FolkbildningRapport

Translating Popular Education: Civil Society Cooperation between Sweden and Estonia

Den övergripande frågeställningen handlar om samarbete mellan organisationer i Väst- och Östeuropa, framförallt Sverige och Estland. Författaren analyserar aktiviteter i civilsamhället, framförallt inom folkbildningen, hur deras idéer, praktiker, metoder och organisationsformer, sprider sig mellan organisationer i olika länder.

De huvudsakliga slutsatserna av relevans för denna kunskapsöversikt tar utgångspunkt i populära idéer om transnationellt samarbete i en tid som anses vara globaliseringens, demokratins och deltagandets tid – genom globala, internationella eller transnationella sociala rörelser och organisationer i civilsamhället. Det civila samhällets agerar på ett både indirekt och direkt sätt och folkbildningens organisationer anses spela en central roll i dessa processer eftersom deras huvudsakliga aktivitet är att utbilda medborgare, dock inte så ofta i ämnen som har ett starkt medborgerligt innehåll. I Sverige har många av civilsamhällets organisationer sitt ursprung i folkrörelser och denna bakgrund har utgjort både organisatoriskt identitet och extern legitimitet. Dessa rörelser spelar en viktig roll i relationen mellan staten och civilsamhället. Författaren diskuterar civilsamhället med hjälp av begreppet demokratiskolor, som har att göra med att här får folk möjlighet att träffas och diskutera med folk utanför familj och nära vänner. Här finns en möjlighet att tillägna sig färdigheter som gagnar demokratin, som tillit, tolerans, systemkunskap, vilka rättigheter och skyldigheter demokratiskt medborgarskap inrymmer med mera. I diskussioner om demokrati i Sverige så tillskrivs även de frivilliga och ideella organisationerna denna roll. Förutom de indirekta effekterna av att delta i civilsamhällets aktiviteter är kanske vuxen- och folkbildningens organisationer en subgrupp i civilsamhället som mest direkt kan adressera dessa frågor, särskilt då dessa aktiviteter måste baseras på frivillighet i deltagande och aktivitet. Denna aktivitet kan inte åläggas folk av staten om den ska få effekt på t.ex. känsla av tillhörighet. I svensk folkbildning generellt har medborgerlig (civic) bildning setts som essentiell sedan tidigt 1900-tal. Fokus har varit på både personlig utveckling av individen och hens medborgarblivande dvs. delaktighet och ansvar för gemensamma intressen och för samhället om sådant. Att studiecirkeln fungerar som en mötesplats är intressant sett i relation till socialt kapital, såväl som dess roll som demokratiskola. Svensk folkbildning och dess organisationer är nära relaterade till, eller inbäddade i, folkrörelsetraditionen.

Tillvägagångssättet i studien är empiriska studier av den estoniska folkbildningsorganisationen AHL och de utländska kontakter denna paraplyorganisation och dess medlemmar har haft med framförallt svenska studieförbundet ABF. Intresset rör hur idéer och praktiker sprids och hur de tas upp av och modifieras i den nya kontexten (”translation”). Detta urval bygger på tanken om att folkbildningsorganisationer utgör delar av civilsamhället och att de kan studeras som fall och exempel på civilsamhällets organisationer. 

Folkbildning
Referenser
Artikel
Bok
Avhandling
Kapitel
Rapport

Senaste artiklar

...

Mest lästa artiklar

...

Sidkarta

...

Upptäck det civila samhället