FolkbildningRapport

Sverige – en studiecirkeldemokrati

Kapitlet bygger vidare på Gougoulakis tidigare forskning om studiecirkeln som arena för lärande och demokrati. Här analyseras folkbildningens relation till civilsamhället och hur dess autonomi både stöds och utmanas av staten.

Centrala slutsatser tar utgångspunkt i folkbildningens framväxt och etablering, framvuxen ur det civila samhället, men också beroende av den parlamentariska statsmaktens aktiva stöd för sin konsolidering. Genom statens aktiva inblandning får folkbildningen en utbildningspolitisk legitimitet, vilket starkt bidragit till dagens institutionella folkbildningsstruktur i form av inte minst studieförbund. Gougoulakis analys av statliga utredningar aktualiserar en problematik i gränsdragningen mellan å ena sidan statens styrning av folkbildningens innehåll och inriktning och å andra sidan folkbildningens autonomi och kontroll över bildningsarbetet. Folkbildningen underställs statligt formulerade syften för hur statsbidraget ska användas, t.ex. anpassas till samhällsförändringar och profileras ämnes- och målgruppsmässigt. Folkbildningen har dock uppnått en lyckad symbios menar forskaren, där folkbildningen drar nytta ekonomiskt och staten politiskt och ekonomiskt. I kapitlet tydliggörs de nära band som under hela 1900-talet funnits mellan samhällets, inklusive det civila samhällets, utbildnings-, utvecklings- och kompetensbehov. Vid tidpunkten för industrisamhällets framväxt t.ex. så framstår folkbildningen som ett bildningsinstrument i arbetarklassens kamp för att erövra den politiska makten genom såväl intensiv som folklig upplysnings- och bildningsverksamhet. Efter en radikal fas av formering etableras de nya sociala rörelserna som legitima aktörer i landets politiska liv. Efterkrigstidens samförståndsanda efterträds under 1960- och 1970-talen av en ny fas i det civila samhällets utveckling där nya radikala krafter träder in på den politiska arenan vilka bjuds in i folkbildningsorganisationerna. Under 1990-talet sker stora förändringar av samhället t.ex. i och med globaliseringen. Folkrörelser omstöps delvis och deltagandet får mer individuell karaktär. Studiecirkeln ska förstås som förankrad i begreppen frihet, jämlikhet och demokrati. Enligt Gougoulakis ska studiecirkeln förstås som en ändamålsenlig och nyttig arbetsform för lärande och socialt umgänge. Beroendet av statliga medel äventyrar dock dess kulturkritiska potential. Avslutningsvis lyfter forskaren fram frågor för fortsatt forskning om kollektivt framåtskridande, sociala gemenskaper, samspel och bildning. Även frågor om idémässig drivkraft och identitet för folkbildningen idag lyfts fram som centrala.

Kapitlet består av en vidareutveckling av tidigare forskning baserad på intervjuer av cirkeldeltagare och cirkelledare samt statliga utredningar.  

Folkbildning
Referenser
Artikel
Bok
Avhandling
Kapitel
Rapport

Senaste artiklar

...

Mest lästa artiklar

...

Sidkarta

...

Upptäck det civila samhället