KulturRapport

Konstens nyttiga onytta: En undersökning av dikotomin mellan konstens egenvärde och dess instrumentella roll i fallet Konstfrämjandets riksorganisation och den statliga kulturpolitiken

Nordisk kulturpolitisk tidskrift, nr. 2012:1

Med utgångspunkt i en fallstudie av Folkrörelsernas Konstfrämjande studeras hur en verksamhet i kulturens fält på olika sätt motiverar sin statligt stödda verksamhet i relation till bl.a. den statliga kulturpolitiken och de argument som där används för att legitimera konsten. Artikeln syftar till att ”belysa argumentationen kring dikotomin mellan konstens egenvärde och dess instrumentella roll”. Enligt författaren präglas kulturpolitiken som en följd av New Public Management (NPM), av en evidensbaserad policy. Politisk och ekonomisk effektivitet är således ”de främsta legitimitetskriterierna, och forskning och resultatmätning har för kulturpolitiken och kultursektorn blivit ett sätt att erhålla just politisk legitimitet och tyngd.” Slutsatsen är alltså att de instrumentella argumenten har gynnats över konstens egenvärde, vilket också har konsekvenser för denna och andra konstnärligt orienterade organisationers frihet.

Kultur
Referenser
Artikel
Bok
Avhandling
Rapport

Senaste artiklar

...

Mest lästa artiklar

...

Sidkarta

...

Upptäck det civila samhället