FolkbildningRapport

Förnyelse som tradition

Den övergripande frågeställningen tar utgångspunkt i att folkbildningen återkommande har förnyat sin identitet och även bidragit till förnyelse av utbildningssystemet i stort. Folkbildningen diskuteras i relation till civilsamhället.

Centrala slutsatser tar utgångspunkt i studiecirkelverksamhetens historia som har bidragit till innovation av utbildningssystemet. Historien och rötterna i folkrörelser gör att det finns en förbindelse mellan civilsamhälle och studier. Med civilsamhället menas det som faller utanför statens, kommunernas eller marknadens maktsfärer – föreningar, folkrörelser, människors självorganisering. I fokus för civilsamhället står, idealt sett, rörelsernas och rörelsefolkets behov. I vår tid finns en relation mellan civilsamhälle och folkbildning i form av att en elit av beslutsfattare ofta har sina rötter i någon folkrörelse. Civilsamhället kommer även till uttryck i den dagliga folkbildningsverksamheten, via det upprätthålls föreningsliv, kultur och politisk åsiktsbildning. Larsson diskuterar vad som tillhör det civila samhället – att det politiska och fackliga arbetet liksom föreningslivet är centralt är tydligt. Skapandet av mötesplatser en annan sida, folks skapande tillsammans och upprätthållande av kulturen förstås som centralt. En självvald tillhörighet till grupper utgör numera grund för identiteter, snarare än kollektiv och klass. Folkbildningen erbjuder en grund för att odla identiteter och bidra till åsiktsbildning. Enligt Larsson finns många exempel på att folkbildningen både gått före annan utbildning och bidragit till att spränga ramar för vem som kan bilda sig. På så sätt har folkbildningen bidragit till ökad jämlikhet i studier och samhälle. Ett annat bidrag handlar om att etablera studieverksamhet som har det civila samhället som kontext. Enligt Larsson så har statens ambition ofta varit att producera enhetlighet, medan marknadens ambition har varit att producera kunskap för arbetsmarknadens och produktionens behov. Att folkbildningen bevarar sin autonomi är en förutsättning för att bevara verksamheter som representerar en bredare bildningssyn och att bevara en motor i utbildningssystemet. Att folkbildningen ska stå fri visavi staten har hävdats av folkbildningens företrädare i alla tider. På samma gång har man varit villig att sälja delar av den för olika fördelar, främst för statsbidragens skull. Det är en motsättning som är ett arv som enligt forskaren är särskilt aktuell i vår tid när välfärdsstaten träder tillbaka. Verksamhetens anknytning till civilsamhället och folkrörelserna ger plats för ideologiska och intressemässiga övervägande i valen av innehåll och rekrytering med mera. Men folkbildningen fångas även allt mer in i en marknadslogik. Det finns skäl att argumentera för att civilsamhället kläms både internt och externt, genom minskat deltagande och resurser utifrån.

Kapitlet är en litteraturstudie med grund i tidigare empiriska studier av folkbildning. 

Folkbildning
Referenser
Artikel
Bok
Avhandling
Kapitel
Rapport

Senaste artiklar

...

Mest lästa artiklar

...

Sidkarta

...

Upptäck det civila samhället