Kortfattat om
Uppdaterat 2017-03-23

Senaste artiklar

...

Mest lästa artiklar

...

Sidkarta

...

Begreppet civilsamhälle

Utgivningsår: 2014

I propositionen En politik för det civila samhället slår regeringen fast följande definition: ”Begreppet det civila samhället används i betydelsen av en arena, skild från staten, marknaden och det enskilda hushållet där människor, grupper och organisationer agerar tillsammans för gemensamma intressen. Inom det civila samhället verkar bland annat ideella föreningar, stiftelser och registrerade trossamfund, men även nätverk, tillfälliga sammanslutningar och andra aktörer ” (Prop. 2009/10:55). Även om den offentliga politiken sålunda vägleds av en fastslagen definition är begreppet långt ifrån okomplicerat och ibland fortfarande föremål för diskussion inom såväl forskningen som i samhälldebatten. Syftet med denna text är att belysa bakgrunden till begreppet det civila samhället, framför allt vilka antaganden det bygger på och hur det har tolkats och förknippats med olika ideologiska ståndpunkter.

Lars Trägårdh (1999) påpekar att begreppet ”det civila samhället” så sent som 1992 framstod som tämligen främmande för de flesta svenskar. Men även om begreppet numera har använts inom den svenska samhällsdebatten under två decennier verkar det inte vara särskilt förankrad bland svenskar i allmänhet. Tankesmedjan Sektor 3 genomförde 2012 en opinionsundersökning om medborgarnas förståelse av det civila samhället där det framkom att enbart fyra av tio hade hört talas om begreppet det civila samhället och att de flesta förknippade det med att privatpersoner hjälper varandra. Men det var också vanligt att man associerade begreppet till att inte tillhöra militären eller polisen (Sektor3 2012). Däremot är begreppet det civila samhället betydligt mer etablerat inom vetenskapen.

Idén om olika samhällssektorer

Det är vanligt med definitioner av det civila samhället i form av en negation, alltså något det inte är eller en samhällssfär den inte omfattas av. Sålunda menar till exempel Karin Busch Zetterberg att man i praktiken lättast definierar civilsamhället genom en uppräkning. I en sådan ryms livsvärlden ”mellan” stat och marknad: ”familjeliv, grannskapets gemenskapsliv, sällskapsliv, föreningsliv, religionsliv och kulturliv” (Trägårdh 1999). På samma sätt som propositionens definition antyder kan vi här alltså skönja ett antagande om att samhället är indelat i olika sfärer eller sektorer, vilket är centralt för att försöka ringa in begreppet civilsamhälle (Wijkström & af Malmborg 2005).

En första enkel uppdelning av dessa samhällssfärer är i stat och folk i bemärkelsen grupper och individer. Michele Micheletti talar om att ”det civila samhället” förstås bäst när det kontrasteras mot begreppet ”massamhälle”. Med massamhället avser hon det nakna samhället som saknar medborgarsammanslutningar som bekläder och skyddar individer mot statliga övergrepp. Det civila samhällets organisationer spelar således en avgörande roll för att balansera spänningen mellan stat och individ. Enligt denna indelning utgör alla organisationer där individer samlas för att gemensamt agera i frågor som berör dem, tillsammans med den privata företagsamheten och massmedia, det civila samhället (Micheletti 1994).

I Sverige kom den tidigare tanken om två sfärer, det vill säga stat och civilsamhälle, egentligen först att upplösas i början av 1990-talet (Trägårdh 1999). En utvecklad modell omfattar tre sektorer, nämligen stat eller offentlig sektor, marknaden eller privat sektor och civilsamhället eller, betecknande nog, den tredje sektorn. Ursprunget till denna uppdelning går så långt tillbaka som till den skotska upplysningen där samhällskunskapen splittrades i tre grenar, statskunskap, nationalekonomi och sociologi som motsvarar dessa tre samhällssektorer. Sociologin och därmed idén om det civila samhället var dock svårt att få något genomslag för i England, medan begreppet civilsamhället blev stort i Nordamerika. I Alexis de Tocquevilles verk De la démocratie en Amérique som kom ut mellan 1835 och 1840 fanns även ett kapitel om föreningar där han beskriver hur den nya världen formerades kring dess civila samhälle. Det handlar om föreningar utan politiskt syfte. Utöver kommersiella och industriella sammanslutningar finns där dessutom andra av alla möjliga slag, som sammansluter sig kring gemensamma religiösa, moraliska eller andra idéer och viljor kring sin egen grupp, men även samhället i stort. De står även bakom allmänna institutioner som sjukhus, fängelser och skolor (Zetterberg 1994).

Så småningom vann en indelning i fyra sektorer, det vill säga offentlig sektor, företagssektor, ideell sektor och hushållssektor, alltmer mark. Mer formaliserade organisationer som föreningar eller stiftelser behandlas där sammantaget som en ideell sektor. Sedan utgör familjeliv och hushållen en egen sektor (Wijkström & af Malmborg 2005). Indelningen i tre eller fyra sektorer existerar idag sida vid sida, även om den senare antagligen är den mest etablerade modellen.

Samtidigt får man komma ihåg att varken samhällssfärerna eller gränserna mellan de arenor där aktörerna primärt befinner sig är särskilt skarpa annat än som idealtypiska tankekonstruktioner (Wijkström & af Malmborg 2005). Somliga organisationer eller aktiviteter befinner sig i gränslandet mellan olika sektorer såsom politiska partier (staten – civilsamhället), företag med vinstbegränsningar (marknaden – civilsamhället) eller informella insatser som människor utför för andra hjälpa människor utanför den närmaste familjekretsen (hushållssfären – civilsamhället).

Det är också vanligt att aktörer överskrider gränserna mellan de olika sektorerna eller kombinerar drag från flera sektorer. Konkret kan det handla om det faktum att Svenska kyrkan under många sekler varit en del av den svenska staten, men numera utgör en del av det civila samhället eller att Riksidrottsförbundet är en ideell förening som samtidigt har vissa myndighetsutövande uppdrag när det gäller att fördela statliga medel till idrottsrörelsens olika delar. På samma sätt är det inte självklart att dra någon tydlig gräns mellan ”formellt” och ”informellt”. Exempelvis präglas formella organisationer alltid av informella nätverk. Till detta kommer olika juridiska regleringar av olika associationsformer. Detta försvårar naturligtvis att operationalisera det civila samhället i bemärkelsen göra det mätbart i vetenskapliga termer (Lilja & Å̊berg 2012).

Från folkrörelse till civilsamhälle

Innan uttrycket civilsamhälle blev allmänt vedertaget i Sverige talades det ofta om folkrörelser för att ringa in fenomenet civilsamhället. Även om det inte finns någon allmänt vedertagen definition av folkrörelse betraktas det ofta som ett honnörsord som är nästan liktydig med folkhemstanken. Folkrörelsens viktigaste kriterier är då att den ska vara öppen för vem som helst och att den ska vara demokratisk, men även att den har någon form av ideologiskt budskap, strävar efter att skapa opinion, bygger på aktivt engagemang från medlemmarnas sida, har en bred nationell förankring och är representerad i stora delar av landet (Wijkström & Lundström 2002).

Begreppet folkrörelse är starkt förknippad med den svenska socialdemokratiska välfärdsregimen. Med det följer också tanken om den korporatistiska modellen för välfärdsbygget, det vill säga det täta samarbetet mellan politiska beslutsfattare och intresseorganisationer som kan leda till att parterna påverkar varandra.

Folkrörelsebegreppet har den nackdelen att man lätt låser sig vid tanken på en viss typ av organisationer, vilket skymmer sikten för annat medborgerligt engagemang som exempelvis inte uppfyller samma strikta kriterier på representation, långsiktighet eller formalisering (se t.ex. Jeppsson Grassman & Svedberg 2007).

Även andra termer såsom frivilligsektorn (Socialtjänstkommittén 1993) eller den ideella sektorn (Wijkström & Lundström 2002) kom att användas, men termen det civila samhället fick allt större genomslag.

Idéhistoriska rötter

Rötterna till begreppet ”det civila samhället” kan sökas långt tillbaka i historien. Vid en historisk tillbakablick är det på sin plats att nämna Hegels tankar om relationen mellan staten och ”bürgerliche Gesellschaft” eller det ”borgerliga samfundet”. Idén står för den reglerade socialstaten som ger friheter och skydd för en viss grupp medborgare, i praktiken de välbärgade, i samhället. Än viktigare i sammanhanget är att han separerar civilsamhället från staten på det sätt vi känner igen från samtida diskussioner i politik och forskning, även om hans borgerliga samfund, även inkluderar marknaden (Dahlkvist 1995). Med Hegel får begreppet civilt samhälle alltså det drag av icke- statlig, sektoriell avgränsning som är så typisk för nutida begreppsanvändning och som också utmärkte dess svenska introduktion i början av 1990- talet (Amnå 2005).

Att förknippa det civila samhället med det icke-militära, som vi såg är vanligt enligt den tidigare nämnda opinionsundersökningen, ligger också nära innebörden i det östeuropeiska medborgarsamhället. En idé som fötts ur medborgarrättsrörelserna i forna sovjetstater och som har utvecklats inom ramen för en kritik av den totalitära kommunistiska staten. Även kampen mot militärdiktaturerna i Latinamerika kom på ett liknande sätt att förknippas med det civila samhället som det demokratiska motståndets källa. Målet var att demokratisera maktutövningen, att störta diktaturen och skapa en folklig politisk kultur.

Eftersom det civila samhället definierades just som en kontrast mot den förtryckande staten föddes här en naturlig logik, en anti-statlig ton som liberala och konservativa kritiker ibland har vänt mot den socialdemokratiska välfärdsstaten som man i debatten kopplade samman med byråkratiska tendenser, förmynderi och intrång i den privata sfären (Trägårdh 1999).

Ett laddat begrepp

Det är denna historiska bakgrund som gör att civilsamhällesbegreppet heller inte varit oomtvistat, utan åtminstone fram till dess breda etablering i forskar- och samhällsdebattörkretsar haft en tydlig ideologisk laddning. Historiskt sett har liberala tänkare ofta fokuserat på civilsamhället som en uppvägande maktfaktor gentemot staten, såväl politiskt som i tjänsteproduktionen. Konservativa har ofta fokuserat på gemenskapen i lokalsamhälle, familj och lokalt föreningsliv samtidigt som vänstern ofta har fokuserat på politisk mobilisering och alternativ till marknaden (Harding 2012).

I debatterna som utspelade sig på 1990-talet när begreppet lanserades i Sverige fanns det även olika uppfattningar om begreppets innebörd inom vänstern. Vissa företrädare för vänsterperspektivet tolkade termen ”det civila samhället” som helt enkelt synonymt med ”nya folkrörelser”, medan andra tolkade begreppet som endast en täckmantel för nyliberala angrepp på den svenska välfärdsstaten (Trägårdh 1999).

Även om man kan tänka kring olika samhällsfärer är det viktigt att komma ihåg att det civila samhället, likaväl som staten och marknaden, är ett historiskt och kulturellt betingat fenomen, som är starkt beroende av de övriga sfärerna. Detta framgår särskilt tydligt i Robert Putnams analys av varför de demokratiska institutionerna är svaga i Syditalien men starka i Norditalien (se avsnittet om Historia och om Samhällsroll). Samtliga samhällssektorer har vuxit fram parallellt och influerat varandra till mer eller mindre välfungerande system (Trägårdh 1999). En större medvetenhet om detta skulle också kunna vara en bidragande orsak till att civilsamhällsbegreppet blivit alltmer avpolitiserat så till den grad att det idag verkar användas i lika stor utsträckning inom alla politiska läger.

Referenser

Amnå, E. (2005). Scenöppning, scenvridning, scenförändring. En introduktion. I E. Amnå (Red.), Civilsamhället: några forskningsfrågor. Stockholm: Riksbankens jubileumsfond i samarbete med Gidlund.

Dahlkvist, M. (1995). "Det civila samhället" i samhällsteori och samhällsdebatt. En kritisk analys. I L. Trägårdh (Red.), Civilt samhälle kontra offentlig sektor. Stockholm: SNS.

Harding, T. (2012). Framtidens civilsamhälle: underlagsrapport 3 till Framtidskommissionen. Stockholm: Statsrådsberedningen, Regeringskansliet.

Jeppsson Grassman, E. & Svedberg, L. (2007). Civic Participation in a Scandinavian Welfare State: Patterns in Contemporary Sweden. I L. Trägårdh (Red.), State and civil society in Northern Europe : the Swedish model reconsidered. New York: Berghahn books.

Lilja, E. & Å̊berg, M. (2012). Var står forskningen om civilsamhället?: en internationell översikt. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Micheletti, M. (1994). Det civila samhället och staten: medborgarsammanslutningarnas roll i svensk politik. Stockholm: Fritze.

Prop. 2009/10:55. En politik för det civila samhället. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Sektor3. (2012). Vem bryr sig om civila samhället - och varför?: en opinionsundersökning om svenskarnas kunskap, inställning, deltagande och förtroende vad gäller föreningsliv och ideellt engagemang. Stockholm: Sektor3.

Socialtjänstkommittén. (1993). Frivilligt socialt arbete: kartläggning och kunskapsöversikt: rapport. SOU 1993:82. Stockholm: Fritze.

Trägårdh, L. (1999). Det civila samhället som analytiskt begrepp och politisk slogan. I E. Amnå (Red.), Civilsamhället. SOU 1999:84. Demokratiutredningens forskarvolym VIII. Stockholm: Fakta info direkt.

Wijkström, F. & af Malmborg, M. (2005). Ledning och organisering av idéburen verksamhet. I E. Amnå (Red.), Civilsamhället : några forskningsfrågor. Stockholm: Riksbankens jubileumsfond i samarbete med Gidlund.

Wijkström, F. & Lundström, T. (2002). Den ideella sektorn: organisationerna i det civila samhället. Stockholm: Sober.

Zetterberg, H. L. (1994). Samhällssfärerna i historiens ljus. Sociologisk Forskning, 31(2), 63-85.

Begrepp
Publicerad:
2014-11-23 18:19 av julia