IntegrationRapport

Den svenska diskursen om staten, integrationen och föreningslivet

Inledningsvis analyserar Karin Borevi hur den svenska politiken riktad mot invandrarnas organisationer har utvecklats under invandrar och integrationspolitikens trettio år. Hon behandlar den politiska diskursen kring det finansiella stödet och kring formerna för samverkan i beslutsprocessen. Utgångspunkten är den latenta konflikt som finns mellan statens styrningsambitioner och föreningslivets självständighet. En central fråga i sammanhanget är också hur staten i sin politik gentemot organisationerna skall hantera spänningen mellan att å ena sidan främja en övergripande medborgargemenskap i Marshalls anda (”demos”), å andra sidan slå vakt om och utveckla tillhörigheten till en viss etnisk gemenskap (”etnos”). Denna diskussion knyts i artikeln an till Putnams distinktion mellan överbryggande och sammanbindande socialt kapital. Under den studerade perioden har tydliga förskjutningar ägt rum i politikens inriktning. Under invandrarpolitikens etableringsfas betonades föreningarnas roll för att bevara medlemmarnas ursprungskultur, även om det också var då som samråd enligt den svenska korporatistiska modellen etablerades. Under 1980-talet kom spänningen mellan autonomi och styrning till tydligare uttryck i diskursen, och organisationernas självständighet mot staten stärktes. Under 1990-talet formulerades skälet för statens stöd i termer av ”integration”, och verksamhet som var överbryggande mellan olika grupper gavs företräde framför det identitetsbevarande. Under de allra senaste åren kan dock en viss modifiering av denna linje skönjas. Spänningen mellan att främja ”etnos” och ”demos” har uppmärksammats vid olika tidpunkter men aldrig egentligen framställts som problematisk – trots att politiken hela tiden pendlat mellan dessa båda poler.     

Integration
Referenser
Artikel
Bok
Uppsats
Avhandling
Kapitel
Rapport

Senaste artiklar

...

Mest lästa artiklar

...

Sidkarta

...

Upptäck det civila samhället