JämställdhetRapport

Women's movements facing the reconfigured state

Hur har relationen mellan kvinnorörelser och olika stater i Nordamerika och Västeuropa förändrats sedan 1970-talet? Det är det genomgående temat i antologin Women’s movements facing the reconfigured state. Bokens kapitel undersöker hur kvinnorörelser har format staternas omvandling under perioden, och hur staternas omvandling i sin tur har påverkat kvinnorörelsernas mål, mobilisering, taktiker, retorik och resultat.

Utgångspunkten är att (del-)stater i Nordamerika och Västeuropa har genomgått strukturella förändringar i nyliberal riktning sedan 1980-talet. Staterna har skurit ner det offentliga ansvaret för bland annat välfärdsfrågor. Frågor som tidigare behandlades på statlig, politisk nivå har delegerats till exempel till myndigheter eller förflyttats till överstatliga organ som Europeiska Unionen. Välfärdstjänster har flyttats från offentliga sektorn till det civila samhället, samtidigt som utvalda representanter från civilsamhället i ökad utsträckning har bjudits in att delta i statliga konsultationer.

Antologins kapitel finner att även kvinnorörelser har genomgått stora förändringar under samma period. Under 1970-talet präglades de av en revolutionär anda, avståndstagande från staten och informella organisationsformer. Under 1990-talet används istället en mer återhållsam, nyliberal retorik, kvinnorörelserna är mer formellt organiserade och de är aktiva deltagare i staternas institutioner. Kvinnorörelsernas förändring ska delvis förstås som en reaktion på staternas omvandling, menar antologins redaktörer. Men det är inte en passiv reaktion, utan ett resultat av att kvinnorörelserna har varit aktiva i en process att förändra stater. I förändringsprocessen omvandlade kvinnorörelserna även sig själva.

Antologins övergripande analys gäller särskilt de anglosaxiska länderna, och kanske i mindre grad svenska kvinnorörelsen. I ett kapitel av Amy Elman jämförs dock relationen mellan kvinnojourrörelser och staten i Sverige, Storbritannien och USA. Elman menar att kvinnojourrörelsen i Sverige står ut, eftersom den hade ett nära samarbete med politiska partier och staten redan från början och att rörelsens retorik var återhållsam snarare än radikalfeministisk. Det är kännetecken som antologin kopplar till 1990-talets kvinnorörelse snarare än 1970-talets. I Elmans analys av svensk jourrörelse och kvinnorörelse framställs förändringen av kvinnorörelsen från 1970-tal till 1990-tal därför som mindre dramatisk i Sverige.

Jämställdhet
Referenser
Artikel
Bok
Avhandling
Kapitel
Rapport

Senaste artiklar

...

Mest lästa artiklar

...

Sidkarta

...

Upptäck det civila samhället