Jämställdhet – En översikt

Här finns översiktlig information om forskning som rör det civila samhället och arbetsmarknaden. Vi redovisar ett antal aktörer som tar fram kunskap på området och ger exempel på publikationer som innehåller vetenskapligt grundad kunskap.

Forskningsöversikt Referenser
Uppdaterat 2017-03-23

Senaste artiklar

...

Mest lästa artiklar

...

Sidkarta

...

Titel Författare Årtal
"Rätten till våra kroppar": Kvinnorörelsen och våldtäktsdebatten Thomsson, Ulrika 2000
1900-talets kristna kvinnorörelser Hill, Jonathan & Beskow, Per 2008
Aktivism Ambjörnsson, Fanny & Bromseth, Janne 2013
Andra män: Maskulinitet, normskapande och jämställdhet Gottzén, Lucas & Jonsson, Rickard 2012
Anställda feminister och feministiska arbetsgivare: Ett dilemma för systerskapet Camaüer, Leonor 2000
Antifeminism, kulturrasism och begäret efter renhet Gardell, Mattias 2013
Att följa med samtiden: Kvinnojoursrörelse i förändring Enander, Viveka, Holmberg, Carin & Lindgren, Anne-Li 2013
Att lära sig jonglera med identiteter: Om feminism och etnicitet inom kvinnorörelsersgivare: Ett dilemma för systerskapet Camaüer, Leonor 2000
Att samverka i ideologiskt laddade frågor - exemplet kvinnofrid Hedlund, Gun 2009
Attityder till genusroller och jämställdhet inom Caritas Rosell Steuer, Pernilla 2009
Befria mannen! Idéer om förtryck, frigörelse och förändring hos en svensk mansrörelse under 1970- och tidigt 1980-tal Hill, Helena 2007
Civil society and equality Kohn, Sally 2011
Civil society and gender justice. Historical and comparative perspectives Hagemann, Karen, Michel, Sonya & Budde, Gunilla 2008
Civilsamhället - Några forskningsfrågor Amnå, Erik 2005
Civilsamhället i samhällskontraktet. En antologi om vad som står på spel Wijkström, Filip 2012
Civilsamhällets lokala genuskontrakt Berglund, Anna-Karin, Nordfeldt, Marie, Stenbacka, Susanne & Stien, Kirsten 2005
Civilt samhälle kontra offentlig sektor Trägårdh, Lars 1995
Den ideella sektorn. Organisationerna i det civila samhället Wijkström, Filip & Lundström, Tommy 2002
Den nya svenska arbetarklassen: Rasifierade arbetares kamp inom facket Mulinari, Diana & Neergaard, Anders 2004
Den paradoxalt nödvändiga kvinnan: Könsdiskurser i Svenskt Näringsliv - ett nyliberalt drama Jansson, Ulrika 2010
Den sanna frigörelsen. Fredrika-Bremer-Förbundet 1884-1921 Manns, Ulla 1997
Det civila samhället – vad vet vi? Åström, Gertrud 2012
Det civila samhället och staten Micheletti, Michele 1994
Det ordnar sig. Teorier om organisation och kön Wahl, Anna, Holgersson, Charlotte, Höök, Pia & Linghag, Sophie 2011
Does feminism need a conception of civil society? Phillips, Anne 2002
Emancipation och religion. Den svenska kvinnorörelsens pionjärer i debatt om kvinnans kallelse ca 1860 – 1900 Hammar, Inger 1999
Ett delat rum. Agonistisk feminism och folklig bildning – exemplet Kvinnofolkhögskolan Larsson, Berit 2014
Ett eget rum? Kvinnors organisering möter etablerad politik Rönnblom, Malin 2002
Feminism Gemzöe, Lena 2002
Feminist organizations: Harvest of the new women's movement Ferree, Myra Marx & Martin, Patricia Yancey 1995
Feminists organising against gendered violence McMillan, Lesley 2007
Folkbildning och genus – det glömda perspektivet Nordberg, Karin & Rydbeck, Kerstin 2001
Framtiden i samtiden. Könsrelationer i förändring i Sverige och omvärlden Florin, Christina & Bergqvist, Christina 2004
Frivilliga insatser i svensk välfärd – med utblickar mot de nordiska grannländerna Svedberg, Lars & Jeppsson Grassman, Eva 2001
Frivilligarbetets kön. En översikt Stark, Agneta & Hamrén, Robert 2000
Frivillighet, skyldighet eller frivillig skyldighet? Om genus och handlingsutrymme i civilsamhället Danielsson, Erna & Overud, Johanna 2008
Frivilligt socialt arbete med invandrarkvinnor: på jämlika villkor? Kuusela, Kirsti 2012
Från broderskap till systerskap: Det socialdemokratiska kvinnoförbundets kamp för inflytande och makt i SAP Karlsson, Gunnel 1996
Förbjuden handling. Om kvinnors organisering och feministisk teori Eduards, Maud 2002
Föreningslivet i Sverige: Välfärd, socialt kapital, demokratiskola Vogel, Joachim, Amnå, Erik, Munck, Ingrid & Häll, Lars 2003
Gender and civil society: Time for a cross-border dialogue Howell, Jude 2007
Gender and civil society. Transcending boundaries Howell, Jude & Mulligan, Diane 2004
Gender, power and sports Hovden, Jorid & Pfister, Gertrud 2006
Gendered configurations of the Nordic model: Civil society, state and social citizenship Anttonen, Anneli 2006
Genus och civilt samhälle Blennberger, Erik, Habermann, Ulla & Jeppsson Grassman, Eva 2004
Genus och vithet i den intersektionella vändningen Mattsson, Katarina 2010
Har kvinnorna en sportslig chans? Den svenska idrottsrörelsen och kvinnorna under 1900-talet Olofsson, Eva 1989
Hegemonic masculinity and beyond: 40 years of research in Sweden Hearn, Jeff, Nordberg, Marie, Andersson, Kjerstin, Balkmar, Dag, Gottzén, Lucas, Klinth, Roger, Pringle, Keith & Sandberg, Linn 2012
Heteronormativiteten och dess sprickor. Iscensättningen av kön och sexualitet inom idrotten Linghede, Eva & Redelius, Karin 2009
I skilda idrottsvärldar. Barn, ledare och föräldrar i flick- och pojkfotboll Eliasson, Inger 2009
Identitetsskapande i studentföreningen Widding, Ulrika 2006
Idrottens genus. En forskningsgenomgång Larsson, Håkan 2005
Idrottens kön. Genus, kropp och sexualitet i lagidrottens vardag Andreasson, Jesper Lund: 2007
Invandrade kvinnor i lönearbete och fack: En studie om kvinnor från fyra länder inom Kommunal och Fabriksarbetarförbundets avtalsområde Knocke, Wuokko 1986
Jag är min egen person: Utvärdering av Kvinnors nätverks tjejprojekt 2001-2004 Östberg, Marit 2005
Jämställd idrott? Kartläggning av attityder till jämställdhet bland ledande personer Dorfinger, Kerstin & Moström, Katarina 1993
Jämställdhet - för männens, arbetarklassens och effektivitetens skull? En diskursiv policystudie av jämställdhetsarbete i maskulina miljöer Ekström, Linda 2012
Kom igen, gubbar! Om pojkfotboll och maskuliniteter Fundberg, Jesper 2003
Kooperativt företagande i Sverige – En kunskapsöversikt om det kooperativa företagandets betydelse för demokrati, välfärd och tillväxt Vamstad, Johan 2012
Kroppspolitik. Om Moder Svea och andra kvinnor Eduards, Maud 2007
Kultur och fritid - för vem? En rapport från programberedningen Kommunerna och jämställdheten om jämställdhet inom kultur- och fritidsverksamheten Nyberg, Camilla 1998
Kvinnokamp: Synen på underordning och motstånd i den nya kvinnorörelsen Isaksson, Emma 2007
Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse Florin, Christina 2006
Kvinnor på toppen – om kvinnor, idrott och ledarskap Habermann, Ulla 2007
Kvinnor på gränsen till medborgarskap. Genus, politik och offentlighet 1800-1950 Florin, Christina & Kvarnström, Lars 2001
Kvinnor som nav i föreningsarbetet. Socialt aktörskap i det multietniska Stockholm Ålund, Aleksandra 2009
Könsmakt eller häxjakt? Antagonistiska föreställningar om mäns våld mot kvinnor Nilsson, Gabriella 2009
Maktens (o)lika förklädnader. Kön, klass och etnicitet i det postkoloniala Sverige de los Reyes, Paulina, Molina, Irene & Mulinari, Diana 2006
Med kluven tunga: LO och genusordningen Hirdman, Yvonne 2001
Motstånd Lilja, Mona & Vinthagen, Stellan 2009
Män och maskulinitet i rörelse – Kris, utveckling och förändring Johansson, Thomas & Lunneblad, Johannes 2012
Mäns våld mot kvinnor: En kunskapsöversikt om kvinnomisshandel och våldtäkt, dominans och kontroll Eliasson, Mona 1997
Nya perspektiv på intersektionalitet. Problem och möjligheter Lykke, Nina 2005
Nyktra kvinnor. Folkbildare, företagare och politiska aktörer. Vita bandet 1900-1930 Bengtsson, Åsa 2011
Organisationer, samhälle och globalisering. Tröghetens mekanismer och förnyelsens förutsättningar Ahrne, Göran & Papakostas, Apostolis 2002
Passa och passa in: Om manlighet, fotboll och utbildningsval Karlsson, Sofia B. 2011
Patriarkala enklaver eller ingenmansland? Våld, hot och kontroll mot unga kvinnor i Sverige de los Reyes, Paulina 2003
Protest, policy, and the problem of violence against women: A cross-national comparison Weldon, S. Laurel 2002
Queerfeministisk agenda Rosenberg, Tiina 2006
Queersverige Kulick, Don 2005
Reframing civil society from gender perspectives: A model of a multi-layered seamless world Eto, Mikiko 2012
Rosa. Den farliga färgen Ambjörnsson, Fanny 2011
Rädslans politik: Våld och sexualitet i den svenska demokratin Wendt, Maria Höjer 2002
Rörelsens ledare: Karriärvägar och ledarideal i den svenska arbetarrörelsen under 1900-talet Pauli, Petra 2012
Rösträttsrörelsen kvinnor - i konflikt och i samförstånd Rönnbäck, Josefin 2000
Sexual subordination and state intervention: Comparing Sweden and the United States Elman, Amy 1996
Sida vid sida: En studie av jämställdhetspolitikens genealogi 1971-2006 Tollin, Katharina 2011
Slagen dam. Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige – en omfångsundersökning Lundgren, Eva, Heimer, Gun, Westerstrand, Jenny & Kalliokoski, Ann-Marie 2001
Social movements. An introduction della Porta, Donatella & Diani, Mario 2006
Sociala rörelser - politik och kultur Wettergren, Åsa & Jamison, Andrew 2006
SOU 2004:59. Kvinnors organisering. Betänkande av Utredningen statligt stöd för kvinnors organisering Statens offentliga utredningar 2004
SOU 2007:66. Rörelser i tiden: Slutbetänkande av Utredningen om den statliga folkrörelsepolitiken i framtiden Statens offentliga utredningar 2007
State and civil society in Northern Europe: The Swedish model reconsidered Trädgårdh, Lars 2007
Systerskap som politisk handling. Kvinnors organisering i Sverige 1968-1982 Schmitz, Eva 2007
Så skriver vi historia: Den svenska kvinnorörelsen ur ett historiografiskt perspektiv Manns, Ulla 2000
Tanter och representanter. Dilemman i frivilliga organisationer Jonsson, Gun 2006
Unprotected by the Swedish welfare state revisited: Assessing a decade of reforms for battered women Elman, R. Amy 2001
Vad är queer? Ambjörnsson, Fanny 2006
Varannan damernas väg till riksdagen: En romantisk historia Törnqvist, Maria 2007
Vi är bara några kompisar som träffas ibland: Rotary som en manlig arena Hamrén, Robert 2007
Vägen till Varannan damernas: Om kvinnorepresentation, kvotering och kandidaturval i svensk politik 1970-2002 Freidenvall, Lenita 2006
Who are ’we’ to tell..? Black, immigrant and refugee women and the politics of analysing feminist movements Stoltz, Pauline 2004
Women in Nordic politics: Closing the gap Karvonen, Lauri & Selle, Per 1995
Women's movements facing the reconfigured state Banaszak, Lee Ann, Beckwith, Karen & Rucht, Dieter 2003
Women's organizing and public policy in Canada and Sweden Briskin, Linda & Eliasson, Mona 1999
Än män då? Kön och feminism i Sverige under 150 år Svanström, Yvonne & Östberg, Kjell 2004

Det civila samhället och jämställdhet

Författare: Elin Lindström, Charlotte Holgersson och Johan Hvenmark
Utgivningsår: 2015

Denna kunskapsöversikt tar upp forskning om det civila samhället och jämställdhet. Förväntningarna är ofta höga på civilsamhällets organisationer som aktörer i arbetet för jämställdhet. Aktörer inom civilsamhället har till exempel utvecklat nya idéer och metoder för jämställdhetsarbete och varit viktiga pådrivare i att sätta jämställdhetsfrågor på den politiska agendan. Samtidigt utgör jämställdhetsfrågor inte någon betydande del av forskningen om civilsamhället.

Den forskning som har tagit ett helhetsgrepp på civilsamhället ur ett genusperspektiv är nu mer än tio år gammal (se Blennberger, Habermann & Jeppsson Grassman 2004, Stark & Hamrén 2000), trots att forskningen om civilsamhället har vuxit snabbt sedan den introducerades i Sverige under slutet av 1980-talet (Wijkström & Lundström 2002).

Genusforskningen har inte heller i någon större utsträckning gett sig i kast med den växande teoribildningen om det civila samhället (Eto 2012, Phillips 2002). Som vi ska se finns en stor mängd studier med genusanalys av olika organisationers arbete för jämställdhet, men de sätts sällan i relation till civilsamhällesforskningen.[1]

Varför behöver vi tänka på jämställdhet och civilsamhälle tillsammans? Det kan ses som en fråga om makt och inflytande. Genom civilsamhällets organisationer antas medborgare kunna göra sina röster hörda i det politiska samtalet. Det gäller särskilt grupper som traditionellt är marginaliserade i den offentliga politiken. Dessutom presenteras civilsamhället ofta som en demokratiskola, där medborgare ska kunna utveckla verktyg för att delta i demokratin. Genom engagemang i civilsamhället antas individer även få ökade resurser i form av nätverk och inflytande. Alla dessa aspekter gör att det är viktigt att studera civilsamhället utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Vem är aktiv, i vilka organisationer, på vilka positioner? Hur påverkar det olika gruppers tillgång till resurser, makt och inflytande i samhället? Och vilka röster får vara med och forma förståelser av jämställdhetsproblem och -lösningar i civilsamhället?

Vidare involverar civilsamhällets organisationer personer på olika sätt. Hur många dessa är vet man inte exakt, det varierar mellan kartläggningar. Enligt en av dessa kartläggningar uppskattas det att det i Sverige finns åtminstone 122 000 heltidsanställda och 1,8 miljoner ideellt engagerade personer, vilket omräknat i heltidsanställningar motsvarar ytterligare cirka 60 000 anställda (SCB 2014). Det gör jämställdhet inom organisationerna till en viktig fråga i sig. Hur ser kvinnors och mäns villkor ut som anställda och frivilliga i dessa organisationer? Vilka konsekvenser får förändringar i civilsamhällets förutsättningar för jämställdheten både i civilsamhällets organisationer och i samhället som helhet?

Den svenska jämställdhetspolitiken har som mål att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv (prop. 2005/06:155). Att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och att kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet är det högst prioriterade delmålet. Vi fördjupar oss i de våldsrelaterade frågorna i ett särskilt avsnitt. Politikens övriga tre delmål handlar om jämn fördelning av makt och inflytande, ekonomisk jämställdhet samt en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet.

Avgränsningar

Kunskapsöversiktens ambition är att teckna en bild av forskning om jämställdhet och civilsamhället baserad på svensk empiri. Vi inkluderar forskning som explicit handlar om jämställdhet, antingen internt i civilsamhället eller externt i samhället. Detta innebär att kunskapsöversikten inkluderar forskning om feministisk organisering, trots att feministiska aktörer inte alltid har jämställdhet som mål och ibland ställer sig skeptiska till den betydelse begreppet jämställdhet får i debatten (se Tollin 2011). Att vi ändå väljer att inkludera feministisk och antifeministisk organisering beror på att den definition av jämställdhet som vi använder ser jämställdhetsarbete som en utmaning av ojämlikheter i makt relaterade till kön (se avsnittet Jämställdhet).

Däremot inkluderar vårt ramverk inte mer generell forskning om kvinnors organisering utan uttalat fokus på feminism eller jämställdhet. Gränsen för vad som räknas som jämställdhetsarbete är inte självklar. Ett exempel på detta är diskussionen om konsumentkooperation kan ses som ett jämställdhetsprojekt (se Vamstad 2012).

Ett annat närliggande exempel är kvinnors filantropiska organisering för att förbättra sina sociala och ekonomiska förhållanden. Historiskt organiserade sig kvinnor för bostadsfrågan, förlossningsvården samt för vård och omsorg av barn och äldre. Delar av deras arbete togs sedan upp i politiken, ofta via samarbete med partiernas kvinnoförbund, och lade grunden för stora delar av välfärdssamhället (se Bengtsson 2011, Thörn 2013, Östberg 2004). Dessa frågor är jämställdhetsfrågor, men de har inte alltid drivits som jämställdhetspolitiska projekt. Därför ges de inte det utrymme de kanske förtjänar i den här översikten. Eftersom fokus är på svensk empiri har vi inte tagit med forskning om jämställdhet i utvecklingssamarbeten och biståndsarbete.

Vi har inte heller tagit med forskning om mångfaldsarbete eftersom det är ett område som är stort nog för en egen kunskapsöversikt. Däremot ingår forskning om jämställdhet som även inkluderar mångfaldsfrågor. Begreppet mångfald anspelar på olikheter mellan individer och grupper. I Sverige har arbetet för att öka mångfalden i organisationer främst handlat om etnicitet. Förståelsen av mångfald har emellertid breddats på senare år till att även omfatta andra kategorier som kön, sexualitet, ålder, funktionalitet och religion/trosuppfattning (Wahl, Holgersson, Höök & Linghag 2011).

Begreppen ‒ civilsamhälle och jämställdhet

De båda begreppen civilsamhälle och jämställdhet har använts på en mängd olika sätt. För att bena ut vad vi vet om ämnet idag behöver vi därför först förklara hur de och andra centrala begrepp används i denna text.

Civilsamhälle

En mängd begrepp med olika ideologisk och vetenskaplig laddning har använts för att beskriva och analysera civilsamhället och dess olika aktörer som frivilligorganisationer, folkrörelser, sociala rörelser, föreningar och ideella eller idéburna organisationer.[2] Vi använder främst begreppet civilsamhälle eftersom vi anser att det bäst fångar den bredd av forskning som finns om jämställdhet och civilsamhället. I redogörelser av andras forskning kommer vi däremot att försöka spegla olika forskares val av begrepp.

Hur civilsamhället ska definieras och vilka aktiviteter och aktörer som ingår i begreppet diskuteras inom civilsamhällesforskningen. Wijkströms och Lundströms ofta citerade definition ser civilsamhället som en samhällssfär där den ideella sektorn ingår (2002). I definitionen av den ideella sektorn ingår stiftelser och ideella föreningar, till exempel politiska partier, idrottsföreningar, fackföreningar och religiösa samfund. De utgör civilsamhällessfären tillsammans med sociala rörelser, aktiviteter som ideellt arbete och civil olydnad samt vissa ideologier och visioner. Civilsamhället avgränsas gentemot näringslivssfären, familje- och samlivssfären och den statliga sfären med sina respektive organisationer.[3] Vi fördjupar oss i kritiska perspektiv på könsblinda analyser av civilsamhället i kapitlet Internationell feministisk kritik av könsblind forskning.

Arbetet kring frågor om kön och jämställdhet brukar identifieras som en av de stora sociala rörelserna. I linje med forskning om jämställdhet och civilsamhälle använder vi begreppet sociala rörelser. En social rörelse definieras som:

”… ett slags organiserat (i lösa nätverk, grupper eller organisationer) kollektivt handlande, vars aktörer delar vissa grundläggande föreställningar om världen, känner solidaritet med varandra och befinner sig i konflikt med det etablerade systemet inom det område där de verkar och för fram sina protester.” (Wettergren & Jamison 2006, s. 10)

Jämställdhet

För att spegla forskningen använder vi främst begreppen jämställdhet, feminism och kön. Begreppen glider ofta in i varandra och ändrar betydelse i forskningen och i praktiken. En vanligt förkommande definition av begreppet jämställdhet är:

”Jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sina egna liv och det förutsätter samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på livets alla områden.” (Wahl et al. 2011, s. 26)

Definitionen ger utrymme för olika förståelser av vad problemet är och hur det ska lösas. Forskning om arbete för jämställdhet undersöker därför ofta vad en specifik aktör menar med jämställdhet (se Ekström 2012, Rönnblom 2002). Betydelsen av begreppet jämställdhet har även problematiserats (Tollin 2011).

För att undersöka begreppet jämställdhet använder forskningen ofta de analytiska begreppen kön och genus. I enlighet med en majoritet av forskningen som rör jämställdhet och civilsamhället förstår vi kön och genus som socialt och kulturellt konstruerade.[4] Innebörden av kön och genus skapas och återskapas i relationer mellan individer, organisationer och samhälle. Kön och genus tar sig uttryck i ojämlika maktförhållanden mellan kvinnor och män i Sverige i dag. Det visar sig bland annat i begränsande eller tillåtande normer, i olika tillgång till resurser, makt och inflytande samt i rätten till kroppslig integritet. I forskningen finns det olika benämningar på dessa maktrelationer, till exempel könsordning, könsmaktsordning, genusordning och genussystem. Att se en ojämlik köns- eller genusordning och av det dra slutsatsen att den bör ändras är en definition av feminism (Gemzöe 2002).

Såväl jämställdhetsarbete som genusforskningen i Sverige har kritiserats för att utgå från priviligierade kvinnors erfarenheter och engagemang (de los Reyes, Molina & Mulinari 2006a, Mattsson 2010). För att förstå kön och jämställdhet används därför begreppet intersektionalitet, vilket betyder att maktordningar relaterade till socialt konstruerade kategorier som kön, etnicitet/ras, klass, funktionalitet, könsidentitet och sexualitet samverkar (de los Reyes et al. 2006a, Lykke 2005, Mattsson 2010).

Maktordningarna sorterar in människor i grupper och skapar komplexa hierarkier och mönster av inkludering och exkludering. Det gör jämställdhet och civilsamhälle mer mångbottnade än en fråga om två möjliga utfall, kvinnor och män. Trots det utgår stora delar av kunskapsöversikten från dessa två utfall, eftersom de speglar befintlig forskning.

Tillvägagångssätt

Vi har sökt i två svenska databaser: de svenska universitets- och forskningsbibliotekens söktjänst LIBRIS som innehåller stora delar av svenska böcker och tidskrifter och KVINNSAM, en tvärvetenskaplig litteraturdatabas som samlar genusforskning. Vi har även använt snöbollsmetoden och sökt i relevanta texters referenslistor. För att hitta texter som eventuellt fallit mellan de olika sökmetoderna har kompletterande sökningar genomförts via sökmotorn Google Scholar som också omfattar internationella databaser.

De nyckelord som har använts i sökningarna är bifogade i bilagan. I första hand har vi inkluderat vetenskapliga publikationer. I ämnen där det saknas den typen av publikationer har vi inkluderat rapporter och skrifter publicerade av offentliga aktörer och civilsamhällets organisationer i den mån de bedöms hålla vetenskaplig nivå. Internationell forskning har inkluderats där vi bedömt att den kan tillföra något som saknas i svensk forskning.

Forskningen om jämställdhet och jämställdhetsarbete är liksom forskningen om civilsamhället sprungen ur många discipliner och forskningsfältet ”civilsamhälle och jämställdhet” utgör idag inte något stort och sammanhållet forskningsfält. Vidare finns det ännu inte ett etablerat sätt att teckna fältet. Vi har därför valt att strukturera vår bild av fältet utifrån ett antal frågeställningar hämtade från forskningen om organisation och kön. Dessa frågeställningar handlar om jämställdhetsläget i organisationer, vilket förändringsarbete som bedrivs internt i organisationer och på vilket sätt organisationer bidrar till att förändra könsordningen i samhället (Wahl et al. 2011).

Kunskapsöversiktens upplägg

Vi börjar med en överblick av på vilka områden det finns forskning och på vilka områden det saknas. Sedan presenterar vi den begränsade forskning som finns om jämställdhet internt i civilsamhället. Nästa kapitel handlar om den mer omfattande forskningen som finns om det externa jämställdhetsarbete civilsamhällets aktörer bedriver, eller inte bedriver, i samhället i stort. I ett efterföljande kapitel presenterar vi forskning om hur och på vilka villkor civilsamhällets aktörer drivit frågor om våld och jämställdhet. Därefter sätter vi in frågan om civilsamhället och jämställdhet i ett större sammanhang genom forskning om hur vi ska förstå civilsamhället som helhet. Till sist sammanfattar vi kunskapsöversikten och pekar på framtida forskningsområden.

Tre områden där forskningen möts

Vi sorterar in kunskapen om jämställdhet och civilsamhället i tre olika ingångar där de två kunskapsområdena möjligen möts.

  • Den första ingången är empirisk och handlar om idéer och praktiker i civilsamhället om jämställdhet. Genusforskningen har bidragit med stora mängder studier om kvinnorörelser och feministiska rörelser och även om andra aktörer inom civilsamhället (se kapitlet Civilsamhällets arbete för och emot jämställdhet). Studierna har däremot sällan satts i relation till civilsamhällesforskningen eller till civilsamhället som helhet.[5] Inom civilsamhällesforskningen saknas det i sin tur i stor utsträckning studier av jämställdhet och kvinnoorganisering samt av jämställdhet och feministisk organisering.[6]
  • Den andra ingången gäller de teorier som förklarar och analyserar civilsamhället. Det gäller till exempel civilsamhällets förhållande till andra delar av samhället, förändringsprocesser i det förhållandet och förändringar inom civilsamhället. Här saknar civilsamhällesforskningen i stor utsträckning såväl genusperspektiv som analyser av jämställdhet. Från genusforskningens sida analyseras aktiviteter och idéer i civilsamhället utifrån främst statsvetenskapliga eller historiska perspektiv (se kapitlet Civilsamhällets arbete för och emot jämställdhet). Men med undantag av angloamerikansk feministisk kritik (se kapitlet Internationell feministisk kritik av könsblind forskning) är de sällan anpassade till civilsamhället i sig. Ett undantag är teorier om sociala rörelser, där civilsamhälles- och genusforskningen ibland möts (Briskin & Eliasson 1999, Camaüer 2000a, 2000b, Dahlerup 2006, della Porta & Diani 2006, Eduards 2002, Enander et al. 2013, Schmitz 2007, Wettergren & Jamison 2006, Ålund 2008). Däremot har genusforskningen inte i någon större utsträckning använt studier av dessa rörelser för att utmana, bekräfta eller omarbeta teorier om sociala rörelser och civilsamhället utifrån ett genusperspektiv, ett undantag är Dahlerup (2006).
  • Den tredje ingången är civilsamhället som helhet. Den är empirisk och handlar om vem som gör vad inom civilsamhället, i vilken typ av organisation och med vilka resultat för fördelningen av resurser, makt och inflytande. Ny svensk forskning saknas i stor utsträckning, både inom genus- och civilsamhällesforskningen, även om det finns exempel på studier av specifika organisationer eller sektorer (se kapitlet Kön och makt i civilsamhället). En mer heltäckande bild av jämställdheten i civilsamhällets organisationer saknas i dag. Den senaste statistiken täcker endast delar av civilsamhället och är svåranvänd eftersom den är under utveckling (se SCB 2014). Dessutom saknas genusanalyser av denna statistik. Omvänt berör det indikatorsystem som byggts upp inom jämställdhetspolitiken i vissa avseenden civilsamhällesfrågor som facklig representation och deltagande i medborgerliga aktiviteter. Den forskning som har anlagt genusperspektiv på mer omfattande delar av civilsamhället är nu över tio år gammal (Jeppsson Grassman 2004a, Svedberg & Jeppsson Grassman 2001, Vogel, Amnå, Munck & Häll 2003). De kunskapsöversikter som tolkat forskningen i förhållande till jämställdhet är även de minst tio år gamla (Blennberger et al. 2004, Stark & Hamrén 2000).

Kön och makt i civilsamhället

Civilsamhället framställs ofta som en plats där marginaliserade grupper kan göra sina röster hörda genom att organisera sig. Engagemang i civilsamhället förknippas med ökat inflytande och resurser. Det gör det extra viktigt att fråga vilka röster som får inflytande i civilsamhället och vilka som utestängs. Dessutom engagerar civilsamhällets organisationer en stor del av befolkningen som anställda eller ideellt aktiva. Det gör jämställdheten inom civilsamhället till en angelägen fråga i sig.

För att sätta in kunskapen om jämställdhet inom civilsamhället i ett sammanhang lånar vi teorier om kön och organisation ur Det ordnar sig (Wahl et al. 2011). Tre teman ur organisationsforskning om kön diskuteras: synen på jämställdhet, struktur och kultur. I organisationsforskningen har även ledarskap studerats ur ett genusperspektiv, men vi har hittat för få exempel om civilsamhället för att det ska få en egen sektion.[7] Teorierna har inte utarbetats baserat på civilsamhällets organisationer.

Jämställdhetsfrågorna osynliggörs i den egna sfären

Det finns en tendens inom civilsamhällets organisationer att se intern jämställdhet som en icke-fråga, enligt de få studier som finns om ämnet (Eto 2012, Kohn 2011, Linghede & Redelius 2009, Phillips 2002, SOU 2004:59).[8]

Jämställdhetsfrågor avfärdas ofta av det svenska civilsamhällets organisationer med argument som att jämställdhet redan är uppnådd inom organisationen eller att det inte är relevant för en specifik organisations mål (se SOU 2004:59). Uppfattningarna är vanligt förekommande även i företag (Wahl et al. 2011). Genom argumenten osynliggörs kön, liksom andra maktrelationer, vilket underlättar för organisationer att fortsätta marginalisera frågor om makt och jämställdhet inom den egna organisationen (jfr Hagemann 2008, SOU 2004:59).

Könsordningen har även studerats i organisationer som arbetar med jämställdhet eftersom den påverkar synen på jämställdhet och eventuella åtgärder (Ekström 2012, Olofsson 1989). Ett vanligt mönster är att en mansdominerad och maskulint könsmärkt organisation begränsar jämställdhet till att framförallt vara en fråga om att öka antalet kvinnor i organisationen. Däremot osynliggörs frågor om fördelning av resurser och makt inom organisationen. Det påverkar även det externa jämställdhetsarbete en organisation bedriver ‒ eller inte bedriver (se kapitlet Civilsamhällets arbete för och emot jämställdhet). Till exempel är könsordningen inom ett fackförbund del i att forma deras syn på jämställdhet, vilken jämställdhetspolitik de bedriver och vilken de inte bedriver (Ekström 2012).

Det finns de som lyft fram att bilden av civilsamhället som demokratiskt och utan hierarkier och diskriminering bidrar till att dess organisationer inte anser sig behöva arbeta för jämställdhet (Sauer 2008). I kontrast till självbilden av organisationen som redan jämställd finns det exempel som indikerar att civilsamhällets organisationer tenderar att släpa efter andra delar av samhället, både i jämställdhet och i jämställdhetsarbete (Blennberger et al. 2004, Olofsson 1989, Phillips 2002). Jämfört med i andra typer av organisationer som företag och myndigheter saknas det insyn och lagstiftning om jämställdhet och diskriminering, särskilt för de som arbetar ideellt i civilsamhället.

Könsstrukturer

Jämställdheten inom civilsamhället kan undersökas på flera olika sätt. Den här sektionen undersöker aspekter av jämställdhet, eller snarare brist på jämställdhet, relaterade till struktur. Det innebär att könsordningens strukturerande effekt på civilsamhället och dess organisationer undersöks.

Hur står det till med jämställdheten inom civilsamhället? Frågan är svår att svara på då det saknas övergripande och aktuell forskning.[9] Vi lånar organisationsforskningens frågor (Wahl et al. 2011) för att sätta den forskning som finns om könsstrukturer i civilsamhället i ett sammanhang. Den första frågan gäller antalet män och kvinnor i civilsamhällets organisationer. Under 1900-talet var män aktiva i det svenska civilsamhällets organisationer i något högre grad än kvinnor.[10] Glappet mellan kvinnors och mäns deltagande minskade mot slutet av 1990-talet, främst för att kvinnor ökade sitt deltagande (Jeppsson Grassman 2004a, Stark & Hamrén 2000). Enligt SCB:s undersökning 2008–2009 var 78 procent av kvinnorna och 80 procent av männen medlemmar i en förening, och 32 procent av kvinnorna och 39 procent av männen var aktiva i en förening (SCB 2012).

Kön och andra maktrelationer

För att förstå jämställdhetsproblematiken i civilsamhället räcker det inte att se till kön eftersom mönster av inkludering och exkludering även formas av andra sammanlänkade maktrelationer. Dessa mer komplexa hierarkier framgår i befolkningsundersökningar om frivilligt arbete från 1992 och 1998–1999 (Svedberg & Jeppsson Grassman 2001, Jeppsson Grassman 2004a). Studierna använder begreppet frivilligt arbete för att beteckna det som ibland även kallas ideellt arbete eller engagemang och som kan involvera allt från förtroendeuppdrag till mer aktivitetsnära funktionärs- eller volontärinsatser i den lokala föreningen, klubben eller församlingen. De finner att redan resursstarka grupper, främst när det gäller socioekonomisk status och utbildning, är överrepresenterade i frivilligarbetet. Mest inkluderade och aktiva är män i övre medelåldern med en hög disponibel inkomst. En hög utbildning, snarare än en hög inkomst, är särskilt utmärkande för aktiva kvinnor. En hög utbildning blev en viktigare faktor för deltagande i frivilligarbete under 1990-talet. Det har tolkats som att klasstillhörighetens betydelse för ideellt engagemang ökade (Vogel et al. 2003). Människor i övre medelåldern är särskilt aktiva, medan de yngsta och äldsta deltar minst i frivilligt arbete.

Könssegregering

Men andelen aktiva i olika grupper av kvinnor och män i civilsamhället är bara en aspekt av könsordningen. Nästa steg är att fråga var kvinnor och män befinner sig i civilsamhället. Forskningen visar att civilsamhället präglas av en könssegregering liknande den på svenska arbetsmarknaden (Jeppsson Grassman 2004a, Svedberg & Jeppsson Grassman 2001, SCB 2012, SOU 2004:59, Stark & Hamrén 2000, Vogel et al. 2003). Det tar sig bland annat uttryck i att olika sektorer av civilsamhället är kvinno- respektive mansdominerade.

Idrott är till exempel den sektor där flest kvinnor och män är aktiva, men idrottsorganisationerna är mansdominerade både sett till medlemmar och sett till aktiva. Exempel på andra mansdominerade sektorer är motor- och hobbyorganisationer och frivilliga försvarsorganisationer. Enligt rapporten Föreningslivet i Sverige är män även överrepresenterade i typer av föreningar som leder till politisk och ekonomisk makt som politiska partier, aktieföreningar och ordenssällskap (Vogel et al. 2003).

Kvinnor har en bredare spridning av sitt frivilliga arbete i olika typer av organisationer än män (Jeppsson Grassman 2004a). De utgör en majoritet i kulturföreningar, sociala omsorgsaktiviteter, humanitära organisationer, solidaritetsrörelser, religiösa organisationer, föräldraföreningar samt i handikapp- och patientföreningar (Jeppsson Grassman 2004a, Vogel et al. 2003).

Fördelning av makt, inflytande och resurser

Det tredje steget är att fråga hur andelen och fördelningen av olika grupper är relaterade till hierarkier och påverkar fördelningen av makt, inflytande och resurser (Wahl et al. 2011). Utan ett sådant perspektiv är det lätt att dra slutsatsen att civilsamhällets organisationer rör sig mot jämställdhet eftersom glappet mellan kvinnors och mäns deltagande verkar minska. Ett sätt att få syn på hierarkier är att fråga vilka uppgifter olika grupper av kvinnor respektive män utför i civilsamhällets organisationer och med vilka resultat. Jeppsson Grassman sammanfattar resultaten från 1998–1999 års befolkningsundersökning:

”Det är otvetydigt så att beträffande de typer av insatser som ger möjlighet till makt, påverkan och inflytande – där dominerar männen.”(2004a, s. 24)

De typer av frivilliga insatser som indikeras rör utbildning och styrelsearbete. Det är insatser som ger inflytande inom och utanför organisationen och som kan ge resurser till den engagerade i form av nätverk och erfarenhet. Kön är, efter ålder, den viktigaste faktorn som formar vilka som engagerar sig i styrelsearbete (Jeppsson Grassman 2004a). Män är i klar majoritet i civilsamhällets organisationers styrelser, vilket gäller såväl i mansdominerade idrottsorganisationer som i kvinnodominerat socialt frivilligarbete. Kvinnor är istället i majoritet i arbets- och tidskrävande insatser med liten koppling till makt och inflytande som administration, insamling och direkta hjälpinsatser. Könsstrukturen förstärks med åldern och män är mest överrepresenterade i åldersgruppen 45–59 år.

I Föreningslivet i Sverige redovisas liknande mönster: män är överrepresenterade i förtroendeuppdrag och talar på möten och påverkar beslut i högre grad än kvinnor (Vogel et al. 2003). Rapporten visar att klass är en annan viktig faktor. Högre tjänstemän och höginkomsttagare är överrepresenterade i civilsamhällets organisationer som helhet och särskilt i förtroendepositioner. Arbetare är underrepresenterade, förutom i fackföreningar och i vad rapporten kallar invandrarorganisationer.

Få studier om vad som skapar ojämställda villkor

Vilka processer skapar de ojämlika könsstrukturerna? Trots att vi vet en hel del om de processer som formar liknande könssegregering och hierarkier på arbetsmarknaden (se Wahl et al. 2011), saknas det i stort sett forskning om civilsamhället som tar ett helhetsgrepp på frågan. Några förklaringar har ändå lagts fram. Jeppsson Grassman (2004a) visar att personer med maktposition inom civilsamhällets organisationer, till exempel styrelseledamöter, ofta har blivit ombedda att ta på sig uppdraget. Det tolkas som att makt och socialt kapital sammankopplas med förtroendepositioner. Jeppsson Grassman menar att frivilligt arbete till en viss del är ett sätt för redan resursstarka grupper att få tillgång till mer resurser.

Samtidigt leder inte allt frivilligarbete till ökade resurser för den som utför det. Ökningen i kvinnors frivilligarbete under 1990-talet skedde framförallt inom sociala organisationer. Till skillnad från i andra europeiska länder är den typen av organisation en liten (men växande) del av det svenska civilsamhället (Jeppsson Grassman 2004a).  Ökningen i kvinnors frivilligarbete har diskuterats i ljuset av 1990-talets nedskärningar i offentlig välfärd (Jeppsson Grassman 2004a, Danielsson & Overud 2008, Åström 2012). Kvinnor började mot slutet av årtiondet att i högre grad se frivilligarbete som ersättning för nedskärningarna, och gjorde så i större utsträckning än män. Men förhållandet mellan nedskärningar i välfärd och kvinnors ökade sociala frivilligarbete är mer komplicerat än att endast vara en fråga om direkt ersättning (Jeppsson Grassman 2004a).

Kön och kultur

Kulturperspektivet är nära sammanknutet med strukturella analyser av kön, makt och organisationer (Wahl et al. 2011). Här undersöks inte bara hur kön strukturerar och skapar hierarkier. Snarare utforskas vilka innebörder kön får, hur kön görs i en organisation och hur det hänger samman med makt. Perspektivet behövs för att förstå de mekanismer som skapar ojämlikheter och brist på jämställdhet.

Studier om kvinnorörelser

Det råder brist på övergripande studier av jämställdhet inom civilsamhällets organisationer. Ett undantag är kvinnorörelser och feministiska rörelser som ofta har studerats ur ett genusperspektiv (se kapitlet Civilsamhällets arbete för och emot jämställdhet). Ett annat undantag är forskning om kvinnors särorganisering som föreslagit att en tolkning av kvinnors separata organisering kan vara att de upplever att de själva och deras frågor marginaliseras inom andra organisationer (Bengtsson 2011, Eduards 2002, Svanström & Östberg 2004). Det kan förstås som ett svar på att maktrelationer i civilsamhället skapar ojämställda organisationer som marginaliserar kvinnor och vissa frågor. Samtidigt framhävs att civilsamhället har en ofta ouppfylld potential för organisering på mer jämlika och jämställda grunder (Phillips 2002). Det gäller särskilt marginaliserade grupper som exkluderas från mer formell politisk makt som rasifierade kvinnor (Stoltz 2004, Ålund 2008), alltså de kvinnor som ”skapas som annorlunda och underordnade” i förhållande till idéer om etnicitet, kultur och biologi (Mulinari & Neergaard 2004a, s. 19).[11]

Studier inom olika sektorer

Trots bristen på övergripande perspektiv på hur relationen mellan kvinnor och män återskapas och förändras i civilsamhället och dess organisationer, finns det en hel del studier av kön och jämställdhet i specifika sektorer eller organisationer inom civilsamhället. Idrott verkar vara den sektor där kön har studerats i störst utsträckning (se Andreasson 2007, Dahlgren & Dahlgren 1990, Dorfinger & Moström 1993, Eliasson 2009, Fundberg 2003, Habermann 2007, Hovden & Pfister 2006, S. B. Karlsson 2011, Larsson 2005a, 2005b, Linghede & Redelius 2009, Olofsson 1989). Även internationellt finns ett stort antal idrottsforskare med maskulinitetsintresse.

Andra studier fokuserar på fackföreningar (Ekström 2012, Hirdman 2001, Knocke 1986, Mulinari & Neergaard 2004a, 2004b, Neergaard 2006, Pauli 2012, Waldemarsson 2000), politiska partier (Bergquist & Findlay 1999, Dahlerup 2004, 2006, Freidenvall 2006, Freidenvall & Rönnbäck 2011, G. Karlsson 1996, 2011, Pauli 2012, Tollin 2011), den sociala sektorn (Jeppsson Grassman 2004a, Kuusela 2012, Stark & Hamrén 2000), folkbildning och studieförbund (Bengtsson 2011, Larsson 2010, Nordberg & Rydbeck 2001), religiösa organisationer (Hammar 1999, Hill & Beskow 2007, Jeppson Grassman 2004b), kultur (Nyberg 1998) och specifika organisationer (Hamrén 2007, Jansson 2010, Jonsson 2006, Rosell Steuer 2009, Widding 2006).

Maskulinitetsnormer ‒ ett gemensamt mönster

Forskningen visar stora variationer i hur kön skapas och hur det förhåller sig till makt och inflytande i olika delar av civilsamhället. Trots det framträder några gemensamma mönster. Ett sådant mönster är framhävandet av maskulinitetsnormer, det vill säga normer om manlighetens betydelse för inkludering och exkludering i civilsamhällets organisationer. Maskulinitetsnormer sorterar människor som norm eller avvikare och är en central del i de processer som formar hierarkier inom civilsamhällets organisationer. Mansdominerade kulturer normaliseras till den grad att de ofta blir osynliga ‒ en viss sorts maskulinitet ses som allmänmänsklig (Hamrén 2007). Maskuliniteten blir könsneutral i förhållande till de som framställs som avvikare: kvinnor, rasifierade och LHBTQ-personer.[12]

I forskning om civilsamhället ser vi hur en maskulinitetsnorm inkluderar (vissa) män och ger dem inflytande i skilda organisationer som till exempel Rotary (Hamrén 2007), byutvecklingsgrupper (Berglund et al. 2005, Jonsson 2006) och idrottsföreningar (Andreasson 2007, Fundberg 2003, S. B. Karlsson 2011, Linghede & Redelius 2009, Olofsson 1989). Det är framförallt vita heterosexuella medelklassmän som inkluderas i normen, även om normer runt rasifiering och klass verkar vara mer komplexa i exempelvis fotbollsföreningar (Fundberg 2003, S. B. Karlsson 2011 Larsson 2005a, 2005b, Linghede & Redelius 2009).

Maskulinitetsnormer bidrar till att forma kulturen inom organisationer: vem kommer till tals på möten, vems röst blir hörd och vem marginaliseras (Jonsson 2006). Det får även materiella konsekvenser, till exempel att kvinnors idrottande får lägre status och mindre resurser än mäns (Andreasson 2007). Det behövs mer forskning för att se vilka effekter det får på olika gruppers position inom organisationerna, men även på makt och inflytande i samhället.

Civilsamhällets arbete för och emot jämställdhet

Det här kapitlet tar upp i vilken utsträckning, på vilka sätt och med vilka resultat olika aktörer inom civilsamhället har bedrivit arbete för jämställdhet i samhället. Och vad vet vi om organisationer som inte har arbetat för eller till och med aktivt motverkat jämställdhet?

Feministiska rörelser och kvinnorörelser

Jämställdhetsfrågor har drivits av en mängd aktörer inom civilsamhället, men kanske mest uttalat av kvinnorörelser och feministiska rörelser.[13] Deras utveckling i Sverige har främst studerats ur historiska, idéhistoriska och statsvetenskapliga perspektiv (jfr Bergqvist & Findlay 1999, Dahlerup 2004, 2006, Florin 2006, Florin & Bergqvist 2004, Florin & Kvarnström 2000, Freidenvall & Rönnbäck 2011, Isaksson 2007, Manns 1997, 2000, Rönnblom 2002, Rönnbäck 2000, 2004, Schmitz 2007, Svanström & Östberg 2004).[14]

Vi har inte hittat forskning som använder sig av civilsamhällesperspektiv i någon större utsträckning.[15] Undantaget är teorier om sociala rörelser där teoretiska begrepp som möjlighetsstrukturer, resursmobilisering och kollektiv identitet har använts för att analysera kvinnorörelser och feministiska rörelser (jfr Bengtsson 2011, Briskin & Eliasson 1999, Camaüer 2000a, 2000b, Christensen 2006, Dahlerup 2006, Eduards 2002, Enander et al. 2013, Schmitz 2007, Wettergren & Jamison 2006, Ålund 2008). Såväl rörelserna som forskningen om dem är komplexa och rymmer många fler nyanser än vi kan göra rättvisa i den här kunskapsöversikten. Det som följer är en mycket grov skiss av hur forskningen har granskat rörelserna.

Rörelsernas utveckling beskriven i tre vågor

Kvinnorörelser och feministiska rörelser har spelat en central roll i att driva jämställdhetsfrågor i Sverige. Rörelsernas utveckling har ofta beskrivits i form av tre vågor (se Eduards 2007). En första våg växer fram från 1880-talet, parallellt med andra folkrörelser. Den medverkar till att reformer som kvinnors rätt till utbildning, äganderätt och från 1921 även allmän och lika rösträtt genomförs. Delvis nya frågor dominerar den andra vågen som tar fart mot slutet av 1960-talet. Nya delar av rörelsen fokuserar på kvinnors rätt till sina egna kroppar och frågor om arbete och barnomsorg. De får gehör i samhällsdebatten som tar upp frågor om könsroller och jämställdhet. I politiken präglas 1970-talet av genomgripande jämställdhetsreformer. Det är främst reformer inriktade på att kvinnor ska vara aktiva på arbetsmarknaden, till exempel särbeskattning av gifta par, föräldraförsäkring och utbyggnad av barnomsorgen, men även frågor om kroppslig integritet som fri abort (Hirdman 2001).

En tredje våg växer fram under 1990-talet. Den har beskrivits som bredare och mer löst organiserad, till exempel i nätverk (Gustafson, Eduards & Rönnblom 1997, SOU 2004:59). Fler perspektiv på makt kommer fram, varav några snarare vill dekonstruera kön än inkludera kvinnor, ett exempel är queerfeminism (se Ambjörnsson 2006, Rosenberg 2002). Maktrelationer mellan kvinnor, även inom feministiska rörelser, och hur de har format vem som får formulera feministiska agendor problematiseras utifrån etnicitet/ras och klass (Camaüer 2000a, de los Reyes et al. 2006b).

Samtidigt politiseras feministiska frågor inom de politiska partierna och riksdagen (Dahlerup 2004). Det manifesteras till exempel i kriminaliseringen av sexköp som partiernas kvinnoförbund var ledande i att driva igenom (Erikson 2011). Delar av reformerna var rotade i ett könsmaktsperspektiv som tack vare feministisk organisering fick ett (tillfälligt) fäste i svensk politik under 1990-talet (se Ekström 2012). Trots studier av enskilda uttryck för feministisk organisering saknar vi i stor utsträckning forskning av rörelsen från 1990-talet och framåt[16] (se undantag som SOU 2004:59; Briskin & Eliasson 1999, Eduards 2007, Rönnblom 2002). [17]

Kritik mot berättelsen om de tre vågorna

Men indelningen av kvinnorörelser och feministiska rörelser i vågor för med sig problem (Eduards 2007). Östberg (2004) ser fler radikaliseringsvågor än den gängse historieskrivningen och visar till exempel hur arbetarkvinnor organiserade sig mot svåra sociala förhållanden 1917–1918, en organisering som osynliggörs i berättelsen om kvinnorörelsens tre vågor. Vidare ifrågasätter Dahlerup (2006) synen på kvinnorörelsen på 1960-talet som en ny social rörelse och betonar istället dess länkar till äldre kvinnorörelser.

En mer grundläggande kritik mot indelningen i vågor är att det leder till ett fokus på vad som ses som rörelsens mittfåra (Eduards 2007, Stoltz 2004). Aktörer och frågor som inte passar in osynliggörs. Maktrelationer mellan kvinnor formar vilka aktörer som räknas när den feministiska rörelsens historia skrivs, med resultatet att till exempel rasifierade kvinnors organisering ofta osynliggörs (de los Reyes et al. 2006a, Knocke & Ng 1999, Stoltz 2004, 2006).

Maktrelationer mellan kvinnor har även format vem som inkluderas i kvinnoorganisationer och feministiska organisationer. Fackföreningar och politiska partier har setts som mer inkluderande för rasifierade kvinnor än kvinnorörelsen (Mulinari & Neergaard 2004a). Som en motvikt finns det forskare som har lyft fram marginaliserade gruppers organisering i kvinnofrågor eller feministiska frågor (se Ambjörnsson 2006, 2009, 2011, Ambjörnsson & Bromseth 2013, Hallgren 2013, Isaksson 2007, Knocke & Ng 1999, Landström & Ross 1999, Lennerhed 2005, Rosenberg 2002, Ryberg 2013, Velasquez 2011, Wasshede 2006, 2013, Ålund 2008). Här är det viktigt att notera att vi inte hittat forskning om transfeministisk organisering. Asterisken i transfeminism används för att indikera att termen är öppen för en mängd olika identitetskategorier, som transperson, intersexuell och transgender.[18]

En risk med att överordnade grupper av kvinnors organisering sätts i centrum är att de får tolkningsföreträde för kvinnorörelser och feministiska rörelser. De los Reyes, Molina och Mulinari (2006a) problematiserar hur grupper av kvinnor i priviligierade positioner – framförallt icke-rasifierade, heterosexuella kvinnor ur medelklassen – framställs som representanter för alla kvinnor. Det gör att maktrelationer mellan kvinnor osynliggörs. Samtidigt osynliggörs hur de sammanflätade maktordningarna skapar olika former av underordning, erfarenheter och möjlighet att organisera sig. De ger exemplet hur ”invandrarkvinnor” har definierats som förtryckta, utanför och annorlunda jämfört med de ”svenska kvinnor” som inkluderas som aktörer i kvinnorörelsens historia. Det knyter an till forskning som visar hur föreställningar om ett svenskt, jämställt ”vi” skapas i kontrast till en föreställning om ”invandrare” som patriarkala (Dahlstedt 2011).

Det som dominerar blir de överordnade kvinnogruppernas förståelse av vad problemet med ojämställdhet är, hur det ska lösas och vad som är målet. Ett steg mot en mer inkluderande bild av kvinnorörelser och feministiska rörelser är därför att fråga hur kön skapas och vem som får definiera vad jämställdhet och feminism innebär i rörelsen.

Tolkningar av samarbetet mellan rörelser och stat

Det finns några återkommande teman i forskningen om organisering för jämställdhet i Sverige, i tillägg till analyser av när, hur och varför den sker.

Ett sådant återkommande tema är relationen mellan stat, rörelse och organisation. I internationella jämförelser beskrivs Sverige som ett land som saknar en stark, självständig kvinnorörelse eller feministisk rörelse (Elman 1996, 2001, 2003, Weldon 2002). Istället karaktäriseras dessa rörelser i Sverige av ett nära samarbete med staten och av att kvinnor organiserar sig som en del av till exempel politiska partier och fackföreningar snarare än i separata organisationer (se kapitlet Organisering mot våld och för jämställdhet, för ett undantag, kvinno- och tjejjoursrörelsen).

Det här har tolkats på diametralt motsatta sätt (se Johansson & Lilja 2013). Ett perspektiv ser det som att feministiska frågor har marginaliserats i Sverige (Elman 2003). Frågorna urvattnas och anpassas för att de ska accepteras av staten och inom andra organisationer. I kontrast har starka, självständiga organisationer i andra länder formulerat mer radikala feministiska krav.

Ur ett motsatt perspektiv visar flera studier att just kvinnors organisering inom till exempel politiska partier har varit avgörande för att jämställdhetsreformer genomförts i Sverige (McMillan 2007). Kontakter, nätverk och representation där makt utövas har satt jämställdhetsfrågor på den politiska agendan.

Båda perspektiven sammanfogas i ett tredje perspektiv, som målar en mer komplex bild av relationen mellan kvinnorörelser, feministiska rörelser och staten i Sverige (Bergqvist & Findlay 1999, Briskin 1999, Eduards 2002, 2007). Perspektivet håller med om att kvinnors positioner inom andra organisationer har varit avgörande för många jämställdhetsreformer. Ett exempel är när kvinnors representation i riksdagen drevs igenom på 1990-talet genom en koalition av aktörer inom och utanför politikens centrum (Bergqvist & Findlay 1999). Nätverket Stödstrumporna satte press på partierna att öka andelen kvinnor. Det gav kvinnliga politiker legitimitet och makt att driva frågan inom sina partier. Samtidigt har inifrånpositionen krävt att feministiska krav har anpassats till den politiska normen. Det gäller vilka krav som ställs, hur de framförs och vilka åtgärder som föreslås. Ett exempel på det är hur frågor om könsrelaterat våld har formulerats i Sverige (se även kapitlet Organisering mot våld och för jämställdhet).

Den nära relationen mellan stat, rörelse och organisation i Sverige och förändringsprocesser i denna relation är ett centralt tema även inom dagens civilsamhällesforskning (se Trägårdh 2007a, Wijkström 2012). Men vi har inte hittat analyser av varken den historiska relationen mellan stat, rörelse och organisation eller eventuella förändringsprocesser med avseende på kvinnorörelser och feministiska rörelser. Eftersom vissa organisationer har ett stort inflytande på statlig politik blir det extra viktigt att ur ett intersektionellt perspektiv undersöka vilka grupper av kvinnor som får inflytande och därmed får vara del i att formulera problem, lösningar och mål.

Jämställdhetsarbete i andra delar av civilsamhället

Hur har de aktörer som inte har jämställdhet eller feminism som sin huvudfråga förhållit sig till jämställdhetsarbete? Svaret på frågan ser olika ut för olika sektorer, organisationer och tidpunkter. Ett gemensamt tema är att de ojämlikheter baserade på kön och andra sammanflätade maktordningar som diskuterades i kapitlet Kön och makt i civilsamhället även återspeglas i forskningen om olika aktörers externa jämställdhetsarbete. Ojämlika maktrelationer inom organisationerna formar om, när och hur det blir möjligt att agera för jämställdhet och vilken sorts jämställdhetsarbete som möjliggörs.

Mest forskning om jämställdhetsarbete och kön finns det i förhållande till fackföreningsrörelsen (Ekström 2012, Hirdman 2001, Knocke 1986, Mulinari & Neergaard 2004a, 2004b, Neergaard 2006, Pauli 2012, Waldemarsson 2000) och de politiska partierna (Bergquist & Findlay 1999, Dahlerup 2004, 2006, Freidenvall 2006, Freidenvall & Rönnbäck 2011, G. Karlsson 1996, 2011, Pauli 2012, Tollin 2011). Forskningen överlappar i stor utsträckning den om 1900-talets kvinnorörelse (se Rönnblom 2002, Rönnbäck 2000, 2004), kanske ett tecken på hur nära sammanvävda delar av kvinnorörelsen har varit med politikens centrum.

Jämställdhet både lyfts fram och marginaliseras

Ett återkommande tema i forskningen om såväl partier som fackföreningar är dubbelheten i organisationernas inställning till jämställdhet (Ekström 2012, Hirdman 2001). Det innebär till exempel att organisationer hävdar att jämställdhet är en central fråga för dem samtidigt som jämställdhetsarbetet marginaliseras i praktiken, särskilt inom den egna organisationen. Ett exempel är hur kvinnopolitiska grupper inom organisationer behandlas. Det socialdemokratiska kvinnoförbundets position inom partiet under 1990-talet beskrivs som att de ibland kan få inflytande så länge de håller sig inom partiets ramar, men att de inte har makt eller resurser att ställa krav (Karlsson 1996).

Såväl kvinnors position i stort (Waldemarsson 2000) som invandrade kvinnors position i fackföreningsrörelsen har beskrivits på ett liknande sätt, som en fråga om en ”inkluderande underordning” (Neergaard 2006, s. 136). Det har varit viktigt för fackföreningarna att organisera invandrade och rasifierade kvinnor (Knocke 1986), samtidigt som de sammanflätade maktordningar som formar deras specifika positioner inte fått vara grund för fackföreningens maktanalys och jämställdhetsarbete (Mulinari & Neergaard 2004a, Neergaard 2006). Det innebär inte att situationen är statiskt ojämställd, det finns tecken på att genusanalyser och feminism får starkare fäste i till exempel fackföreningar, samtidigt som motståndsmekanismer mot feminism fortsätter att verka (Ekström 2012).

Jämställdhet ställs mot andra maktdimensioner

Motståndet har tagit sig olika uttryck, bland annat beroende på politisk tillhörighet. I fackförenings- och arbetarrörelsen har en motståndslogik varit att underordna frågor om kön under klass (Hirdman 2001), även om det finns de som menar att de två maktordningarna nu ges samma ideologiska vikt inom LO och SAP (Pauli 2012). Det finns även förståelser av jämställdhet som begränsar vilka åtgärder som blir möjliga enligt studierna av kön, politiska partier och fackföreningar. För att uppfattas som legitima bör åtgärder vara könsneutrala, inte utmana männens position och inte utmåla konfliktlinjer relaterade till kön.

Ett exempel är IF Metalls motstånd mot de jämställdhetspotter som diskuterades 2006 inom LO som en åtgärd för att höja de låga kvinnolönerna (Ekström 2012). IF Metall motsatte sig jämställdhetspotter delvis med motiveringen att en könsneutral höjning av låga löner är mer rättvis. Det kan tolkas som att klassfrågor sätts före kön i praktiken, och att det saknas en analys av hur klass och kön samverkar och skapar en särskild låglöneproblematik för kvinnliga arbetare (Ekström 2012).

Klass och kön har sedan lång tid diskuterats tillsammans i civilsamhällets organisationer och i genusforskningen om dem. Däremot saknas det i stora delar av forskningens intersektionella perspektiv som ser till fler maktordningar.[19]

Mäns positioner i organisering för jämställdhet

Forskningen om kvinnorörelser och feministiska rörelser har även problematiserat mäns olika roller i organisering för jämställdhet. Antologin Än män då? visar hur mäns position har varierat över tid, ofta beroende av det politiska och strategiska läget (Svanström & Östberg 2004). Antologin visar att män var centrala aktörer i den tidiga kvinnorörelsen, men när rörelsen tog mer formell form från 1880-talet blev den alltmer kvinnodominerad. Det blev en del av den politiska kampen att visa att kvinnor är politiska subjekt som kan organisera sig, bygga nätverk och samla resurser.

Männens roll i rösträttsrörelsen var därför ofta som samarbetspartner, snarare än som ledare, och eftersom männen kontrollerade staten och folkrörelserna behövde kvinnorna övertyga dem och använda deras kontaktnät för att kunna mobilisera för sin sak i rösträttsrörelsen (se Florin 2006). Mot slutet av 1960-talet växte en mer politiskt motiverad kvinnoseparatism fram som syftade till att skapa utrymmen där kvinnor kan formulera idéer och metoder utifrån egna erfarenheter (Isaksson 2004, 2007).

Trots exemplen på kvinnors särorganisering är det samarbetsnormen, att kvinnor och män arbetar tillsammans för en definition av jämställdhet där konflikt osynliggörs, som har dominerat i svenskt civilsamhälle och i svensk politik (Eduards 2002, 2007). Mer radikala röster som analyserar kön utifrån makt och konflikt verkar ha befunnit sig längre från maktens centrum. Ett undantag är 1990-talet då ett könsmaktsperspektiv tillfälligt får genomslag i partipolitiken (Ekström 2012). Som vi kommer se i kapitlet Organisering mot våld och för jämställdhet är samarbetsnormen fortsatt stark och det finns en tendens att se kvinnors särorganisering som kontroversiell i Sverige.

I Män och jämställdhet kartläggs organisationer som arbetar med män och jämställdhet i Sverige (SOU 2014:6, bilaga 22). Kartläggningen fann 14 ideella organisationer och tre intresseorganisationer och den vanligaste verksamheten var våldsprevention. Annars finns det lite forskning om mäns separata organisering för jämställdhet[20] trots att frågor kring maskulinitet och killars och mäns förhållande till jämställdhet har utgjort del av den svenska jämställdhetspolitiken åtminstone sedan 1960-talet (Egeberg Holmgren 2012, Ekström 2012). Frågorna har även blivit ämne för projekt i civilsamhällets organisationer (se Johansson & Lunneblad 2012).

Antifeministisk organisering

I tillägg till ojämlika maktförhållanden inom organisationer finns det även många empiriska exempel på aktiv organisering mot jämställdhet och feminism. I forskning med genusperspektiv har det här motståndet ibland undersökts som en del av andra studier (se Ekström 2012, Hirdman 2001). Men inte förrän nyligen har den organiserade antifeminismen utgjort huvudfokus för studier i Sverige, där den ibland knyts samman med rasistiska och nationalistiska strömningar (Gardell 2013, Johansson & Lilja 2013). Antifeminismen, precis som rasismen, utmålar feminism och multikulturalism som statsbärande ideologier för att sedan positionera sig själva som förtryckta och tystade motståndsrörelser (Gardell 2013). Den begränsade forskning vi har hittat fokuserar på antifeministiska ideologier och diskurser, vi har emellertid inte hittat studier av specifika organisationer med antifeminism som huvudmål.

Organisering mot våld och för jämställdhet

Frågan om våld och jämställdhet i förhållande till civilsamhället kan angripas från olika håll. I detta avsnitt har vi valt att presentera forskning om civilsamhällets organisering mot våld. Det inkluderar forskning som studerar våld som ett resultat av att vi lever i ett ojämställt samhälle. Däremot berör vi inte forskning som analyserat våld utifrån kön, men utan att sätta ojämställda maktrelationer baserade på kön i fokus, till exempel vissa studier om maskulinitet och mäns våld mot män.

Kvinno- och feministisk organisering mot våld

Det största forskningsområdet om våld och jämställdhet rör kvinnoorganisering och feministisk organisering mot mäns våld mot kvinnor. Forskningsfältets storlek reflekterar det faktum att det framförallt är kvinnorörelser och feministiska rörelser som har engagerat sig mot könsrelaterat våld och satt det på den politiska och vetenskapliga agendan (SOU 2014:6, Ungdomsstyrelsen 2013c, Weldon 2002).

En central kamp i arbetet mot könsrelaterat våld handlar om hur våldet ska förstås och benämnas.[21] Olika förståelser får konsekvenser för vilka politiska åtgärder som blir möjliga och omöjliga. Den feministiska mobiliseringen mot den statliga utredningen Sexuella övergrepp 1976 (SOU 1976:9) brukar ses som genombrottet för kvinno- och feministiska organisationers mobilisering mot könsrelaterat våld i Sverige (Eduards 2002, Isaksson 2007, Nilsson 2009, Thomsson 2000, Wendt Höjer 2002).[22]

Mobiliseringen fick gehör i politiken och Sexuella övergrepp ersattes av en ny utredning där representanter från partiernas kvinnoförbund ingick. Trots tidigare försök att få upp mäns våld mot kvinnor på den politiska agendan (se Wendt Höjer 2002) har mobiliseringen runt sexualbrottsutredningen setts som brytpunkten för när sexualitet och våld politiserades i Sverige. Våldet började förflyttas från att vara privat och naturligt till att vara en samhällelig angelägenhet. Ett uttryck för det är att det som förut benämndes kvinnomisshandel började falla under allmänt åtal 1982 (Nilsson 2009).

Kvinno- och tjejjoursrörelsen

Med avstamp i våldtäktsdebatten växer organiseringen kring andra frågor om kön och våld fram i Sverige under 1980-talet (Isaksson 2007, Nilsson 2009, Thomsson 2000). Det tydligaste exemplet är kvinno- och tjejjoursrörelsen. Den första kvinnojouren i Sverige bildades 1978 och antalet har växt till ungefär 200 kvinno- och tjejjourer i dag. Kvinnojoursrörelsens syfte är dubbelt, både att ge stöd och skydd till kvinnor utsatta för våld och att driva frågan om mäns våld mot kvinnor politiskt (Enander et al. 2013). I det senare syftet ingår såväl att sätta frågan på den mediala och politiska agendan som att sprida information och kunskap till skolor och myndigheter.

Forskningen beskriver hur kvinnojourernas (till stor del ideella) stöd till kvinnor som utsatts för våld har uppskattats, medan andra delar av verksamheten har setts som mer kontroversiella (Eduards 2002, Enander et al. 2013, Hedlund 2009). Det gäller det politiska arbetet med frågan om mäns våld mot kvinnor. Men även kvinno- och tjejjourers organisationsformer har setts som kontroversiella. Det gäller först och främst den för kvinno- och tjejjourer vanliga särorganiseringen i förhållande till kön. Särorganiseringen bryter mot traditionen av konsensus och samförstånd i det svenska civilsamhället, och mot den oskrivna regeln att jämställdhetsåtgärder ska vara könsneutrala och inte synliggöra konflikter relaterade till kön (Eduards 2002, Enander et al. 2013, Hedlund 2009). Intressant nog verkar inte all särorganisering på grund av kön väcka samma känslor. I en studie av några kvinnojourer och kriscentrum eller jourer för män uttrycker myndighetsföreträdare en oro över kvinnornas separata organisering medan männens ses som oproblematisk eller positiv (Bender & Holmberg 1998).

Även andra aspekter av kvinno- och tjejjourers organisationsform har stuckit ut i jämförelse med organiseringen av andra organisationer i det svenska civilsamhället, främst i mötet med staten. Det gäller den platta organisationsstrukturen, utifrån principen om systerskap och att stöd ges från ”kvinna till kvinna” (Enander et al. 2013). Den grundar sig i ett antihierarkiskt ställningstagande mot maktrelationer mellan kvinnor och mot professionalisering. De kvinno- och tjejjourer som försökt följa de här principerna har haft problem att få tillgång till offentlig finansiering eftersom de bryter mot normer för vad som ses som demokratisk organisering i Sverige (Eduards 2002). Den platta organisationsformen utan en styrelse ses till exempel som brist på demokratisk styrning och kontroll. De dolda hierarkier som kan rymmas inom en uttalat antihierarkisk, feministisk organisation har också problematiserats utifrån etnicitet (Camaüer 2000a, de los Reyes 2003).

Förändrade finansiella villkor

Den offentliga finansieringen av kvinno- och tjejjourer och de krav offentliga bidrag för med sig genomgår sedan 2007 en genomgripande förändringsprocess, vilket diskuteras i Att följa med samtiden (Enander et al. 2013, se Hedlund 2009). Förändringen drivs fram genom Överenskommelsen mellan regeringen, idéburna organisationer inom det sociala området och Sveriges Kommuner och Landsting (skr. 2008/09:207) och regeringens Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (skr. 2007/08:39). Ett långsiktigt mål med den politiska reformen är att finansiera kvinno- och tjejjourers verksamhet genom att socialtjänsten upphandlar jourernas tjänster (Enander et al. 2013). Men upphandlingen betalar bara för det stöd- och hjälparbete jourerna utför. Den politiska verksamheten ska istället finansieras genom förenings- eller verksamhetsbidrag från kommunen.

Däremot finns det ingen garanti för att kommunerna ska tillhandahålla bidrag till jourernas politiska verksamhet. Det har beskrivits som att jourernas verksamhet klyvs itu och att den politiska verksamheten lämnas utan garantier (Enander et al. 2013). Konsekvenserna av en eventuell finansiering av stödverksamheten via upphandling har också ifrågasatts (Enander et al. 2013, Hedlund 2009).

Kvinno- och tjejjoursrörelsen som pådrivare

Ur en synvinkel skulle den politiska och juridiska utvecklingen i förhållande till könsrelaterat våld kunna ses som en framgångssaga, pådriven av kvinnorörelser och feministiska rörelser. Våldet har gått från att vara en privat fråga till att vara förbjudet och reglerat i lagstiftning och till viss del även i samhälleliga normer. Samtidigt har forskningen identifierat motstånd och processer som snarare verkar för kontinuitet i samhällets inställning till kön, sexualitet och våld (Wendt Höjer 2002). I internationella jämförelser framstår svenska staten som mindre mottaglig och öppen för kvinnorörelsens och den feministiska rörelsens krav i förhållande till våld än angloamerikanska länder (Elman 1996, 2003, Weldon 2002). Dessa studier hävdar att en konsekvens av det är att policyutvecklingen och åtgärder för att motverka våldet släpar efter i Sverige.

Hur ska vi förstå de här motsägelsefulla bilderna av Sverige? Enligt Enander et al. (2013) knöts kvinnojoursrörelsen i Sverige tidigt till offentliga institutioner, till exempel genom överlappningar med partiernas kvinnoförbund. Det verkar ha gett rörelsen inflytande i svensk politik, ofta genom att deras problemformuleringar plockats upp av partiernas kvinnoförbund som sedan drivit frågan inom partiet och i riksdagen. Ett exempel på det är när feministiska analyser om könsmaktsordning får genomslag i politiken om mäns våld mot kvinnor i propositionen Kvinnofrid (prop. 1997/98:55, se Steen 2003).

Frågor om kroppslig integritet, våld och sexualitet har emellertid länge varit kontroversiella i svensk politik då frågor kring mäns våld mot kvinnor synliggör konfliktlinjer baserade på kön (Eduards 2002, 2007, Eliasson 1997, Eliasson & Lundy 1999, Elman 1996, 2003, Florin 2006, Nilsson 2009, Wendt Höjer 2002). Det finns ett motstånd mot att kön blir en politisk kategori genom att länkas till våld och maktojämlikheter (Eduards 2002, Wendt Höjer 2002). Det innebär inte att alla män utövar våld mot kvinnor, utan att det omfattande våld som några män utövar mot några kvinnor är en del i den könsordning som överordnar män som grupp. Att påpeka maktordningen bryter mot de villkor på vilka jämställdhetsfrågor har inkluderats i svensk politisk och folkrörelsetradition: konsensus, samarbete mellan män och kvinnor och ett tabu mot att åtgärder ställer krav på att män förändras (Eduards 2002, Wendt Höjer 2002).

Rörelsernas inflytande och anpassning till politiken

Som en följd av detta har kvinnorörelser och feministiska rörelser behövt anpassa och inordna sig för att få vara med och höras i partipolitiken och staten (Thomsson 2000, Wendt Höjer 2002). Kvinnorörelsers och feministiska rörelsers frågor som mäns våld mot kvinnor i nära relationer, våldtäkt och incest, har resulterat i reformer när de avpolitiserats genom att handla om andra saker än kön (Nilsson 2009, Wendt Höjer 2002). De röster som inte har velat inordna sig, till exempel i våldsfrågor, har ofta utestängts ur de politiska processerna.[23] För att få inflytande i staten och i andra av civilsamhällets organisationer har kvinno- och feministiska aktörer i stället ofta fokuserat sina krav till områden som anses legitima, till exempel arbetsmarknaden. I arbetsmarknadsfrågor verkar det ha varit lättare att formulera könsneutrala krav som en fråga om att inkludera kvinnor utan att utmana strukturer eller kräva att män förändras.

Forskningen för oss tillbaka till debatten i kapitlet Civilsamhällets arbete för och emot jämställdhet om den ofta nära relationen till staten ska förstås som en tillgång eller som att rörelsen koopteras. Ur en synvinkel kan anpassningarna till den vedertagna politiska logiken ses som strategiska drag som möjliggjort reformer av lagstiftningen om mäns våld mot kvinnor (McMillan 2007). Andra studier visar hur anpassningarna kan innebära att jämställdhetsanalyser och -åtgärder urvattnas, bland annat genom att maktperspektivet marginaliseras, och att själva inkluderingen kan avväpna rörelsers förmåga att artikulera problem och lösningar på egna villkor (Elman 1996, 2003).

Män och maskulinitet

Maskulinitetsforskningen är en viktig källa till kunskap om kön och våld. De delar av forskningen som inkluderar makt och jämställdhet i analysen är särskilt relevanta för civilsamhällets organisationer och andra som vill förstå våld ur ett genusperspektiv.[24]

Hur ser organiseringen runt män, maskuliniteter och våld ut?[25] En kartläggning i den statliga utredningen Män och jämställdhet fann 14 ideella verksamheter som arbetar med män och jämställdhet i Sverige (SOU 2014:6, bilaga 22). Det rör sig om små ideella organisationer och våld var det vanligaste verksamhetsområdet. I en annan kartläggning hittades 63 olika projekt drivna av ideella organisationer som arbetade våldsförebyggande med killar och unga män (Berg, Sjögren, Hyllander & Söderström 2013).

Vilken forskning finns det om den här typen av organisering? Våldsförebyggande och rehabiliterande arbete med män är kanske det område som har studerats mest i förhållande till civilsamhället, män och maskulinitet. Framförallt rör det sig om kartläggningar och utvärderingar av olika projekt eller metoder, men det finns även exempel på diskursanalyser av organisationer (se Berg 2007, Ekström 2012, Rönnblom 2004, SOU 2014:6, Ungdomsstyrelsen 2013c). Trots det finns det stora kunskapsluckor (SOU 2014:6, Ungdomsstyrelsen 2013c).

Den forskning som finns visar emellertid att den ideella sektorn har varit ledande i att föra upp frågor om könsrelaterat våld på både samhälls- och forskningsagendan och i att utveckla nya praktiker i civilsamhället (SOU 2014:6, Ungdomsstyrelsen 2013c). Framförallt har kvinno- och tjejjoursrörelsen tagit en ledande roll. Forskningen indikerar även att arbete för jämställdhet är en viktig förebyggande insats mot våld då könsstereotypa attityder och en negativ inställning till jämställdhet särskilt verkar öka våldsbenägenheten bland unga män (se SOU 2014:6, Ungdomsstyrelsen 2013c).

Internationell feministisk kritik av könsblind forskning

Förhållandet mellan jämställdhet och civilsamhället existerar inte i ett vakuum. Det formas av, och formar i sin tur, könsordningen i samhället i stort (Phillips 2002, Stark & Hamrén 2000). Det här kapitlet tar upp den begränsade forskning som analyserar civilsamhället ur ett könsperspektiv.

Kritik mot könsblinda förståelser

Vilka teoretiska ingångar har använts för att förstå jämställdhet och civilsamhället? Det råder stor brist på forskning som analyserar det svenska civilsamhället som helhet utifrån jämställdhet och kön (Amnå 2005, Sommestad 1995, SOU 2007:66, Stark & Hamrén 2000). Även den internationella civilsamhällesforskningen är till stor del könsblind, men utmanas av en växande feministisk kritik (se Anttonen 2006, Eto 2012, Hagemann, Michel & Budde 2008, Howell 2007, Howell & Mulligan 2005, Phillips 2002, Young 2002). Det är framförallt civilsamhällesforskningen i en snäv mening som kritiseras.[26] Den feministiska kritiken kommer framförallt från angloamerikanskt håll, men även från tyskspråkig (se Hagemann et al. 2008) och nordisk forskning (Anttonen 2006). Det är denna internationella feministiska kritik som redovisas här.

Vilka är då huvudspåren i den feministiska kritiken av civilsamhällesforskningen? Kritikerna menar att makt och ojämlikheter inom civilsamhället sällan diskuteras i civilsamhällesforskningen (Anttonen 2006, Howell 2005a, 2005b, Phillips 2002). Dessutom har rörelser och aktörer för jämställdhet inte studerats i någon större utsträckning (Eto 2012). Därmed menar kritikerna att såväl kvinnors underordning som deras roll som aktörer för jämställdhet osynliggjorts. Bristen på jämställdhetsperspektiv ses som nära knutet till en avsaknad av analys av den könsordning som formar ojämlikheter.

Civilsamhällets relation till andra sfärer

Bristen på genusperspektiv får konsekvenser för vilka teorier som formuleras och hur vi ser på civilsamhället, menar feministiska kritiker (Anttonen 2006, Eto 2012, Howell & Mulligan 2005, Phillips 2002). Att bortse från kön gör det till exempel lättare att dela in analysen av samhället i olika sfärer som civilsamhället, marknaden, staten och familjen. Ur ett genusperspektiv visas i stället hur könsordningen länkar samman olika delar av samhället. Därför förespråkar de att familjen ska ges större utrymme i studier av civilsamhället. Familjen är en av de platser där könsordningen skapas, och den formar ojämlikheter runt vem som gör vad även i civilsamhället. Ett uttryck för könsordningen är kvinnors generellt sett större ansvar för omsorgsarbete, både i civilsamhällets organisationer och i mer informella insatser. Ur ett svenskt perspektiv beskriver Jeppsson Grassman (2004a) hur vi får en skev förståelse av civilsamhället, där kvinnors insatser osynliggörs när den informella omsorgen inte inkluderas. Detta kan kopplas till det delmål inom jämställdhetspolitiken som handlar om en jämn fördelning av det oavlönade hem- och omsorgsarbetet, men att detta alltså sällan kopplats till civilsamhällesfrågorna.

Även gränsdragningen mellan staten och civilsamhället har kritiserats ur ett genusperspektiv. Kritiken gäller särskilt angloamerikansk civilsamhällesforskning, där staten ofta framställs som ett hot mot ett oberoende civilsamhälle (Phillips 2002). En del feministiska forskare ser istället staten som en utjämnande kraft som ger fler de resurser som krävs för att vara aktiva i civilsamhället (Eto 2012, Karvonen & Selle 1995, Phillips 2002, Sommestad 1995). Att välfärdsstaten skapar förutsättningar för ett starkt civilsamhälle är något som även svenska civilsamhällesforskare har konstaterat (se Trägårdh 2007a, 2007b).

Samtidigt är det relevant att ur jämställdhetssynpunkt fråga vilket civilsamhälle staten möjliggör – vilka organisationsformer, frågor och aktörer stöttas. I Sverige har jämställdhetsfrågor relaterade till arbetsmarknaden fått politiskt erkännande, medan legitimiteten i att driva frågor om kön, våld, sexualitet och makt har ifrågasatts (Eduards 2007), se även kapitlet Organisering mot våld och för jämställdhet. Även vilken prioritet jämställdhet har i civilsamhället formas av den statliga politiken. Den begränsade forskning som finns antyder att svårigheterna att få erkännande och resurser särskilt drabbar rasifierade kvinnor (Ålund 2008). Det institutionella ramverket har gjort att svenska staten stöttat invandrar- eller kvinnoorganisationer, medan invandrade kvinnors organisationer fallit mellan stolarna (Knocke & Ng 1999). Ett intersektionellt perspektiv visar här hur rasifiering och kön är sammanflätade.

Sedan 2007 har de statliga bidragen till kvinnors organisering ökat betydligt, men inte tillräckligt för att spegla ett snabbt växande antal kvinnoorganisationer enligt Åström (2012). Vi vet inte hur de här förändringarna i omfattning och utformning av statsbidrag till ideella organisationer har påverkat jämställdheten och civilsamhället[27] eftersom det saknas forskning som kartlägger och utvärderar det förändrade bidragssystemet som helhet utifrån ett jämställdhets- och genusperspektiv. Vi har inte heller hittat forskning om civilsamhällets förhållande till andra sfärer, som marknaden, i förhållande till jämställdhet.

Civilsamhällets förändringsprocesser

I detta avsnitt diskuterar vi hur relationen mellan civilsamhället och andra sfärer ser ut och vilka förändringar som just nu debatteras i civilsamhällesforskningen. Det finns de som ser en pågående omförhandling i förhållandet mellan staten och civilsamhället (Wijkström 2012). Till exempel beskrivs en förskjutning från offentliga bidrag till att organisationer finansieras genom ersättning för välfärdstjänster (Enander et al. 2013, Wijkström & Lundström 2002). Det förs även diskussioner om att civilsamhällets organisationer rör sig mot ökad professionalisering (Wijkström 2012), en ökning i antalet organisationer men en nedgång i antalet medlemmar i varje organisation (Ahrne & Papakostas 2002) och omförhandlingar av medlemskapets betydelse för organisationer (Einarsson & Hvenmark 2012).

Vad vet vi om förändringsprocessernas förhållande till jämställdhet? Förändringsprocesser som professionalisering och ändrad finansiering av organisationer tas upp i vissa studier av kvinnorörelser och feministiska rörelser (Enander et al. 2013).[28] Trots det finns det lite kunskap om vad som händer med jämställdheten om omsorgsarbete flyttas från offentliga sektorn till ideella organisationer och informella insatser (Danielsson & Overud 2008, Stark & Hamrén 2000). Detta är problematiskt då jämställdhetsmål ofta åsidosätts just när de inte uppmärksammas och studeras (Stark & Hamrén 2000). För ungefär tio år sedan påbörjades en diskussion om huruvida förändringar i det sociala omsorgsarbetet är en kvinnofälla (se Jeppsson Grassman 2004a). Det gäller framförallt den tidskrävande, informella omsorgen av närstående som ibland beskrivs som ett civilsamhälleligt uttryck, där kvinnor tar ett större ansvar än män.

Studierna sätts däremot sällan i förhållande till civilsamhällesforskningens beskrivning av förändringsprocesser och diskussionerna inom civilsamhällesforskningen är i stort sett könsblinda. Det gör att vi saknar kunskap om eventuella omvandlingar i civilsamhället i förhållande till jämställdhet och utifrån ett genusperspektiv. Ett undantag är en internationell antologi som beskriver hur kvinnorörelser i olika västländer har rört sig från ett radikalt avståndstagande från staten under 1970-talet till ett mer kompromissinriktat samarbete med staten från och med 1990-talet (Banaszak, Beckwith & Rucht 2003). Svenska kvinnorörelser och feministiska rörelser beskrivs däremot som nära sammanbundna med staten redan från början i ett kapitel om kvinnojoursrörelsen (Elman 2003). För att dra slutsatser om förändringar och kontinuitet gällande jämställdhet och civilsamhället i Sverige behövs dock mer övergripande forskning.

Slutsats – ett stort behov av kunskapsutveckling

En slutsats vi drar av arbetet med denna kunskapsöversikt är att det finns ett stort behov av kunskapsutveckling om jämställdhet och civilsamhället. I detta avslutande kapitel presenteras först en grov skiss över kunskapsläget. Därefter sammanfattar vi några huvudteman från forskningen om civilsamhället och jämställdhet och visar på kunskapsluckor i de olika områdena. Till sist uppmärksammar vi behovet av forskning som tar ett helhetsgrepp på jämställdhet och civilsamhället.

Mer kunskap behövs om mekanismer som skapar ojämlikheter

Civilsamhället verkar spegla ojämlikheter i samhället i övrigt. Det gäller till exempel könssegregeringen i form av mans- och kvinnodominerade sektorer, där män verkar vara överrepresenterade i sektorer kopplade till politiskt och ekonomiskt inflytande samt mansdominans på styrelseuppdrag och andra typer av uppgifter kopplade till makt och resurser. Maskulinitetsnormer har lyfts fram som en förklaringsmodell i studier av enskilda organisationer eller sektorer, men det behövs mer övergripande forskning om de processer som skapar ojämlikheter. Det råder även stor brist på grundforskning som beskriver hur det ser ut med jämställdhet i civilsamhället idag:

  • Vem gör vad inom civilsamhället, i vilken typ av organisation och med vilka resultat för fördelningen av resurser, makt och inflytande?
  • Hur påverkar ojämlikheter i civilsamhället fördelningen av makt, inflytande och resurser i samhället i övrigt?

En pågående diskussion om hur rörelser ska beskrivas och tolkas – och behov av mer forskning utifrån marginaliserade perspektiv

Kvinnorörelser och feministiska rörelser har varit drivande i att sätta jämställdhetsfrågor på den politiska agendan och utveckla nya idéer och metoder för jämställdhetsarbete. Inom genusforskningen pågår det flera centrala debatter om hur dessa rörelser ska förstås. En debatt rör hur vi skriver historien, vilka röster som kommer fram och erkänns som representanter för rörelsen, vilka frågor som får gehör och vilka som marginaliseras. Utifrån intersektionella perspektiv ifrågasätts vem som får tolkningsföreträde. Här behövs det mer forskning med intersektionella perspektiv och forskning som lyfter fram bredden av feministisk organisering. Det gäller särskilt delar av rörelsen som det i nuläget i stor utsträckning saknas forskning om som antirasistisk feminism, transfeminism och feministisk organisering av personer med funktionshinder.

Behov av att förena jämställdhetsperspektiv i forskning om civilsamhället och i analyser av relationen mellan staten, rörelserna och organisationerna

En nära relaterad diskussion pågår om hur jämställdhet ska förstås, vilka förståelser av begreppet som fått genomslag i svensk politik och på vilka villkor. Diskussionen återfinns i olika former i kunskapsöversiktens alla kapitel och tar upp olika aspekter av relationen mellan staten, rörelserna och organisationerna. Det är även ett centralt ämne inom civilsamhällesforskningen, men där har diskussionen i stor utsträckning förts utan genus- och maktperspektiv.

Kvinnorörelser och feministiska rörelser i Sverige verkar i stor utsträckning ha följt mönstret i svensk politik av en nära relation mellan stat och rörelse. Organiseringen har ofta skett inom andra organisationer som fackföreningar och politiska partier. Den begränsade forskning som finns visar en dubbelhet i inställningen till jämställdhet inom civilsamhällets organisationer. Motstånd mot att ens erkänna jämställdhetsproblematik i den egna organisationen samsas ibland med tal om jämställdhet som ett viktigt mål. Samtidigt visar den begränsade forskning som finns att jämställdhet ofta integreras på starkt begränsande villkor. Här behövs fler studier om vilka förståelser av jämställdhet som tas upp av olika organisationer och på vilka villkor.

I genusforskningen debatteras effekterna av den nära relationen med staten och andra organisationer. Å ena sidan verkar inifrånpositionen ha satt jämställdhetsfrågor på politikens och vissa organisationers agendor och resulterat i jämställdhetspolitiska reformer. Å andra sidan visar studier på risker att organisationernas förmåga att formulera självständiga krav kompromissas och avväpnas i strävan att bli inkluderade. De flesta studier vi redovisar befinner sig någonstans mellan dessa två perspektiv. De ser jämställdhetspolitiska vinster med inifrånpositionen, samtidigt som de studerar de villkor som begränsat och ibland underordnat hur jämställdhetsfrågor har tagits upp i politiken och civilsamhällets organisationer.

Ett av de begränsande villkor som genusforskningen har undersökt är samarbetsnormen mellan kvinnor och män, vilken betonar harmoni och marginaliserar konflikter. Ett annat är normen att jämställdhetsåtgärder och ibland till och med jämställdhetsanalyser ska vara könsneutrala och alltså inte rikta sig mot någon särskild grupp. Båda dessa villkor har förståtts som rotade i en form av tabu mot att politisera frågor om kön och makt. Det har format vilka jämställdhetsfrågor som är legitima att driva (framförallt arbetsmarknadsfrågor, men mer sällan könsrelaterat våld kopplat till makt), hur de ska drivas för att få erkännande (i samförstånd av organisationer där kvinnor och män samarbetar) och vilka åtgärder som blir möjliga (könsneutrala, utan betoning på konflikt och motsättningar). Här behövs forskning som för samman de relativt separata debatterna om spänningar i förhållandet rörelse, organisation och stat i genus- respektive civilsamhällesforskning. Det behövs även mer forskning om civilsamhällets relationer till andra delar av samhället, till exempel marknaden, och eventuella förändringar i de relationerna.

Sammanför forskning från olika discipliner för att skapa en helhetsbild av jämställdheten inom det civila samhället

Förutom de kunskapsluckor vi redan har pekat ut ser vi att det saknas forskning som tar ett helhetsgrepp på civilsamhället ur ett genusperspektiv. Utifrån kunskapsöversikten bedömer vi att det finns ett stort utrymme för utveckling genom att föra samman olika forskningsfält och låta dem utmanas och befruktas av varandra. Det skulle till exempel vara intressant att sammanföra forskning om kön och organisation med genus- och civilsamhällesforskning. Hur väl stämmer forskning om kön och organisation baserad på företag in på civilsamhällets organisationer? Det öppnar för frågor om civilsamhällets eventuella särart eller likhet med övriga delar av samhället. Är angloamerikansk feministisk kritik av civilsamhällesforskningen relevant för svenska förhållanden? Frågan ger nya vinklar att utforska när vi jämför det svenska civilsamhället och dess relation till samhället i övrigt med hur det ser ut internationellt.

Framförallt finns det utrymme att föra samman forskning om genus och civilsamhället. Civilsamhällesforskningen kan utvecklas genom att integrera kvinno- och feministisk organisering i såväl beskrivningen av civilsamhället som i utformandet av teorier för att analysera det. Det innebär även att vara öppen för att omformulera historiebeskrivningar och teorier utifrån olika former av kvinnoorganisering och feministisk organisering. Genusforskning om kvinnoorganisationer och feministiska organisationer samt om andra delar av civilsamhället skulle kunna förhålla sig till civilsamhällesforskningens teorier – både för att sätta in sina studier i större sammanhang och för att potentiellt utmana könsblinda teorier.

Vi kan sammanfattningsvis konstatera att kunskapsområdet jämställdhet och civilsamhället är en viktig källa till nya frågeställningar, nya empiriska studier och fortsatt teoriutveckling.

Referenser

Ahrne, G. & Papakostas, A. (2002). Organisationer, samhälle och globalisering. Tröghetens mekanismer och förnyelsens förutsättningar. Lund: Studentlitteratur AB.

Ambjörnsson, F. (2006). Vad är queer? Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur.

Ambjörnsson, F. (2009). En rosa revolution i vardagen: Om femininitet, queera strategier och motstånd. I M. Lilja & S. Vinthagen (Red.), Motstånd. Malmö: Liber AB.

Ambjörnsson, F. (2011). Rosa: Den farliga färgen. Stockholm: Ordfront.

Ambjörnsson, F. & Bromseth, J. (2013). Gästredaktörernas inledning. Lambda Nordica, 2013:1, s. 11‒31.

Amnå, E. (2005). Scenöppning, scenförvridning, scenförändring. En introduktion. I E. Amnå (Red.), Civilsamhället. Några forskningsfrågor. Stockholm: Riksbankens Jubileumsfond och Gidlunds Förlag.

Andreasson, J. (2007). Idrottens kön. Genus, kropp och sexualitet i lagidrottens vardag. Lund: Sociologiska institutionen, Lunds universitet.

Anttonen, A. (2006). Gendered Configurations of the Nordic Model: Civil Society, State and Citizenship. In A. Guichon, C. L. Van den Anker & I. Novikova (Eds.), Women’s Social Rights and Entitlements. Basingstoke: Palgrave Macmillan.

Banaszak, L. A., Beckwith, K. & Rucht, D. (Eds.) (2003). Women’s Movements Facing the Reconfigured State. Cambridge: Cambridge University Press.

Bender, C. & Holmberg, C. (1998). Våld mot kvinnor män i kris: En kartläggning av verksamheten på sju kvinnojourer och tre mansjourer 1997. Stockholm: Socialstyrelsen.

Bengtsson, Å. (2011). Nyktra kvinnor. Folkbildare, företagare och politiska aktörer. Vita bandet 19001930. Göteborg: Makadam Förlag.

Berg, L. (2007). Nordisk forskning om prevention mot våld bland unga – En betraktelse från en genusorienterad front. Forsknings- och utvecklingsenheten, Stockholms stad: FoU-rapport 2007:10.

Berg, L., Sjögren, M., Hyllander, K. & Söderström, P. (2013). Låt 101 blommor blomma – våldsförebyggande projekt för killar och unga män. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.

Berglund, A-K., Nordfeldt, M., Stenbacka, S. & Stien, K. (2005). Civilsamhällets lokala genuskontrakt. I A-K. Berglund, S. Johansson & I. Molina (Red.), Med periferien i sentrum – En studie av lokal velferd, arbeidsmarked og kjønnsrelasjoner i den nordiske periferien. Norut NIBR Finnmark-rapport 2005:14. Alta: Norut NIBR Finnmark. 

Bergqvist, C. & Findlay, S. (1999). Representing Women’s Interests in the Policy Process: Women’s Organizing and State Initiatives in Sweden and Canada, 1960s – 1990s. In L. Briskin & M. Eliasson (Eds.) Women’s Organizing and Public Policy in Canada and Sweden. Montreal: McGill-Queen’s University Press.

Blennberger, E. Habermann U. & Jeppsson Grassman, E. (2004). Genus och civilt samhälle. Stockholm: Socialstyrelsen.

Briskin, L. (1999). Mapping Women’s Organizing in Sweden and Canada: Some Thematic Considerations. In L. Briskin & M. Eliasson (Eds.) Women’s Organizing and Public Policy in Canada and Sweden. Montreal: McGill-Queen’s University Press.

Briskin, L. & Eliasson, M. (Eds.) (1999). Women’s Organizing and Public Policy in Canada and Sweden. Montreal: McGill-Queen’s University Press.

Camaüer, L. (2000a). Att lära sig jonglera med identiteter: Om feminism och etnicitet inom kvinnorörelser. Kvinnovetenskaplig tidskrift, 21:2, s. 63‒69.

Camaüer, L. (2000b). Anställda feminister och feministiska arbetsgivare: Ett dilemma för systerskapet. Kvinnovetenskaplig tidskrift, 21:4, s. 65‒80.

Christensen, A-D. (2006). Kön och kulturell praktik i sociala rörelser. I Å. Wettergren & A. Jamison (Red.), Sociala rörelser: Politik och kultur. Lund: Studentlitteratur.

Danielsson, E. & Overud, J. (2008). Frivillighet, skyldighet, eller frivillig skyldighet? Om genus och handlingsutrymme i civilsamhället. I M. Nordenmark & S. Rashid (Red.), Arbete, hälsa och kön. Rapport 2. Östersund: Genusstudier vid Mittuniversitetet.

Dahlerup, D. (2004). Feministisk partipolitik? Om skillnader i dansk och svensk jämställdhetsdebatt. I C. Florin & C. Bergqvist (Red.), Framtiden i samtiden. Könsrelationer i förändring i Sverige och omvärlden. Stockholm: Institutet för framtidsstudier.

Dahlerup, D. (2006). Kontinuitet och vågor i den feministiska rörelsen – En utmaning för teorin om sociala rörelser. I Å. Wettergren & A. Jamison (Red.), Sociala rörelser: Politik och kultur. Lund: Studentlitteratur.

Dahlgren, A. & Dahlgren, R. (1990). Kom igen flickor! En explorativ studie av flickors och unga kvinnors delaktighet och inflytande i föreningslivet. Stockholm: JÄMFO.

Dahlstedt, M. (2011). Medborgarskapandets paradoxer. Demokrati, nationell symbolik och medborgarideal i rörelse. I L. Freidenvall & J. Rönnbäck (Red.), Bortom rösträtten. Kön, politik och medborgarskap i Norden. Huddinge: Samtidshistoriska institutet, Södertörns högskola.

de los Reyes, P. (2003). Patriarkala enklaver eller ingenmansland? Våld, hot och kontroll mot unga kvinnor i Sverige. Integrationsverkets skriftserie IV. Norrköping: Integrationsverket.

de los Reyes, P., Molina, I. & Mulinari, D. (2006a). Introduktion – Maktens (o)lika förklädnader. I P. de los Reyes, I. Molina, & D. Mulinari (Red.) Maktens (o)lika förklädnader. Kön, klass och etnicitet i det postkoloniala Sverige. Stockholm: Bokförlaget Atlas.

de los Reyes, P., Molina, I. & Mulinari, D. (Red.) (2006b). Maktens (o)lika förklädnader. Kön, klass och etnicitet i det postkoloniala Sverige. Stockholm: Bokförlaget Atlas.

della Porta, D. & Diani, M. (2006). Social Movements. An Introduction. Second Edition. Malden: Blackwell Publishing.

Dorfinger, K. & Moström, K. (1993). Jämställd idrott? Kartläggning av attityder till jämställdhet bland ledande personer. Jämställdhetsåtgärder inom förbunden. Slutrapport. Sollentuna: JUAB Jämställdhetsutveckling AB.

Eduards, M. (2002). Förbjuden handling. Om kvinnors organisering och feministisk teori. Malmö: Liber.

Eduards, M. (2007). Kroppspolitik. Om Moder Svea och andra kvinnor. Stockholm: Atlas Akademi.

Egeberg Holmgren, L. (2012). Feministiska män. Från i-princip till i-praktik. I L. Gottzén & R. Jonsson (Red.), Andra män: Maskulinitet, normskapande och jämställdhet. Malmö: Gleerups Utbildning AB.

Einarsson, T. & Hvenmark, J. (2012). Efter medlemskapet? I F. Wijkström (Red.), Civilsamhället i samhällskontraktet. En antologi om vad som står på spel. Stockholm: Sober Förlag.

Ekström, L. (2012). Jämställdhet – för männens, arbetarklassens och effektivitetens skull? En diskursiv policystudie av jämställdhetsarbete i maskulina miljöer. Stockholm: Stockholms universitet.

Eliasson, I. (2009). I skilda idrottsvärldar. Barn, ledare och föräldrar i flick- och pojkfotboll. Umeå: Pedagogiska institutionen, Umeå universitet. 

Eliasson, M. (1997). Mäns våld mot kvinnor: En kunskapsöversikt om kvinnomisshandel och våldtäkt, dominans och kontroll. Stockholm: Natur och kultur.

Eliasson, M. & Lundy, C. (1999). Organizing to stop violence against women in Canada and Sweden. Women’s organizing and public policy in Canada and Sweden, 280‒309. In L. Briskin, & M. Eliasson (Eds.), Women's organizing and public policy in Canada and Sweden. Montreal: McGill-Queen's Press.

Elman, R. A. (1996). Sexual subordination and state intervention: Comparing Sweden and the United States. Providence: Berghahn Books.

Elman, R. A. (2001). Unprotected by the Swedish Welfare State Revisited: Assessing a Decade of Reforms for Battered Women. Women’s Studies International Forum, 24:1, s. 39–52.

Elman, R. A. (2003). Refuge in Reconfigured States: Shelter Movements in the United States, Britain, and Sweden. In L. A. Banaszak, K. Beckwith & D. Rucht, (Eds.) Women’s Movements Facing the Reconfigured State. Cambridge: Cambridge University Press.

Enander, V., Holmberg, C. & Lindgren, A-L. (2013). Att följa med samtiden i Kvinnojoursrörelse i förändring. Stockholm: Bokförlaget Atlas.

Engdahl, U. (2010). Att vara som/den ’en’ är: En etisk diskussion om begreppen rättvisa, erkännande och identitet i en trans*kontext. Linköping: Institutionen för Tema, Linköpings universitet. 

Erikson, J. (2011). Att kriminalisera sexköparen. Kvinnor som politiska aktörer. I L. Freidenvall & J. Rönnbäck (Red.), Bortom rösträtten. Kön, politik och medborgarskap i Norden. Huddinge: Samtidshistoriska institutet, Södertörns högskola.

Eto, M. (2012). Reframing Civil Society from Gender Perspectives: A Model of a Multi-layered Seamless World. Journal of Civil Society, 8:2, s. 101‒121.

Ferree, M. M. & Martin, P. Y. (1995). Feminist Organizations. Harvest of the New Women’s Movement. Philadelphia: Temple University Press.

Florin, C. (2006). Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse. Stockholm: Bokförlaget Atlas.

Florin, C. & Bergqvist, C. (Red.) (2004). Framtiden i samtiden. Könsrelationer i förändring i Sverige och omvärlden. Stockholm: Institutet för Framtidsstudier.

Florin, C. & Kvarnström, L. (Red.) (2001). Kvinnor på gränsen till medborgarskap. Genus, politik och offentlighet 18001950. Stockholm: Bokförlaget Atlas.

Freidenvall, L. (2006). Vägen till Varannan damernas: Om kvinnorepresentation, kvotering och kandidaturval i svensk politik 19702002. Stockholm: Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet.

Freidenvall, L. & Rönnbäck, J. (Red.) (2011). Bortom rösträtten: Kön, politik och medborgarskap i Norden. Huddinge: Samtidshistoriska institutet, Södertörns högskola.

Fundberg, J. (2003). Kom igen, gubbar! Om pojkfotboll och maskuliniteter. Stockholm: Carlssons.

Gardell, M. (2013). Antifeminism, kulturrasism och begäret efter renhet. I A. Furumark (Red.), Att störa homogenitet. Lund: Nordic Academic Press.

Gemzöe, L. (2002). Feminism. Stockholm: Bilda Förlag.

Gottzén, L. & Jonsson, R. (Red.) (2012). Andra män. Maskulinitet, normskapande och jämställdhet. Malmö: Gleerups Utbildning AB.

Gustafsson, G. (Ed.), Eduards, M. & Rönnblom, M. (1997). Towards a New Democratic Order? Women’s Organizing in Sweden in the 1990s. Stockholm: Nordstedts Juridik AB.

Habermann, U. (2007). Kvinnor på toppen – om kvinnor, idrott och ledarskap. Arbetsrapportserie nr. 46. Stockholm: Forskningsavdelningen, Ersta Sköndal högskola.

Hagemann, K. (2008). Civil Society Gendered: Rethinking Theories and Practices. In K. Hagemann, S. Michel & G. Budde (Red.), Civil Society and Gender Justice. Historical and Comparative Perspectives. New York: Berghahn Books.

Hagemann, K., Michel, S. & Budde, G. (Red.) (2008). Civil Society and Gender Justice. Historical and Comparative Perspectives. New York: Berghahn Books.

Hallgren, H. (2013). ”Vi ska skapa den nya kvinnan som är stolt över vad hon är!”: om figurationen ”den kvinnoidentifierade kvinnan”:s betydelse för lesbiska feminister under 1970- och 1980-talen i Sverige. Lambda Nordica, 2013:1, s. 11‒31.

Hammar, I. (1999). Emancipation och religion. Den svenska kvinnorörelsens pionjärer i debatt om kvinnans kallelse ca 1860 – 1900. Stockholm: Carlsson Bokförlag.

Hamrén, R. (2007). Vi är bara några kompisar som träffas ibland: Rotary som en manlig arena. Linköping: Linköpings universitet.

Hanström, M. (1998). Kvinnor, makt och ledarskap i fritid och föreningsliv. Stockholm: Fritidsforum.

Hanström, M. (2003). Jämställdhet i praktiken: Kön spelar roll. Handbok för att mäta och utveckla jämställdhet i organisationen. Stockholm: Fritidsforum.

Hearn, J., Nordberg, M., Andersson, K., Balkmar, D., Gottzén, L., Klinth, R., Pringle, K. & Sandberg, L. (2012). Hegemonic Masculinity and Beyond: 40 Years of Research in Sweden. Men and Masculinities, 15:1, pp. 31‒55.

Hedlund, G. (2009). Att samverka i ideologiskt laddade frågor – Exemplet Kvinnofrid. I G. Hedlund & S. Montin (Red.), Governance på svenska. Stockholm: Santérus Academic Press.

Hill, H. (2007). Befria mannen! Idéer om förtryck, frigörelse och förändring hos en svensk mansrörelse under 1970- och tidigt 1980-tal. Umeå: Humanistisk fakultet, Umeå universitet.

Hill, J. & Beskow, P. (2007).1900-talets kristna kvinnorörelser. I J. Hill & P. Beskow (Red.), Den kristna kyrkans historia. Örebro: Libris Förlag.

Hirdman, Y. (2001). Med kluven tunga: LO och genusordningen. Stockholm: Atlas.

Holmberg, C. (2008). Våldsamt lika och olika. En skrift om våld i samkönade parrelationer. Stockholm: RFSL. 

Hovden, J. & Pfister, G. (2006). Gender, Power and Sports. Nordic Journal of Women’s Studies, 14:1, s. 4–11.

Howell, J. (2005a). Introduction. In J. Howell & D. Mulligan (Eds.), Gender and Civil Society. Transcending Boundaries. London: Routledge.

Howell, J. (2005b). Conclusion. In J. Howell & D. Mulligan (Eds.), Gender and Civil Society. Transcending Boundaries. London: Routledge.

Howell, J. (2007). Gender and Civil Society: Time for Cross-Border Dialogue. Social Politics, 14:4, s. 415‒436.

Howell, J. & Mulligan, D. (Eds.) (2005). Gender and Civil Society. Transcending Boundaries. London: Routledge.

Isaksson, E. (2004). Med, mot eller utan män? Diskussioner om kvinnokampens former inom Grupp 8. I Y. Svanström & K. Östberg (Red.), Än män då? Kön och feminism i Sverige under 150 år. Stockholm: Bokförlaget Atlas.

Isaksson, E. (2007). Kvinnokamp: Synen på underordning och motstånd i den nya kvinnorörelsen. Stockholm: Bokförlaget Atlas.

Jansson, U. (2010). Den paradoxalt nödvändiga kvinnan: Könsdiskurser i Svenskt Näringsliv ett nyliberalt drama. Karlstad: Fakulteten för ekonomi, kommunikation och IT, Karlstad universitet.

Jeppsson Grassman, E. (2004a). Makt, socialt kapital och hjälpgivande. Om kvinnor och män i civilsamhället. I E. Blennberger, U. Habermann & E. Jeppsson Grassman (Red.), Genus och civilt samhälle. Stockholm: Socialstyrelsen.

Jeppsson Grassman, E. (2004b). ”Mest äldre damer.” Kyrkan som arena för frivilligt arbete. I E. Blennberger, U. Habermann & E. Jeppsson Grassman (Red.), Genus och civilt samhälle. Stockholm: Socialstyrelsen.

Jeppsson Grassman, E., & L. Svedberg (2001). Frivilliga insatser i svensk välfärd–med utblickar mot de nordiska grannländerna. I L. Skov Henriksen, & Ibsen, B. (Red.) Frivillighedens udfordringer–nordisk forskning om frivilligt arbejde og frivillige organisationer. Odense: Odense universitetsforlag.

Johansson, E. & Lilja, M. (2013). Understanding power and Performing Resistance: Swedish Feminists, Civil Society Voices, Biopolitics and ”Angry” Men. NORA – Nordic Journal of Feminist and Gender Research, 21:4, pp. 264‒279.

Johansson, T. & Lunneblad, J. (2012). Män och maskulinitet i rörelse – Kris, utveckling och förändring. Göteborg: Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, Göteborgs universitet.

Jonsson, G. (2006). Tanter och representanter: Dilemman i frivilliga organisationer en fråga om oligarki eller demokrati? Umeå: Umeå universitet.

Karlsson, G. (1996). Från broderskap till systerskap: Det socialdemokratiska kvinnoförbundets kamp för inflytande och makt i SAP. Lund: Arkiv.

Karlsson, G. (2011). The Making of Political Women. Ulla Lindström and Inga Thorsson in Swedish Politics. I L. Freidenvall & J. Rönnbäck (Red.), Bortom rösträtten. Kön, politik och medborgarskap i Norden. Huddinge: Samtidshistoriska institutet, Södertörns högskola.

Karlsson, S. B. (2011). Passa och passa in. Om manlighet, fotboll och utbildningsval. Solna: Karolinska Institutet.

Karvonen, L. & Selle, P. (1995). Women in Nordic Politics. Aldershot: Dartmouth Publication Company.

Kohn, S. (2011). Civil Society and Equality. In M. Edwards (Ed.), The Oxford Handbook of Civil Society. Oxford: Oxford University Press.

Knocke, W. (1986). Invandrade kvinnor i lönearbete och fack: En studie om kvinnor från fyra länder inom Kommunal- och Fabriksarbetareförbundets avtalsområde. Stockholm: Arbetslivscentrum.

Knocke, W. & Ng, R. (1999). Women’s Organizing and Immigration: Comparing the Canadian and Swedish Experiences. In L. Briskin & M. Eliasson (Eds.), Women’s Organizing and Public Policy in Canada and Sweden. Montreal: McGill-Queen’s University Press.

Kuusela, K. (2012). Frivilligt socialt arbete med invandrarkvinnor: på jämlika villkor? I L. B. Karlsson & K. Piuva (Red.), Genusperspektiv i socialt arbete. Stockholm: Natur och Kultur.

Landström, C. & Ross, B. L. (1999). Normalization versus Diversity: Lesbian Identity and Organizing in Sweden and Canada. In L. Briskin & M. Eliasson (Eds.), Women’s Organizing and Public Policy in Canada and Sweden. Montreal: McGill-Queen’s University Press.

Larsson, B. (2010). Ett delat rum. Agonistisk feminism och folklig bildning – exemplet Kvinnofolkhögskolan. Göteborg: Makadam Förlag.

Larsson, H. (2005a). Queer idrott. I D. Kulick (Red.), Queersverige. Stockholm: Natur och Kultur.

Larsson, H. (2005b). Idrottens genus. En forskningsgenomgång. Kvinnovetenskaplig tidskrift, 25:1, s. 27‒39.

Lennerhed, L. (2005). Heterosexualitetens omvandlingar. I D. Kulick (Red.), Queersverige. Stockholm: Natur och Kultur.

Linghede, E. & Redelius, K. (2009). Heteronormativiteten och dess sprickor. Iscensättningen av kön och sexualitet inom idrotten. SVEBIS årsbok: Aktuell beteendevetenskaplig idrottsforskning. Lund: SVEBI.

Lykke, N. (2005). Nya perspektiv på intersektionalitet. Problem och möjligheter. Kvinnovetenskaplig tidskrift, 2‒3, s. 7‒17.

Manns, U. (1997). Den sanna frigörelsen. Fredrika-Bremer-Förbundet 18841921. Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposion.

Manns, U. (2000). Så skriver vi historia: Den svenska kvinnorörelsen ur ett historiografiskt perspektiv. Kvinnovetenskaplig tidskrift, 21:4, s. 5‒27.

Mattsson, K. (2010). Genus och vithet i den intersektionella vändningen. Tidskrift för genusvetenskap, 1‒2, s. 7‒22.

McMillan, L. (2007). Feminists organising against gendered violence. Basingstoke: Palgrave Macmillan.

Micheletti, M. (1994). Det civila samhället och staten. Medborgaranslutningarnas roll i svensk politik. Stockholm: CE Fritzes AB.

Mulinari, D. & Neergaard, A. (2004a). Den nya svenska arbetarklassen. Rasifierade arbetares kamp inom facket. Umeå: Boréa Bokförlag.

Mulinari, D. & Neergaard, A. (2004b). Syster, du är ju annorlunda. Migration, institutionell förändring och kön. I C. Florin & C. Bergqvist (Red.), Framtiden i samtiden. Könsrelationer i förändring i Sverige och omvärlden. Stockholm: Institutet för framtidsstudier.

Neergard, A. (2006). Fackföreningsrörelsen i ett rasifierat samhälle. I P. de los Reyes, I. Molina, & D. Mulinari (Red.) Maktens (o)lika förklädnader. Kön, klass och etnicitet i det postkoloniala Sverige. Stockholm: Bokförlaget Atlas.

Nilsson, G. (2009). Könsmakt eller häxjakt? Antagonistiska föreställningar om mäns våld mot kvinnor. Lund: Institutionen för kulturvetenskaper, Lunds universitet.

Nordberg, K. & Rydbeck, K. (Red.) (2001). Folkbildning och genus – det glömda perspektivet. Linköping: Mimer, Institutionen för beteendevetenskap, Linköpings universitet.

Nordfeldt, M. (2008). Ideell sektor och stat som partners i ungdomsarbete: Utvärdering av Equal Outstanding. Forskningsavdelningens arbetsrapportserie nr. 54. Stockholm: Ersta Sköndal högskola.

Nyberg, C. (1998). Kultur och fritid för vem? En rapport från programberedningen Kommunerna och jämställdheten om jämställdhet inom kultur- och fritidsverksamheten. Svenska Kommunförbundet. Stockholm: Kommentus Förlag.

Olofsson, E. (1989). Har kvinnorna en sportslig chans? Den svenska idrottsrörelsen och kvinnorna under 1900-talet. Umeå: Umeå universitet.

Pauli, P. (2012). Rörelsens ledare: Karriärvägar och ledarideal i den svenska arbetarrörelsen under 1900-talet. Göteborg: Institutionen för historiska studier, Göteborgs universitet. 

Phillips, A. (2002). Does Feminism Need a Conception of Civil Society? In S. Chambers & W. Kymlicka (Eds.), Alternative Conceptions of Civil Society. Princeton: Princeton University Press. 

Regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid. Stockholm: Socialdepartementet.

Regeringens proposition 2005/06:155 Makt att forma samhället och sitt eget liv – nya mål i jämställdhetspolitiken. Stockholm: Socialdepartementet.

Regeringens proposition 2009/10:55 En politik för det civila samhället. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Regeringens skrivelse 2007/08:39 Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Stockholm: Utbildningsdepartementet. 

Regeringens skrivelse 2008/09:207 Överenskommelsen mellan regeringen, idéburna organisationer inom det sociala området och Sveriges Kommuner och Landsting. Stockholm: Integrations- och jämställdhetsdepartementet. 

Rosell Steuer, P. (2009). Attityder till genusroller och jämställdhet inom Caritas. I M-B. Schartau (Red.), Caritas: En organisation i förändring. Huddinge: Södertörns högskola.

Rosenberg, T. (2002). Queerfeministisk agenda. Stockholm: Atlas.

Rosenberg, T. (2010). Är könet kallare än kapitalet? Feminismens uppgång och fall i Sverige. Tidskrift för genusvetenskap, 2010:3, s. 53‒58.

Ryberg, I. (2013). Queer, feministisk och lesbisk porraktivism. Affektiv bekräftelse och offentlig konfrontation. Lambda Nordica, 2013:1, s. 11‒31.

Rönnblom, M. (2002). Ett eget rum? Kvinnors organisering möter etablerad politik. Umeå: Umeå universitet.

Rönnblom, M. (2004). Om att förändra män: utvärdering av projektet Normal, eller? Stockholm: Röda korsets ungdomsförbund.

Rönnbäck, J. (2000). Rösträttsrörelsen kvinnor ‒ i konflikt och i samförstånd. Kvinnovetenskaplig tidskrift, 21:4, s. 29‒50.

Rönnbäck, J. (2004). Politikens genusgränser. Den kvinnliga rösträttsrörelsen och kampen för kvinnors politiska medborgarskap 19021921. Stockholm: Bokförlaget Atlas.

Sauer, B. (2008). Bringing the State Back In: Civil Society, Women’s Movements, and the State. In K. Hagemann, S. Michel & G. Budde (Eds.), Civil Society and Gender Justice. Historical and Comparative Perspectives. New York: Berghahn Books.

SCB (2012). Det civila samhället 2010 – Ett regeringsuppdrag med undersökningar från Statistiska centralbyrån. Örebro: SCB.

SCB (2014). Det civila samhället 20112012 – verksamhetsindelad statistik med fokus på ekonomiska förhållanden. Örebro: SCB.

Schmitz, E. (2007). Systerskap som politisk handling. Kvinnors organisering i Sverige 19681982. Lund: Lunds universitet.

Sommestad, L. (1995). Civilsamhället – en utopi för medelklassens män? Några kommentarer. I L. Trägårdh (Red.), Civilt samhälle kontra offentlig sektor. Stockholm: SNS Förlag.

SOU 1976:9 Sexuella övergrepp. Stockholm: Liber Förlag. 

SOU 2004:59 Kvinnors organisering. Betänkande av Utredningen statligt stöd för kvinnors organisering. Stockholm: Fritzes.

SOU 2007:66 Rörelser i tiden: Slutbetänkande av Utredningen om den statliga folkrörelsepolitiken i framtiden. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 

SOU 2014:6 Män och jämställdhet. Betänkande av Utredningen om män och jämställdhet. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 

SOU 2014:6, bilaga 22. Etablerade verksamheter som idag arbetar med män och jämställdhet ‒ en svensk kartläggning med internationell utblick. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer.

Stark, A. & Hamrén, R. (2000). Frivilligarbetets kön. En översikt. Stockholm: Svenska Kommunförbundet.

Steen, A-L. (2003). Mäns våld mot kvinnor – ett diskursivt slagfält. Reflektioner kring kunskapsläget. Göteborg: Göteborgs universitet. 

Stolt, E. (2009). Våld i samkönade relationer – en kunskaps- och forskningsöversikt. Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, Uppsala universitet. 

Stoltz, P. (2004). Who are ’we’ to tell..? Black, Immigrant and Refugee Women and the Politics of Analysing Feminist Movements. In H. Rømer Christensen, B. Halsaa & A. Saarinen (Eds.), Crossing Borders. Re-Mapping Women’s Movements at the Turn of the 21st Century. Odense: University Press of Southern Denmark.

Stoltz, P. (2006). Politisk solidaritet. I P. de los Reyes, I. Molina, & D. Mulinari (Red.) Maktens (o)lika förklädnader. Kön, klass och etnicitet i det postkoloniala Sverige. Stockholm: Bokförlaget Atlas.

Svanström, Y. & Östberg, K. (Red.) (2004). Än män då? Kön och feminism i Sverige under 150 år. Stockholm: Bokförlaget Atlas.

Svedberg, L. & Jeppsson Grassman, E. (2001). Frivilliga insatser i svensk välfärd – med utblickar mot de nordiska grannländerna. I L. Skov Henriksen & B. Ibsen (Red.), Frivillighedens udfordringer – nordisk forskning om frivilligt arbjede og frivillige organisationer. Odense: Odense Universitetsforlag.

Thomsson, U. (2000). "Rätten till våra kroppar": Kvinnorörelsen och våldtäktsdebatten. Kvinnovetenskaplig tidskrift, 21:4, s. 51‒63.

Thörn, K. (2013). Filantropins kvinnor bereder väg för socialpolitik och välfärd. I H. Swärd, P. G. Edebalk & E. Wadensjö (Red.), Vägar till välfärd – Idéer, inspiratörer, kontroverser, perspektiv. Stockholm: Liber AB.

Tollin, K. (2011). Sida vid sida: En studie av jämställdhetspolitikens genealogi 19712006. Stockholm: Atlas Akademi.

Trägårdh, L. (Red.) (2007a). State and Civil Society in Northern Europe: The Swedish Model Reconsidered. New York: Berghahn Books.

Trägårdh, L. (2007b). The ”Civil Society” Debate in Sweden: The Welfare State Challenged. In L. Trägårdh (Ed.), State and Civil Society in Northern Europe: The Swedish Model Reconsidered. New York: Berghahn Books.

Trägårdh, L. (Ed.) (2007c). State and Civil Society in Northern Europe: The Swedish Model Reconsidered. New York: Berghahn Books.

Törnqvist, M. (2007). Varannan damernas väg till riksdagen: En romantisk historia. Tidskrift för genusvetenskap, 2007:4, s. 25‒46.

Ungdomsstyrelsen (2010). Vad hände sedan? En utvärdering av statsbidragen för kvinnors organisering och jämställdhetsprojekt. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. 

Ungdomsstyrelsen (2013a). Hjältar och monster samhällsvetenskapliga perspektiv på män och våld. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. 

Ungdomsstyrelsen (2013b). Även vi kan diskriminera 3. Slutrapport om organisationers interna arbete mot diskriminering och för jämställdhet under 20102012. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. 

Ungdomsstyrelsen (2013c). Unga och våld – en analys av maskulinitet och förebyggande verksamheter. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. 

Ungdomsstyrelsen (2013d). Fokus 13 Ungdomar och jämställdhet. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. 

Vamstad, J. (2012). Kooperativt företagande i Sverige – En kunskapsöversikt om det kooperativa företagandets betydelse för demokrati, välfärd och tillväxt. Stockholm: Sektor 3.

Velasquez, J. (2011). Feminiserad segregation och förortsfeminism i Fittja. Om behovet av ny forskning och nya perspektiv på ’integration’ och segregation. I L. Freidenvall & J. Rönnbäck (Red.), Bortom rösträtten. Kön, politik och medborgarskap i Norden. Huddinge: Samtidshistoriska institutet, Södertörns högskola.

Vogel, J., Amnå, E., Munck, I. & Häll, L. (2003). Föreningslivet i Sverige: Välfärd, socialt kapital, demokratiskola. Levnadsförhållanden Rapport nr 98. Stockholm: Statistiska centralbyrån.

Wahl, A., Holgersson, C., Höök, P. & Linghag, S. (2011). Det ordnar sig. Teorier om organisation och kön. Andra upplagan. Lund: Studentlitteratur. 

Waldermarsson, Y. (2000). Kvinnor och klass en paradoxal skapelseberättelse: LOs kvinnoråd och makten att benämna 1898 1967. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.

Wasshede, C. (2006). Motståndspraktiker-unga aktivister i närkamp med heterosexualitet. Stockholm: Atlas akademi.

Wasshede, C. (2013). Med hat och smuts som vapen. Queeraktivisters självrepresentationer på internet. Lambda Nordica, 2013:1, s. 35‒ 60.

Weldon, S. L. (2002). Protest, Policy, and the Problem of Violence Against Women: A Cross-National Comparison. Pittsburgh: University of Pittsburgh Press.

Wendt Höjer, M. (2002). Rädslans politik: Våld och sexualitet i den svenska demokratin. Malmö: Liber ekonomi.

Wettergren, Å. & Jamison, A. (Red.) (2006). Sociala rörelser: Politik och kultur. Lund: Studentlitteratur.

Widding, U. (2006). Identitetsskapande i studentföreningen. Umeå: Pedagogiska institutionen, Umeå universitet.

Wijkström, F. & Lundström, T. (2002). Den ideella sektorn. Organisationerna i det civila samhället. Stockholm: Sober förlag.

Wijkström, F. (Red.) (2012). Civilsamhället i samhällskontraktet. En antologi om vad som står på spel. Stockholm: Sober Förlag.

Young, I. M. (2002). Inclusion and Democracy. Oxford: Oxford University Press.

Ålund, A. (2008). Kvinnor som nav i föreningsarbetet: Socialt aktörskap i det multietniska Stockholm. I G. Graninger & C. Knuthammar (Red.), Samhällsbyggande och integration: Frågor om assimilation, mångfald och boende. Vadstena: Stiftelsen Vadstena forum för samhällsbyggande.

Åström, G. (2011). Utvärdering av Riksidrottsförbundets jämställdhetsarbete mellan åren 20052010. FoU-rapport 2011:1. Stockholm: Riksidrottsförbundet. 

Åström, G. (2012). Det civila samhället – vad vet vi? I Civilsamhällets betydelse för välfärd, ekonomi och demokrati. En uppföljning av politiken för det civila samhället – ur det civila samhällets perspektiv. Stockholm: Civos.

Östberg, K. (2004). Först så går det upp… svensk kvinnorörelse i ett longitudinellt perspektiv. I Y. Svanström & K. Östberg (Red.), Än män då? Kön och feminism i Sverige under 150 år. Stockholm: Bokförlaget Atlas.

Östberg, M. (2005). Jag är min egen person: Utvärdering av Kvinnors nätverks tjejprojekt 20012004. Stockholm: ArvfondsdelegationenAhrne, G. & Papakostas, A. (2002). Organisationer, samhälle och globalisering. Tröghetens mekanismer och förnyelsens förutsättningar. Lund: Studentlitteratur AB. 

 

[1] När vi använder begreppet civilsamhällesforskningen i kunskapsöversikten är det i en snäv mening. Detta innebär forskning som antingen själv identifierar sig som civilsamhällesforskning eller använder civilsamhället som ett analytiskt begrepp. Större delen av kunskapsöversikten tar däremot upp forskning om civilsamhället i bred mening, alltså forskning om olika delar av civilsamhället, till exempel folkrörelser, en specifik ideell förening eller social rörelse, utan att direkt använda begreppet civilsamhället som en central del i analysen.

[2] För diskussion om de olika begreppen som ofta är ideologiskt laddade se Kvinnors organisering Betänkande av Utredningen statligt stöd för kvinnors organisering (SOU 2004:59) och Frivilligarbetets kön. En översikt (Stark & Hamrén 2000).

[3] För alternativa feministiska definitioner (jfr Blennberger et al. 2004, Eto 2012, Howell 2007, prop. 2009/10:55).

[4] För en översikt av hur de olika begreppen använts (se Gemzöe 2002, Rönnblom 2002, Wahl et al. 2011).

[5] Se undantag (Camaüer 2000a, 2000b, Dahlerup 2006, Enander, Holmberg & Lindgren 2013, Sommestad 1995, Stark & Hamrén 2000, Ålund 2008).

[6] Se undantag (Berglund, Nordfeldt, Stenbacka & Stien 2005, Blennberger et al. 2004, Micheletti 1994).

[7] Se undantag (Habermann 2007, Jonsson 2006, Pauli 2012).

[8] Civilsamhället rymmer givetvis en bredd av attityder till jämställdhet inom civilsamhällets organisationer. Det finns många exempel på organisationer och bidragsgivare som bryter mot tendensen och arbetar aktivt med jämställdhet och jämlikhet internt, till exempel Riksidrottsförbundet. Se exempel på utvärderingar och metoder (Hanström 1998, 2003, Nordfeldt 2008, Ungdomsstyrelsen 2013b, 2013d, Åström 2011).

[9] Detaljerade undersökningar med könsuppdelad statistik om aktiva och medlemmar i civilsamhällets organisationer är minst tio år gamla (Jeppsson Grassman 2004a, Jeppsson Grassman & Svedberg 2001, Vogel et al. 2003). Nyare statistik täcker endast sex av de tolv sektorer inom civilsamhället som undersökts (SCB 2014). Dessutom är denna statistik svåranvänd då den genomgår en förändringsprocess (se SCB 2014). Denna statistik baseras delvis på undersökningen Organisationernas ekonomi. Där ingår enbart ekonomiskt aktiva organisationer. Kvinnoorganisering och feministisk organisering söker sig ofta till lösare organisationsformer (SOU 2004:59), och det finns anledning att tro att bortfallet är stort för dessa organisationer.

[10] Den könsuppdelade statistiken om medlemskap, aktivitet och attityder i civilsamhället kommer från olika källor, främst Statistiska centralbyråns Undersökningarna om levnadsförhållanden (ULF/SILC) och Organisationernas ekonomi samt Svedberg och Jeppsson Grassmans undersökningar av frivilligarbete från 1992 och 1998/1999 som de genomförde på uppdrag av regeringen. Den senare använder en bredare definition av civilsamhället och gör därför andra gränsdragningar för vilka organisationer som inkluderas i statistiken. Det gör det svårt att jämföra de olika undersökningarna. Dessutom genomgår SCB:s statistik om civilsamhället en förändringsprocess där de omarbetar metodologi och klassificering, vilket gör det svårt att använda deras resultat för jämförelser över tid (se SCB 2014). 

[11] Se även Mulinari och Neergard för mer om rasifieringsbegreppets historia och användningsområden.

[12] Vi använder samlingsbegreppet LHBTQ för att beteckna lesbiska, homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner. Flera olika begrepp används i Sverige idag (se Holmberg 2008, Stolt 2009). Vi väljer att använda LHBTQ eftersom L synliggör lesbiska som ofta osynliggörs i det könsneutrala begreppet HBT och Q även inkluderar queerpersoner som bryter mot normer relaterade till kön men inte nödvändigtvis ingår i de andra kategorierna.

[13] Inte alla kvinnorörelser strävar efter jämställdhet och en del kan till och med vara uttalat emot det. Endast kvinnoorganisationer som arbetar för jämställdhet diskuteras här.

[14] För diskursiva ingångar (se Tollin 2011, Törnqvist 2007).

[15] Det finns några exempel på civilsamhällesforskning som nämner kvinnorörelser (se Ahrne & Papakostas 2002, Amnå 2005, Micheletti 1994, Pauli 2012, Wijkström & Lundström 2002). Med några undantag rör det sig ofta rör sig om korta utredningar där det saknas verktyg för att analysera kön. Det finns även exempel på forskning om olika delar av kvinnorörelser som använder civilsamhällesperspektiv (Bengtsson 2011, Briskin & Eliasson 1999, Camaüer 2000a, 2000b, Christensen 2006, Dahlerup 2006, Eduards 2002, Enander et al. 2013, Schmitz 2007, Wettergren & Jamison 2006, Ålund 2008).

[16] Undantag är SOU 2004:59.

[17] Till skillnad från bristen på övergripande studier av kvinnoorganisering eller feministisk organisering i en svensk kontext finns det flera internationella studier (se Banaszak, Beckwith & Rucht 2003, Ferree & Martin 1995, Howell & Mulligan 2005). 

[18] Engdahl nämner även i någon utsträckning ”trans*politisk organisering” (Engdahl 2010, s. 41).

[19] För undantag som även studerar rasifiering (se Knocke & Ng 1999, Velasquez 2011, Ålund 2008).

[20] Undantag är Ekström (2012) och Hill (2007). Egeberg Holmgren (2012) har studerat hur män som identifierar sig som feminister konstrueras som politiska subjekt, men forskningen är inte kopplad till civilsamhället eller mäns organisering för feminism i första hand.

[21] För en översikt av debatten (se Steen 2003).

[22] Den mansdominerade utredningen föreslog omfattande reformer av våldtäktslagstiftningen, ville avdramatisera våldtäkt och föreslog att brottets allvarsgrad skulle kunna påverkas av kvinnors beteende och klädsel.

[23] Läs till exempel om Grupp 8 (Thomsson 2000).

[24] För sammanfattningar av forskningen (se Gottzén & Jonsson 2012, Hearn et al. 2012, SOU 2014:6, SOU 2014:6, bilaga 22, Ungdomsstyrelsen 2013a, 2013c).

[25] Här är det viktigt att notera att vi inte ser maskulinitet som något som nödvändigtvis eller uteslutande är kopplat till personer som identifierar sig som män. Däremot har forskningen som det här kapitlet redogör för diskuterat maskulinitet i förhållande till män.

[26] Här vill vi påminna om att vi med civilsamhällesforskning i snäv mening menar forskning som antingen själv identifierar sig som civilsamhällesforskning eller forskning som behandlar civilsamhället som sfär.

[27] För redogörelser för förändringar i civilsamhällespolitiken och statliga bidrag se SOU 2007:66. För särskild inriktning på statsbidrag för kvinnors organisering och statsbidrag till jämställdhetsprojekt se Vad hände sedan? En utvärdering av statsbidragen för kvinnors organisering och jämställdhetsprojekt (Ungdomsstyrelsen 2010).

[28] Se kapitlet Organisering mot våld och för jämställdhet.

Jämställdhet
Publicerad:
2014-11-14 15:12 av julia