I denna avhandling behandlar idéhistorikern och tidigare kulturpolitikern Per Sundgren utvecklingen av arbetarrörelsens kulturpolitik från slutet av 1800-talet till mitten av 1900-talet. Till arbetarrörelsen räknar han inte bara Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och LO, utan även näraliggande organisationer som ABF och i någon mån Riksteatern. Som en del av socialdemokraternas politik räknas även Riksteatern. Boken ger en fyllig beskrivning av det kulturpolitiska tänkandets utveckling i den rörelse under hela den relevanta perioden. Forskningen har enligt författaren hittills utgått från att det funnits en motsättning mellan arbetarrörelse och elit som skulle ha präglat samhälls- och kulturutvecklingen under 1900-talet. Sundgren menar istället att det i fråga om kultursyn har funnits en tydlig konsensus över partigränserna. Den avgörande motsättningen har istället gått mellan elitkultur och masskultur, och denna motstättning har skurit också genom arbetarrörelsen.