FolkbildningRapport

Mening på marknad?

Den övergripande frågan är om, och i så fall hur, de nio statsbidragsberättigade studieförbunden kan förstås som delar av civilsamhället. Sammanfattningen här bygger på bokens avslutande kapitel.

De huvudsakliga slutsatserna handlar om att studiecirklar, kulturprogram och s.k. annan folkbildning skapar civila arenor av olika slag som uppenbarligen betyder mycket för många. Samtidigt agerar studieförbunden delvis som vilka andra aktörer som helst på utbildningsmarknaden. Under 1990-talet introducerades civilsamhällesbegreppet i Sverige. Med det utvecklades en alternativ retorik som har inneburit att studieförbunden i allt högre grad söker sin legitimitet som organisationer i civilsamhället istället för, som förr, i sin koppling till folkrörelserna. Olika dimensioner av civilsamhällesbegreppet kan bidra till förståelsen av studieförbunden som samhällsfenomen. Hybridbegreppet används för att förstå studieförbundens dubbelhet, som både ideella organisationer och kommersiella aktörer på en utbildningsmarknad. I spänningen mellan att vara trogen sin ideologi och strävan efter att bli effektivare, framhåller studieförbunden folkbildningen som ett mervärde som förser dem med legitimitet gentemot staten samtidigt som det stärker deras varumärke på de marknader där de opererar. Studieförbunden och deltagarna beskriver verksamheten på så sätt att värdet tycks vara att erbjuda ett socialt kommunikativt lärande och aktivitet på en tid och plats som den enskilde själv väljer och som anknyter till deltagarens större livsprojekt eller mer begränsade intresse. Cirklarna kan enligt von Essen, Larsson, Nordzell, Sundgren, och Åberg ses som offentligheter i civilsamhällets meningsgivande dimension. Det är mening deltagarna möter snarare än möjligheter till samhällsförändring och fördjupning av demokratin. Detta förstås som en frizon, bortom krav ställda av arbete, formell utbildning och hemliv. Att studieförbundens företrädare och ledning främst hänvisar till instrumentella argument står i kontrast till hur cirkeldeltagare beskriver cirkeln som ett meningsfullt sammanhang som varken låter sig reduceras till en fråga om organisationsform eller nytta. Det finns enligt författarna en risk för att dessa civila arenor hotas om studieförbunden instrumentaliseras genom att samhällsnytta ställs mot meningsupplevelse. Forskarna frågar sig om studieförbundens verksamheter bildar en mosaik eller om en bättre metafor är de bilder som framkallas i ett kalejdoskop när glasbitar slumpvis kombineras och tillfälligt ger illusionen av ett sammanhängande mönster. Forskarna vill att spänningen mellan studieförbunden och deras verksamhet i högre grad uppmärksammas och att såväl civilsamhälles- som folkbildningsforskningen tillförs insikten om vilken betydelse en arena för individuellt och kollektivt meningsskapande kan ha för de enskilda människorna och därmed också för samhället.

Forskarnas tillvägagångssätt har syftat till att fånga studieförbundens karaktär genom att skriva fram deras historia, studera centrala dokument som verksamhetsberättelser och stadgar samt genom att intervjua organisationernas företrädare på såväl riksnivå som regional och lokal nivå. 

Folkbildning
Referenser
Artikel
Bok
Avhandling
Kapitel
Rapport

Senaste artiklar

...

Mest lästa artiklar

...

Sidkarta

...

Upptäck det civila samhället