FolkbildningRapport

Popular Education in Times of Societal Transformation. A Swedish Perspective

Australian Journal of Adult Learning, 52(2), 237-256

Syftet med artikeln är att diskutera de sätt som folkbildning har bidragit och bidrar till den sociala transformationen av civilsamhället.

Centrala slutsatser tar utgångspunkt i antagandet att individuellt och transformativt lärande, format av och inom ramen för folkbildningen, har bidragit till den kollektiva transformationen av det svenska samhället sedan slutet av 1890-talet. På så sätt har ett modernt och sammanhållet samhälle grundlagts, med en hög nivå av tillit bland dess medborgare. Efter en lång kamp under 1900-talet så är folkbildningen och de bildningsformer den står för en integrerad del i Sveriges moderna historia. Från slutet av 1800-talet och framåt kan rörelsernas historiska utveckling indelas i fyra faser av skiften och transformationer av värderingar i det civila samhället. Efter en radikal fas av formation så etableras de nya sociala rörelserna som legitima aktörer i landets politiska liv. Detta möjliggjordes av statens erkännande och ekonomiska stöd. Civilsamhället införlivades gradvis med den dominerande politiska kulturen präglad av en socialdemokratisk, reformistisk politik. De nya rörelserna tonade ner sina radikala profiler och stödde folkhemsprojektet, visionen om ett offentligt välfärdssystem. Efterkrigstidens anda av samförstånd följdes av 1960-1970-talets ny-radikala anda, med fokus på individens behov av personlig integritet och självrealisering. De folkbildande organisationerna blev mer självständiga gentemot deras ursprungliga grundare och influerades av nya sociala rörelser. Tendenser under de senaste tre decennierna har betytt stora förändringar i Sveriges samhälle, ekonomi och kulturella liv. En ny struktur av nätverk som använder information som bas för produktivitet och makt har etablerats, där statens roll minskar. Nya sociala rörelser växer fram på nätverksbasis och oberoende av nationsgränser, med ett medborgerligt engagemang av global art. Dessa bygger på nya identiteter konstruerade efter mening och spiritualitet. De etablerade rörelserna ifrågasätts och tappar medlemmar, vilket inte ska förstås som ett minskande intresse för politik, utan som ett uttryck för ett individbaserat sökande utanför givna kollektiva strukturer. Syftet är i princip detsamma som förr, att möta risker av olika slag. Strategierna skiljer sig dock och har alltså fått en mer individuell karaktär. Folkbildningen är utmanad och behöver fortsatt värna kollektivets betydelse för individens möjligheter och välmående. En vital livsvärld är av stor betydelse för en välfungerande och demokratisk systemvärld. Deltagande i civilsamhällets organisationer ger individer tillgång till resurser för att skapa och forma kollektiva skeenden. Förmågan att lära, samarbeta, mobilisera och reflektera t.ex. i studiecirklar och folkbildning förstås som en livsnödvändighet. Historiskt har folkbildningen utgjort arenor för dialog, kritik och analys. Idag finns ett mycket stort deltagande, av olika slag.

Artikeln bygger på empiriska studier inom folkbildningen och litteraturstudier. 

Folkbildning
Referenser
Artikel
Bok
Avhandling
Kapitel
Rapport

Senaste artiklar

...

Mest lästa artiklar

...

Sidkarta

...

Upptäck det civila samhället