FolkbildningRapport

Folkbildning – från jämlikhet till frihet?

Frågeställningarna tar utgångspunkt i de mångtydiga begreppen demokrati, frihet, jämlikhet, folkbildning och bildning. Olika samhällsskikt införlivar begreppen i sina praktiker liksom de lägger under sig redan existerande sociala institutioner. Mångtydigheten uppstår i dessa avbrott och skiften. I kapitlet illustrerar Sundgren vilka dessa historiska avlagringar kan vara, för att förstå vilken betydelse de har för vår förståelse av förhållandet mellan folkbildning och demokrati. Ett syfte är även att skapa en berättelse om jämlikhetens successiva förvandling, som sedan ställs emot de nuvarande praktikerna. I ett deltagarperspektiv går de att förstå som erbjudanden till enskilda individer att förverkliga något av demokratins frihetsvärde. I ett samhällsperspektiv bidrar folkbildningens verksamheter dessutom till att vidmakthålla och utveckla ett antal medborgerliga dygder.

Centrala slutsatser tar utgångspunkt i föreställningen om folkbildningen som ”fri och frivillig”. Med det menas att verksamheterna ska stå fria från staten och kommersiella intressen. Deltagandet i verksamheterna ska heller inte vara påtvingat, utan resultat av ett självständigt val. Sundgren visar att så inte riktigt är fallet. Staten var tidigt en verksam, finansierande och kontrollerande kraft. De stora folkrörelserna, deras studieförbund och folkhögskolor, har också utövat styrning och kontroll. Någon verkligt fri kritisk offentlighet där medborgare utan inblandning mötts, bytt erfarenheter, formerat opinioner och förberett gränsöverskridande handlingar har kanske existerat främst kortsiktigt och undantagsvis. Sett i relation till det övriga utbildningsväsendet så har dock folkbildningens möjligheter till erfarenhets- och åsiktsutbyte samt handlingsförberedelse varit goda. Något liknande gäller det frivilliga deltagandet, som i realiteten kan ha berott på tvingande omständigheter som arbetslöshet eller personliga kriser. Dock har det alltid funnits möjligheter för deltagare att lämna verksamheten. Begreppen ”fri och frivillighet” har fortsatt en betydelse för folkbildningens deltagare, som uttrycker att en stor fördel är att inte vara utsatt för bedömning eller rangordning. Deltagandet kan avbrytas och bygger på lust att fördjupa ett intresse, lära sig något och delta i en social samvaro under demokratiska former. Det är, i jämförelse med annan utbildning, möjligt att forma sig själv till subjekt i folkbildningen. Sundgren avslutar med att konkludera att möjligheten att som enskild individ välja om man vill delta eller inte, men också att i den folkbildande verksamheten arbeta på att vidareutveckla sin särart och unicitet, sin historiska subjektskaraktär, är en central och hittills underskattad demokratiaspekt.

Tillvägagångssättet bygger på tidigare genomförd empiriska fallstudier av studiecirkeldeltagande i en svensk kommun samt text- och litteraturstudier.

Folkbildning
Referenser
Artikel
Bok
Avhandling
Kapitel
Rapport

Senaste artiklar

...

Mest lästa artiklar

...

Sidkarta

...

Upptäck det civila samhället