Arbetsmarknad – En översikt

Här finns översiktlig information om forskning som rör det civila samhället och arbetsmarknaden. Vi redovisar ett antal aktörer som tar fram kunskap på området och ger exempel på publikationer som innehåller vetenskapligt grundad kunskap.

Forskningsöversikt Referenser
Uppdaterat 2017-03-23

Senaste artiklar

...

Mest lästa artiklar

...

Sidkarta

...

Titel Författare Årtal
Arbetsintegrerande sociala företag – organisation, ledarskap och delaktighet Hedin, Ulla-Carin, Herliz, Urban & Kuosmanen, Jari 2015
Att lokalisera ekonomin. Lokalekonomiska analyser, snedställdhet, kvinnors företagande och hållbar landsbygdsutveckling Hultman, Martin 2015
Business and community Westerdahl, Stig 2001
Defining social enterprise Defourny, Jacques & Nyssens, Marthe 2006
Den nya välfärden Trädgårdh, Lars 2013
Det motsägelsefulla partnerskapet. En studie av utvecklingspartnerskap som organiseringsform inom Equalprogrammet Wistus, Sofia 2010
Det västsvenska civilsamhället Boije, Edvin 2014
Do new generations imply the end of solidarity? Swedish unionism in the era of individualization Allvin, Michael & Sverke, Magnus 2000
Effektivitet, brukarmedverkan och kommunala bidrag. En utvärdering av mål, resurser, insatser och brukarkommunikation inom sociala frivilligorganisationer i Stockholm Jess, Kari 2016
Egenorganisering blant fattige. En studie av initiativ, mobilisering og betydning av Fattighuset Seim, Sissel 2006
Entreprenörskap och företagande – förutsättningar i projekt. En förstudie av socialfondsprojekt 2010 Johansson, Christer, Norrman, Charlotte & Nicklasson, Lars 2011
EU och den ideella sektorn. En studie av det svenska Equalprogrammet Scaramuzzino, Roberto 2010
Exitprocesser och empowerment. En studie av sociala arbetskooperativ inom Vägen ut Hedin, Ulla-Carin, Herlitz, Urban & Kuosmanen, Jari 2006
Filantroper, frivilliga och sociala entreprenörer. Nya civilsamhällesmedborgare i ett omförhandlat samhällskontrakt Wijkström, Filip 2015
Folk i rörelse: medborgerligt engagemang 1992-2014 Von Essen, Johan, Jegermalm, Magnus & Svedberg, Lars 2015
Från folkrörelse till socialt företag Wijkström, Filip 2013
Företagandet i civilsamhället – minskad slutenhet eller urholkad öppenhet? En rapport om Uma Bazar, ett projekt i den tredje sektorn för att motverka hemlöshet och social utestängning Levander, Ulrika 2008
Företagen som försvann. En explorativ kartläggning av nedlagda eller ombildade arbetsintegrerande sociala företag 2006-2013 Laurelii, Eva, Hedin, Ulla-Carin & Nilsson, Linnea 2014
Global påverkan och lokala strategier – studier av välfärd och genusrelationer i förändring i Jokkmokk och Pajala Johansson, Susanne, Stenbacka, Susanne & Nordfelt, Marie 2016
Gränslöst arbete – socialpsykologiska perspektiv på det nya arbetslivet Allvin, Michael, Aronsson, Gunnar, Hagström, Tom, Johansson, Gunn & Lundberg, Ulf 2006
Hybridity, innovation and the third sector: The co-production of public services Pestoff, Victor 2014
Idéburet offentligt partnerskap – vilka möjligheter erbjuder EU-rätten? Pettersson, Göran, Hama Ali, M. & Daneshpip Amir 2016
Ideella mål med offentliga medel. Förändrade förutsättningar för ideell välfärd Johansson, Staffan 2005
Ideella organisationer i välfärden. Finansiella förutsättningar vid etablering, expansion och löpande verksamhet Jutterström, Mats, Kernen, Joakim, Segnestam Larsson, Ola & Hedlin, Dan 2016
Ideella välfärdstjänster: en lösning på den nordiska modellens framtida utmaningar? Sivesind, Karl Henrik 2013
Ideellt arbete inom idrottsrörelsen Von Essen, Johan & Wallman Lundåsen, Susanne 2016
Ingenting om oss utan oss. Allmänna Arvsfondens stöd till projekt rörande människor med psykiska problem Topor, Alain & Holmqvist, Sara 2011
Kan fackets försvagning hejdas? Facklig styrka och organisering i en globaliserad värld Kjellberg, Anders 2013
Med arbetslivet som skyddsnät. Slutrapport från den externa utvärderingen av Tänk Om, ett projekt i Linköping och Norrköping finansierat av Europeiska Socialfonden 2008-2011 Urban, Susanne, Holmberg, Rurik, Ray, Guilia, Boman, John, Lögdlund, Ulrik & Johansson, Christer 2011
Medborgerligt engagemang – klassresa eller klassklyfta? Von Essen, Johan & Wallman Lundåsen, Susanne 2015
Möjligheter och hinder att nå arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning. En utvärdering av 60 projekt som har fått stöd från Allmänna Arvsfonden 1994- 2012 Danermark, Berth & Bjarnason, Sif 2014
Möjligheternas Hus – om ett projekt med en vision att skapa ett socialt företag för människor med psykiska funktionsnedsättningar Lundgren, Mats & von Schantz Lundgren, Ina 2012
Mötesplatser för förändring. Slutrapport från den externa utvärderingen av Mötesplats 2020, ett projekt finansierat av Europeiska Socialfonden 2011-2014 Harlin, Eva-Marie & Sandberg, Fredrik 2014
Nio områden där politiker och tjänstemän kan göra skillnad för arbetslösa. Företagande som verktyg mot arbetslöshet, med fokus på arbetsintegrerande sociala företag Andersson, Ragnar 2012
Om idéburna organisationers särart och mervärde. En forskningskartläggning 2010
Omsorgstjänster för äldre och funktionshindrade: skilda villkor, skilda trender Szebehely, Marta & Trydegård, Gun-Britt 2016
Projekt Trapphuset Rosengård. Utbildningsverkstad och empowermentstation för invandrarkvinnor på väg mot arbete. En rättsociologisk undersökning av måluppfyllelse, genomförande och normstödjande arbete Friis, Eva 2010
Redo att återgå till livet. Aktivt kamratstöd till unga vuxna i psykiatrisk slutenvård Ekström, Veronica 2012
Samverkan och påverkan. En studie av överenskommelser mellan två kommuner och idéburna organisationer. Del 2 i uppföljning av Överenskommelsen mellan regeringen, idéburna organisationer inom det sociala området och Sveriges kommuner och landsting Gavelin, Karin 2011
Social ekonomi. En väg mot förändring? Utvärdering av Dataverkstaden Väntorp. Ett ESF Växtkraft Mål 3-projekt Palm, Ann & Piuva, Katarina 2007
Social Enterprise in Europe. Recent trends and developments Defourny Jacques & Nyssens Marthe 2008
Sociala arbetskooperativ. Funktionshindrades möjligheter till arbete genom sociala arbetskooperativ. Strukturella förutsättningar i Sverige, Storbritannien och Italien Laurelii, Eva 2002
Socialt företagande och försöken att finna fungerande sätt. En utvärdering av 67 Allmänna Arvsfondsprojekt Gawell, Malin 2013
Sosialt entreprenøskap og sosial innovasjon. Kartlegging av insatser for sosialt entreprenøskap og sosial innovasjon i Norden 2014
Stadens fattiga. En rapport om Sveriges Stadsmissioner och fattigdom Karlsson, Magnus, Carregan, Anna, Malmberg, Sara, Stiernström, Arvid 2015
Staten och det civila samhällets organisationer i ett föränderligt välfärdssamhälle: perspektiv på en överenskommelse, andra tematiska studien Johansson, Håkan, Kassman, Anders & Scaramuzzino, Roberto 2011
Svenska kyrkans sociala arbete – för vem och varför? En religionssociologisk studie av ett diakonalt dilemma Engel, Charlotte 2006
Svenskarnas engagemang är större än någonsin. Insatser i och utanför föreningslivet Svedberg, Lars, von Essen, Johan & Jegermalm, Magnus 2010
Sweden: social enterprises within a universal state model 2006
Sweden: the emergence of work-integration social enterprises Stryjan, Yohanan 2001
Såsom i ett brännglas. Utvärdering av ESF-projektet ”Somali Information and Business Centre” Carlson, Benny 2014
The governance challenges of social enterprises: evidence from a UK empirical study Spear, Roger, Cornforth, Chris & Aiken, Mike 2009
The significance of social capital in the multiple goal and resource structure of social enterprises Evers, Adalbert 2001
Tillsammans är vi starka! Docksta bordtennisklubb – en samhällsentreprenöriell tusenkonstnär 2014
Trygga rum, nya möten och sociala entreprenörer Perez, Enrique & Herz, Marcus 2014
Utanförskap på entreprenad. Diskurser om sociala företag i Sverige Levander, Ulrika 2011
Vad gör de i jobb- och utvecklingsgarantin för ungdomar? Martinsson, Sara & Sibbmark, Kristina 2010
Vidgade cirklar – en kritisk granskning av arbetsmarknadsprojektet Skapa goda cirklar Engel, Charlotte 2007
Vägar mot arbete. En utvärdering av 42 projekt som finansierats av Allmänna arvsfonden inom området unga, arbete och sysselsättning 1992- 2014 Gillberg, Gunnar & Bengtsson, Mattias 2015
Värden som grund. Arbete i en idéburen vård- och omsorgsorganisation Olsson, Lars-Erik & Blomqvist, Lena 2007

Civilsamhället ‒ arena för arbete och sysselsättning

Författare: Hedin, Ulla-Carin & Laurelii, Eva
Utgivningsår: 2016

Inledning

Denna kunskapsöversikt handlar om arbete och arbetsmarknad i relation till det civila samhället. Arbetsmarknaden i relation till civila samhället utgörs av en mängd olika aktörer, till exempel fackföreningar, sociala välfärdsföretag, arbetsintegrerande sociala företag och ideella föreningar som driver sysselsättningsprojekt.

Relationen mellan civilsamhället och arbetsmarknaden kan handla om flera aspekter, bland annat om civilsamhällets organisationer som arbetsgivare, som arena för arbetsintegration eller som resurs till stöd för människor på deras väg till eller tillbaka till arbetsmarknaden. Det är också en arena för kontakt, gemenskap och språkträning (Riksrevisionen 2014b). Civilsamhället fungerar också ofta som brobyggare mellan arbetsmarknadens andra aktörer och har således en rad olika uppgifter och funktioner i relation till arbetsmarknaden.

Vi har samlat in forskningsrapporter, utvärderingar och studier som gäller ordinärt lönearbete men också olika former av praktik och arbetsträning som har till syfte att integrera människor i arbetsliv och samhälle. Tanken med detta är att civilsamhället utgör en del av den ordinarie arbetsmarknaden, men att där också finns en rad verksamheter som syftar till att introducera och förbereda (träna) människor för ett inträde i arbetslivet.

Kunskapsöversikten har två syften, dels att beskriva vilken svensk modern forskning som finns som problematiserar och beskriver civilsamhällets koppling till arbetsmarknadsfrågorna, dels att analysera och fundera över eventuella områden där det inte har skett någon forskning.

Frågor som ligger till grund för kunskapsöversikten har bland annat varit:

  • Vilken omfattning och betydelse har civilsamhället i relation till den svenska arbetsmarknaden?
  • Vilka former av arbete och arbetsintegration finns studerade inom det civila samhällets ram?
  • Vilka möjligheter till arbete och sysselsättning för olika målgrupper beskrivs i forskningen?

Målgrupper som nämns i samband med uppdraget är arbetslösa, sjukskrivna, unga, nyanlända och personer med funktionsvariationer. Målgruppernas situation inom civilsamhällets organisationer och forskningen kring dem behandlas inte i denna kunskapsöversikt utan i rapporten Möjligheter till arbetsintegration inom civilsamhället (Hedin & Laurelii 2016).

Civilsamhället[1] är ett gammalt begrepp och kanske inte helt tydligt för alla (Meeuwisse 1999). Det betecknar det samhällsområde som ligger mellan marknad, stat och familj/hushåll (Wijkström & Einarsson 2011). Civilsamhället omfattar många olika typer av organisationer, nätverk och grupper. De senaste 25 åren har beteckningen på denna sektor varierat. Man har kallat den för folkrörelse, ideell sektor, frivilligsektor, tredje sektorn, social ekonomi etcetera. I de olika begreppen finns också olika perspektiv dolda.[2] I ”En politik för det civila samhället” (prop. 2009/10:55) definieras det civila samhället som

”en arena skild från staten, marknaden och det enskilda hushållet, där människor, grupper och organisationer agerar tillsammans för gemensamma intressen. Inom det civila samhället verkar bland annat ideella föreningar, registrerade trossamfund och stiftelser, men även nätverk, rörelser och vissa ekonomiska föreningar, såsom nykooperativ och sociala företag” (prop. 2009/10:55, s. 47)

Gemensamt för civilsamhällets organisationer är att det finns någon typ av ideella mål, formell eller informell organisering, självständighet från stat och kommun samt att de inte är vinstdrivande (Civos 2012).

För att få en bild av det civila samhällets omfattning och arbetet i dess organisationer redovisar vi några siffror ur SCB:s första rapport om civilsamhället (SCB 2015) År 2013 fanns det 92 500 ekonomiskt aktiva organisationer av totalt 232 000 organisationer inom civilsamhället. Det totala produktionsvärdet var 219 miljarder kronor eller 3,3 procent av Sveriges totala produktion. År 2013 förvärvsarbetade 4,6 miljoner personer i Sverige. Inom civilsamhällets organisationer arbetade samma år 191 000 personer, 58 procent av dem var kvinnor. Nära 72 000 personer eller 37 procent arbetade inom ideella föreningar. Inom civilsamhället utförs också mycket ideellt (obetalt) arbete (SCB 2015).

Tillvägagångssätt och avgränsningar

Kunskapsöversikten bygger på systematiska sökningar i relevanta litteraturdatabaser, främst i de svenska forskningsbibliotekens gemensamma katalog Libris och den svenska söktjänsten Swepub. Sökningar har också skett på specifika hemsidor hos europeiska organisationer som är inriktade på forskning kring civilsamhället och social ekonomi, till exempel EMES och Ciriec.[3] Artiklar om svenska och nordiska förhållanden i internationella vetenskapliga tidskrifter har sökts genom databaserna Sociological Abstracts och Google Scholar. Vi har även sökt ny litteratur via redan identifierade texters litteraturlistor. Sökningar har också skett på webbplatser hos vissa myndigheter, fackliga centralorganisationer samt universitet och högskolor (se bilaga). Sökfrågorna har formulerats med hjälp av nyckelord i titel och sammanfattning (eller abstract) på svenska och engelska. I söksträngarna har civilsamhället och begrepp knutna till detta kombinerats med ord som handlar om arbete. Exempel på sökord som ringar in civilsamhället är frivilligsektor, tredje sektor, ideell organisation, idéburen organisation, social ekonomi, sociala företag och socialt entreprenörskap. Sökord beträffande arbete har till exempel varit anställning, arbetsintegrering, arbetsträning, arbetsrehabilitering, praktik, ideellt arbete, frivilligt arbete och volontärarbete (se bilaga).

Vid dessa sökningar hittades cirka 200 studier som på ett eller annat sätt handlade om arbete inom civilsamhället. En viss del av materialet visade sig vara utgivna av idéburna organisationer och ha en intern och ej vetenskaplig karaktär. Dessa skrifter sorterades bort efter diskussion. Därefter kvarstod cirka 90 arbeten, vars innehåll lästes mycket översiktligt, sammanfattades och fördes in i sex cluster efter olika teman. Placeringarna är någorlunda stringenta men det finns texter som passar in i flera kategorier. Därefter gjordes ytterligare en manuell sortering, där de mest innehållsrika och relevanta texterna valdes ut och lästes mer noga. Ett 60-tal texter, böcker, rapporter och artiklar, har lästs och gåtts igenom på detta sätt.

Vi har gjort avgränsningar dels i tid, dels ämnesmässigt. Forskning som publicerats före sekelskiftet 2000 har bara tagits med i undantagsfall. Studier som enbart handlar om arbete och arbetsmarknad utan anknytning till civilsamhället har inte tagits med. Studier av civilsamhället som inte har varit relevanta för arbete, arbetsintegration eller sysselsättning har också sorterats bort. Det är i huvudsak svensk empirisk forskning som har studerats. Några nordiska och europeiska studier finns angivna, huvudsakligen som jämförelsematerial eller för att de innehåller viktiga begrepp.

Forskningsfältet civilsamhälle och arbete

Vi har valt att se på de olika former av arbete och sysselsättning som förekommer inom civilsamhällets ram. Där förekommer inte bara lönearbete utan också praktik, projektarbete, arbetsträning, arbetsrehabilitering, daglig sysselsättning och ideellt arbete/volontärarbete med mera. Således ingår både lönearbete och olika arbetsintegrerande verksamheter. Inom civilsamhället förekommer också stora skillnader i vad som har intresserat forskarna och blivit utforskat. När det gäller arbete, förefaller det som nyare organisationer inom den sociala ekonomin  har blivit mer studerade än äldre och mer etablerade ideella organisationer. Beträffande civilsamhälle och arbete kan man se fem teman inom forskningen:

  1. folkrörelsernas inflytande och arbete
  2. omfattning av ideellt arbete och engagemang
  3. arbetsintegration inom civilsamhället och EU:s betydelse
  4. sociala företag och socialt entreprenörskap.

Vår översikt för samman forskning från två tidigare forskningsfält, dels ett som handlar om civilsamhällets organisationer och deras utveckling, dels ett som handlar om arbete och arbetsmarknad. Forskning om civilsamhället och medborgarnas ideella engagemang har kartlagts i flera studier av forskare vid Ersta Sköndal högskola. Deras första rapport om frivilligt socialt arbete i Sverige visade att det ideella arbetet hade stor omfattning i ett internationellt perspektiv (SOU 1993:82). Denna studie har sedan följts av fem ytterligare studier med fördjupade frågeställningar[4] (von Essen, Jegermalm & Svedberg 2015).

Det är främst två forskningsorgan som har ansvar för frågor kring arbete och arbetsmarknad: Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) och forskningsrådet Forte.[5] IFAU har en speciell uppgift att granska och utvärdera olika delar av den förda arbetsmarknads- och socialpolitiken. Vi har gått igenom ett stort antal rapporter från IFAU under 2005‒2015 för att hitta någon koppling till civilsamhällets organisationer. Men vi har inte kunnat finna att de har intresserat sig särskilt för dessa och det arbete (eller sysselsättning) som utförs där. I dessa rapporter är det nästan enbart offentliga organisationer eller privata företag som har undersökts. I rapporter där man utvärderade resultatet för Jobb- och utvecklingsgarantin så jämfördes utfallet mellan de personer som gått via en arbetsförmedling med dem som gått via ”kompletterande aktörer” (KA). I detta begrepp ingick privata arbetsgivare samt ideella och kooperativa organisationer. Således gick det inte att få fram resultat som redovisade vilken typ av organisation det gällde (Martinsson & Sibbmark 2010).

Forskningsrådet Forte har speciellt arbetsmarknad och arbetsliv på sin lott. Fortes föregångare FAS (Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap) har tidigare anslagit forskningsmedel till en rad studier där civilsamhällets relationer till arbete på olika sätt har undersökts. Till exempel förekommer studier om civilsamhällets organisationer i ett europeiskt perspektiv (Scaramuzzino et al 2010), om fackföreningarnas ändrade roll i globaliseringen (Kjellberg 2013), om äldre- och handikappomsorg i Norden (Szebehely & Trydegård 2007)[6] samt om organisation och ledarskap i arbetsintegrerande sociala företag (Hedin, Herlitz, Kuosmanen & Laurelii 2015) för att nämna några forskningsprojekt.

När det gäller arbetsintegrerande verksamheter inom civilsamhällets ram finns få studier gjorda via de stora forskningsråden. Därför har vi också tagit med en del kartläggningar och studier som gjorts i anslutning till statens offentliga utredningar och andra offentliga organ. Där redovisas en hel del forskning kring arbete och mer arbetsintegrerande insatser i civilsamhället. Det gäller utredningar om unga utanför arbetslivet (se SOU 2003:92) och granskningar av utlandsföddas situation på arbetsmarknaden och behov av integrerande åtgärder (Riksrevisionen 2014a, Riksrevisionen 2014b).

Ett återkommande samhällsproblem är stora grupper av personer med funktionsvariation eller andra svårigheter som gör att de inte kommer in på arbetsmarknaden. Dessa har blivit föremål för många utredningar och förslag på insatser där civilsamhällets arbetsintegrerande verksamhet beskrivs, till exempel Inte bara Samhall (SOU 2003:56), Lönebidragsutredningen (SOU 2003:95), Från socialbidrag till arbete (SOU 2007:2), Sänkta trösklar – högt i tak (SOU 2012:31) samt Palett för ett stärkt civilsamhälle (SOU 2016:13).

Olika myndigheter som Arbetsförmedlingen, Statistiska centralbyrån och Tillväxtverket har också publicerat ett flertal rapporter som har med ämnet civilsamhälle och arbete att göra. Där har vi varit tvungna att göra ett urval och avgränsa genomgången till de mest centrala rapporterna. När det gäller projektverksamheter inom den sociala ekonomin, forskning kring sociala företag och socialt entreprenörskap samt regional/lokal utveckling är forskningen spridd på ett flertal universitet och högskolor.

Sammanfattning

Det finns en del forskning kring arbete i civilsamhällets organisationer, dess arbete med olika målgrupper och delaktighet i välfärden. Forskningen är utspridd på offentliga utredningar, rapporter från ämbetsverk och myndigheter samt flera olika forskningsorgan. Arbete i form av lönearbete, arbetspraktik, arbetsträning, sysselsättning och rehabilitering inom civilsamhällets ram verkar dock inte ha blivit uppmärksammat eller detaljstuderats tillräckligt av forskare. Här finns stora kunskapsluckor. 

Samhälleliga förändringar i relation till civilsamhället

Under 1800-talets gång uppstod en rad sociala rörelser, där människor organiserade sig i opposition mot det förhärskande borgerliga samhället. Dessa sociala rörelser kom i vågor och handlade om att förändra samhället utifrån människors behov. Vi känner alla till nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen, arbetarrörelsen och den kooperativa rörelsen (Engberg 1986, Wijkström 2013, Wijkström & Lundström 2002). De många medlemmarna utgjorde styrkan i dessa folkrörelser som kämpade för universella rättigheter och bättre levnadsförhållanden (Trägårdh, Selle, Skov Henriksen & Hallin 2013).

Men det fanns också motsatta intressen inom folkrörelserna, till exempel ville arbetarrörelsen bekämpa fattigdom och förtryck samtidigt som de var emot de borgerliga filantropiska föreningarna och välgörenheten. Inom arbetarrörelsens organisationer allierade de sig med den framväxande demokratiska staten för att nå sina mål (Trägårdh et al. 2013, Wijkström & Lundström 2002).

När den demokratiska staten växte fram i början på 1900-talet vilade den således på ett slags samhällskontrakt [7] med vissa av folkrörelserna (Wijkström 2013, Wijkström & Einarsson 2011). Medlemmarna i dessa organisationer lade ned tid, engagemang, arbete och resurser i ett samhällsförändrande arbete.  Forskare har senare kallat folkrörelserna för hälften rörelse, hälften stat utifrån de nära allianser som slöts mellan folkrörelserna, framför allt arbetarrörelsen, och staten (Wijkström 2013). Föreningslivet och arbetarrörelsens organisationer utgjorde kärnan i den svenska demokratin och formade också svenskarnas självbild. Genom representation i statliga och kommunala organ och remissväsendet fick vissa av folkrörelserna ett mycket stort inflytande över olika delar av statsapparaten (Lundberg 2012).

Alltifrån folkrörelsernas begynnelse har kamp för universella rättigheter, förändring av livsvillkoren och demokratiskt inflytande varit de ideella organisationernas främsta verksamhetsfält (Trägårdh et al. 2013). Det påpekas i olika rapporter att de ideella organisationernas ledning och styrning av kompetensutveckling och professionalisering har genomgått stora förändringar under de senaste decennierna. Detta har lett till förändrade relationer inom organisationerna, där ledning och anställda har fått större inflytande på medlemmarnas bekostnad (Johansson 2005, Wijkström & Einarsson 2011).

Vissa forskare har hävdat att det skett ett skifte från röst till service inom de idéburna organisationerna, som ändrade maktförhållanden och skapade förskjutningar i mål och funktionssätt. Detta kan påskynda professionalisering och byråkratisering av de ideella organisationerna (Johansson 2005, Wijkström & Einarsson 2011). Andra forskare har ställt sig tveksamma till om det verkligen skett något skifte. De ideella organisationernas röstbärande funktion är fortfarande framträdande, inom både remissväsendet (Lundberg 2012) och det offentliga samtalet (Civos 2012, SOU 2016:5).

Stora förändringar skedde i Sverige i mitten av 1990-talet när privata aktörer släpptes in på välfärdsområdet (Sivesind, Bock Segaard & Solbu Trætteberg 2016). Nu bröts det tidigare offentliga monopolet inom välfärdsområden som sjuk- och hälsovård, skola och omsorg. Liksom i övriga Europa kom ideella välfärdsföretag från civilsamhället in i vård- och omsorgssektorn och utgjorde en ny del av arbetsmarknaden. I internationellt perspektiv är denna del dock liten, cirka 3 procent av välfärdstjänsterna (Sivesind 2013, Sivesind et al. 2016).

De idéburna välfärdsföretagen har haft svårt att hävda sig i konkurrensen med kommersiella aktörer. Av kommunernas totala kostnader för välfärdstjänster går 13 procent till köp av tjänster utförda av privata företag och 3 procent till köp av tjänster från föreningar och stiftelser. De privata företagen har även gjort intåg i vården. Primärvården sticker ut med en privat produktionsandel på 36 procent. De andra vårdområdena ligger på privata andelar mellan 6 och 16 procent.  Samtidigt har de icke vinstdrivande ideella välfärdsföretagen inte klarat av att bjuda på kontrakt, bland annat för att de som föreningar inte har samma struktur av samordning som en koncern med aktiebolag (Nachemson Ekwall 2016).

Trots att välfärdsarbete i regi av idéburna organisationer är ett litet arbetsområde inom näringslivet är det ändå ett område som intresserat många forskare. Man kan dock konstatera att det främst är produktionen av social omsorg och välfärdstjänster som intresserat forskarna, inte den arbetsintegrerande verksamheten. De har velat studera vad som händer med ideella organisationer och föreningar som går in som aktörer och utförare av välfärdstjänster. Hur påverkar det den ideella organisationen och förhållandet mellan ledning, anställda och medlemmar? När det gäller köp av välfärdstjänster sker också en ökad styrning från uppdragsgivarnas sida genom regelverk, direktiv och uppföljningar (Johansson 2005).

Jämfört med andra västeuropeiska länder har den icke vinstdrivande sektorn i de skandinaviska länderna ett begränsat omfång på välfärdsområdet. I EU-länder som Frankrike, Tyskland, Österrike och Storbritannien arbetar 20‒25 procent av de anställda inom välfärdsområdet i icke-kommersiella organisationer. I Nederländerna är andelen hela 45 procent. I Skandinavien är de idéburna organisationernas andel på välfärdsområdet mycket mindre. I Danmark är den 14 procent, i Norge 8 procent och i Sverige bara 3 procent (Sivesind 2013, Sivesind et al. 2016).

Man kan även se en ny tendens  där både staten och näringslivet intresserar sig för det civila samhället och dess organisationer (Trägårdh et al 2013). Viktigt för arbetet inom civilsamhällets organisationer och särskilt för dem som arbetar med arbetsintegrering är det regelverk och den lagstiftning som finns kring myndigheternas upphandling av tjänster och varor. Den nya lagen om offentlig upphandling som tas upp i riksdagen i november 2016 kommer, om den antas, att medföra förenklingar i upphandling med sociala kriterier och direktupphandling. Det handlar om att skapa arbete för människor som står utanför arbetsmarknaden genom civilsamhällets organisationer. Det finns också möjligheter med reserverade kontrakt, vilket innebär att kontrakt kan reserveras för organisationer som inte drivs i vinstsyfte (Artikel 77 i LOU-direktivet, prop. 2015/16:195).

De senaste åren har det också kommit en ny samverkansform som kallas IOP (Idéburet Offentligt Partnerskap) som innebär att offentliga och idéburna organisationer samarbetar kring nya verksamheter utifrån behov som finns i lokalsamhället. Det har funnits en oro i kommunerna att använda sig av denna möjlighet, men det finns helt klart utrymme enligt EU-rätten att ingå partnerskapsavtal när det inte finns en marknad eller en konkurrenssituation att vårda (Pettersson, Hama Ali & Daneshpip 2016).

Inom näringslivet finns också ett ökat intresse för samarbete med ideella organisationer. Företagsledningar känner socialt ansvar och vill satsa på nya former av filantropi. Denna del av det ideella arbetet: gåvogivande och välgörenhet har fått en renässans (Trägårdh 2013). Företagen vill också satsa på CSR (Corporate Social Responsibility) som stärker deras varumärke och visar sociala ambitioner (Hvenmark & Robertsson 2015). Vissa företag är också intresserade av att sälja sina metoder och modeller till de ideella organisationerna som gärna tar emot dem. Finansiellt stöd, kunskapsstöd och rådgivning ingår i näringslivets erbjudanden. Organisationerna å sin sida ser att här finns nya arbetssätt och möjligheter till utbyggnad och finansiering.  De olika samverkansprojekten med staten respektive näringslivet har gjort att gränserna mellan de tre sektorerna har blivit allt otydligare (Wijkström 2013).

De nationella överenskommelserna mellan staten, de idéburna organisationerna och Sveriges Kommuner och Landsting på det sociala området och integrationsområdet har ytterligare byggt upp förväntningar om ökad samverkan (Johansson, Kassman & Scaramuzzino 2011). De nationella överenskommelserna har senare följts av regionala och lokala överenskommelser i kommunerna där man har startat dialogprocesser mellan offentliga politiker och tjänstemän och de idéburna organisationernas representanter. Trots liknande förutsättningar har det blivit variation i utfallet av samtalen. Mer långsiktiga konsekvenser av dessa dialogprocesser går inte att se ännu (Gavelin 2011, Hallström 2015).

Sammanfattning

I en rad offentliga dokument uttrycks en strävan och vilja från staten och kommunerna att samarbeta med de idéburna organisationerna. De nationella överenskommelserna och det efterföljande regionala och lokala arbetet har förstärkt strävan till samverkan. Parallellt har en rad idéburna välfärdsföretag vuxit fram som inneburit ökade arbetsmöjligheter.

EU-rätten ger också vidgade möjligheter till samverkan genom ändrad lagstiftning för upphandling med sociala hänsyn och det har också kommit nya samverkansformer i form av partnerskap som ger utvidgade praktiska möjligheter. Men vad talet om samverkan i praktiken har lett till är mer oklart, här behövs ytterligare studier. Samverkan mellan näringslivet och de ideella organisationerna tycks ske i mer praktiska former kring konkreta verksamheter och arbetsmetoder.

Arbete inom folkrörelserna

De största folkrörelserna i Sverige i dag är de religiösa trossamfunden. Inom samfunden förekommer många former av socialt arbete till exempel i form av diakoni, äldre- och ungdomsverksamhet (Engel 2006). Svenska kyrkan är – efter skilsmässan från staten 2000 ‒ den största ideella organisationen i landet med cirka 6 miljoner medlemmar och cirka 22 000 anställda medarbetare. Det finns i dag också cirka en halv miljon muslimska troende i olika församlingar samt tre judiska församlingar i storstäderna (Dencik 2009). Inom församlingarna bedrivs också undervisning, socialt arbete och äldreomsorg.

Den näst största folkrörelsen är fackföreningsrörelsen med cirka 3,4 miljoner medlemmar fördelade på tre stora huvudorganisationer. Internationellt sett har den svenska fackföreningsrörelsen en mycket hög organisationsgrad. I början av 2000-talet var 81 procent av alla anställda anslutna till något fackförbund. Det fanns variationer mellan olika branscher och delar av arbetsmarknaden. Statligt och kommunalt anställda hade mycket hög organisationsgrad, kring 90 procent, medan vissa branscher som till exempel parti- och detaljhandel och övrig privat service låg lägre, kring 70 procent. Bland dem under 30 år och bland utomeuropeiska arbetare (med andra fackliga traditioner) var organisationsgraden lägre (Kjellberg 2013, Nelander 2004).

Efter förändringar i A-kasseregler och avsevärt höjda avgifter rasade medlemsantalet under 2007‒2008. Från en organisationsgrad i början av 2000-talet på 81 procent sjönk den med hela 10 procentenheter till cirka 71 procent 2013. Man kan även se en långsam nedgång i facklig anslutning som började redan i mitten av 1990-talet och har samband med förändrad arbetsorganisation och globaliseringens verkningar (Boije 2014).

I dag är det vanligt att arbetet splittras upp genom outsourcing av uppgifter eller inhyrning av arbetare. Allt större grupper har en osäker eller tillfällig anknytning till arbetsmarknaden genom projektanställningar, deltidsarbeten, visstidsanställningar och inhyrning av utländska arbetare (Allvin, Aronsson, Hagström, Johansson & Lundberg 2006). Det blir svårare att bedriva fackligt arbete genom färre fackklubbar eller ombud, teamarbete som kräver allas närvaro och en slimmad organisation (Kjellberg 2013). Forskare menar att det också finns generationsskillnader i fackligt engagemang, äldre medlemmar omfattar facklig solidaritet medan yngre är mer individualiserade och intar en instrumentell attityd till facket (Allvin & Sverke 2000).

I en ny undersökning från fackförbundet Unionen uppges att förbundet har 20 000 medlemmar anställda inom det civila samhällets organisationer. Här kan man se att flertalet medlemmar anser arbetet stimulerande och att de har en god arbetsmiljö. Men 35 procent svarar att de utöver sin anställning arbetar ideellt för den organisation som de är anställda i. Nästan var fjärde svarar att de inte upplever balans mellan arbete och fritid. Fyra av tio anställda förväntas utföra arbete under kvällar och helger flera gånger per månad. Ju färre anställda på en arbetsplats, desto oftare arbetar de anställda på kvällar och helger. På frågan om de anställda får kompetensutveckling på sina arbetsplatser svarar två av tre personer ja. De får kurser på arbetsplatsen och även kompetensutveckling genom att följa och lära av sina kollegor (Unionen 2016).

Inte bara löntagarna utan även arbetsgivarna är mycket välorganiserade i Sverige. Cirka 75‒80 procent av alla privatanställda löntagare befinner sig i företag anslutna till Svenskt Näringsliv eller någon annan arbetsgivarorganisation. Svenskt Näringsliv (SN) bildades 2001 genom att SAF och Verkstadsföreningen gick samman, två år senare hade SN 36 arbetsgivarorganisationer som medlemmar (Kjellberg 2003). Svenskt Näringsliv har betonat dialog och breda allianser med andra arbetsgivare. De har också gått i spetsen för att åstadkomma samordnade kollektivavtal för hela branscher (Kjellberg 2003, 2013).

När det gäller de målgrupper som vi studerat, till exempel långtidsarbetslösa, sjukskrivna, utrikes födda och personer med funktionsvariation, så har många av dem inte kunnat ta sig in på arbetsmarknaden. Följaktligen har de heller aldrig blivit medlemmar i något fackförbund. Det är först när de får en anställning som de uppmanas att gå med i facket. För många är det första gången som de kommer i kontakt med fackligt arbete (Hedin et al. 2015).

Den tredje största folkrörelsen i Sverige är idrottsrörelsen med cirka 2,4 miljoner medlemmar. Det är också många som arbetar ideellt som ledare i olika idrottsorganisationer. Ungdomsledare inom distriktsidrotten är mycket engagerade och har ett stort socialt ansvar (von Essen 2012, von Essen & Wallman Lundåsen 2016).  

När det gäller arbete och arbetsintegration är organisationer inom nykterhetsrörelsen intressanta. IOGT-NTO med cirka 30 000 medlemmar är den största av nykterhetsorganisationerna. Bland annat arbetar de för att skapa nyktra gemenskaper och stödja personer som haft problem med alkohol och andra droger. För att skapa arbetsmöjligheter för dem som står utanför arbetsmarknaden har förbundet startat sociala företag på flera orter. Genom arbete och arbetsträning vill man ge möjligheter för personer att utvecklas utifrån sina egna villkor (Blideman 2012, IOGT-NTO 2016).

Under efterkrigstiden har det ständigt tillkommit nya sociala rörelser utifrån de politiska och sociala behov som funnits i samhället (Seim 2006). Under de sista decennierna av 1900-talet växte och utvecklades således kvinnorörelsen, klientrörelsen, miljörörelsen, landsbygdsrörelsen och den nykooperativa rörelsen. Fortfarande uppstår nya sociala rörelser utifrån ändrade samhällsförhållanden, förändrade livsvillkor och medborgarnas behov. Flera av dessa rörelser är internationella (Hedin et al. 2015, Seim 2006, Thörn 2002).

En speciell roll i folkrörelserna har folkbildningen. I början av 1900-talet var den en integrerad del av rörelsernas arbete för att åstadkomma förändringar i samhället (Nordvall 2002). Folkbildningen har i dag viktiga uppgifter i arbetsförberedande verksamheter, till exempel att organisera stödjande aktiviteter och lärande på ett sådant sätt att en empowermentprocess startar som kan leda till kompetensutveckling och bättre självförtroende hos utsatta personer och göra dem till aktiva medborgare i samhället (Friis 2010, Harlin & Sandberg 2014).

Vi kan se att folkbildningsorganisationer som studieförbund och folkhögskolor har spelat en viktig roll vid starten av olika utvecklingsprojekt eller arbetsintegrerande sociala företag. Ett känt exempel är ABF i Malmö som varit initiativtagare och central aktör under uppbyggnaden av det sociala företaget Yallatrappan (Friis 2010). En rad projekt med stöd från Allmänna arvsfonden eller Europeiska socialfonden (ESF) har också olika studieförbund som initiativtagare eller centrala aktörer (Gillberg & Bengtsson 2015).

Ideellt arbete och engagemang

Det var cirka 191 000 personer anställda inom civilsamhällets organisationer 2013. Det är inte bara det betalda arbetet som förändrats och antagit många olika former (Allvin et al. 2006). I dag finns också ett omfattande ideellt arbete inom olika ideella organisationer samt informellt arbete i form av stöd till anhöriga, grannar och vänner (von Essen, Jegermalm & Svedberg 2015, Svedberg, von Essen & Jegermalm 2010).

I början av 1990-talet handlade forskningen nästan uteslutande om de stora folkrörelserna. Såväl politiker som allmänhet hade föga kunskap om vilket ideellt arbete som utfördes inom civilsamhället. Forskare från Sköndalsinstitutet fick då i uppdrag av Socialdepartementet att kartlägga det frivilliga sociala arbetet och de ideella organisationerna i civilsamhället. Forskarna fann att nästan hälften av befolkningen var verksamma i någon typ av ideell organisation (SOU 1993:82).

Medborgarnas engagemang i ideellt arbete var bland de högsta i Europa. Inom Ersta Sköndals forskningsenhet har de första befolkningsstudierna följts upp med ytterligare fem studier som alla visar en förvånande stabilitet beträffande det ideella engagemanget i befolkningen (von Essen, Jegermalm & Svedberg 2015). Forskarna har beräknat att det ideella arbetet motsvarar cirka 400 000 heltidsårsarbeten (Svedberg, von Essen & Jegermalm 2010).

Forskarna fann att nästan 50 procent av befolkningen arbetade ideellt under undersökningsåret och att cirka 25 procent hade gjort det tidigare. De fann också en kärngrupp av medborgare som är mycket aktiva i både ideella organisationer och informellt socialt arbete. Dessa personer är välutbildade, har tillgång till sociala arenor och resurser samt har ofta föräldrar som varit föreningsaktiva. Forskarna kallar detta för det kumulativa medborgarskapet (von Essen, Jegermalm & Svedberg 2015). Men studierna visar också att det finns en annan grupp medborgare som utgör cirka 20 procent av befolkningen och som inte är eller har varit aktiva i ideellt arbete. En skiljelinje blir tydlig utifrån ett antal aspekter som handlar om utbildning, arbete och sociala relationer (von Essen, Jegermalm & Svedberg 2015).

Resultaten visar att de som redan har stora resurser beträffande utbildning, inkomst och sociala relationer arbetar ideellt något oftare än de som har små resurser. De som arbetar ideellt har också bättre förutsättningar att påverka politiskt, bland annat genom kontakter med politiker och tjänstemän. Ur demokratisk synvinkel kan det finnas problem med att vissa grupper eller organisationer försöker påverka politiker mer än andra. Frågan är om organisationernas behov av utbildning och kompetens gör det svårare för dem som är utan sådana resurser att ta plats i civilsamhället och få tillgång till de påverkanskanaler som det erbjuder (von Essen & Wallman Lundåsen 2015).

För en del arbetslösa personer kan frivilligt arbete i en ideell organisation eller i ett projekt innebära en inkörsport till anställning (Perez & Herz 2014, Topor & Holmqvist 2011). Arbetsträning och sysselsättning, inom till exempel många av de etablerade organisationernas second hand-verksamheter, syns inte i forskningsrapporterna. Arbetslivsforskare verkar i mindre grad ha intresserat sig för denna sida av föreningslivet.

Men några exempel finns:

  • En utvärdering företogs 2001 av verksamheter i ideella organisationer med social inriktning som hade fått ekonomiskt stöd från Stockholms stad (Jess 2001). Man ville från politikerhåll veta hur föreningarna använde medlen och om medlemmar och brukare i föreningarna hade inflytande över verksamheten. Forskaren gjorde en kvantitativ översikt samt en noggrann kvalitativ studie av elva föreningar med social inriktning. Majoriteten av föreningarna (sju stycken) hade anställd personal och det fanns också upp till tre personer med arbetsmarknadsstöd som arbetade i föreningen (Jess 2001).
  • I en annan studie av landets sju stadsmissioner beskrivs verksamheter som riktar sig till fattiga och utsatta personer, till exempel asylsökande, barn och ungdomar, missbrukare samt personer med långvarigt försörjningsstöd. Här beskrivs vilka verksamheter som bedrivs vid varje stadsmission, varav fem stadsmissioner har arbetstränings- eller sysselsättningsverksamheter i form av caféer, second hand-butiker eller verkstäder för hantverk Några av dessa verksamheter är också organiserade som sociala företag (Karlsson, Carregan, Malmberg & Stiernström 2015).

I en aktuell undersökning från fackförbundet Unionen svarade 62 procent av medlemmarna att de kände till någon på arbetsplatsen som var anställd med statligt lönestöd av något slag. Detta indikerar att anställningar med lönestöd, till exempel lönebidrag, inom civilsamhällets organisationer torde vara vanligt (Unionen 2016).

Sammanfattning

Det ideella arbetet är väl kartlagt genom Ersta Sköndals olika studier. De visar att Sverige fortfarande karakteriseras av stora folkrörelser som har betydande stabilitet i tid men att det också sker förskjutningar och nyorienteringar utifrån medborgarnas intressen och behov. De fackliga organisationerna och politiska partierna har tappat medlemmar och nya intresseorganisationer, till exempel på integrationens område, har växt fram. En i internationellt perspektiv hög andel av svenskarna deltar eller har deltagit i ideellt arbete. Men det finns en mindre grupp personer (cirka 20 procent) som verkar stå utanför föreningslivet. Det förefaller således finnas vissa klass- och kulturskillnader beträffande föreningstillhörighet och ideellt arbete. De många olika formerna av arbete och sysselsättning som finns inom de etablerade ideella organisationerna har inte undersökts mer detaljerat, här finns en lucka i forskningen.

Arbetsintegration inom civilsamhället

En frågeställning i denna kunskapsöversikt är om civilsamhället har kunnat bereda arbete eller sysselsättning till utsatta målgrupper som till exempel arbetslösa, sjukskrivna eller personer med funktionsvariation. Man måste skilja på arbetsförberedande och arbetsintegrerande verksamheter. Det förekommer många arbetsförberedande verksamheter bland civilsamhällets organisationer, till exempel i form av utbildning eller daglig sysselsättning. Men med arbetsintegration menas praktik, arbetsträning eller sysselsättning där arbetet har ett klart mål och en mottagare. För många personer som står långt från arbetsmarknaden behövs ofta en kedja av både arbetsförberedande och arbetsintegrerande insatser (Johansson, Niklasson & Norrman 2010).

Särskilt inom de etablerade organisationerna har dessa arbetsintegrerande verksamheter sedan länge varit en naturlig del av aktiviteterna. Men man har sällan fått möjlighet att engagera forskare för att utvärdera hur verksamheten är upplagd, hur deltagarna upplever den eller vilka resultat som nås. Därför finns det ganska få forskningsrapporter från de etablerade organisationerna som tar upp arbetsintegrerande aktiviteter. Däremot har forskare engagerats för att granska och utvärdera de olika projekt som startats med ESF-medel eller med stöd från Allmänna arvsfonden. Även de sociala företagen i landet har kartlagts och utvärderats i större omfattning. Detta innebär att de nyare formerna av arbetsintegrerande verksamheter, som växt fram under de senaste 20 åren, har fått mer uppmärksamhet från forskarsamhället.  

EU:s betydelse

Sedan Sveriges EU-inträde 1995 finns en ny överstatlig nivå där EU:s olika organ har gått in med olika policyer för att påverka arbetsmarknads- och socialpolitiken. De vill motverka fattigdom, utslagning från arbetsmarknaden och social exkludering av utsatta grupper inom de olika medlemsländerna (Scaramuzzino, Heule, Johansson, & Meeuwisse 2010).

I Sverige har arbetsmarknads- och socialpolitiken inom EU märkts genom ESF-rådets arbete och alla projekt som ESF-rådet har stött. Europeiska socialfonden har pumpat in mycket pengar i olika projekt och har stött organisatoriska innovationer, nya metoder och lösningar.  ESF-rådets arbete har lett till att nya organisationsmodeller har prövats men också till lokal och regional utveckling i kommunerna.

Särskilt det stora Equal-programmet under 2001‒2006 hade ett omfattande genomslag i det svenska organisationslandskapet (Scaramuzzino et al. 2010). I detta program deltog 635 svenska organisationer (offentliga, ideella och privata) som syftade till integration på arbetsmarknaden för svaga och diskriminerade grupper i samhället.

Det svenska Equal-programmet utmärktes av ett relativt högt antal offentliga organisationer som deltog och färre ideella organisationer, men relativt många med en brukarprofil. Det innebar ett väsentligt ekonomiskt tillskott för många ideella organisationer och en möjlighet att utveckla sin organisation, anställa personal och arbeta med organisationens kärnfrågor.[8]

En central arbetsform i Equal var de partnerskap som bildades kring olika nya verksamheter. I partnerskapen ingick såväl offentliga som ideella och privata organisationer. Partnerskapen fungerade i praktiken olika med dilemman kring självständighet, ansvar och legitimitet. Rollerna som stödmottagare respektive koordinator krävde stabilitet, kompetens och tydliga rutiner av ansvariga organisationer.

Forskarna poängterar att ett antal ideella brukarorganisationer uppenbarligen drog nytta av programmet, de utvecklade EU-kompetens, lärde sig vad som krävdes för att kunna samarbeta och utövade inflytande inte bara i sina respektive utvecklingspartnerskap utan också i de tematiska nätverk som bildades på nationell och europeisk nivå (Scaramuzzino et al. 2010).

Vid nästa utlysning 2007‒2013 stödde ESF-rådet en rad lokala och regionala arbetsmarknadsprojekt som har utvärderats av forskare.[9] Dessa har följt projekten från förberedelse till slutfas och samlat in ett stort material. Projekten har ofta startats i samverkan mellan civilsamhällets organisationer, myndigheter och ESF-rådet. Coompanion och/eller folkbildningen har varit med då det gällt att utbilda till och understödja kooperativt och socialt företagande.[10] Projekten har haft som huvudmålsättning att föra långtidsarbetslösa eller sjukskrivna personer närmare arbetsmarknaden genom utbildning, praktik eller arbetsträning. Men det har också funnits strukturpåverkande element i projekten (Urban et al. 2011, Wistus 2010).

I flera projekt syns svårigheter av olika slag som har tillstött, till exempel: 

  • Målen som formulerats i ansökan har varit för omfattande eller orealistiska. När projektet sedan startat, har det visat sig att de reella förutsättningarna i form av finansiering, personella resurser och urval av deltagare har utgjort begränsningar (Carlson 2014, Engel 2007, Urban et al. 2011)
  • Styrningen av projekten har varit svag eller bristfällig. Styrgruppens medlemmar har inte haft tillräckliga mandat från sina uppdragsgivare. Eller att en ny projektledning har omdefinierat målen och lagt fokus på andra värden än de som tidigare formulerats i ansökan (Levander 2008).
  • Samverkan mellan de ingående organisationerna har också vållat problem då olika regelverk och stelbent byråkrati, framför allt hos de offentliga organisationerna, har utgjort hinder för samarbetet (Lundgren & von Schantz Lundgren 2012, Palm & Piuva 2007)
  • Deltagargruppen har blivit en annan än som ursprungligen planerats. Deltagarna har haft större individuella problem och behövt mer stöd och social rehabilitering än som ursprungligen framgått. Projektets personal har fått ägna sig främst åt individuellt stöd snarare än organisering av verksamheten (Lundgren & von Schantz Lundgren 2012, Urban et al. 2011).
  • Relationerna med lokala näringsidkare och möjliga arbetsgivare har inte varit tillräckligt utvecklade för att kunna ge arbete åt målgruppen. En viss andel av dem har fått arbetspraktik av varierande längd under projekttiden. Uppställda mål beträffande antal personer som skulle komma in på den lokala arbetsmarknaden har inte nåtts (Engel 2007, Palm & Piuva 2007).

I de olika projektrapporterna framträder vissa svårigheter beroende på olika kunskaper, varierande förståelse och kulturskillnader. Det gällde till exempel samverkan i projekten, där offentliga myndigheter och civilsamhällets organisationer hade olika syn på mål, regler och riktlinjer (Palm & Piuva 2007). Men det handlade också om vilken roll och vilket inflytande som brukargrupper skulle få i projekten (Carlson 2014, Levander 2008, Wistus 2010).

I en forskningsrapport beskrivs vilka de viktigaste faktorerna är för framgång i ett ESF-projekt där civilsamhällets organisationer och offentliga myndigheter samarbetar (Johansson, Niklasson & Norrman 2010). Forskarna betonar att det är av stor vikt att projekten är väl förankrade i den kontext där de verkar. Det måste vara god samverkan och engagerat samarbete mellan inblandade aktörer. Man måste ofta göra en mer konkret planering när projektet ska starta och se över ramarna så att samtliga parter har en helhetssyn på hur utanförskap hos individer ska hanteras. Projektledningen är central och särskilt måste projektledaren vara en handlingskraftig ”eldsjäl” med integritet och makt att agera i sin roll. Hen måste vara väl förankrad och ha stöd av omgivande aktörer och intressenter, särskilt hos initiativtagande organisationer.  Projektledaren måste också till sin hjälp ha ett team av medarbetare som drar åt samma håll samt en bra projektplan som håller över tid. Rekryteringsfrågorna är viktiga när det gäller både deltagare och medarbetare. Man måste även välja interventionsnivå i förhållande till den typ och grad av utanförskap som deltagarna befinner sig i. Rapporten beskriver olika interventioner/vägar utifrån hur långt individerna befinner sig från den ordinarie arbetsmarknaden, vilket kräver olika typer av stöd och åtgärder. Val av väg måste också överensstämma med den livsform[11] som individen känner sig förtrogen med (Johansson, Niklasson & Norrman 2010).

Sammanfattning

Forskningsrapporterna visar att trots en rad svårigheter i samverkan mellan offentliga och civilsamhällets organisationer så har ESF-projekten bidragit till utvecklingen av nya arbetsintegrerande verksamheter runt om i landet. Projekten har i många fall lett till yrkesutbildning eller arbete i sociala företag. Men här skulle det behövas mer detaljerad forskning kring projektens betydelse för deltagarna och utfallet av verksamheterna.

Projekt stödda av Allmänna arvsfonden

En annan betydelsefull aktör, för att stödja lokala projekt som avser att föra personer närmare arbetsmarknaden och integrera dem i arbetslivet, är Allmänna arvsfonden. Ungdomar och personer med funktionsvariation är två av fondens målgrupper. Allmänna arvsfonden stödjer ideella organisationer inom civilsamhället med medel men samverkar med statliga, kommunala och privata organisationer. Vanligen får forskare i uppdrag att granska och utvärdera en rad arvsfondsprojekt inom ett visst område. Vi har granskat några sådana utvärderingsrapporter som utgår från civilsamhällets organisationer och där integrering i arbetslivet genom praktik, arbetsträning eller socialt företagande har varit en viktig målsättning.

Gillberg & Bengtsson (2015) har utvärderat 42 projekt[12] som finansierats av Allmänna arvsfonden under 1994‒2012. Projekten har riktat sig till unga med svårigheter på arbetsmarknaden och gällt innovativa metoder för att ge unga ökat självförtroende och handlingskompetens, men också för att sänka trösklarna till arbetsmarknaden. Forskarnas slutsatser är att målgruppens medverkan och delaktighet ökar möjligheterna till framgång i projektet, att genomarbetade risk- och intressentanalyser bör finnas med i alla projekt samt att socialt partnerskap med privata, kommunala och statliga organisationer ökar projektens effektivitet och överlevnad. I flera fall har nya, innovativa arbetsmetoder kommit fram genom projekten, till exempel kan socialt företagande skapa arbete för unga personer som står utanför arbetsmarknaden (Gillberg & Bengtsson 2015).

Gawell (2013b) har utvärderat 67 projekt som Allmänna arvsfonden har finansierat under 1994‒2013. Socialt entreprenörskap eller socialt företagande har på något sätt ingått i eller funnits med som mål i projekten.[13] Forskaren anger framkomliga vägar respektive hinder för verksamheternas utveckling.  Engagemang från eldsjälar, kunskaper i organisation och företagsutveckling samt förmåga att bygga gränsöverskridande nätverk liksom smidig administration och kunnighet i att hantera en projektmarknad har varit främjande. Beroendet av offentliga regelverk och ryckighet i projektfinansiering har däremot vållat problem. Flera av projekten har stött på hinder i form av brist på tid och resurser samt svårigheter i kontakter med myndigheter, till exempel konflikter i samverkansgruppen.

Danermark & Bjarnason (2014) har utvärderat 60 projekt med stöd från Arvsfonden där man velat öka möjligheterna för personer med funktionsvariation att komma in på arbetsmarknaden och behålla ett arbete. Forskarna har utifrån ett stort material med enkät- och fallstudier analyserat interna och externa faktorer respektive främjande och hindrande mekanismer i projektens utveckling. Två tredjedelar av projekten uppger god överlevnad. Främjande mekanismer har varit förankring i målgruppen, god kännedom hos ledningen om målgruppens situation och behov, internt engagemang och god organisationsstruktur liksom samverkan och stöd från det omgivande samhället. Hindrande mekanismer har bland annat varit målgruppens egenskaper och utsatthet, okunnighet och fördomar, bristande flexibilitet i regelverk och svårigheter i samverkan med andra (offentliga) organisationer (Danermark & Bjarnason 2014).

Sammanfattning

Utvärderingarna visar att Arvsfondens stöd till olika projekt för målgrupperna unga och personer med funktionsvariation har varit betydelsefulla för målgrupperna. De flesta av projekten har satt spår i kommunernas eller organisationernas verksamhet och lett till utveckling av nya arbetsmetoder och i många fall även arbetsintegrerande verksamheter.

Sociala företag och socialt entreprenörskap

I detta avsnitt tar vi upp forskning som handlar om sociala företag och om socialt entreprenörskap som en viktig grund för lokal utveckling. I detta sammanhang vill vi påminna om att det finns två typer av sociala företag i Sverige, dels de som ger service och tjänster inom välfärden, dels de som främst syftar till att integrera medarbetare i arbetsliv och samhälle (Blideman & Laurelii 2011, Palmås 2013). Denna distinktion mellan de två typerna av sociala företag försvinner ofta i den svenska debatten. Internationellt skiljer man mellan ”social enterprises” och ”work integration social enterprises” för att beteckna dessa två typer av sociala företag (Bode, Evers & Schulz 2006, Defourny & Nyssens 2006).

Beträffande socialt entreprenörskap finns också en rad missuppfattningar. En vanlig föreställning är att det handlar om en speciellt kreativ individ som ser nya möjligheter och kan starta affärsverksamhet utifrån sin starka drivkraft och förmåga (Leadbeater 1997). Men som vi beskriver längre fram är entreprenörskap ofta kollektivt och socialt, till exempel att en förening eller grupp ser nya möjligheter att lösa svåra samhällsproblem, tar ledningen, mobiliserar personer i de sociala nätverken och skaffar fram resurser från det omgivande samhället för att realisera sina idéer till ny verksamhet som behövs (Gawell 2013a, Gawell, Johannisson & Lundqvist 2009, Nordiska ministerrådet 2014).

Idéburen vård och omsorg

Sociala företag som driver välfärdsarbete utgör, som tidigare nämnts, endast 3 procent av de sammanlagda välfärdsföretagen på vård- och omsorgsmarknaden (Sivesind 2013, Sivesind et al. 2016). De finns inom en rad branscher som hälsovård, äldreomsorg, omsorg och stöd till personer med funktionsvariation, stöd till hemlösa, boende för barn- och ungdomar, boende inom missbruksvård samt flyktingmottagande. I en rapport från Tillväxtverket diskuteras faktorer som troligen påverkar varför ideella utförare i Sverige har en mindre marknadsandel än i de flesta andra OECD-länder. I många länder är idéburna organisationer de dominerande leverantörerna av välfärdstjänster (Tillväxtverket 2012).

Enligt uppgift från branschorganisationen Famna växte medlemsföretagens omsättning (långsamt) under 2015 med 2,5 procent. Den totala omsättningen hos de 60 medlemsföretagen uppgick till cirka 5,3 miljarder, 87 procent av intäkterna kom från kommuner och landsting. Andelen anställda hos Famnas medlemsföretag ökade något till 6 495 årsarbeten. Drygt var femte anställd var en man, vilket innebär stor kvinnlig dominans i personalen. I tillväxtrapporterna beskrivs också att boende och omsorg om flyktingar blivit ett stort nytt arbetsområde för medlemsföretagen under 2014 och 2015 (Famna 2015, 2016).

Vi har inte funnit någon forskningsrapport som handlar om arbetsintegration inom dessa välfärdsföretag. Men en intressant fråga är om inte dessa företag skulle kunna bli en arbetsmarknad för personer på väg in i arbetslivet. Utifall en sådan utveckling startar, borde den också följas av forskare.

Några forskningsrapporter, främst från Ersta Sköndal, har intresserat sig för den idéburna och icke vinstdrivande vårdens särart och vilket eventuellt mervärde som den medför för brukarna. Det har ibland hävdats att avsaknaden av vinstintressen skulle medföra positiva egenskaper som mer humant bemötande och bättre kvalitet i vården. I en studie med anställda inom idéburna vård- och omsorgsorganisationer beskrev personalen värdegrunden som något värdefullt som skapade meningsfullhet och som samlande kraft i organisationen. De jämförde också med tidigare arbeten och ansåg att nuvarande arbetsplatser var mindre byråkratiska och hierarkiska samt det faktum att de inte var vinstdrivande var en fördel. Men det fanns också nackdelar, till exempel lägre lön, osäkra anställningsförhållanden och en inte lika professionsförankrad ledning (Olsson & Blomqvist 2007).

I en genomgång av internationell forskning kring särart och mervärde fann forskarna få studier som kunde visa på skillnader mellan idéburen, offentlig och privat omsorg. Värdegrunden tycktes inverka på ett subtilt sätt, både positivt och negativt. I några studier hävdades att idéburna organisationer såg mer till helheten, hade ett bredare perspektiv på problem samt kunde ge brukarna stöd under längre tid. Det har hävdats att icke-offentliga organisationer utvecklar nya egna arbetsmetoder och innovationer, men detta kunde inte påvisas, ej heller om dessa organisationer kunde påverka opinionsbildningen i samhället. Forskarna poängterar att här finns stora behov av studier, å ena sidan av konkreta verksamheter och där man jämför idéburen vård med offentlig eller privat sådan. Och å andra sidan av de mätproblem kring forskningsfrågor om särart, mervärde, bemötande och påverkan som finns (Gavelin, Kassman & Engel 2010).

Framväxten av arbetsintegrerande sociala företag

Runt 1990 bildades ett antal sociala arbetskooperativ runt om i Sverige av personal och patienter inom mentalvården och omsorgerna som hade tröttnat på stigmatisering, marginalisering och utestängning från arbete och normalt vardagsliv (Hedin et al. 2015). Den kooperativa organisationsformen med större delaktighet och inflytande från medarbetarna lockade. År 1994 startade Basta kooperativ på Södertörn med stöd från och i samverkan med fem kommuner i regionen (Hansson & Wijkström 2001, Meeuwisse 2001). Medarbetare var missbrukare och före detta kriminella som ville bygga upp ett nytt livsmönster genom arbete (Carlberg 2001).[14] Parlamentet i Italien hade redan 1991 antagit en speciell lagstiftning för sociala arbetskooperativ. Dessa var av två slag, dels så kallade A-kooperativ som ägnade sig åt välfärdsarbete inom utbildning, hälsovård och socialt arbete, dels så kallade B-kooperativ som syftade till att integrera människor med funktionsvariation och sociala svårigheter i arbetsmarknaden (Laurelii 2002). Den italienska modellen med lagstiftning spred sig snabbt till andra länder i Syd-Europa som Portugal, Grekland, Spanien och Frankrike (Defourny & Nyssens 2008).

När Sverige gick med i EU 1995 underlättades spridningen av nya modeller och initiativ till civilsamhällets organisationer. Svenska sociala arbetskooperativ och gemenskapsföretag blev föremål för studier när forskarnätverket EMES startade sina stora kvantitativa studier av sociala företag i 15 länder i Europa i slutet av 1990-talet (Stryjan 2001, 2006). Den svenska arbetsmarknadspolitiken beskrevs och hur åtgärder som rehabilitering och arbetsträning fungerade i samverkan mellan offentliga myndigheter (arbetsförmedling och socialtjänst) och sociala arbetskooperativ som bedrev varu- eller tjänsteproduktion (Stryjan 2006).

Laurelii (2002) undersökte ett 40-tal sociala arbetskooperativ som bedrev verksamhet med sociala och ekonomiska mål kring sekelskiftet 2000. Hon fann tre olika kategorier av sociala kooperativ utifrån affärsverksamhetens omfattning och de sociala mål som medarbetare och ledare i kooperativen omfattade.

Under första decenniet på 2000-talet startades en rad sociala företag i Sverige, huvudsakligen småföretag inom olika servicenäringar. Många etablerade idéburna organisationer har startat sociala företag som en utveckling av sin verksamhet, bland annat Stadmissionen, Frälsningsarmén och Fontänhusrörelsen (Karlsson et al. 2015). Eller så har flera organisationer (församlingar) gått samman och skapat sociala företag, till exempel inom Hela människan som finns på många orter i Sverige (Laurelii 2014). Det sociala företagets ursprung och förhållande till sin moderorganisation spelar stor roll för målsättning, ledning och styrning, organisationskultur och normer/regler med mera. Utifrån moderorganisationens värden, kunskapssyn och arbetsmetoder får arbetet inom det sociala företaget olika karaktär och arbetssätt (Spear, Cornforth & Aiken 2009).

Vissa sociala företag sysslade med välfärdsarbete, men huvuddelen av dem med arbetsintegration. Genom en krets av centrala aktörer kom den arbetsintegrerande modellen för sociala företag att bli dominerande i Sverige (Levander 2011, Palmås 2013). Situationen på arbetsmarknaden under 1990-talets ekonomiska kris och behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder torde ha medverkat till denna utveckling (SOU 2003:56, SOU 2003:95). Influenser från EU gjorde sig också gällande. Många projekt som startades eller understöddes av Europeiska socialfonden ledde till att sociala företag grundades och startade sin verksamhet (Hedin, Herlitz & Kuosmanen 2006). Forskning och utvärderingar under detta decennium gällde ofta enskilda sociala arbetskooperativ och var av kvalitativ karaktär (Levander 2011, Meeuwisse 2001).

År 2010 antog regeringen en handlingsplan för arbetsintegrerande socialt företagande i Sverige med fyra kriterier[15] (regeringsbeslut 2010). Detta innebar att socialt företagande fick ökad legitimitet i samhället. Andelen arbetsintegrerande sociala företag på arbetsmarknaden har ökat, i dag finns cirka 350 företag i landet med cirka 3 500 anställda och totalt cirka 10 000 medarbetare (Tillväxtverket 2016)[16]. De flesta är småföretag med flera typer av varu- och tjänsteproduktion, till exempel second hand-butik, café/catering, grön odling, flyttfirma och fastighetsskötsel. Dessutom säljer de rehabiliterings- och arbetsträningsplatser eller daglig sysselsättning enligt LSS till offentliga myndigheter som Arbetsförmedlingen och socialtjänsten (Laurelii 2014).

Det finns också större kedjor eller nätverk, som slutit sig samman till konsortier efter italiensk modell. Det betyder att en central enhet i nätverket specialiserat sig på ekonomi, upphandlingar, personal- och utbildningsfrågor och avlastar medlemsföretagen dessa kompetens- och arbetskrävande uppgifter. Men det finns också en risk för interna maktförskjutningar inom organisationen till den centrala enhetens fördel (Yukl 2011).

De arbetsintegrerande sociala företagen konkurrerar både med privata företag på marknaden och med kommunala och statliga arbetsträningsenheter. Inställningen till arbetsintegrerande sociala företag från kommunpolitiker och tjänstemän varierar över landet från tydligt stöd och samarbete till tveksamhet och att man föredrar att behålla rehabilitering och arbetsträning i offentlig regi (Blideman 2012, Laurelii m.fl. 2014).

Det förekommer inga skattelättnader och ingen speciallagstiftning eller andra speciella förmåner för de sociala företagen, något som finns i många andra länder (Defourny & Nyssens 2008, Palmås 2013). I realiteten måste de sociala företagen pendla mellan olika finansieringskällor och tråckla ihop sin ekonomi genom intäkter från varor och tjänster, föreningsbidrag, projektmedel med mera (jfr Gardin 2006). Många av ledarna i sociala företag vittnar om återkommande finansieringsproblem, dels under uppbyggnaden av företaget, dels vid konjunktursvackor och förändringar i omgivningen (Hedin et al. 2015, Laurelii, Hedin & Nilsson 2014).

I en forskningsrapport beskrivs de olika svårigheter som de arbetsintegrerande företagen brottas med (Andersson 2012). På grund av sin dubbla målsättning, både affärsmässighet och social inkludering, behöver dessa företag mer stöd än andra företag under hela uppbyggnadsprocessen och även i senare faser. Ett problem handlar om företagens affärsmässighet och behov av att utveckla en bärande affärsidé. Här krävs kompetens kring bland annat ekonomi, marknadsföring, tillverkning, service till kunder, skatter och upphandling. Utbildningsbehoven i branschen är fortfarande stora för både ledare och medarbetare. I Europa finns olika utarbetade kunskapskoncept, så kallad social franchising som förenklar företagsstart, minskar risker och genom samarbete leder till utveckling, men dessa koncept når ibland inte ledarna i de svenska organisationerna. Kunskaperna om social franchising och olika utbildningsvägar finns ofta inte heller hos politiker och tjänstemän som företagen samarbetar med, sådan kunskap måste ofta köpas in utifrån (Andersson 2012).

I sociala företag finns också olika ledningsfunktioner och roller. Förutom behovet av en styrelse där olika kompetenser finns företrädda (Spear, Cornforth & Aiken 2009) behöver verksamheten ofta flera ledarfunktioner, till exempel verksamhetsledare, handledare, och arbetsledare. Affärsverksamheten kräver daglig ledning liksom grupprocesser och personlig utveckling hos medarbetare och deltagare. Deltagare som arbetstränar i sociala företag befinner sig också på olika nivåer i förhållande till arbetslivet, vilket kräver varierad handledning och stödkapacitet i företaget. Detta kräver gedigen grundutbildning, vidareutbildning och kompetensutveckling. Anmärkningsvärt är att det är folkhögskolor och studieförbund som anordnar utbildning för ledare och medarbetare i sociala företag, inte högskolor och universitet[17] (Hedin et al. 2015).

Aktörer från den offentliga sektorn som samarbetar med de sociala företagen behöver också ökad kunskap om det speciella med de sociala företagen och företagandet inom de idéburna organisationerna. De sociala företagen har ibland andra visioner, mål och värden än de offentliga organisationerna, vilket kan ge upphov till svårigheter i samverkan (Lorentzen 1994) Viktiga frågor är till exempel hur oberoende företagen kan vara, vilka värden och normer som är gemensamma respektive skiljer sig mellan organisationerna och hur ledning och styrning påverkas av företagens ursprung (Spear, Cornforth & Aiken 2009). Det finns en intressant problematik kring företag som startats utifrån en moderorganisation och hur deras inbördes relationer i fortsättningen utvecklas. Detta är vad vi vet ännu inte studerat i Sverige.

Det har föreslagits en ”dubbel strategi” där man utbildar och mobiliserar de aktörer som de sociala företagen är beroende av som upphandlare, finansiärer och stödjare (Andersson 2012).

Andra liknande strategiska åtgärder handlar om att involvera beslutsfattare, politiker och tjänstemän på såväl regional som lokal nivå. I många offentliga dokument från olika departement, myndigheter och regionala organ talas också om behovet av att främja och stödja de arbetsintegrerande sociala företagen. De sociala företagen finns nämnda i handlingsplaner, policyer och andra strategiska dokument, men implementeringen av dessa förslag och åtgärder verkar släpa efter. Det finns flera stöd- och utbildningsorganisationer, men ingen organiserad stödstruktur för sektorn. På forskningssidan sker en del utvärderingar och studier men effektstudier är sällsynta. Det skulle behöva genomföras kombinerade studier, med både kvantitativa och kvalitativa metoder, så att det skapas ordentliga underlag för beslut och genomförande av åtgärder (Andersson 2012).

Socialt entreprenörskap och lokal utveckling

Den aktuella situationen på svenska landsbygden med omfattande utflyttning, nedläggningar av företag, minskat skatteunderlag och svårigheter att upprätthålla offentlig och kommersiell service kräver extraordinära insatser för att vända utvecklingen (Johansson, Stenbacka & Nordfelt 2005, SOU 2016:26). Ett exempel på socialt entreprenörskap som vänt en destruktiv utveckling är det lilla samhället Docksta i Västernorrland där ortens bordtennisklubb iklätt sig rollen som samhällsentreprenör och lett en lokal utveckling. Utöver idrottsverk-samheten har klubben byggt och tagit över fastigheter, räddat en skofabrik, drivit skolverksamhet och äldreboende samt startat lokal turism. En kärngrupp inom idrottsklubben har utövat ett kollektivt ledarskap och agerat som samhällsentreprenör och ”tusen-konstnär” för att skapa lokal utveckling i bygden. Geografisk närhet, goda relationer, ansvar för bygdens utveckling, initiativförmåga och handlingskraft har varit förutsättningar för ett 20-årigt samhällsentreprenörskap. Men exemplet visar också att nätverksrelationer och socialt kapital är sköra resurser som kan urholkas, när omgivande organisationer och penningflöden förändras (von Friedrichs & Wahlberg 2014).

 Socialt entreprenörskap eller samhällsentreprenörskap beskrivs som en kollektiv förmåga att skapa gemensam välfärd för att lösa problem och situationer som offentliga institutioner inte har klarat av (Gawell, Johannisson & Lundqvist 2009, von Friedrichs, Gawell & Wincent 2014).  Genom socialt entreprenörskap kan man åstadkomma både social, kulturell och miljömässig hållbarhet och en utveckling av nya verksamheter i lokalsamhället, som skapar arbetstillfällen och leder till ekonomisk och kulturell blomstring. Företeelsen socialt entreprenörskap har huvudsakligen studerats i utvecklingsländer där fattigdom och stor ojämlikhet har skapat behov av ett omfattande utvecklingsarbete. Studier av välfärdssamhällen som det svenska är ännu ganska få (von Friedrichs, Gawell & Wincent 2014). 

Socialt entreprenörskap är ett övergripande begrepp som omfattar både socialt företagande och sociala innovationer. Det är ett ganska nytt begrepp som först på 2000-talet har fått genomslag i forskningen. Socialt entreprenörskap handlar om att skapa sociala värden, till exempel arbete genom innovationer med en hög grad av deltagarorientering, oftast med aktörer från civilsamhället och ofta med en ekonomisk betydelse (Nordiska ministerrådet 2014).

Av andra forskare har socialt entreprenörskap beskrivits som en metod att finna nya och bättre sätt att skapa sociala värden på (Dees, Emerson & Economy 2002). En annan forskare, Nicholls, anser att det är en kombination av ett överordnat socialt mål och en entreprenörorienterad kreativitet (Nicholls 2008).  Vissa forskare framhåller också att det inte bara handlar om sociala mål och värden utan också om de relationer och processer som leder fram till skapandet av sociala värden. Socialt entreprenörskap är inte heller avgränsat till civilsamhällessfären utan sker ofta tvärs över sektorerna stat, civilsamhälle och näringsliv (Nordiska ministerrådet 2014).

Tillitsfulla relationer och sociala nätverk, socialt samspel och kontakter – det som brukar kallas socialt kapital – utgör grundläggande resurser i civilsamhället. En rad forskare har beskrivit det sociala kapitalet ur olika vinklar. Särskilt Putnams studie av demokrati, föreningsliv och ekonomisk utveckling i norra Italien har blivit berömd (Putnam 1993).  Forskare som sysslar med socialt entreprenörskap menar att socialt kapital utgör en mycket viktig förutsättning, både för etablerandet av sociala företag (Evers 2001) och för uppbyggnaden av lokalsamhället (Westerdahl 2001, von Friedrichs & Wahlberg 2014). Forskare har också funnit att utvecklingen av sociala företag i Europa är beroende av socialt kapital; både av typ bonding (mellan likar) och bridging (med personer och grupper med mer resurser och inflytande). Tillgång till endast en typ av socialt kapital är inte tillräckligt (Hulgård & Spear 2006).

De sociala entreprenörerna kan dock inte verka i ett tomrum, de måste stödjas av det offentliga systemet dvs kommunala och statliga organisationer samt den lokala omgivningen i form av företag och resurspersoner.  Här kommer vi in på det engelska begreppet ”embeddedness” dvs att de sociala entreprenörerna måste vara omgivna av möjliggörare och stödjare och ha en mängd sociala band i lokalsamhället för att företagen ska kunna utvecklas och överleva på sikt (Dahlgren, Lönnbring & Westlindh 2013, Hultman 2015, von Friedrichs, Gawell & Wincent 2014).

Victor Pestoff som studerat samproduktion och hybriditet[18] hos civilsamhällets organisationer menar att sådan samverkan inte är enkel. Det gäller att kunna balansera olika intressen i förhållande till organisationens mål. Organisationerna måste kunna hålla ihop en blandning av olika mål utan att mista stödet från sina intressenter och kunna skapa synergieffekter genom intressenternas individuella och kollektiva bidrag till målen. Han menar att det finns två vägar att gå i framtiden för civilsamhällets organisationer: antingen att satsa på effektivitet, professionalitet och marknadsanpassning eller att bevara traditionella sociala värden genom att delta i servicenätverk tillsammans med offentliga organisationer, även om det innebär risker (Pestoff 2014).

Sammanfattning

De sociala välfärdsföretagen växer långsammare än andra privata välfärdsföretag. Flera hinder finns för utveckling i form av svårigheter med finansiering, konkurrens från offentliga och privata vårdgivare samt nuvarande upphandlingsregler. Vad vi kunnat se finns det litet forskning som detaljerat studerat verksamheter och arbetsformer inom denna bransch. När det gäller arbetsintegrerande sociala företag har en del grundläggande studier gjorts. Men det saknas studier kring arbetsintegrationens resultat, ledarskap, utbildningsbehov, finansiering och stödstruktur. Här skulle behövas mer fokuserade studier av resultat och effekter av arbetsintegration kombinerat med mer kvalitativa studier. En grund för både välfärdsföretag och arbetsintegrerande sociala företag är socialt entreprenörskap som är ett relativt nytt forsknings-område i Sverige. Detta torde ha ett vidare intresse då det handlar om innovationer, samverkan och mobilisering för att skapa arbetstillfällen och bygga socialt hållbara samhällen.

Diskussion och slutsatser

Ett problem är att de forskningsråd som har till uppgift att studera arbetsmarknad och arbetsliv inte har intresserat sig för civilsamhällets roll för dessa. Om det beror på kunskapsbrister inom råden eller bristande intresse från forskarsamhället går inte att säga. Men det har lett till flera outforskade fält när det gäller arbete, arbetsintegration och sysselsättning inom civilsamhällets organisationer. Här finns behov av mer riktade satsningar från forskningsrådens sida.

Från tidigare studier kring frivilligt socialt arbete vet vi att de mer etablerade organisationerna inom civilsamhället, till exempel organisationer inom nykterhetsrörelsen, Röda korset, Fontänhusen, Hela människan, KRIS med flera har många former av arbetsintegrerande verksamheter som praktik, arbetsträning och rehabilitering av långtidssjukskrivna, arbetslösa och före detta missbrukare. Vi har funnit få studier kring dessa organisationers arbete med målgrupperna. I de fall studier finns, så behandlar de oftare målgruppens problem och situation än arbetsverksamheten. Hur är arbetsverksamheterna organiserade, vilka resurser har man tillgång till och framför allt, vilka resultat når man? Dessa frågor behöver utforskas med olika typer av frågeställningar, angreppssätt och forskningsmetoder.

Projektverksamheter inom civilsamhället som är understödda av ESF-rådet eller Allmänna arvsfonden är i större utsträckning utvärderade och undersökta än andra verksamheter. De har knutit forskare till projekten och kunnat klarlägga vilka faktorer som medverkar till framgång och vilka hinder som ofta uppträder. Det förefaller klarlagt att tydliga mål, projektens inbäddning i en organisatorisk kontext med god samverkan mellan aktörer, kompetent och engagerad projektledning och aktiv delaktighet från brukarna/deltagarna ofta medför framgång för projektet som uppnår sina syften. Ett stort antal forskningsrapporter beskriver liknande framgångsfaktorer och hinder. Men det förefaller finnas problem med överföringen av denna kunskap mellan myndigheter, regioner och kommuner. Det finns ingen samlad kunskapsbank om civilsamhället, arbete och arbetsintegration.

De sociala företagen i välfärdssektorn är ofta små eller medelstora företag. Av det föregående framgick att Sverige har avsevärt färre sådana företag än andra länder i Norden och Västeuropa. Många av företagen kämpar med finansieringsproblem och stark konkurrens från offentliga vårdalternativ och privata for-profitföretag. Ibland hävdas att de idéburna företagen har en särart, då de bemöter brukare på ett mer humant sätt, är öppna för innovationer och nya arbetsmetoder samt försöker föra fram brukarnas röster och påverka samhällsutvecklingen. Dessa förmodanden har inte kunnat underbyggas i internationella forskningsöversikter. I Sverige finns ganska lite forskning kring en rad viktiga frågor om värdegrundens funktion, bemötande av brukare och brukarnas inflytande, innovativ kapacitet, effektivitet och kvalitet i förhållande till offentliga och privata alternativ (Gavelin, Kassman & Engel 2010). Noggrann genomlysning av några verksamheter inom den idéburna välfärdssektorn skulle troligen tillföra ny kunskap.

Vissa grundläggande studier om arbetsintegrerande sociala företag och socialt entreprenörskap finns redan gjorda, men det saknas fortfarande forskning kring mer fördjupade frågeställningar, till exempel hur man kan lösa den finansieringsproblematik som många företag brottas med (Jutterström, Kerner, Segnestam Larsson & Hedlin 2016)? Finns det specifika organisationsformer som är mer lämpliga i förhållande till företagens ursprung och olika kontexter? Hur ser styrnings- och ledningsproblematiken ut under olika faser i företagens utveckling? Hur kan man bygga upp utbildningskoncept som omfattar grundutbildning och vidareutbildningar så att det blir en mer strukturerad utbildningskedja för ledare och medarbetare i företagen? Behöver en struktur byggas upp på regional och nationell nivå för att ge företagen adekvat stöd? Denna stödstruktur måste också omfatta de sociala företagens samarbetspartner inom offentliga organisationer och myndigheter (Blideman 2012).

Hur socialt entreprenörskap inverkar på arbetsintegrering är inte synliggjort och dokumenterat, varken inom forskningen eller inom myndigheterna. Samhällsentreprenörskapet som Gawell, Johannisson och Lundqvist (2009) diskuterar lyfter även upp entreprenörskap inom den offentliga sektorn. Enligt kommunallagen kan kommuner bedriva affärsverksamhet ut mot marknaden i arbetsintegrerande syfte. Denna målsättning hos kommunerna konkurrerar ibland med deras vilja till samarbete med det civila samhällets arbetsintegrerande organisationer. Det finns också sociala företag som har konkurrerats ut av kommunala initiativ inom samma affärsområde (Laurelii, Hedin & Nilsson 2014).

Den viktiga arbetsintegrering som sker inom den idéburna sektorn är mycket lite beforskad, utom i ett fåtal fall. Man kan anta att eftersom det sociala syftet i dessa organisationer har varit huvudmålet för dem, har arbetsintegreringen blandats med det ideella arbetet och inte blivit uppmärksammat på samma sätt. I de studier som analyserats har det framkommit att försäljning och serviceproduktion är en ökande andel av organisationernas verksamhet. Samtidigt ökar Arbetsförmedlingens behov av praktik- och arbetsträningsplatser. Utvecklingen av arbetsintegrerande verksamheter inom de idéburna organisationerna borde vara en angelägen forskningsuppgift. Närmandet mellan dem och de arbetsintegrerande sociala företagen är en intressant forskningsfråga, speciellt beträffande likheter och skillnader i den arbetsintegrerande verksamheten. Intressant är också hur olika affärs- och organisationsmodeller påverkar möjligheterna till arbetsintegrering för olika målgrupper, deras delaktighet i verksamheterna och möjligheter till arbetskarriär samt deras personliga utveckling.

Referenser

Allvin, M., Aronsson G., Hagström T., Johansson G. & Lundberg, U. (2006). Gränslöst arbete – socialpsykologiska perspektiv på det nya arbetslivet. Malmö: Liber.

Allvin, M. & Sverke, M. (2000). Do new generations imply the end of solidarity? Swedish Unionism in the era of individualization. In Economic and Industrial Democracy, 21, 71‒95.

Andersson, R. (2012). Nio områden där politiker och tjänstemän kan göra skillnad för arbetslösa. Företagande som verktyg mot arbetslöshet, med fokus på arbetsintegrerande sociala företag. Stockholm: Tillväxtverket.

Blideman, B. (2012). Att stödja utan att styra. Stockholm: Tillväxtverket.

Blideman, B. & Laurelii, E. (2011). Sociala företag vidgar arbetsmarknaden. Stockholm: Kommentus.

Bode, I., Evers, A. & Schulz, A. (2006). Where do we go from here? The unfinished story of work integration social enterprises in Germany. In M. Nyssens (Ed.), Social enterprise. At the crossroads of market, public policies and civil society. London: Routledge.

Boije, E. (2014). Det västsvenska civilsamhället. I A. Bergström & J. Ohlsson (Red.), Brytningstider. Göteborgs universitet: SOM-institutet.

Carlberg A. (2001). Socialt företagande: om den sociala ekonomins dynamik: exemplet Basta arbetskooperativ. Stockholm: Socialstyrelsen.

Carlson, B. (2014): Såsom i ett brännglas. Utvärdering av ESF projektet Somali Information and Business Centre. Malmö: Malmö högskola.

Civos (2012). Civilsamhällets betydelse för välfärd, ekonomi och demokrati. En uppföljning av politiken för det civila samhället – ur det civila samhällets perspektiv. Stockholm: Civos.

Dahlgren, B., Lönnbring, G. & Westlindh, S. (2013). Två räta och en avig. Samhällsentreprenörskap och lokal utveckling. Karlstad: Karlstads universitet.

Danermark, B. & Bjarnason, S. (2014). Möjligheter och hinder att nå arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning. En utvärdering av 60 projekt som har fått stöd från Allmänna arvsfonden 19942012. Stockholm: Allmänna arvsfonden.

Dees, J.G, Emerson, J. & Economy, P. (Eds.),(2002). Strategic Tools for Social Entreprenueurs: Enhancing the Performance of your Enterprising Nonprofits. New York: Wiley & Sons.

Defourny, J. & Nyssens, M. (2006). Defining social enterprise. In M. Nyssens (Ed.), Social enterprise. At the crossroads of market, public policies and civil society. London: Routledge.

Defourny, J. & Nyssens, M. (2008). Social enterprise in Europe. Recent trends and developments. Social Enterprise Journal, 4(3), 202‒228.

Dencik, L. (2009). Diasporans dialektik: Om konsten att vara judisk i den svenska moderniteten. Socialvetenskaplig Tidskrift, 16(3‒4), 320‒349.

Engberg, J. (1986). Folkrörelserna i välfärdssamhället. Umeå: Umeå universitet.

Engel, C. (2006). Svenska kyrkans sociala arbete – för vem och varför? En religionshistorisk studie av ett diakonalt dilemma. Uppsala: Uppsala universitet.

Engel, C. (2007). Vidgade cirklar – en kritisk granskning av arbetsmarknadsprojektet Skapa goda cirklar. Stockholm: Ersta Sköndal högskola.

Evers, A. (2001). The significance of social capital in the multiple goal and resource structure of social enterprises. In C. Borzaga & J. Defourny (Eds.), The Emergence of Social Enterprise, London: Routledge.

von Essen, J. (2012). Om ideella ledare i barn- och ungdomsidrotten och idrottsledarskapets sociala dimensioner. Stockholm: Ersta Sköndal högskola.

von Essen, J., Jegermalm, M. & Svedberg, L. (2015). Folk i rörelse – medborgerligt engagemang 19922014. Stockholm: Ersta Sköndal högskola.

von Essen, J. & Wallman Lundåsen, S. (2015). Medborgerligt engagemang – klassresa eller klassklyfta? Rapport till 2014 Demokratiutredning. Stockholm: Ersta Sköndal högskola.

Von Essen J & Wallman Lundåsen S (2016): Ideellt arbete inom idrottsrörelsen. Forskningsrapport 2016: 3. Stockholm: Riksidrottsförbundet.

Famna (2015). Tillväxtrapport 2015. Stockholm: Famna.

Famna (2016). Tillväxtrapport 2016. Stockholm: Famna.

von Friedrichs, Y., Gawell, M. & Wincent, J. (2014). Samhällsentreprenörskap – samverkande för lokal utveckling. Östersund: Mittuniversitetet.

von Friedrichs, Y. & Wahlberg, O. (2014). Tillsammans är vi starka! Docksta bordtennisklubb - en samhällsentreprenöriell tusenkonstnär. I Y. von Friedrichs,  M.Gawell & J. Wincent (Red.), Samhällsentreprenörskap – samverkan för lokal utveckling. Östersund: Mittuniversitetet.

Friis, E. (2010). Projekt Trapphuset Rosengård. Utbildningsverkstad och empowermentstation för invandrarkvinnor på väg mot arbete. En rättsociologisk undersökning av måluppfyllelse, genomförande och normstödjande arbete. Lund: Lunds universitet.

Gardin, L. (2006). A variety of resource mixes inside social enterprises. In M. Nyssens (Ed.), Social enterprise. At the crossroads of market, public policies and civil society. London: Routledge.

Gavelin, K. (2011). Uppföljning av Överenskommelsen mellan regeringen, idéburna organisationer inom det sociala området och Sveriges Kommuner och Landsting. Stockholm: Ersta Sköndal högskola.

Gavelin, K., Kassman, A. & Engel, C. (2010). Om idéburna organisationers särart & mervärde. En forskningskartläggning. Stockholm: Ersta Sköndal högskola.

Gawell M. (2013a). Social entrepreneurship: Action grounded in needs, opportunities and/or perceived necessities? Voluntas. International Journal of Voluntary and Nonprofit Organizations, 24(4), 1071‒1090.

Gawell, M. (2013b). Socialt företagande och försöken att finna fungerade sätt. En utvärdering av 67 Allmänna Arvsfonds projekt. Stockholm: Allmänna arvsfonden.

Gawell, M., Johannisson, B. & Lundqvist, M. (Red.), (2009). Samhällets entreprenörer. En forskarantologi om samhällsentreprenörskap. Stockholm: KK-stiftelsen.

Gillberg, G. & Bengtsson, M. (2015). Vägar mot arbete. En utvärdering av 42 projekt som finansierats av Allmänna Arvsfonden inom området unga, arbete och sysselsättning 19922014. Stockholm: Allmänna arvsfonden.

Hallström, V. (2015). Samhällsentreprenörskap i teori och praktik: Exemplet Överenskommelsen mellan ideell sektor och en svensk kommun. Linköping: Linköpings universitet.

Hansson, J.-H. & Wijkström, F. (2001). Civilt samhälle, social ekonomi eller nonprofit? Fallet Basta arbetskooperativ. Slutrapport från ett forskningsprojekt. Sköndal: Sköndalsinstitutet.

Harlin, E. & Sandberg, F. (2014). Mötesplatser för förändring. Slutrapport från den externa utvärderingen av Mötesplats 2020, ett projekt finansierat av Europeiska Socialfonden 20112014. Linköping: Linköpings universitet (opublicerad rapport).

Hedin, U.-C., Herlitz, U. & Kuosmanen, J. (2006). Exitprocesser och empowerment. En studie av sociala arbetskooperativ inom Vägen ut. Norrköping: Kriminalvården.

Hedin, U.-C., Herlitz, U. & Kuosmanen, J. (2015). Arbetsintegrerande sociala företag – organisation, ledarskap och delaktighet. Lund: Studentlitteratur.

Hulgård,L. & Spear, R. (2006). Social entrepreneurship and the mobilization of social capital in European social enterprises. In M. Nyssens (Ed.), Social enterprise. At the crossroads of market, public policies and civil society. London: Routledge.

Hultman, M. (2015). Att lokalisera ekonomin. Lokalekonomiska analyser, snedställdhet, kvinnors företagande och hållbar landsbygdsutveckling. Linköping: Centrum för kommunstrategiska studier, Linköpings universitet.

Hvenmark, J. & Robertsson, K. (2015). Gränslandet mellan civilsamhälle och näringsliv. Forskningsöversikt Arbetsmarknad och Näringsliv. Stockholm: Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor.

Højrup, T. (1983). Det glemte folk. Livsformer og centraldirigering. Institut för europeisk folklivsforskning. Hørsholm: Statens byggeforskningsinstitut.

IOGT-NTO (2016) Policyprogram. Stockholm: IOGT-NTO.

Jess, K. (2001). Effektivitet, brukarmedverkan och kommunala bidrag – en utvärdering av mål, resurser, insatser och brukarkommunikation inom sociala frivilligorganisationer i Stockholm. Sköndal: Sköndalsinstitutet.

Johansson, C., Niklasson,L & Norrman C. (2010). Entreprenörskap och företagande – förutsättningar i projekt. En förstudie av socialfondsprojekt 2010. Stockholm: Tillväxtverket.

Johansson H., Kassman A. & Scaramuzzino, R. (2011). Staten och det civila samhällets organisationer i ett föränderligt välfärdssamhälle: perspektiv på en överenskommelse. Malmö: Malmö högskola.

Johansson, S. (2005). Ideella mål med offentliga medel. Förändrade förutsättningar för ideell välfärd. Stockholm: Sober förlag.

Johansson, S., Stenbacka, S. & Nordfelt, M. (2005). Global påverkan och lokala strategier – studier av välfärd och genusrelationer i förändring i Jokkmokk och Pajala. I A. Berglund, S. Johansson & I. Molina (Red.), Med periferin i sentrum – en studie av lokal velferd, arbeidsmarked og kjönnsrelasioner i den nordiske pereferien. Alta: Norut NIBR Finnmark.

Jutterström, M., Kerner, J., Segnestam Larsson, O. & Hedlin, D. (2016). Ideella organisationer i välfärden. Finansiella förutsättningar vid etablering, expansion och löpande verksamhet. Stockholm: Arbetsgivaralliansen.

Karlsson, M., Carregan, A., Malmberg, S. & Stiernström, A. (2015). Stadens fattiga. En rapport om Sveriges Stadmissioner och fattigdom. Stockholm: Ersta Sköndal högskola.

Kjellberg, A. (2003). Arbetsgivarorganisationer och fackföreningar i ett föränderligt arbetsliv. I C. von Otter (Red.), Ute och inne i svenskt arbetsliv: forskare analyserar och spekulerar om trender i framtidens arbete. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.

Kjellberg, A. (2013). Kan fackets försvagning hejdas – facklig styrka och organisering i en globaliserad värld. I I. Lindberg & A. Neergaard (Red.), Bortom horisonten. Fackets vägval i globaliseringens tid. Stockholm: Premiss förlag.

Laurelii, E. (2002). Sociala arbetskooperativ. Funktionshindrades möjligheter till arbete genom sociala arbetskooperativ. Strukturella förutsättningar i Sverige, Storbritannien och Italien. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.

Laurelii, E. (2014). Ledarskap i arbetsintegrerande sociala företag. Utveckling av människor och företag. Stockholm: Tillväxtverket.

Laurelii, E., Hedin, U. & Nilsson, L. (2014): Företagen som försvann. En explorativ kartläggning av nedlagda eller ombildade arbetsintegrerande sociala företag 2006‒2013. Stockholm: Temagruppen Entreprenörskap och Företagande inom social ekonomi.

Leadbeater, C. (1997): The Rise of the Social Entrepreneur. London: Demos.

Levander, U. (2008). Företagandet i civilsamhället – minskad slutenhet eller urholkad öppenhet? En rapport om Uma Bazar ett projekt i den tredje sektorn för att motverka hemlöshet och social utestängning. Lund: Lunds universitet.

Levander U. (2011). Utanförskap på entreprenad. Diskurser om sociala företag i Sverige. Göteborg: Daidalos.

Lorentzen, H. (1994). Frivillighetens integrasjon. Staten og de frivillige velferdsprodusentene. Oslo: Universitetsforlaget.

Lundberg, E. (2012). En försumbar arena? Organisationerna och remissväsendet 1964-2009. Statsvetenskaplig Tidskrift, 114(1), 2955.

Lundgren, M. & von Schantz Lundgren, I. (2012). Möjligheternas Hus – om ett projekt med en vision att skapa ett socialt företag för människor med psykiska funktionsnedsättningar. Falun: Högskolan i Dalarna.

Martinsson, S. & Sibbmark, K. (2010). Vad gör de i jobb- och utvecklingsgarantin för ungdomar? Uppsala: Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering.

Meeuwisse, A. (1999): Debatten om välfärdsstaten och det civila samhället. Sköndal: Sköndalsinstitutet.

Meeuwisse, A. (2001): Ett högriskprojekt. Om missbrukarrehabilitering på Basta arbetskooperativ. Sköndal: Sköndalsinstitutet.

Nachemson Ekwall, S. (2016). Hållbar ägararkitektur. En idéskrift från Global utmaning. Stockholm: Global utmaning.

Nelander, S. (2004). Facket som folkrörelse. Stockholm: Landsorganisationen.

Nicholls, A. (Ed.),(2008). Social Entrepreneurship: New Models of Sustainable Social Change. Oxford: Oxford University Press.

Nordiska ministerrådet (2014). Sosialt entreprenøskap og sosial innovasjon. Kartlegging av insatser for sosialt entrprenørskap og sosial innovasjon i Norden. Köpenhamn: Nordiska ministerrådet.

Nordvall, H. (2002). Folkbildning som mothegemonisk praktik? Utbildning och demokrati 11(2), 1532.

Olsson, L. & Blomquist, L. (2007): Värden som grund. Arbete i en idéburen vård och omsorgsorganisation. Stockholm: Ersta Sköndal högskola.

Palm, A. & Piuva, K. (2007). Social ekonomi – en väg mot förändring? Utvärdering av Data- verkstaden Väntorp – ett ESF Växtkraft mål 3 projekt. Stockholm: FoU Nordväst.

Palmås, K. (2013). Socialt entreprenörskap: Ny sektor eller rebranding av ideellt arbete? I L. Trägårdh, P. Selle, L. Skov Henriksen & H. Hallin (Red.), Civilsamhället klämt mellan stat och kapital. Stockholm: SNS.

Perez, E. & Herz, M. (2014). Trygga rum, nya möten och sociala entreprenörer. Forskare från Malmö högskola har på uppdrag av Arvsfondsdelegationen följt upp och utvärderat ett antal projekt som genomförts av det civila samhällets organisationer i Malmö. Malmö: Malmö högskola.

Pestoff, V. (2014). Hybridity, Innovation and the Third Sector. The co-production of public services. In J. Defourny, L. Hulgård & V. Pestoff (Eds.), Social Enterprise and the Third Sector. Changing European Landscapes in a Comparative Perspective. London: Routledge.

Pettersson, G., Hama Ali, M. & Daneshpip, A. (2016). Idéburet offentligt partnerskap – vilka möjligheter erbjuder EU-rätten? Stockholm: Forum.

Putnam, R. (1993). Making Democracy Work. Civic Traditions in Modern Italy. Princeton: Princeton University Press.

Regeringens proposition 2009/10:55 En politik för det civila samhället.

Regeringens proposition 2015/16: 195 Nytt regelverk om upphandling.

Regeringsbeslut (2010). Handlingsplan för arbetsintegrerande socialt företagande. N2010/1894 ENT.

Riksrevisionen (2014a). Att tillvarata och utveckla nyanländas kompetens – Rätt insats i rätt tid. Riksrevisionen granskar: Etablering och integration. RiR 2014:11. Stockholm: Riksrevisionen.

Riksrevisionen (2014b). Staten och det civila samhället i integrationsarbetet. Riksrevisionen granskar: Etablering och integration. RiR 2014:3. Stockholm: Riksrevisionen.

Scaramuzzino, R. (2013). Det civila samhället och integration. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.

Scaramuzzino, R., Heule, C., Johansson, H. & Meeuwisse, A. (2010). EU och den ideella sektorn. En studie av det svenska Equalprogrammet. Malmö: Malmö högskola.

SCB 2015: Det civila samhället 201 3- satelliträkenskaper och undersökningar. Näringslivets struktur. SCB: rapport 2015.

Seim, S. (2006). Egenorganisering blant fattige. En studie av initiativ, mobilisering og betydning av Fattighuset. Göteborg: Göteborgs universitet.

Sivesind, K.H. (2013). Ideella välfärdstjänster: en lösning på den nordiska modellens framtida utmaningar? I L. Trägårdh, P. Selle, L. Skov Henriksen & H. Hallin. (Red.), Civilsamhället klämt mellan stat och kapital. Stockholm: SNS.

Sivesind, K.H., Bock Segaard, S. & Solbu Trætteberg, H. (2016). Mot en ny skandinavisk velferdsmodell? Konsekvenserna av ideell, kommersiell og offentlig tjensteyting for aktivt medborgarskap. Oslo: Institutt for samfunnsforskning.

SOU 1993:82 Frivilligt socialt arbete. Kartläggning och kunskapsöversikt. Stockholm: Fritzes.

SOU 2003:56 Inte bara Samhall. Betänkande av Samhallsutredningen. Stockholm: Fritzes.

SOU 2003:92 Betänkande av utredningen Unga utanför. Stockholm: Fritzes.

SOU 2003:95 ArbetsKraft. Betänkande av Lönebidragsutredningen. Stockholm: Fritzes.

SOU 2007:2 Från socialbidrag till arbete. Betänkande av utredningen från socialbidrag till arbete. Stockholm: Fritzes.

SOU 2012:31 Sänkta trösklar – högt i tak. Arbete, utveckling, trygghet. Betänkande av FunkA utredningen. Stockholm: Fritzes.

SOU 2016:5 Låt fler forma framtiden. Betänkande av 2014 års Demokratiutredning – Delaktighet och jämlikt inflytande. Stockholm: Fritzes.

SOU 2016:13 Palett för ett stärkt civilsamhälle. Stockholm: Fritzes.

SOU 2016:26 På väg mot en ny politik för Sveriges landsbygder – landsbygdernas utveckling, möjligheter och utmaningar. Delbetänkande av Parlamentariska landsbygdskommittén. Stockholm Fritzes.

Spear, R., Cornforth, C. & Aiken, M. (2009). The governance challenges of social enterprises. Evidence from a UK empirical study. Annals of Public and Cooperative Economics, 80(2), 247273.

Stryjan, Y. (2001). Sweden. The emergence of work integration social enterprises.  In C. Borzaga & J. Defourny (Eds.), The Emergence of Social Enterprise. London: Routledge.

Stryjan, Y. (2006). Sweden: social enterprises within a universal state model. In M. Nyssens (Ed.), Social enterprise. At the crossroads of market, public policies and civil society. London: Routledge.

Svedberg, L., von Essen, J. & Jegermalm, M. (2010). Svenskarnas engagemang är större än någonsin. Insatser i och utanför föreningslivet. Stockholm: Ersta Sköndal högskola.

Szebehely, M. & Trydegård, G. (2007). Omsorgstjänster för äldre och funktionshindrade: skilda villkor, skilda trender? Socialvetenskaplig Tidskrift, 14(23), 197219.

Thörn, H. (2002). Globaliseringens dimensioner: nationalstat, världsamhälle, demokrati och sociala rörelser. Göteborg: Göteborgs universitet.

Topor, A. & Holmqvist, S. (2011). Ingenting om oss utan oss. Allmänna arvsfondens stöd till projekt rörande människor med psykiska problem. Stockholm: Stockholms universitet.

Trägårdh, L. (2013). Den nya välfärden. I K. Almqvist, V. Ax:son Johnson & L. Trägårdh (Red.), Non-profit och välfärden. Stockholm: Axel och Margaret Ax:son Johnssons stiftelse.

Trägårdh, L., Selle, P., Skov Henriksen, L. & Hallin, H. (Red.), (2013). Civilsamhället klämt mellan stat och kapital. Stockholm: SNS.

Unionen (2016). Anställd i civilsamhället – ett kall eller vanligt kneg. Stockholm: Unionen.

Urban, S., Holmberg, R., Ray, G., Boman, J., Lögdlund, U. & Johansson, C. (2011). Med arbetslivet som skyddsnät. Slutrapport från den externa utvärderingen av Tänk Om, ett projekt i Linköping och Norrköping finansierat av Europeiska socialfonden 2008–2011. Linköping: Linköpings universitet.

Westerdahl, S. (2001). Business and community. Göteborg: Handelshögskolan i Göteborg.

Wijkström, F. (2013). Från folkrörelse till socialt företag. I K. Almqvist, V. Ax:son Johnson & L. Trägårdh (Red.), Non-profit och välfärden. Stockholm: Axel och Margaret Ax:son Johnssons stiftelse.

Wijkström, F. & Einarsson, T. (2011). Från nationalstat till näringsliv? Det civila samhällets organisationsliv i förändring. (2:a uppl.). Stockholm: Handelshögskolan i Stockholm.

Wijkström F. & Lundström, T. (2002). Den ideella sektorn. Organisationerna i det civila samhället. Stockholm: Sober förlag.

Wistus, S. (2010). Det motsägelsefulla partnerskapet. En studie av utvecklingspartnerskap som organiseringsform inom Equalprogrammet. Linköping: Linköpings universitet.

Yukl, G. (2011). Leadership in Organizations. (8th ed.). Harlow: Pearson Education.

Elektroniska källor

www.ciriec.ulg.ac.be

www.emes.net

Övriga källor

Lars Trägårdh, föredrag på Göteborgs universitet, 20 april 2016

Tillväxtverket, muntlig uppgift från tjänsteman, juni 2016.

Noter

[1] Begreppet civilsamhälle kan härledas tillbaka till Hegel, den unge Marx och Gramsci. Det har tolkats mycket olika av forskare och i början av 1990-talet kom det tillbaka i debatten med delvis nya betydelser (Meeuwisse 1999).

[2] Föredrag av Lars Trägårdh på Göteborgs universitet, 20 april 2016.

[3] Forskarnätverket EMES bedriver forskning kring socialt företagande och entreprenörskap (www.emes.net). Ciriec är en ideell organisation som sprider forskning om ”the public, social and cooperative economy” till forskare och ledare i olika länder (www.ciriec.ulg.ac.be).

[4] Se senare avsnitt om ideellt arbete.

[5] Forskningsrådet för arbetsliv, hälsa och välfärd (Forte).

[6] I denna studie redovisas också verksamheter vid ideellt drivna välfärdsföretag.

[7] Samhällskontraktet består av en rad mindre avtal på olika områden som tillsammans bildar ett slags väv, en struktur som skapar stabilitet och trygghet i samhället enligt Wijkström (2013).

[8] Det svenska Equal-programmet fick en medelstilldelning på 86 miljoner euro, cirka 800 miljoner kronor (Scaramuzzino et al. 2010).

[9] Det finns en mängd följeforskning, men vi har endast tagit med de rapporter som funnits i de databaser som vi undersökt.

[10] Coompanion är en huvudsakligen offentligt finansierad organisation som har till uppgift att stödja kooperativt företagande med till exempel utbildning och rådgivning.

[11] Forskarna analyserar utanförskap utifrån Højrups teori (1983)om livsformer.

[12] I deras rapport utvärderas ideella föreningar och studieförbund som startat olika projektverksamheter.

[13] Utvärderingen gäller projektverksamheter knutna till olika organisationer, varav några är sociala företag. Av fem fallstudier gäller två arbetsintegrerande sociala företag.

[14] Inspiration till Basta kooperativ kom från det italienska arbetskooperativet San Patrignano utanför Rimini där hotellägaren V. Muccioli byggt upp högkvalitativ produktion med hjälp av före detta drogmissbrukare som arbetade på hans lantegendom (Meeuwisse 2001).

[15] De arbetsintegrerande sociala företagen driver näringsverksamhet med målsättning att integrera människor i arbetsliv och samhälle, skapa delaktighet för medarbetarna, vara fristående från offentlig sektor och återinvestera sina vinster i egna eller liknande verksamheter

(regeringsbeslut 2010).

[16] Muntlig uppgift från tjänsteman på Tillväxtverket, juni 2016.

 

[17] I Storbritannien finns sådana utbildningar på högskolenivå.

 

[18] En hybrid är en organism med delar eller element av olika karaktär. 

Artikeln som pdf: 
Det civila samhället och arbetsmarknaden
Publicerad:
2016-11-03 17:12 av julia