FolkbildningRapport

Det idealiserade föreningslivet

I kapitlet ifrågasätts en idealistisk och pluralistisk bild av föreningslivet, vanligt förekommande i politik och forskning. Lindgren argumenterar för att föreningslivet fjärmat sig pluralistiska värden och istället influerats av företag (företagifiering) och myndigheter (myndighetifiering). Kapitlet har två syften. Ett första syfte är att ge en bild av relationerna mellan staten och folkbildningen genom att beskriva hur det statliga stödet är uppbyggt. Ett andra syfte är att jämföra denna bild med teorier om pluralism och korporativism. Frågeställningen är om relationerna mellan staten och folkbildningen har en sådan karaktär att den senares självständighet är så kringskuren att legitimitetsgrunden för dess demokratiska roll omintetgjorts.

Centrala slutsatser tar utgångspunkt i det faktum att föreningslivet av tradition tillmätts stor betydelse i Sverige som grundläggande för demokratin. Stora förväntningar finns på föreningslivet eller den ideella sektorn. Förväntningar handlar om demokrati och allmänanda men även om att sektorn ska bidra i välfärden, med sådana tjänster som stat och kommun tidigare stått för. Förväntningarna är av ett samhälleligt slag, att ge människor möjlighet till kunskapssökande, samtal, engagemang och ifrågasättande och därmed bidra till demokratin. Förväntningarna gäller också vilka egenskaper folkbildningen avses ha för att spela denna demokratiska roll, som fri- och frivillig, styra av en egen idé, sätta egna mål och vara oberoende av olika maktgrupper. Skillnader finns i synsätt, dels en pluralistisk syn på föreningslivets roll i samhället – som oberoende från systemet. Dels finns en korporativistisk syn, där banden mellan staten och föreningslivet hjälper till att upprätthålla demokratiska funktioner i samhället. En balans mellan integration och självständighet värnas inom en korporativistisk syn. Enligt Lindgren är folkbildningens självständighet och demokratiroll ifrågasatt. Med utgångspunkt i det statliga stödets utformning har relationen mellan staten och folkbildningens starkt korporativistiska drag. Frågan som forskaren ställer är om de har blivit får starka, om folkbildningen har vuxit samman med staten (koopterats). I ett pluralistiskt perspektiv är förekomsten av ideella organisationer innanför det politiska systemet problematiskt, då tappar de sin demokratiska potential. Gränsen för samarbete går där organisationer tappar sina medlemmars förtroende och uppfattas gå helt i statens intressen. Formellt bygger folkbildningens organisation på medlemskap och demokratiska styrformer. Huruvida detta avspeglar verkligheten vet vi för lite om menar Lindgren. Dock tycks folkbildningen vara på god väg att växa samman med staten. Tendenser finns även till kolonisering. Genom att traditioner och befintliga folkrörelsestrukturer upprätthålls, och genom att folkbildningens ”hövdingar” förses med resurser styr staten indirekt verksamheten i riktning mot de områden som de anser att studieförbund och folkhögskolor bör ägna sig åt.

Tillvägagångssättet bygger på studier av policytexter och dokument samt litteraturstudier. 

Folkbildning
Referenser
Artikel
Bok
Avhandling
Kapitel
Rapport

Senaste artiklar

...

Mest lästa artiklar

...

Sidkarta

...

Upptäck det civila samhället