FolkbildningRapport

Introduction

Kapitlet är en introduktion till en antologi om makt och demokrati i folkbildningen. Folkbildningen möjligheter till mobilisering på både samhälls- och individplan, såväl som interna maktstrukturer, presenteras här.

Centrala slutsatser i kapitlet tar utgångspunkt i skandinavisk och framförallt svensk folkbildning, som inspirationskälla till folkbildning internationellt. Folkbildning kännetecknas av ambitionen om att göra kunskaper tillgängliga till människor på s.k. gräsrotsnivå samt av att vara utformad efter folkets värderingar, perspektiv och intressen. Både idén om att göra kunskaper tillgängliga och att folkbildningen ska vara utformad efter folkets behov, som organiserade rörelser eller små grupper av individer, vilar på demokratiska ideal av olika slag. Folkbildning är oupplösligt förbunden med maktkamper av olika slag. Det kan handlar om politiska rörelsers kamp för att ändra den sociala ordningen eller om individers kamp för att skapa en frizon från arbets- eller hemlivets krav. Genom att skapa kunskaper ökar individer och grupper deras förmåga att påverka, både i samhället generellt och i vardagslivet specifikt. Ur ett samhällsperspektiv kan folkbildning förstås som en alternativ offentlig arena där sociala, politiska eller kulturella grupper utövar och prövar sina sanningsanspråk och kunskaper. När alternativa arenor organiseras och när maktrelationer transformeras riskerar andra skevheter att kvarstå eller nya att skapas. Folkbildning som minskar klasskillnader, kan riskera att istället återskapa ojämlikhet på grund av kön eller etnicitet. Boken handlar även om maktstrukturer inom folkbildningen där demokratiska ambitioner misslyckas. Folkbildningen inte minst studieförbund och studiecirklar har varit både centrala för och tätt förbundna med olika sociala rörelsers arbete. Detta har utgjort en mobiliserande kraft ”underifrån” och breddat vuxnas möjligheter till lärande av olika slag. Folkbildningen har bidragit med ett breddat utbud, förankrat i vardagens behov och erfarenheter. Studiecirkelns form och pedagogik har utgjort ett alternativ för lärande, präglat av en demokratitanke. Folkbildning har dock inte enbart utgjorts av mobilisering, knuten till sociala former. Tvärtom utgör en stor del av folkbildningen institutionaliserad och statsunderstödd verksamhet, av varierad karaktär och utan mobiliserande ambitioner eller motiv hos deltagarna. Forskarna karaktäriserar den senare formen av folkbildningen som ”mainstream”. I antologin behandlas olika aspekter av demokrati och makt i folkbildningen, i relation till yttre påverkansfaktorer t.ex. EU och inre maktstrukturer knutet till kön och etnicitet.

Kapitlet består av en introduktion av antologins tematiker med hjälp av tidigare empiriska studier och litteraturstudier. 

Folkbildning
Referenser
Artikel
Bok
Avhandling
Kapitel
Rapport

Senaste artiklar

...

Mest lästa artiklar

...

Sidkarta

...

Upptäck det civila samhället