverka, men samtidigt även stängt dem ute, vilket skett i situationer när andra starkare aktörer från framför allt näringslivet tagit stor plats.

Metod

De publikationer, böcker och artiklar som utgör materialet i denna forskningsöversikt har sorterats fram genom systematiska sökningar i vetenskapligt relevanta databaser. Både svenska och internationella databaser har använts för att fånga upp och ringa in den för översikten mest relevanta forskningen som gjorts inom området. De svenska databaser som använts är Libris och SwePub, för att sedan bredda och fånga upp svensk eller nordisk forskning som publicerats i internationella akademiska tidskrifter har Academic Search Premier (ASP), Sociological abstracts och GreenFile använts.

För att på ett systematiskt sätt arbeta i de olika databaserna tog vi fram ett underlag med sökord från databasernas thesaurus (katalog för indexord) som sedan testkördes och reviderades. Vid de initiala sökningarna separerades natur och miljö för att fånga upp ett brett material, dessa två söksträngar slogs sedan samman, vilket gjorde att eventuella dubbletter sorterades bort. Sökningarna gjordes i publikationernas titel och abstract på både svenska och engelska. En utförligare beskrivning av vilka sökord som använts, och hur många resultat och söksträngar de lett till, finns i en bilaga till detta dokument.

De olika artiklarna som framkom av sökningarna granskades sedan genom läsning av abstrakt för att i ett första skede sortera ut för översikten icke relevanta publikationer. De artiklar som bedömdes som icke relevanta saknade exempelvis en koppling mellan civilsamhället och miljö- och naturvård. De kan ha behandlat det ena av de två ämnena men bedömdes då som icke relevant för översikten. I nästa steg lästes hela eller stora delar av publikationerna för en utförligare utsortering enligt liknande kriterier som ovan. I de publikationer som slutligen valdes ut har även referenslistan granskats för att fånga upp eventuella publikationer som inte framkommit i sökningarna. Endast publikationer från de 20 senaste åren togs med i forskningsöversikten och de senaste sökningarna gjordes 2014. De publikationer som lästes i fulltext summerades och delades sedan in i sju områden, det är dessa sju områden som utgör översiktens kapitelindelning.

Miljö- och naturrörelsen

Följande del av översikten är fördelad på sju kapitel, där forskningen om miljö- och naturrörelsen delats upp i olika teman. I den första delen som handlar om miljöengagemang, politiska partier och miljöprotester ser vi bland annat att olika miljöorganisationer har olika förutsättningar att påverka makthavarna, att miljöpartiet växte fram ur ett uttryckt behov av politisk representation för miljö som sakfråga, vi får veta mer om miljöprotester och varför personer väljer att engagera sig miljöfrågor. 

Miljöengagemang, politiska partier och miljöprotester

Det första temat i denna översikt handlar om civilsamhällets roll som miljö- och naturrörelse, hur de miljörörelser och organisationer som i huvudsak växte fram på 1960-talet drivit på och format de rörelser som vi ser i dag, samt hur engagemanget inom dessa miljöer kan ta sig uttryck. Magnus Boström (2000) menar att det finns en dynamisk relation mellan staten och civilsamhället, det kan ibland vara så att miljörörelsen misslyckas med initiativ för att påverka tvingande lagstiftning, då kan hot om reglering och andra politiskt formulerade mål vara starkt bidragande i kampen om inflytande i miljöfrågor. En av de viktigaste funktionerna miljörörelsen har är dess politiserande kraft, det vill säga att väcka nya frågor och poängtera vikten eller innebörden av olika frågor. Ofta kan rörelsen agera brobyggare för de idéer och meningssammanhang som mottagaren har. Boström skriver:

”Civilsamhällets organisationer tar vid där staten slutar för att visa vägen, visa på framkomliga vägar, visa vad staten borde göra. Visionen är ofta att fungera som ett avantgarde. Om staten och politiken följer efter och ’tar över’ verksamheter eller regler som miljöorganisationer initierat eller utformat, frigörs resurser för miljöorganisationer att ägna sig åt andra aktiviteter.” (Boström 2000 s. 28)

Däremot kan detta samspel påverkas negativt och således begränsa dynamiken, det kan handla både om att staten släpper ifrån sig för mycket och om att det offentliga inte omvärldsbevakar och låter sig inspireras av initiativ i civilsamhället. Det kan också vara på det viset att staten styr för mycket och därför kringskär civilsamhällets nödvändiga autonomi.

Boström har i sin avhandling undersökt hur miljöorganisationers förutsättningar att påverka stat, företag och allmänhet i miljövänlig riktning ser ut. Det är fem stycken fallstudier av de största miljöorganisationerna i Sverige (Boström 2001). Boström visar att miljörörelsen blir alltmer differentierad, vilket leder till att organisationerna utvecklar kognitivt handlande, nischer och identiteter. Men samtidigt blir miljörörelsen alltmer homogen, vilket tar sig uttryck i att miljöorganisationerna delar en gemensam syn på miljöfrågornas natur, de blir samtidigt alltmer professionaliserade, rutinerade och centraliserade.

Forskning om intresseorganisationers faktiska inflytande i politiska processer verkar vara ett relativt vanligt tema, Marie Uhrwing (2001) väljer i sin avhandling att fokusera på intresseorganisationers möjligheter att få tillträde till maktens rum. Genom att följa tre olika miljöpolitiska beslutsprocesser belyser Uhrwing hur viktigt det är med organisatoriska förutsättningar för att få inflytande i politiska beslutsprocesser. Det framkommer också att ju större möjligheterna för att påverka är, desto fler kriterier behöver vara uppfyllda av organisationen i fråga för att kunna delta. Men det är framför allt organisationens resurser som påverkar möjligheterna till att vara med och påverka.

Uhrwing konstaterar också att vi i ljuset av olika normativa utgångspunkter står inför ett möjligt demokratiskt problem. Resursstarka personer eller sammanslutningar av medborgare har genom sina intressegrupper bättre tillträdesmöjligheter och således större handlingsutrymme för att påverka politiska processer när den offentliga politiken utformas. Det framkommer också att politiska beslutsprocesser står öppna för de grupper som innehar den teknokratiska nyckeln, alltså på det ena eller andra sättet har tillträde till maktens korridorer, och det är dessa grupper som får tillträde medan andra lämnas utanför.

”Detta ger en tankeställare vad gäller dagens ofta oreflekterade önskemål om både mer detaljerat beslutsunderlag och bredare folkligt deltagande i politiken. Så som de politiska institutionerna är uppbyggda idag i Sverige, med relativt små oberoende utredningsresurser både hos riksdagspolitikerna och i regeringskansliet, kanske man bara kan få mer av det ena på bekostnad av det andra?” (Uhrwing 2001, s. 256)

Håkan Thörn (2000) menar samtidigt att miljörörelsens heterogena karaktär och bejakande av mångfald gör den svår att definiera utifrån etablerade politiska kategorier. Eftersom miljöperspektiv integrerats i redan etablerade politiska diskurser har det ekologiska perspektivet definierats som en politisk fråga och inte som en ny politisk diskurs. Det är också mot denna bakgrund som gröna eller miljöpartier kunnat beskrivas som enfrågepartier.

Thörn menar att miljörörelsen format ett glokalt politiskt perspektiv, vilket går bortom ett ekologiskt sätt att se på världen till att också inbegripa förhållningssätt för politiskt handlande. I det glokala går det inte att skilja det globala från det lokala. Det politiska rummet har således vidgats och miljöaktivister som protesterar mot en fabrik i Indien eller en ny motorväg i Stockholm förenas genom att lokala, nationella och globala frågor får gemensam betydelse. För miljörörelsen är inte längre nationalstaten något som begränsar den gemensamma kampen, den är bara en utgångspunkt från vilken otaliga lokala initiativ sedan växer och förenas i en gemensam sak på internationell nivå.

En annan vinkling på miljörörelsen är miljöpartiets utveckling från en alternativ politisk rörelse till att bli det tredje största partiet vid valet 2010 (blev fjärde största 2014), vilket Malena Rosén Sundström (2011) undersöker. Hon beskriver utvecklingen kortfattat och resonerar kring de mest utmärkande förändringarna som skett inom partiet under perioden.

Det är ett liknande grepp som Daniel Berlin och Lennart Lundqvist (2012) använder när de undersöker förändringen i politiskt förtroende hos anhängare till miljöpartiet, när partiet sedan 1980-talet fram till 2006 utvecklades från ett antisystemparti till ett stödparti för socialdemokraterna. Med hjälp av kvantitativa nationella surveydata och kvalitativa analyser undersöker Berlin och Lundqvist hur detta skifte från att vara en gräsrotsorganisation till att bli ett etablerat politiskt parti påverkat anhängarna. Här framträder ett motsägelsefullt mönster beträffande politiskt förtroende, nivåerna för uttryckt förtroende bland miljöpartister skiftar och ökar, i och med närheten till regeringsställning och politisk makt, ända fram till 2006 och planar sedan ut när den borgerliga alliansen vinner makten.      

År 1997 valde den svenska staten att skrota en av de största infrastruktursatsningarna i Stockholms historia, det var det så kallade Dennispaketet som aldrig blev verklighet. Var det, som vissa medier beskrev, en ensam gubbe på en kulle som såg till att Dennispaketet skrotades? Svaret på den och flera andra frågor reder Michael Glemdal (2008) ut i sin avhandling, att det var en ensam gubbe som hindrade byggnationen genom nationalstadsparken i Stockholm är en sanning med modifikation, det visar sig att Greger Carpelan (Gubben på kullen) är långt ifrån ensam i sitt motstånd mot projektet under perioden. Han kan snarare betraktas som en viktig länk i den kedja som utgör en mäktig miljörörelse i Stockholm, en rörelse som har ett betydande inflytande över stadens utveckling och förändring under mitten av 1990-talet.

Demonstrationerna och motståndet mot Dennispaketet tog sig olika uttryck i allt från fredliga demonstrationer till civil olydnad, till exempel ingick ockupationen av tunnelbanestationen Universitetet och sabotage av utrustning i miljöaktivisternas taktik för att stoppa projektet (Stahre 2004b, Glemdal 2008). I avhandlingen undersöks perioden 1987‒1997 och de exploateringsprojekt som låg till grund för byggandet av en motortrafikringled runt Stockholm. Glemdal analyserar såväl bakgrundsarbetet och framtagandet av byggplaner som de protester som ledde fram till att projektet skrotades.

Naturvårdsverket har genomfört en utvärdering av hur naturvårdsstiftelser och andra organisationer som förvaltar och ser efter natur och miljö fungerar (Naturvårdsverket 2013). Här framträder bilden av att dessa organisationer bildats med avsikt att motstå privatiseringar och uppstyckning av friluftslandskapet nära de tätorter där de bildats. Syftet var att försöka behålla naturliga friluftsområden, att skydda ekosystem från att skadas eller försvinna och avföra frågan från den politiska agendan via stiftelser och på så vis säkra både naturvärden och friluftslivets intressen. Genom att grunda stiftelser kunde fokus för frågorna flyttas från den politiska nivån till dessa, politiken kunde inte längre lägga beslag på frågan och det styrande värdet för dessa organisationer och stiftelser visade sig vara det lokala naturvårds- och friluftsengagemanget. Oavsett om organisationsformen är en stiftelse, en ideell förening eller något annat är det långsiktighet som är ledordet, vilket är naturligt för stiftelser, men har även blivit regel för de organisationer som väljer en annan driftsform.

Något som är särskilt framträdande i Naturvårdsverkets utvärdering är betydelsen för organisationerna att vara skilda från den politiska arenan. Som det ser ut i dag är styrelser och ledamöter i stiftelserna i vissa fall politiskt tillsatta, det är därför viktigt för stiftelserna att tydligt dra en linje mellan stiftelsernas arbete och den lokalpolitiska agendan. Stiftelser och andra organisationer kan när de är skilda från politiken driva sina frågor utan hänsyn till andra politiska eller samhälleliga frågor och därigenom skapa ett tydligt lokalt engagemang för en specifik fråga.

Ellen Almers (2013) undersöker i en studie vad som får personer att utveckla individuell handlingskompetens i hållbarhetsfrågor genom att följa tre ungdomar i deras vardag på nära håll. Almers har tagit del av ungdomarnas ”livshistorier” och ur dessa framträder en bild av sex olika kärnteman som kan betraktas ligga till grund för handlingskompetensen. Det är teman som tillsammans kan sägas utgöra en persons övertygelse i frågorna. Ju mer autonomi en person får och ju fler egna val en person tillåts att göra, i kombination med en möjlighet att konfrontera sina kärnvärden, se betydelsen av mångfald och brett deltagande, ha tillförsikt och ges förtroende från vuxna, desto större är chansen att personen utvecklar en individuell handlingskompetens i hållbarhetsfrågorna.

Även om individuell handlingskompetens är viktigt, och på mikronivå kanske också själva essensen i varför människor engagerar sig i miljörörelsen, går det att titta på frågan från ett annat håll, ett exempel på en sådan inriktning handlar om kollektiva identiteter och hur dessa formar civilsamhällets organisationer. Magnus Boström menar i sin forskning om kollektiva identiteter att sammansvärjningen av likatänkande personer i grupper eller rörelser per automatik inte betyder att dessa organisationer bör betraktas som förenliga enheter (Boström 2004). Genom att undersöka miljörörelsens olika kollektiva identiteter under 1990-talet landar Boström i att det inte går att urskönja en universell ”grön ideologi” som råder i hela miljörörelsen. De olika organisationerna delar ofta idéer och visioner på konceptuell nivå, det finns olika identiteter och ramar som parallellt relaterar till varandra, men dessa är olika verkningsfulla inom olika arenor och på olika sätt över tid.

Miljöorganisationer eller miljöaktivister kan på det ena eller andra sättet sägas driva utvecklingen för att ställa om samhället mot en mer hållbar utveckling. Ett samhälle där ändliga naturresurser bevaras, där djur och natur skyddas och där människor tillsammans söker långsiktigt hållbara lösningar. Hur dessa aktivister väljer att formera sig och uttrycka sin gärning kan se olika ut och ibland kanske deras engagemang skadar frågan mer än det hjälper. Dana R. Fisher (2010) beskriver till exempel hur vissa miljöorganisationer och miljöaktivisters agerande under COP-15 (FN:s klimattoppmöte) i Köpenhamn ledde till att det civila samhället lämnades utanför de beslutsfattande församlingarna.

FN:s klimattoppmöten är välkända för att vara inkluderande, här bjuds ett brett antal intressenter in för att delta och bidra med specifika perspektiv i frågorna. Företag och stater samsas med miljöorganisationer och det civila samhället i stort om att föra fram argument för den ena eller andra utveckling. Men i Köpenhamn övergick fredliga demonstrationer i våldsamma sådana, dålig planering, utökad registrering av deltagarna och grupper som gick samman och bildade koalitioner både på utsidan och på insidan av konferensen skapade spänningar inom de grupper som inte släpptes in på mötet.

En vedertagen taktik bland civilsamhällets organisationer vid den här typen av klimattoppmöten är att dela upp arbetet i insida och utsida, det vill säga några representanter för organisationernas talan inne på själva mötet, men andra protesterar och demonstrerar på utsidan. Vid COP-15 i Köpenhamn togs de utvändiga demonstrationerna till insidan i och med att aktivisterna valde att storma toppmötet. Fisher menar att denna typ av agerande i längden blir kontraproduktivt, när miljöaktivisterna egentligen försöker att utöka sin närvaro på plats så riskerar aktioner likt denna att färre aktörer – framför allt från civilsamhället – ges tillträde till mötena i framtiden.

Andrew Jamison och Magnus Ring (2003) undersöker i sin studie hur miljöprotester tagit sig uttryck i Sverige sedan 1970-talet och framåt, de menar att ett skifte i fokus från industriell förorening och kärnkraft – som nästan helt försvunnit från agendan – till mer globala miljöproblem har skett. I stället för att aktivt protestera på gatorna har miljörörelsen tagit plats i politiken och frågorna har integrerats i snart sagt varje enskilt partis program. Det är ett skifte som beskriver miljöorganisationernas utveckling som en transformering från protestgrupp till påtryckningsgrupp. Här framträder även en bild av en svensk miljörörelse som är ihärdig och tvärsektoriell. Till skillnad från andra länder i norra Europa är den svenska miljörörelsen inte lika vänsterorienterad, utan fångar sympatisörer från ett brett ideologiskt spektrum. Det är framför allt under 2000-talet som infrastrukturprojekt motorvägar, broar och andra trafikprojekt varit föremål för miljöprotester, vilka genomförts med hänvisning till skydd för och bevarande av naturområden och ekosystem.

Det är beskrivningar som till stor del överensstämmer med slutsatserna Stahre (2004a) visar i sin artikel om hur miljörörelsen varit med och påverkat Stockholms utveckling. Stahre menar att aktivisterna på 1990-talet inte drog nytta av de många nya kanaler för informationsdelning och internationellt stöd som kommit i kölvattnet av globaliseringen. Men att lokala grupper trots detta i betydande utsträckning bidragit till och lyckats påverka stadens utformning.

Det är resultat som ligger i linje med det som Boström (2001) kom fram till, att den svenska miljörörelsen bör ses som ett heterogent kluster av olika aktörer som agerar på olika sätt, men som delar en gemensam värdegrund gentemot miljön och naturen. Jamison och Ring (2003) menar vidare att den grupp av miljöaktivister som tydligt skiljer sig från mängden är djurrättsaktivister, vilka under den undersökta perioden använt sig av militanta former av direkt agerande mot exempelvis personer och organisationer som utför djurexperiment eller bedriver jakt.

Djurrättsaktivister och -organisationer

I detta kapitel är djurrättsaktivister och -organisationer i fokus, här beskriver vi forskning över vad som gör att personer engagerar sig i djurrättsfrågor, vilka moraliska värderingar som driver dem och om de kan anses avvika från andra delar av samhället och i sådana fall på vilket sätt.

Vad det är som driver aktivister att bryta konstituerade normer och arbeta för samhällelig förändring tittar Kerstin Jacobsson och Jonas Lindblom (2012) närmare på när de undersöker hur sociala rörelser kan åstadkomma social förändring. Det är en fallstudie av två organisationer, Plogbillsrörelsen och Djurens rätt i Sverige där huvudfokus för undersökningen ligger på moralisk övertygelse.

Författarna menar att det framför allt är den moraliska övertygelsen som driver aktivister och är själva kärnan i sociala rörelsers engagemang och drivkraft. I högre grad än i samhället i övrigt drivs aktivister, aktiva i samhällsförändrande rörelser, av ideal som de transformerar till normer. För att inte framstå som avvikande, normbrytande eller stereotypiserande är ett av målen att i det kringgärdande samhället uppfattas som följare av ideal och inte som normöverträdare. Deltagarna i organisationerna bedömer att omvärlden har lättare att ta till sig budskap från personer som är idealistiskt drivna, än från de som kan avfärdas med hänvisning till ett avvikande beteende. Det långsiktiga syftet med tillvägagångssättet är att transformera organisationens ideal till normer, normer som sedan kan spridas och integreras som generella normer i samhället.

I en annan studie, tittar Jacobsson och Lindblom (2013a) närmare på vilka moraliska värderingar som kan tänkas styra djurrättsaktivisters handlande. Genom ett stort antal djupintervjuer med personer från svenska djurrättsorganisationer, undersöker Jacobsson och Lindblom med hjälp av Durkheims teorier om moral framför allt tre dimensioner av djurrättsaktivisternas moraliska värderingar. Det handlar för det första om aktivisternas normer och värderingar i förhållande till det kringgärdande samhällets normer och värderingar. För det andra handlar det om aktivisterna är praxisorienterade, om de utför handlingar i ett specifikt syfte. För det tredje handlar det om utifall de moraliska värderingarna upprättar interna normer och strukturer inom gruppen eller organisationen, och om hur normer och värderingar formar den enskilde aktivistens uppfattning om sin omgivning.

Resultaten visar övergripande att det för djurrättsaktivister handlar om att följa och reproducera moraliska ideal i syfte att uppnå samhällelig förändring, djurrättsaktivister kan således beskrivas som normöverskridande eller normförändrande. Ett normbrytande eller normöverskridande beteende är påfrestande, författarna identifierar fem olika typer av känsloyttringar bland djurrättsaktivisterna som de tittar närmare på och dessa är, behärskning, ventilering, ritualisering, mikro-chockar och normalisering av skuld.

I ytterligare en studie undersöker Jacobsson och Lindblom (2013b) på vilket sätt djurrättsaktivister kan beskrivas som avvikande från majoritetssamhället. Resultaten visar att de inte beskrivs som avvikande i generell mening utan som ”entreprenörsavvikare”, vilket inbegriper att de samtidigt är entreprenörer för en viss moralisk inriktning och avvikande från de generella normerna i samhället. Det empiriska materialet kommer från djupintervjuer med 18 aktivister från djurrättsorganisationer i Sverige och Jacobsson och Lindblom utvecklar ett perspektiv för att analysera grupper som avviker från majoritetssamhället i sin moraliska övertygelse. Författarna menar att det till skillnad från vad som gjorts i tidigare forskning är viktigt att lyfta fram aktivisterna som en avvikande grupp i relation till andra avvikande grupper. Detta för att belysa både samhörigheten och skillnaden som finns mellan olika avvikande grupper i samhället, men även för att belysa hur aktivister hanterar situationen som avvikande.

När det gäller djurrätt och kampen mellan kommersiella intressen och ekologisk mångfald har sammanslutningar av aktivister på den finska sidan av Torne älv gått samman för att rädda den viktigaste vildlaxfiskeälven i norra Östersjön då den i likhet med många andra platser i världen hotas av minskande fiskstammar till följd av föroreningar och utfiskning. Utvecklingen har, som Salmi och Salmi (2010) i en finsk studie undersöker, lett till spänningar och debatt mellan kommersiella fiskare, näringen som utgörs av fisketurism och representanter som förespråkar ett ekologiskt perspektiv i frågan. Enligt lokala intressegrupper från Tornedalen hade för stort fokus från politikerna lagts på det kommersiella fiskets förutsättningar, det var även en grupp som hade starkare lobbyingverksamhet i Helsingfors än de lokala aktörerna. De sociala rörelserna i norra Finland organiserade sig och gjorde sina röster hörda genom tidningsartiklar och brev, de fick stöd från flertalet biologer om att det kommersiella fisket behöver begränsas. Studien visar att governanceprocesser är komplexa och dynamiska, många intressen måste vägas mot varandra och det är inte alltid som en gemensam grund står att finna.

Naturvård

I det här kapitlet beskrivs forskningen om skogscertifiering och skogsvård, hur den svenska skogspolitiken utvecklats över tid och hur organisationer och kommuner på lokal nivå gått samman för att bevara och underhålla ursprungliga naturområden.

Under en lång tid har olika grupper inom ramen för skogscertifiering varit i konflikt med varandra, det var skogsindustrin, miljöorganisationer och andra skogsintressenter som inte kunde finna en gemensam grund att stå på om ett hållbart skogsbruk. Magnus Boström (2002) har undersökt hur Sverige gått från en konfliktsituation mellan ovanstående intressenter för skogsnäringen till att bli det första landet i världen att införa Forest Stewardship Council standarder (FSC) för skogsbruk. Från 1960 fram till slutet på 1980-talet var det framför allt miljöproblemen i skogsbruket som lyftes fram av forskare och miljöorganisationer. Konflikterna handlade om stora kalhyggen, plantering av främmande träslag, avverkning av fjällnära skog och användningen av förbjudna bekämpningsmedel som DDT. I överenskommelsen om FSC ingick stora skogsbolag, Skogsägarnas riksförbund, miljö- och naturorganisationer, Svenska kyrkan, samerna och stora möbelföretag. Däremot lämnades politiska organisationer och myndigheter utanför, vilket efterfrågades av samtliga parter.

Standarden för FSC klubbades under våren 2008 och det som utmärker Sverige från andra länder är att aktörer från näringslivet inte försökt underminera eller marginalisera FSC. Boström menar att det framför allt är utvecklingen och upplysningen om miljöförstöringens faktiska konsekvenser, forskning om miljön och olika gruppers förmåga att övertyga och lyfta fram miljöproblem som fört utvecklingen i en ny riktning. Boström redogör för de faktorer som historiskt gjort det möjligt att införa en certifieringsprocess i Sverige, det är en resa från 1800-talet fram till i dag. Att Sverige lyckats bra där andra länder misslyckats menar författaren är avhängigt skogsbrukets position inom svenskt näringsliv som en viktig inkomstkälla. Det har inneburit att det funnits betydande intressen och inflytanden över skogsnäringen både från politiskt och från statligt håll om skogens tillstånd, men även traditionen av pragmatism och konsensussökande inom skogssektorn lyfts fram som viktigt. Men framför allt har processen lyckats föra samman grupper som tidigare låg i konflikt med varandra, argument och diskussioner har lett fram till en gemensam syn på problem och därigenom även till en verktygslåda med lämpliga åtgärder (Boström 2002).

Terrence Bush (2010) har ett liknande perspektiv i sin artikel om utvecklingen av den svenska skogspolitiken under perioden 1988‒1993. Här lyfter författaren fram att förändringar inom skogspolitiken kring 1990 hängde samman med förändringar inom miljöområdet och miljöpolitiken. I termer av naturvård handlade det mer specifikt om att fokus skiftade från träproduktion till biologisk mångfald och bevarandet av naturliga ekosystem. Avregleringen och övergången till ”frihet under ansvar” som skedde under 1990-talet har gjort att skogsägare har större inflytande över den egna skogen än tidigare, men samtidigt har ett skifte i hur skogen bör förstås som både en inkomstkälla och en viktig beståndsdel för djur och natur ägt rum.

Miljö- och naturrörelsen var tidigt drivande i att lyfta problemen med misskötsel av skogen och vilka konsekvenser det för med sig, det ledde under perioder till hårda konflikter med skogsägarna. Det skifte som beskrivs ovan och som vi nu ser är ett resultat av att civilsamhället under de senast 40 åren tillsammans med forskarvärlden lyckats förändra skogsägarnas syn på skogen som enbart en inkomstkälla, med ökad lyhördhet för miljö- och naturvård som följd.

I Kristianstad har det upprättats ett intressenätverk för tillsynen av naturliga ekosystem (governancenätverk), där allt från kommunrepresentanter till lokala lantbrukare och privatpersoner ingår och engagerar sig. Under 2005 bildades på initiativ av detta nätverk i samverkan med kommunen Biosfärområdet Kristianstad Vattenrike (BKV). Thomas Hahn et al. (2006) undersöker med hjälp av kvalitativa intervjuer bakgrunden till att BKV bildades i sin artikel, vilka fram- och motgångar som uppstått och möjligheterna som öppnas när olika intressenter går samman och tillsammans skapar och underhåller ett hållbart ekosystem och biosfärområde.

Naturområden som parker och grönområden blir alltmer sällsynta i stadsmiljön när attraktiva bostäder och affärslokaler byggs på platser som tidigare fredats från exploatering. Det är en utveckling som får konsekvenser för miljön och luften, eftersom kapaciteten att behålla hållbara ekosystem hos de grönområden som bevaras blir allt svårare.

Henrik Ernstson, Sverker Sörlin och Thomas Elmqvist (2008) undersöker vilken roll sociala rörelser spelar i skyddandet och skötseln av grönområden i Stockholm. Studien handlar framför allt om de 62 civilsamhällesorganisationer som arbetat för att skydda Nationalstadsparken och hur nätverken mellan dessa olika organisationer ser ut och hur de interagerar med varandra. Det framträder en bild av tydlig centrum- och periferiuppdelning mellan aktörerna, där centrumaktörerna byggt upp relationer och kopplingar till politiken för att påverka, medan de perifera aktörerna mobiliserar de dagliga användarna av parkmiljön. Uppdelningen av hur olika aktörer arbetar har bidragit till att bevara parken, men har samtidigt – menar författarna – förhindrat ett hållbart eko-systemsamarbete eftersom aktörer med kunskap om hållbara ekosystem inte involverats i samarbetsprocesser. Med andra ord kan kollektivt samarbete å ena sidan leda till fruktbara framsteg, men å andra sidan samtidigt förhindra andra viktiga förändringar från att genomföras.

Friluftsliv

Friluftsliv i förändring är namnet på ett forskningsprogram vid Mittuniversitetet som med finansiering från Naturvårdsverket haft i uppdrag att undersöka friluftslivet i Sverige. Inom ramen för projektet producerades 26 delrapporter och en slutrapport under perioden 2006–2013. Slutrapporten har även en gedigen lista av referenser som rör forskningen kring friluftsliv i Sverige och världen. Forskningsprojektet är till stor del baserat på den nationella enkätundersökningen Friluftsliv 07 som genomfördes under 2007. Det empiriska materialet utmynnade i fyra delrapporter under 2008, men låg även till grund för flera av de kommande delrapporterna där mer specifika frågor undersöktes mot bakgrund av vad som framkommit i den initiala analysen av materialet.

Forskningsprojektet har bland annat tittat närmare på frågor som att mäta friluftsliv, barns möte med naturen, tätortsnära friluftsliv, friluftsliv och miljöengagemang. Det civila samhället har haft en framträdande roll i framväxten av organiserat friluftsliv redan från början. Svenska turistföreningen har sedan Naturskyddet kom i början på 1900-talet organiserat en infrastruktur för besökare i form av leder och fjällstugor. Naturskyddet byggde från starten övervägande på ideella föreningars engagemang.

 Vidare får vi här en bild av hur omfattande friluftsliv och naturturism är i Sverige i dag. Paraplyorganisationen Svenskt Friluftsliv har enligt rapporten 23 ideella friluftsorganisationer med omkring 10 000 lokala och regionala föreningar som tillsammans samlar totalt cirka 2 miljoner medlemmar och bland dessa är 300 000 barn och unga. Att med korthet beskriva detta forskningsprojekt ger ingen rättvisa åt resultaten, den intresserade bör således läsa slutrapporten eller någon av delrapporterna i sin helhet för att få en heltäckande bild.

Vidare tog Naturvårdsverket under 2005 fram Planering och förvaltning för friluftsliv – en forskningsöversikt. Översikten låg till grund för det kommande forskningsprojektet som nämnts ovan och är den första av sitt slag i Sverige. Forskningsöversikten var ett centralt underlag i Naturvårdsverkets arbete med underlag för regeringens forsknings- och miljömålspropositioner. Översikten har även utvecklats till en lärobok för högre studier inom området.

Ekologisk odling och hållbar utveckling

I följande avsnitt beskriver vi forskningen om framför allt ekologisk odling, hållbar turism och hållbar utveckling ‒ en stor del av forskningen som handlar om civilsamhällets roll kopplat till hållbar utveckling handlar om olika former av miljömärkningar och miljöcertifieringar. Intresseorganisationer har tidigt varit drivande i att sätta standarden för olika typer av miljömärkningar, i dag har dessa märkningar blivit en maktfaktor inom livsmedels- och skönhetsbranschen för att nämna några.

Sverige är ett land med rik och varierande natur, allemansrätten gör det möjligt för var och en att ströva fritt och övernatta i naturen, men möjligheten för människor att vistas fritt i naturen för även med sig vissa negativa effekter för både människor och natur. Men det är inte bara i Sverige som människor turistar, avstånden till exotiska platser har i och med ökat välstånd och snabba flygförbindelser krympt. Det är en utveckling som medfört påverkan på miljön genom utsläpp, nedskräpning och slitage, men som även lett till att ett stort antal system för miljöcertifiering inom turistnäringen arbetats fram, bland dessa syns bland annat civilsamhällesorganisationernas KRAV (miljömärkning), Naturens bästa (ekoturism), Bra Miljöval (miljömärkning) och Demeter, en kontrollorganisation för biodynamisk odling.

Turistdelegationen tog med anledning av detta under 2002‒2003 fram en nulägesanalys av miljöarbetet inom svensk turistnäring (Lagerkvist, Danielsson & Säll 2003). Fokus i rapporten ligger på svensk naturturism, miljöanpassad turism och ekoturism och hur dessa hållbara turistformer kan uppnås genom miljöledning, miljömärkning och miljöcertifiering. Det är en bred genomlysning av vilka miljöanpassade hjälpmedel som finns tillhanda för turistnäringen i Sverige och rapporten har även en forskningsöversikt som behandlar forskning om turismens påverkan på miljön.

Är ekoturister mer miljömedvetna än natur- och stadsturister? Det är vad Silvia Wurzinger och Maria Johansson (2006) vill ta reda på när de undersöker dessa tre gruppers miljömedvetenhet och kunskap om ekoturism. Ekoturism kan förstås som en småskalig hållbar form av turistande som sker i naturen med hänsyn till och utbildning i både lokal natur och lokal kultur. Ekoturisterna i undersökningen är personer som valt att boka en resa via arrangörer anslutna till Naturens bästa, en kvalitetsmärkning för ekoturism. Via enkätsvar från de olika turistgrupperna visar författarna att ekoturisterna i högre grad än naturturisterna oroas över miljö- och klimatförändringar, vilka i sin tur uttryckte en större oro än stadsturisterna. Ett liknande mönster skönjs i de tre gruppernas attityder gentemot hur lokalbefolkningen påverkas av turistandet. Både natur- och ekoturister redovisade att de gjorde miljömedvetna insatser i vardagen, återigen mer frekvent än stadsturisterna. Överlag visar det sig dock att alla tre grupper har dålig kännedom om ekoturism, vilket författarna menar bör uppmärksammas för att i framtiden kunna ställa om till ett mer hållbart turistande överlag.

Ekologiska produkter blir allt vanligare i butikshyllorna och ekologiska jordbruk förväntas att i allt större utsträckning förse konsumenterna med ekologisk mat, Markus Larsson (2012) undersöker i sin studie vilka andra effekter ekologiska entreprenörer har för ett samhälles lokala utveckling och sociala hållbarhet.

I Södermanland ligger Järna, ett samhälle som är del av Södertälje kommun och som har en lång tradition av biodynamiskt jordbruk influerat av den antroposofiska filosofin. Larsson visar att samhället har ett välfungerande system av relationer mellan olika aktörer i självorganiserade nätverk, maten som produceras stannar ofta lokalt i kommunen eftersom både konsumenter och handlare tenderar att vara lojala mot det lokalproducerade och föredrar i större utsträckning dessa produkter jämfört med andra, trots att priset i vissa fall är högre än för konventionella produkter. Nätverket har uppstått underifrån och utgör ett samarbete som täcker hela produktionskedjan från produktion till distribuering och konsumtion, vidare framhålls Järna som ett lyckat exempel på hur väl det civila samhällets samverkan kan falla ut och forma ett hållbart samhälle ur såväl ett socialt och ekonomiskt som ett miljömässigt perspektiv.

När det gäller ekologisk märkning av produkter är intresseorganisationen KRAV erkänd som en kvalitetsmärkning i Sverige, men samtidigt samsas KRAV med andra ekologiska märkningar i hyllorna. Många livsmedelsbutiker har i dag egna produkter som är ekologiska, vissa av dem får en KRAV-märkning medan andra inte får det.

KRAV har lyckats etablera sig som en kvalitetsmärkning på både nationell och EU-nivå. Men den svenska modellen för märkning av ekologiska produkter skiljer sig väsentligt från hur märkningen går till i USA där processen är mer statlig och policystyrd. Det visar resultaten från en komparativ studie mellan Sverige och USA av Magnus Boström och Mikael Klintman (2003). Författarna tittar närmare på hur utvecklingen gått till i de båda länderna, vilka som har kontroll över eller influerar den ekologiska märkningen av produkter och varför det ser ut som det gör.

På senare år har det kommit en rad olika ekomärkningar för vildfångad fisk och skaldjur. I en komparativ studie undersöker Thrane, Ziegler och Sonesson (2008) de två internationella märkningarna ”delfinsäker tonfisk” och MSC (Marine Stewardship Council), samt de två nationella märkningarna KRAV från Sverige och en märkning från den danska intresseorganisationen DSLS (Danish Society for a Living Sea). Fokus ligger på vilka av dessa märkningar som är miljömässigt hållbara och fyller standarden för ISO 14040 om livscykelanalys. Det visar sig att endast KRAV av de fyra märkningarna lyckas uppfylla kraven för en mer genomgripande livscykelanalys, bland annat inkluderar de energi- och kemikaliehållbarhet i sina kriterier för hållbara produkter. Den internationellt spridda märkningen MSC har enbart ett fokus på hållbart fiske och missar den miljöpåverkan som sker i själva fiskefasen genom nedfrysning, transport och utsläpp av avgaser.

När olika intressegrupper i nätverk ska enas om ett antal gemensamma bestämmelser som ska gälla för exempelvis ekologisk märkning av en produkt, är det inte helt ovanligt att det uppstår diskussioner och konflikter eftersom olika aktörer företräder olika perspektiv i frågorna. Att olika intressenter är delaktiga i processen av ekologisk märkning är samtidigt en hörnsten i legitimeringen av både produkt och märkning. Magnus Boström (2006) undersöker hur dessa nätverk för ekomärkning som beskrivs som en ny typ av miljögovernance kan förstås, men även hur koordineringen av heterogena aktörer i sådana nätverk går till. Organisationerna som undersöks är dynamiska, de är inte tydligt avgränsade till en av de tre klassiska fristående sfärerna: staten, marknaden eller det civila samhället. De organisationer som arbetar med standardisering av eko-märkning är sfäröverträdande metaorganisationer där intressenter från marknaden samsas med representanter från det civila samhällets organisationer, medan tillvägagångssättet i arbetet efterliknar byråkratiska processer. Det är samarbeten som enligt Boström öppnar för både nya möjligheter och dilemman.

Klimatförändringar

En av de största drivkrafterna bakom miljörörelsernas framväxt var den skada som människans framväxt har på planetens natur och ekosystem. Det handlar framför allt om hur det går att stoppa de klimatförändringar som pågår och som i en framtid kan bidra till att göra planeten obeboelig. En av de tydligast propagerade lösningarna på klimatproblemen är att vi måste minska eller helt stoppa utsläppen av växthusgaser i atmosfären. Termeer, Biesbroek och van den Brink (2011) undersöker i en komparativ studie hur governancestrukturer kan avhjälpa redan existerande institutioner att hantera frågor om klimatförändringar och framför allt arbeta för att minska utsläppen av växthusgaser. Det som framkommer är att rådande institutionella arrangemang har de grundläggande förutsättningarna för att klara av en anpassning mot de utmaningar som kan tänkas komma med klimatförändringar, men ett antal svagheter i den institutionella strukturen riskerar att skapa svåra spänningar och problem i förlängningen. Det handlar om:

  • brist på öppenhet till förändring och variation
  • ensidigt fokus på vetenskaplig forskning
  • spänningar mellan top down policyformuleringar och bottom up implementering
  • tvivel kring civilsamhällets förmåga att lösa problem
  • motstånd mot att reservera finansiering för långsiktiga lösningar.

En väg framåt för mer stabila institutionella arrangemang är att lands- eller världsomfattande handlingsplaner för att motverka klimatförändringarna etableras på lokal nivå med tydlig koppling till det civila samhället. Ett sådant försök gjordes under klimatkonferensen i Rio de Janeiro 1992, där det frivilliga handlingsprogrammet Agenda 21 antogs. Sverige var under 1990-talet det land som kom längst i sitt arbete med att genomföra Agenda 21 på lokal nivå. Eckerberg och Forsberg (1998) visar att omkring två tredjedelar av Sveriges kommuner hade eller var på gång att etablera lokala Agenda 21-koordinatörer i kommunerna. Den starkast bidragande faktorn till att utvecklingen gick fort i Sverige var att Naturskyddsföreningen drev på arbetet med seminarier, konferenser och andra innovativa aktiviteter på området. Arbetet med Agenda 21 lade grunden och skapade förutsättningar för de i dag rådande hållbarhetsmålen i Sverige, EU och FN.

En av de stora framtidsfrågorna är hur avfallet från våra kärnkraftsreaktorer ska slutförvaras. Annika Egan Sjölander undersöker i sin avhandling hur opinionsbildningen kring kärnavfallsdiskursen i Malå tog sig uttryck under 1990–talet (Egan Sjölander 2004). Fyra aktörer var särskilt framträdande i att forma diskursen ‒ kärnkraftsindustrin, experterna, Greenpeace och medierna ‒ men även inflytandet från motståndsrörelser var betydande. I studien framträder två olika perspektiv som slåss om tolkningsföreträde i diskursen, å ena sidan finns viljan att veta och där är kärnkraftsexperternas inflytande betydande som sanningssägare. Å andra sidan står de berörda medborgarnas uttryckta vilja, som i betydande utsträckning formar opinionen. I denna kamp om fixering av diskursen spelar medierna en signifikant roll som medlare och förmedlare av information och perspektiv.

Köttkonsumtion har en stor inverkan på klimatet och på senare tid har larmrapporter kommit från bland annat FN om att människor i västvärlden måste minska konsumtionen av kött. Utsläppen av växthusgaser som djurhållningen leder till är bara en del av problemet, övergödning, skogsskövling och utfodring med resursslukande kraftfoder är andra faktorer som påverkar miljö och ekosystem.

Laestadius et al. (2013) undersöker i en kvalitativ jämförande studie varför satsningar på att reducera konsumtionen av kött hitintills varit tämligen begränsade i Sverige, USA och Kanada. Vidare lyfts vilken roll det civila samhället kan spela i att förändra konsumtionsmönstren för köttätande. För natur- och miljöorganisationer handlar det framför allt om att driva folkbildande insatser med tydliga budskap om köttets inverkan på klimatet och samtidigt samla stöd för policyåtgärder riktade mot att minska köttkonsumtionen i västvärlden.

Historiska översikter

I detta avsnitt har vi samlat de översiktliga historiska beskrivningarna av olika delar av miljö- och naturrörelsen.

Koloniträdgårdsrörelsen är en mer än hundraårig folkrörelse som fortsätter att vara omåttligt populär bland såväl unga som gamla. Rörelsen och odlingsformen har genom åren ändrats och utvecklats och tar sig i dag helt nya uttryck i förorternas mångkulturella odlingsområden. Christina Westergren (2003) tar oss med på en resa genom rörelsens historia och ursprung, vi får rörelsens historia framlagd för oss från flertalet forskare och personer kunniga om rörelsen. 

Jens Ergon (2003) beskriver hur World Social Forum gått från att vara en småskalig proteströrelse till ett globalt alternativ. Det handlar om en rörelse för personer och organisationer som motsätter sig nyliberalism och företagsledd globalisering och ger en inblick i de många olika perspektiv och organisationer som samlas under en gemensam antiglobaliseringsparoll.

Ulf Stahre (2004b) tar ett annat grepp på miljörörelsen. I Stahres historiska översikt får vi följa stadsmiljörörelsen i Stockholm under 1990-talet, en resa som går från stora infrastrukturprojekt, via snabbmobiliserade miljörörelser och dessa till innehållet mycket olika grupperingar, men vi får också lära känna några av miljöaktivisterna och deras miljöengagemang, känslor och tankar.

Avslutande reflektioner

Det framgår tydligt i forskningen som ligger till grund för den här översikten att miljörörelsen är mångfacetterad och har skiftande mål och metoder vid olika tidpunkter. Samtidigt förenas dessa olika initiativ, grupper och uttryck i en gemensam övertygelse om att hållbart beteende och hållbar livsstil är måsten för planetens fortsatta överlevnad. Hur det konkreta arbetet tar sig uttryck ser vi många exempel på i forskningen där allt från politisk påverkan och deltagande i beslutsprocesser till mer fysiska och ibland brottsliga metoder används för att både hindra och skapa förändring.

I översiktens första avsnitt som handlar om miljö- och naturrörelsen får vi en bred palett av olika organisationer, metoder och frågor som det civila samhället arbetar med. Vi får veta att det civila samhället genom åren har tagit plats och att de på senare år ges plats för att diskutera frågorna. Vissa menar att det kan förstås som ett skifte i det offentligas styrning, från government till governance eller i mer begripliga termer från centralstyrning till interaktiv samhällsstyrning. De har lett till att det offentliga är mer villigt att delegera ansvar till andra aktörer som exempelvis det civila samhället. Avsikten är att öka den offentliga politikens förmåga att lösa komplexa samhällsproblem.

I översikten kan vi se framgångsrika fall av governance eller governancenätverk (se Boström 2006, Hahn et al. 2006, Salmi, J & Salmi, P. 2010), men också gånger då de institutionella arrangemangen inte räcker till (jfr Termeer, Biesbroek & van den Brink 2011). Det sker dock ingen djupare diskussion om eventuella problem med ansvarsutkrävande eller vem som ska stå till svars om någonting går fel.

Miljö- och naturrörelsen är några av de mest aktiva och globalt synliga civilsamhällesrörelserna, men oavsett om det handlar om djurrättsaktivister, ekologiskt medvetna turister eller antroposofiska bönder är det inte självklart att forskningen placeras inom civilsamhällesforskningen och relaterar till annan forskning som rör sociala rörelser eller organisationers inflytande.

Miljö- och naturrörelsen fyller en nyckelroll i det globala miljöarbetet och dessa frågor går inte att enkelt avgränsa till en region eller ett land när vi pratar om att miljö och miljöeffekter får globala incidenter och lokala konsekvenser. Därför är miljö- och naturrörelsen mer transnationell än andra civilsamhällesorganisationer och forskningen blir därför mer internationellt angelägen. Forskningen i denna översikt har till övervägande del varit kvalitativa fallstudier där det empiriska materialet i huvudsak kommit från informantintervjuer, djupintervjuer och dokumentstudier. Mycket av den forskning som är med i översikten lyfter kopplingen mellan miljörörelser och det offentliga, hur miljöorganisationer och enskilda aktivister eller grupper varit en maktfaktor i att forma den politik som vi i dag tar för givet.

Miljöforskning och miljörörelser är som tidigare nämnts globalt och internationellt relevanta. Det finns mycket internationell forskning om miljö och natur som har naturvetenskaplig eller teknisk inriktning, i denna forskning finns det säkert kopplingar till det arbete som ideella organisationer utför på lokal, nationell och internationell nivå.

Civilsamhället är på många platser en framträdande och direkt nödvändig kraft för att driva staters och företags miljöarbete framåt. Ofta är det samma organisationer som också har filialer i Sverige. Däremot är den svenska samhällsvetenskapliga forskningen om miljö- och naturrörelsen aningen begränsad. Det är också viktigt att vara medveten om att Sverige till skillnad från många andra länder, även i västvärlden har institutionella arrangemang som kommit långt i arbetet med miljöfrågor, det finns ett starkt offentligt stöd och frågorna ligger ofta högt på den politiska agendan.

De senaste sökningarna till denna forskningsöversikt gjordes hösten 2014, det kan därefter ha tillkommit relevant forskning som inte finns med i denna översikt.

Referenser

Almers, E. (2013). Pathways to Action Competence for Sustainability ‒ Six Themes. Journal of Environmental Education 44(2): 116‒127.

Berlin, D. & Lundqvist, L J. (2012). Do leopards ever change their spots? The development of political trust among Swedish Green Party sympathisers. Environmental Politics 21(1): 131-152.

Boström, M. (2000). Om relationen mellan stat och civilsamhälle: miljöorganisationers interaktion med statliga och politiska organisationer. Stockholm: SCORE (Stockholms centrum för forskning om offentlig sektor), Stockholms universitet.

Boström, M. (2001). Miljörörelsens mångfald. Diss. Stockholm: Stockholms universitet.

Boström, M. (2002). Skogen märks: hur svensk skogscertifiering kom till och dess konsekvenser. Stockholm: SCORE (Stockholms centrum för forskning om offentlig sektor), Stockholms universitet.

Boström, M. (2004). Cognitive Practices and Collective Identities within a Heterogeneous Social Movement: the Swedish environmental movement. Social Movement Studies 3(1): 73-88.

Boström, M. (2006). Regulatory Credibility and Authority through Inclusiveness: Standardization organizations in cases of eco-labelling. Organization. 13(3): 345-367.

Boström, M. & Klintman, M. (2003). Framing, debating and standardising "natural food" in two different political contexts: Sweden and the U.S. Stockholm: SCORE (Stockholms centrum för forskning om offentlig sektor), Stockholms universitet.

Bush, T. (2010). Biodiversity and sectoral responsibility in the development of Swedish forestry policy, 1988­‒1993. Scandinavian Journal of History, 35(4): 471–498.

Eckerberg, K. & Forsberg, B. (1998). Implementing agenda 21 in local government: The Swedish experience, Local Environment. The International Journal of Justice and Sustainability 3(3): 333‒347.

Egan Sjölander, A. (2004). Kärnproblem: opinionsbildning i kärnavfallsdiskursen i Malå. Diss. Umeå: Umeå universitet.

Ergon, J. (Red.) (2003). Rörelsernas tid: från proteststorm till globalt alternativ. Stockholm: Atlas.

Ernstson, H., Sörlin, S. & Elmqvist, T. (2008). Social movements and ecosystem services – the role of social network structure in protecting and managing urban green areas in Stockholm. Ecology and Society 13(2): 39.

Fisher, D.R. (2010). COP-15 in Copenhagen: How the Merging of Movements Left Civil Society Out in the Cold. Environmental Politics 10(2): 11-17.

Glemdal, M. (2008). Gubben på kullen: om den smärtsamma skillnaden mellan politiska intentioner och praktiska resultat. Diss. Jönköping: Jönköping International Business School.

Hahn, T., Olsson, P., Folke, C. & Johansson, K. (2006). Trust-building, Knowledge Generation and Organizational Innovations: The role of a Bridging organization for adaptive comanagement of a wetland Landscape around Kristianstad, Sweden. Human ecology 34(4): 573–592.

Jacobsson, K. & Lindblom, J. (2012). Moral Reflexivity and Dramaturgical Action in Social Movement Activism: The Case of the Plowshares and Animal Rights Sweden. Social Movement Studies 11(1): 41–60.

Jacobsson, K. & Lindblom, J. (2013a). A Deviance Perspective on Social Movements: The Case of Animal Rights Activism. Deviant Behavior 35(2): 133‒151.

Jacobsson, K. & Lindblom, J. (2013b). Emotion work in animal rights activism: A moral-sociological perspective. Acta Sociologica 56(1):55-68.

Jamison, A. & Ring, M. (2003). Sweden. In C. Rootes (Ed.), Environmental Protest in Western Europe. Oxford: Oxford University Press.

Laestadius, L.I., Neff, R.A., Barry, C.L. et al. (2013). Meat consumption and climate change: the role of non-governmental organizations. Climatic change 120(1): 25–38.

Lagerkvist, S., Danielsson, M. & Säll, B. (2003). Miljöarbete i svensk turistnäring [Elektronisk resurs]: en uppdaterad sammanställning framtagen av ETOUR på uppdrag av Turistdelegationen. Östersund: ETOUR.

Larsson, M. (2012). Environmental Entrepreneurship in Organic Agriculture in Järna, Sweden. Journal of sustainable agriculture. 36(2): 153-179.

Naturvårdsverket (2005). Planering och förvaltning för friluftsliv – en forskningsöversikt.

Naturvårdsverket (2013). Hur fungerar naturvårdsstiftelser och motsvarande organisationer? En utvärdering. Stockholm: Naturvårdsverket.

Regeringens proposition 2009/10:55 En politik för det civila samhället.

Rosén Sundström, M. (2011). The Swedish Green Party: from alternative movement to third biggest party, Environmental Politics 20(6): 938‒944.

Salmi, J & Salmi, P (2010). Fishing tourism, biodiversity protection and regional politics in the River Tornionjoki, Finland. Fisheries Management and Ecology, 17(2): 192–198.

Sutton, P.W. (2004). Nature, environment, and society. Houndmills, Basingstoke, Hampshire: Palgrave Macmillan.

Stahre, U. (2004a). City in change: Globalization, local politics and urban movements in contemporary Stockholm. International Journal of Urban and Regional Research 28(1): 68‒85.

Stahre, U. (2004b). Den gröna staden: stadsomvandling och stadsmiljörörelse i det nutida Stockholm. Stockholm: Atlas.

Termeer, C., Biesbroek, R. & van den Brink, M. (2011). Institutions for adaptation to climate change: comparing national adaptation strategies in Europe, European political science 11(1): 41-53.

Thrane, M., Ziegler, F. & Sonesson, U. (2008). Eco-labelling of wild-caught seafood products, Journal of Cleaner Production 17(3): 416–423.

Thörn, H. (2000). Miljörörelsen och den nya politikens former ‒ mot en "glokal" politik? I A. Neergaard & Y. Stubbergaard (Red.), Politiskt inflytande, s. 190‒224.

Uhrwing, M. (2001). Tillträde till maktens rum: om intresseorganisationer och miljöpolitiskt beslutsfattande. Diss. Hedemora: Gidlund.

Westergren, C. (Red.) (2003). Stadens odlare. Stockholm: Nordiska museets förlag.

Wurzinger, S. & Johansson, M. (2006). Environmental Concern and Knowledge of Ecotourism among Three Groups of Swedish Tourists. Journal of Travel Research 45(2): 217‒226.

Artikeln som pdf: 
Miljö- och naturvård
Publicerad:
2014-11-19 20:53 av julia